27 april 2016

Delad föräldraledighet utanför standardformulär 1a

När delad ledighet diskuteras så blir fokuset lätt att man utgår från heltidsledighet som tas ut 7 dagar i veckan för båda föräldrarna och då blir det lätt att se delad ledighet som en ganska svår och dålig lösning som kan innebära att amning avslutas tidigt och att kvinnan om hon ammar blir mer eller mindre tvungen att vara ledig den tunga bäbistiden och just när man börjar njuta av frukterna av denna tid så ska man tillbaka till jobbet. I realiteten så tar många föräldrar ut färre än 7 dagar och det är under barnets första år inga kvar på att ta ut dagar alls. Detta gör att det många gånger går väldigt bra att ha en lång ledighet även med delad ledighet utan att vara speciellt originell vilket jag tycker är viktigt att påpeka eftersom många ändå tar ut max 4-5 dagar i veckan första året för att tiden ska räcka längre.

Nu tänker jag mig att man kan röra sig lite mer utanför boxen. De första månaderna av ledigheten kan det vara bra att mamman är hemma om hon vill amma men också för hennes egen återhämtning och ork. Det är en stor kroppslig ansträngning både att vara gravid och gå igenom en förlossning vare sig den sker vaginalt eller med kejsarsnitt och jag anser att det är viktigt att kvinnor tillåts ta en del tid här för att komma ikapp kroppsligt och mentalt. Det är även stora förändringar i hormonerna som påverkar en och som man måste lära sig hantera. Men efter 1-4 månader har gått så finns ändå ett utrymme för att kvinnan kan gå tillbaka till jobbet på deltid. Hur mycket? Det beror mycket på förstås men kanske motsvarande 2-3 dagar i veckan på halvtid eller 3-4 dagar på kvartstid. I och med att man inte måste skydda SGI så skulle pappan här kunna vara hemma hela dagen medan man själv bara är borta några timmar. Detta sparar dagar för mamman och involverar pappan tidigare i skötseln. Matning när det är en så pass begränsad tid kan ske genom koppmatning, sked, pipmugg (något förhöjd risk för tuttförvirring men lägre än flaska om muggen inte är spillfri) eller fingermatning med tillmatningsset så inte amningen störs. De föräldrapar som är medveten om tuttförvirring och känner sig OK med den risken kan mata med flaska. De som är bekväma med att börja ge mat vid 4 månader kan då låta barnet smaka mat under den period mamman är borta ihop med ovannämnda metoder.

Om mamman har ett mer flexibelt jobb är det sannolikt enklast att hon jobbar hemifrån och kan då jobba fler dagar eller timmar om hon vill. Då behöver man inte ändra något med matningen eftersom hon då kan ta sina lagstadgade pauser för amning/pumpning och mata sitt barn. Denna möjlighet finns även för de som jobbar utanför hemmet men det kräver förstås lite mer hantering av föräldrarna.

Hemarbete kan ibland skötas även av mamman om hon är ensam hemma. Detta kräver en bäbis med ett lugnt temperament och att man har några metoder som funkar ganska träffsäkert för att barnet ska sova/vara lugnt. På vissa arbetsplatser kanske man till och med kan jobba på plats men då detta är ovanligt i Sverige så kräver det mer av mamman att få igenom detta men kanske är det en sak som kan var värd det för att hjälpa fler kvinnor att dela föräldraledighet och att jobba med ett litet barn.

När barnet börjar bli mer högljutt och rörligt så krävs det vanligen att mamman ges utrymme att jobba ostört och då kan det vara bra att pappan tar över mer stadigt och permanent. Då kan man jobba 50% var tex eller en person är hemma heltid och den andra jobbar deltid och är hemma resten obetalt. Amningen efter 6 månader kan kombineras med mat och utpumpad mjölk och därför är det oftast lättare att välja att jobba längre tid efter denna punkt.

Efter 10 månader kan man vanligen jobba hela dagar utan problem och barnet sköts enbart av ena föräldern under denna tid.

