Vad är bibliskt föräldraskap?

Frågan i sig är förstås massivt stor. Det är lika självklart en fråga som har många olika svar beroende på vem man frågar. För mig handlar det om att applicera de principer som finns i bibeln för hur vi ska behandla våra medmänniskor på barn i första hand. Det handlar också om att bibeln säger att barn kan ta emot det gudomliga på ett speciellt sätt som vi som vuxna inte förmår. Jesus välkomnade barnen till honom och stötte inte bort dem, som förälder blir det en viktig modell. Gud beskrivs ofta som en fader men faktiskt också som en moder som i Jesaja 49: 14-15 Sion sade:

”Herren har övergett mig,Gud har glömt mig.”Glömmer en kvinna sitt lilla barn,bryr hon sig inte om den hon själv har fött?Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig. Som mamma är det verkligen lätt att relatera till det, ens barn glömmer man inte och det är alltid viktigt. Just nu är hon extra svårglömd för hon försöker "hjälpa" mig att skriva detta inlägg och blir mycket upprörd när jag försöker få bort hennes händer från CAPS-knappen... Söta mixterfink!

Jag fortsätter detta med att citera ett ytterligare stycke från Jesaja där gud framställs som en mor:

Då kan ni dia er mätta
och finna tröst i hennes famn,
suga och njuta
hennes tunga bröst.
Så säger Herren:
Jag leder lycka till henne som en flod,
folkens skatter som en forsande ström.
Hennes barn skall bli burna i famnen
och bli gungade på knäet.
Som en mor tröstar sitt barn,
så skall jag trösta er.
Jesaja 66 11-13

Jag älskar hur gud framställs som en diande, bärande, gungande tröstande mor. Gud är inte en straffande
hård förälder som framställs inom vissa kristna kretsar i USA. Det finns en fullkomligt horribel bok som heter
To Train up a Child som faktiskt används av vissa kristna som en föräldraskapsbok i bibliskt föräldraskap.
Läs själva på länken om ni vill men det är riktigt riktigt obehagligt och hela principen går liksom ut på att slå
sitt barn till att lyda, kräva omedelbar lydnad av sitt barn och man börjar denna typ av "uppfostran" redan när
barnet är ett spädbarn. Det finns inget av den kärlek som beskrivs i Jesaja, inget av Jesus exempel för hur vi
ska behandla våra medmänniskor (barn är medmänniskor) eller något av Jesus uttalande om barn som
speciella i sin gudsrelation jämfört med oss vuxna, allt handlar om att föräldern kontrollerar allt och slår
barnet tills det lyder. Med tanke på att gud faktiskt inte gör så ens med oss vuxna utan ger oss en möjlighet
att bara tro att gud finns och att Jesus offer gjort friat oss. Vi blir inte slagna av gud om vi inte lyder utan
förlåtna även om vi gjort saker vi inte borde. Gud slår oss inte om vi behöver tänka lite på vad han sagt till
oss kanske inte lyder utan ifrågasättande och gud sätter inte upp hinder för oss enbart för att vi ska
misslyckas. Om dessa regler gäller vuxna och gud då bör föräldrar försöka efterlikna detta så mycket de kan
i sin relation med sina barn.

Vi som föräldrar har av gud fått en speciell gåva, ett barn som vi ska hjälpa och uppfostra på det sätt som
denna unika individ kräver. Vi ska hjälpa barnet att använda sina av gud givna styrkor och hjälpa barnet att
försöka överbrygga sina svårigheter. Vi har inte fått barnet för att göra det till kopior av oss själva. Låt dock
inte detta göra dig rädd att fostra, inspirera och lära ditt barn om det du tycker är viktigt i livet, det SKA du
göra men ha förståelse att barnet kan välja annorlunda än dig själv. Var inte rädd att säga till barnet om det
behövs men gör det med förståelse för att inte är lika utvecklade när det gäller konsekvenstänk som vuxna,
att barn behöver få upptäcka denna värld och att små barn inte har lika många erfarenheter som en vuxen
och helt enkelt inte kan göra lika kloka val alla gånger. Bibliskt föräldraskap är aktivt precis som gud stiger in
aktivt i våra liv.Det finns mycket mer att säga och jag ska skriva mer om detta. Några av de ämnen jag redan nu vet att jag vill ta upp är hur föräldern blir en modell för gud, om vad som står i Ordspråksboken och mer om Jesus och barnen. Jag kommer skriva lite om omsorg för det lilla barnet med just Jesaja i bakgrunden och mer personligt om hur jag tänker om föräldraskap och hur jag inspireras av bibeln och andra källor. Jag kommer säkert på mer med tiden men detta är det jag vet nu att jag vill skriva om. Hör gärna av er om ni vill höra om något speciellt.


Iris ammar min näsa. (ett bäbisskämt)


Kommentarer

Populära inlägg