13 oktober 2016

Att få syskon

Jag har fått hjälp av denna artikel för tips om hur man kan hjälpa skapa en bra syskonrelation. Jag har översatt deras tips till svenska men för att läsa mer detaljer så gå till den länkade artikeln. Jag kommer skriva lite hur jag har gjort efter varje tips.

1. Låt ditt barn uttrycka sina känslor under graviditeten, födseln och efteråt och visa empati för dessa känslor.

Alla barn känner olika inför att få syskon. Lilla Bus var väldigt positiv under graviditeten och längtade efter sin lillebror och var väldigt glad när han väl kommit. När väl vardagen och realiteten att han skulle dela hennes föräldrar var det mycket svårare. Hon regresserade till att skrika rakt ut precis som bäbisen och bad oss lämna tillbaka honom.Nu funkar det bättre.

2. Bygg en relation mellan barnet och den andra (icke-gravida) partnern under graviditeten.

I vårt fall hade Lilla Bus och R redan en stark solid relation innan men vi förberedde att när jag ammar måste ibland pappa göra saker och du måste acceptera detta om du inte vill vänta tills mamma och lillebror är färdiga vilket kan ta länge. Detta har fungerat bra så här långt.

3. Uppmuntra det äldre barnets relation till bäbisen.

Lilla Bus fick välja ett gosedjur till lillebror som han fick som present när han fötts. Hon valde Maja Gräddnos och jag tyckte nog den var lite stor för att vara till en bäbis men hon var bestämd om detta och faktiskt så har han gillat att ha den i vagnen och babyskyddet när han ska sova så kanske förstod hon bättre än jag vad som är mysigt att sova med. Vi läste om hur det är att ha ett syskon i olika böcker för att förbereda. Emma och Lillebror var nog den hon gillade bäst men hon är väldigt förtjust i Emma-böckerna så det var inte så konstigt. Jag pratade även med bäbisröst som lillebror i magen och utanför för att hjälpa henne förstå vad den lilla vill.

När lillebror hade kommit så var det svårt för Lilla Bus att förstå varför han skulle komma och "förstöra" hennes familj. Då fick lillebror berätta att han valt att komma till denna familj för han ville bo i en familj med en storasyster. Gud frågade honom vilken familj han ville ha och han valde den med den bästa, snällaste, finaste, roligaste, studsigaste, starkaste och modigaste storasystern. Gud frågade om han var säker och han sa att han valde henne. Detta verkar ha gett effekt och hon vill ofta höra om när lillebror valde vår familj för att hon var en så bra storasyster.

4. Se till att det äldre barnet fortfarande har en viktig roll i familjen.

Vi jobbar med detta. Vi påpekar hela tiden vad vi tycker om hos henne och hur skönt det är att ha henne som en del av familjen. Jag försöker ta tid med henne så mycket det går för att hon inte ska känna sig oviktig i mitt liv. Det är inte så lätt och det är något som kommer ta lite tid att fullt få till. Hon vill gärna ta rollen som familjens bäbis vilket jag faktiskt valt att vara tydlig med inte är hennes roll utan hon är det stora barnet som tex får göra mer saker än det lilla och som har en annan roll än den lilla.

5. Genomför stora förändringar före födseln som att byta rum eller sluta med blöjor.

I vårt fall så blev det ett improviserat slut på amningen efter bäbisen föddes. Det var inte tänkt så men blev så i alla fall.

6. Håll din relation till det äldre barnet så konfliktfri som möjligt

Detta är inte alltid så lätt med ett envist barn med stark vilja men vi jobbar på detta så mycket det går.

7. Visa det äldre barnet hur det är speciellt.

Detta gör vi varje dag för Lilla Bus är verkligen speciell och förtjänar veta detta. Jag vet att hon nu inte känner sig lika speciell som tidigare men med tiden vet jag att hon kommer se att det är hon.

8. Undervisa barnet om hur det är att ha ett syskon.

Vi har gjort detta genom att prata om syskon och hur det blir när bäbisen kommer. Vi har även läst böcker om detta. Även om vi förberedde henne på detta tror jag inte riktigt hon förstod förrän det var faktum dock. Vi såg också till att prata om hur barn växer i magen och en del av detaljerna om hur barn kommer till. Det enda hon inte lyckades fråga om var just hur spermien kommer in i mammans mage så den delen är ännu inte förklarad men allt annat frågade hon om minst en gång.

9. Bestäm i förväg vad barnet ska göra och med vem hen ska vara under födseln.

I vårt fall hade vi det lite svårt med barnvakt men vi lyckades till sist ha två möjliga barnvakter att förbereda vår dotter på och en av dem var där natten då lillebror föddes. Allt funkade bra med detta.

10. Fundera på hur delaktig ett äldre barn kan vara i födseln.

I Sverige är detta inte så vanligt men i USA så kan man välja att ha med barn till förlossningen eller låta dem delta om man föder hemma. Jag kan tänka mig att man kan göra detta även i Sverige om man förbereder barnet och förlossningen på detta. Man kan fundera på detta i alla fall men personligen vill jag nog inte ha barn med när jag föder.

11. Ett klassiskt sätt att förbereda ett barn för en födsel är att visa det genom att putta en möbel runt ett rum.

Vi valde att berätta hur födsel går till och att det är jobbigt och gör ont även om barnet inte kommer vara med men att det är en del av att få barn och att det finns mediciner man kan ta om man vill. Vi berättade även om att man ta ut ett barn genom att skära i magen. Lilla Bus var väldigt nyfiken på födseln och jag lät henne se denna video från en hemförlossning om är tydlig men inte speciellt skrämmande. Jag vet inte hur många gånger Lilla Bus såg den videon. Jag visade även ett klipp på ett kejsarsnitt när hon bad om det och förklarade att det kommer se mycket mer läskigt ut. Hon tittade på det en gång och var inte rädd men inte lika intresserad som av ovanstående video. Jag minns tyvärr inte vad den videon hette.