26 april 2016

Föräldraledighet

Lady Dahmer har skrivit en hel del om föräldraledighet och föräldraförsäkringen i dessa dagar och jag känner mig nu också inspirerad att göra det också.

Jag finner inte att detta är något enkelt ämne och att det inte är lätt att säga det ena eller det andra. Jag är för att vi på sikt ska dela föräldraförsäkringen och jag är för att vi redan idag utökar fler dagar som är knutna till båda föräldrar. Detta är dock inte utan problem i en ojämställd värld vilket just LD skriver väldigt bra om. Det finns en hel del familjer där lönerna är väldigt omatchade och då blir det ofta så att kvinnan är hemma mest och mannen inte speciellt mycket eller inget.

Samtidigt är det viktigt att inse att vi har en norm med en kvinna som är hemma länge och en man som inte är det i Sverige och att detta är vad de flesta väljer även där kvinnan tjänar mer och där man tjänar ungefär lika mycket. Normen är väldigt stark helt enkelt.

Jag är själv inte bättre än normen, jag har så här långt tagit ut all Lilla Bus föräldraledighet och kommer ta ut mest med Lymmel också. Varför?

1. Jag skulle aldrig överväga att inte vara hemma med mina barn hur mycket pengar vi än skulle tjäna på detta.
2. Vi har en knepig ekonomisk situation och en hel del osäkerhet omkring R:s jobbsituation och om/när han kan få jobba. Han är dessutom på väg att etablera sig på arbetsmarknaden och vi vill inte störa detta.
3. Får R jobba så är det bra för honom och familjen i stort och kan han inte jobba kan han vara hemma med oss och ta ut föräldraledighet som finns kvar från Lilla Bus. Då får vi i så fall det bästa av allt, två föräldrar hemma.

Vi är paret där den synliga ledigheten inte är densamma som den faktiska fördelningen, förra gången var R arbetslös under större delen av Lilla Bus bäbistid så han var hemma ungefär lika mycket som jag och vi fick goda chanser både att bonda med bäbis och varandra. R bytte de flesta av blöjorna och jag ammade. Vi gosade och tröstade båda två och Lilla Bus har en stark relation till båda av oss.

En delad ledighet hade inneburit mindre gemensam tid för oss med bäbisen för jag hade behövt gå tillbaka på kanske 75% när min föräldraledighet var över men vi hade löst detta också. Jag står för att vi valt att utnyttja de rättigheter vi har idag och kommer därför att dela rätt ojämlikt. Jag står för att jag gör detta denna gång främst för min mans skull så han ska ha chansen att ta steget in på arbetsmarknaden som varit så snärjigt under lång tid. Han är värd detta och vi ville inte vänta 2-3 år med ett syskon utan ge vårt barn det nu.

Ibland drömmer jag om ett tredje barn. Men då, ska vi ha jobb, stabil ekonomi och då ska vi vara "duktigare" och dela. Jag har tilltro till min mans omvårdnadsförmåga, vår påhittighet och att amning inte är ett hinder till delad tid med barnet. Jag ska försöka skriva mer om detta i andra inlägg men i korthet så ser jag inte att vi kommer ha en delad ledighet med stor nöjdhet hos befolkningen om vi inte jobbar för en/flera större samhällsomvälvningar och med våra egna föreställningar och syn på föräldraledighet.

Inte bara mammas sötnos...

22 april 2016

Förlossning

Min psykolog ville att vi skulle prata förlossning nästa gång. Jag tycker det känns väldigt tidigt att prata om det nu, jag tror inte jag hade börjat fundera på det ens förra gången vid den här tiden och då var det ändå första gången. Men jag antar att det spelar mindre roll när man pratar om det bara man gör det.

Jag har i princip kommit fram till att jag vill skriva in följande:

- Jag är obekväm i sjukhusmiljö och det är viktigt att personalen inte döljer saker för mig även om det är något negativt. Jag blir rädd och osäker om jag märker att de ändrar sitt beteende men ändå säger att det inte är någon fara och att inget är fel. Det är också viktigt att de förklarar varför de gör någon form av undersökning eller vill göra någon form av intervention.

