26 januari 2015

Caledonia Doe=Tammy Jo Alexander

http://www.twcnews.com/nys/rochester/news/2015/01/26/livingston-county-sheriff-press-conference.html

Det är nu bekräftat att Caledonia Doe som varit oidentifierad sedan 1979 är Tammy Jo Alexander. Tammy eftersöktes av en god vän och sedan så lämnade hennes familjemedlemmar DNA och Caledonia Doe som var den starkaste "misstänkta" att vara henne visade sig också vara henne.

Ytterligare en människa har fått sitt namn tillbaka.

Tammy Jo Alexander mördades 1979 och nu kan hon vila i frid med sitt fulla namn och med vetskapen att människor från hela världen bryr sig om henne även i döden. Det var för att din goda vän ville träffa dig igen som vi nu vet det hemska som hände och vi förstår även varför vi som sökt inte hittat dig, du var inte anmäld försvunnen.

14 januari 2015

Mer nyheter om Grateful Doe

http://www.myrtlebeachonline.com/2015/01/14/4726665/myrtle-beach-police-investigate.html?rh=1

Grateful Doe testas mot en pojke vid namn Jason Callahan, en ledtråd som kommit efter att korten på den försvunne kamraten kom ut på nätet. Så fort jag vet mer kommer jag att uppdatera om detta på bloggen.

Låt alla era böner och förhoppningar strömma för att ge tillbaka Grateful Doe sitt namn. 


Jag har Bus i hjärnan

http://www.scientificamerican.com/article/scientists-discover-childrens-cells-living-in-mothers-brain/

Detta är kanske det coolaste jag läst. Celler från barnen "spiller över" till mamman och fastnar lite varstans inklusive i hjärnan. Mamman verkar också föra över celler till barnet bla via amning. Jag kanske sitter här, här och nu, och skriver detta inlägg med hjälp av celler från både mamma och Bus. Det är en viss trygghet också, att så länge jag finns kommer alltid en fraktion av dem också finnas och kanske lever en del av mig i min dotter också nu när vi ammat så länge.




Amning i december tre år i rad.Vi får se om det blir en fjärde gång i år eller om vi slutat innan dess.

8 januari 2015

Spännande utveckling i Grateful Doe-fallet

För er som liksom jag intresserar er för oidentifierade så kan jag berätta att en väldigt spännande ledtråd i Grateful Doe-fallet. Ett antal kort har kommit fram på en kille som enligt flera källor heter just Jason och som liknar rekonstruktionerna. Killen var ett fan av Grateful Dead, han var i rätt ålder, förefaller ha både hål i rätt öra och enligt vissa källor en tatuering som ser ut som en stjärna. Han har åtminstone inte kunnat spårats som levande än så det är en väldigt spännande utveckling.

Här är Grateful Does hemsida på facebook: https://www.facebook.com/GratefulDoe?ref=ts&fref=ts.

Här är ett av de kort som publicerats på den okända Jason



(Länk)

NO IMAGENO IMAGENO IMAGE

(Länk)

Om det är han vet jag inte, och även om det är han kan det dröja länge innan vi får definitivt svar men det är anmärkningsvärt att han liknar alla rekonstruktioner fast på olika sätt och att inget som kommit fram än verkar peka i fel riktning.

Apropå Grateful Dead, läs gärna denna artikel på Wikipedia.

Tidigare inlägg om Grateful Doe

1 januari 2015

Ett nytt år

Det är alltså nu 2015. Det känns spännande att vi ändå hunnit så långt in i det nya århundradet och att det nu börjar bli dags att prata om åren som 15 på samma sätt som vi kan säga 82 och ingen funderar på vilket årtal man menar. Det är inte många födda 1915 eller tidigare ens kvar nu så jag tror vi kan vara säkra att ingen kommer ha svårt att förstå vad vi menar.

Det föregående året har varit så otroligt upp och ned så nu längtar och väntar jag på ett riktigt gott nytt år. Jag vill att åtminstone någon av våra drömmar ska uppfyllas och att många små mål ska nås. Själv vill jag börja träna och börja äta bättre. Att gå ned i vikt är inte mitt primära mål men att känna mig friskare och ha mer ork. Grönsaker, ren mat och lite rörelse borde kunna göra något åt detta.

Jag vill fortsätta och utvecklas och leva med R och Bus och att vi ska bli en ännu bättre och gladare familj. Jag vill att Bus ska fortsätta vara frisk och vara världens bästa unge och att min man ska få all lycka och välgång han behöver och förtjänar.

27 december 2014

Dit mitt hjärta går varje jul

Mamma. Det går inte att komma ifrån, julen tillhör mamma och vasaloppet pappa. Det är inte så att jag inte tänker på mina föräldrar annars men det är dessa tider som tillhör dem. Min mamma personifierade julen för mig, utan henne har den aldrig varit lika full, faktum är att inte ens Lilla Bus kan fylla hennes plats på julen hur gränslöst jag än älskar henne. När än jag ser mina antika ärvda pumlor från mamma så hör jag hennes röst och känner hennes kramar. När jag lagar maten tänker jag på hur mamma lagade maten, oavsett om jag gillade det eller inte. När jag ser Bus ögon tindra så ser jag hennes glädje när jag öppnade presenter. Jag tänker på hur hon fejade och städade och lagade mat och ordnade för hennes och vår skull.

Jag tänker på hur glad hon skulle ha varit att få se Lilla Bus ha roligt och busa och springa omkring och att till och med hennes egna barnbarn fått barn. Tänk om hon kunnat se Lilla Bus leka med lilla A och kanske andra framtida barn. Jag vet att med den hälsa min mamma hade omkring hennes död så hade hon kanske inte kunnat njuta av detta så mycket ändå om hon levt nu men när personen inte lever så får man drömma tänker jag. Jag tänker på psalmen Härlig är jorden: "Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång." Visst är det så, men ibland är denna gång inte lika lätt att leva med som den är naturlig.

Visst hade du älskat denna galning lika mycket som jag, mormor?