- Jag är nyfiken på att föda utan smärtlindring och har bestämt mig för att ställa in mig på att göra detta om det blir naturlig förlossningsstart eller igångsättning. Jag vill enbart diskutera smärtlindring om jag själv ber om det.

- Jag vill inte ha värkstimulerande dropp om det inte är verkligen nödvändigt. Jag vill i första hand försöka vila eller få igång värkarna med ändrad kroppsställning om värkarna stannar av. Om jag ändå behöver dropp vill jag att det hålls så lågt som möjligt och inte höjs

-Förra gången jag födde barn fick jag en stor blödning och blev sövd och sydd på operation så jag blev separerad från mitt barn. Barnmorskan lovade att de skulle vänta med att väga och mäta barnet vilket de inte höll utan det vägdes medan jag var borta plus att en sköterska tog på mitt barn kläder när min man var på toaletten så han fick inte ens se när hon blev påklädd. Jag vaknade och grät i flera månader för att en främmande människa klädde på vårt barn utan att vi ens var närvarande så vi båda förlorade denna möjlighet till ett minne. PERSONAL FÅR INTE KLÄ PÅ VÅRT BARN UTAN ATT MINST EN AV OSS ÄR NÄRVARANDE OM VI INTE KAN GÖRA DET SJÄLVA.

- Sen avnavling är viktigt för mig oavsett födelsesätt. Helst vill jag att barnet inte avnavlas förrän moderkakan kommit ut. Om barnet måste avnavlas snabbare än så vill jag att navelsträngen mjölkas och att barnet hålls lågt så att det får så mycket blod som möjligt.

Jag vet inte om jag också kommer att beskriva andningstekniken jag kommer använda eller om det kommer ta upp för mycket plats.

18 april 2016

Tuffar på...

Sitter här med min jättemage och liten knodd därinne som bökar och knökar. Rörelserna har ökat de senaste veckorna tycker jag. Kanske är det att storleken ökat eller bäbisen bytt position men jag märker av honom betydligt mer. Inte alltid kul på nätterna när man vaknar av *bök bök bök*. För någon vecka sen slog GRAVIDITETEN till. Nu är kroppen tyngre och stelare men ändå tycker jag att rörligheten är ganska bra. Jag försöker att inte tänka på att det massor av veckor kvar och att jag bara kommer vara tröttare och stelare för varje dag som passerar. Psykiskt så är det lite konstigt, bra dagar mår jag toppen medan dåliga dagar så mår jag mer pyton än i början. Jag skulle egentligen sökt sjukskrivning efter förra besöket men eftersom läkaren inte ringde upp så har det inte blivit av. Bra dagar så förstår jag inte att jag någonsin skulle behöva sjukskrivas men en sämre dag förstår jag inte hur jag skulle kunna klara mig med bara 75%... I maj lär det utkristallisera sig så då måste se till att fixa det vare sig jag vill eller ej tror jag.

Nästa vecka är det barnmorskan igen och psykologen igen.Vi får se var jag hamnar.

31 mars 2016

Att plockas i smulor

Gårdagens besök hos barnmorskan kändes som ett besök på bilprovningen. Funktioner undersöktes och det blev godkänt med anmärkning. Jag hade aningens högt blodtryck och barnmorskan trodde det berodde på stress vilket låter rimligt. Sedan pratades det prover och tydligt så är jag så fet att det måste tas extra prover på sköldkörtel osv. Sedan skulle det diskuteras att göras ett extra ultraljud för säkert skulle de missa att jag har graviditetsdiabetes trots mätningar och glukosbelastning och bäbisen är jättestor. Jag är dessutom visst duktig för att jag inte går upp i vikt och det beror visst på att jag är tjock och därför "har lite att ta av".

Jag fick en känsla av att jag var en bil som ni gått igenom, men bara precis eftersom till nästa gång måste blodtrycket vara bättre och socker- och blodvärden måste hållas på bra nivå. Hela tiden så känns det som att min kropp plockas isär och analyseras i smådelar. Jag har redan sagt nej till att undersöka om jag har någon form av ärftlig benägenhet till blodproppar. Jag vill inte, jag lever här och nu och anser inte att ett test som detta som inte egentligen säger någonting är något jag behöver. Man kan vara död i morgon oavsett.

Jag är glad att vi har gratis mödravård i vårt land och att man aldrig behöver utsätta sig för risker för att man inte har pengar när man är gravid och att människor med riskgraviditeter kan få all den hjälp de kan få vid behov. Samtidigt känns det som att min upplevelse får så lite utrymme. Även om jag hatar att vara gravid psykiskt så har jag verkligen mått bra fysiskt så här långt. Jag är rörlig och kan känna mig som mig själv för det mesta men när man får minsta brist upptryckt i näsan känner man sig inte frisk och normal utan som en tickande bomb. Jag är livrädd att de ska hitta något som förstår min graviditet och min förlossning. Det är kanske egoistiskt av mig att drömma om att få en förlossning med naturlig start som tuggar på och jag senare kan få föda fram ett friskt barn som kan få ligga på min mage och söka bröstet medan jag och R kan krama varandra och vara glada och inte så trötta. Nej jag ska säkert vara nöjd med att ha överlevt och ha min mage sönderskuren och barnet trött och medtaget och tvångsmatat med ersättning för vi har båda överlevt. Ja, nu överdriver jag åt andra hållet men mycket av de undersökningar som görs tär på mitt självförtroende och tilltro till mig själv. Om jag aldrig gick på mödravård tror jag att jag varit mer självsäker och mindre oroad men samtidigt så ser jag ändå fördelar. Visst är det bra att man kan upptäcka fel tidigt men jag vill inte bli så synad i sömmarna bara för att jag är överviktig och är född av föräldrar med dåliga gener. Det är super att de som vill bli undersökta kan bli det men jag vill också ha respekt och få mina känslor bekräftade.

Sedan är det det här med vikten. Jag är inte duktig för att jag kan undvika en skenande viktuppgång, jag lever ett normalt liv och äter det jag har lust med. Jag är inte okunnig om vad man ska äta utan jag gick upp i vikt för att jag mådde så dåligt att jag knappt visste vad som var upp och ned och bar hela vårt hushåll på mina axlar. Ledsen att jag inte svalt mig själv istället så hade ni kanske inte brytt er utan då hade jag varit smal och fin. När det gäller viktuppgång så är jag faktiskt hjälpt av mina gener, vi verkar faktiskt inte ha så lätt att gå upp i vikt vid graviditet (men gärna vid andra tillfällen) i vår familj. Förra graviditeten fick jag bassning för mina motionsvanor, då cyklade jag bara 18 km om dagen varje veckodag, men det räknades inte, för alla kan ju cykla till jobbet... Sådant förakt man kan möta bara för några extra kilon.

29 mars 2016

Barnmorskan imorgon

Nu är det snart dags för en ny koll så jag hoppas att allt är bra med den lilla lymmeln därinne. Sparkar och "bluppar" gör han dagligen numera men jag har svårt att acceptera att denna graviditet känns annnorlunda än den tidigare och jag övertänker detta och tänker att det betyder fel och inte bara annorlunda. Jag hoppas allting är bra för jag vet inte om jag orkar med att ha några komplikationer utöver att inte må så bra psykiskt. I nästa vecka blir det psykologen igen också vilket känns bra. Måendet har varit både bra och dåligt denna period med liksom högre toppar och djupare dalar. Det känns ändå rätt bra för då jag mått som bäst har jag mått väldigt likt det jag räknar som normalt.

14 mars 2016

Andra besöket hos psykologen

Nu har jag varit där en andra gång och det kändes bra även denna gång. Vi diskuterade en del av mina dåliga tankar jag har just nu och jag hoppas jag ska kunna orka/våga tänka på ett nytt sätt. Denna gång kändes inte så tragisk som förra gången och jag behövde inte berätta så himla många jobbiga saker så jag kände mig faktiskt lite stärkt idag. Vi får se var tiden tar mig, kanske jag till och med kan gå runt och skjuta ut magen och det här fortsätter! (haha)