12. Ifall barnet inte är med vid födseln, låt hen träffa bäbisen före alla andra.

I Sverige blir det normalt så i alla fall eftersom många BB har begränsningar i besök annat än den andra föräldern och syskon men självklart är det viktigt att snabbt låta barnet träffa syskonet och gärna begränsa besöken i början så alla i familjen får chans att bonda.

13. Be gärna besökare ta med "storasyskon-presenter" hellre än presenter till bäbisen.

Vi bad inte speciellt om detta utan vi anser att detta är upp till den som besöker en. Dock så är det vanligt i min familj att just ge presenter till både storasyskon och bäbisen så jag visste att några skulle ge henne presenter i alla fall. Jag är lite tveksam till att göra förväntningen att alla ger presenter till storasyskonet så jag tycker det är bra om det är en bonus och inte det förväntade. Även om det är mycket känslor kring en födsel så är det också viktigt att kunna glädjas åt andra. Mitt barn klarade det bra att bli glad å lillebrors vägnar, hon har varit glad och visat honom hans presenter med glädje. Jag har låtit henne öppna hans paket för det mesta dock och hon älskar själva öppnandet även om hon inte får saken.

Man får även tipset i denna del att ge en present från småsyskonet. Lillebror gav henne Frost-filmen och jag sa med bäbisrösten att bäbisen hade hört inne i magen att storasyster jämt pratade om detta (hon är i en prinsessfas nu) och därför sagt till mamma att hon var tvungen att köpa en sån film till henne. Det blev lyckat.




1 september 2016

Instagram

Eftersom jag är ganska otrendig av mig har har ignorerat saker som Instagram under lång tid men efter att R köpte mig en telefon så kör jag nu Instagram-kontot flygmus_eh. För nuvarande är det mest bilder på "di smau" men jag hoppas kunna göra lite inlägg där jag skriver mer framöver. Jag kommer ha en tillfällig paus här och enbart skriva om jag har något längre i kroppen som jag behöver lägga tid och energi på här på bloggen. Jag vet inte om jag ska stänga den men för nuvarande så blir det lite pys här.


12 augusti 2016

Ingvar Elias är här!

Den 29 juli blev vi tvåbarnsföräldrar då Ingvar Elias kom till världen klockan 3.03 efter ett ganska kort värkarbete. Han vägde 4180 g och var 53 cm lång. Vi tyckte båda att han var pytteliten så vi var ganska förvånade över att han var större än lilla Bus. Liten Lymmel är en något mer lätthanterad bäbis än sin syster när det gäller sömn (man kan lägga ned honom ibland!), lika bröstfixerad och lika underbar. Vi är alla lyckliga att han är en del av våra liv.

Förlossningen var något helt annorlunda än Lilla Bus. Under dagen kände jag värkar av och till hela dagen men då jag haft en hel del förvärkar så visste jag inte om det var mer sådana eller den riktiga varan men framåt 19 på kvällen så började jag ana att detta nog kanske inte var någon generalrepetition. Vid 22.30 anlände vi på BB och då var jag öppen 4-5 cm. Jag blev erbjuden att bada badkar vilket jag ville och jag låg däri tills jag började känna mig för varm och barnet haft lite höga hjärtljud. När jag kom mitt rum där jag skulle föda så var jag öppen 9 cm vilket jag tror var kring 1.30 så det hade gått väldigt fort till dess. När jag kom till sängen så bestämde jag mig för att ta lustgas eftersom jag tyckte att sammandragningarna gjorde så ont och jag inte längre hade någon lust att kämpa med att klara dem med bara andning. Det kändes bara skönt att sluta behöva jobba så hårt och inte som något misslyckande även om jag bestämt mig för att föda utan smärtlindring. Det gav lite lugn ett tag men jag blev stressad av att barnets hjärtljud inte riktigt ville gå ned och av att barnmorskan gick ut och in i rummet väldigt mycket och jag hade svårt att riktigt fokusera. Till sist sa jag åt henne att hon måste stanna men tyvärr så blev detta hattande något som gjorde att jag inte kunde riktigt känna 100% lugn. Jag spände mig en hel del och kände inte heller att hon hjälpte mig speciellt mycket till sist blev jag arg och bad henne hjälpa mig. Hon föreslog kvaddlar och eftersom jag just då hade gått med på precis vad som helst som kunnat hjälpa så gick jag med på detta och det gjorde ont men jag upplevde att det faktiskt funkade bra och tog udden av smärtan, dock tror jag att mycket av hjälpen handlade om att jag faktiskt fick in en bättre teknik med lustgasen då och att jag klarat mig utan om bara barnmorskan orkat hjälpa mig med detta istället. Jag kanske låter gnällig men det var jobbigt att hon kändes väldigt oengagerad och som hon tyckte jag skulle kunna allt själv bara för att det var mitt andra barn. Nu var jag kanske heller inte den mest sällskapliga föderskan eftersom jag inte vill att folk ska prata i onödan och lätt blir arg när jag föder barn.

Ganska snart efter detta så kände jag att det började vara dags att krysta. Barnmorskan ville undersöka mig men jag vägrade. Jag sa åt henne att lita på mig och låta mig göra som jag ville vilket jag tror förvånade henne. Jag krystade dock ganska lätt ut min lilla Lymmel och allt gick sin gilla gång med moderkaka och undersökningar av bristningar och hon var redo att börja sy dem när hon säger att det verkar komma mer blod än väntat från livmodern och hon börjar massera min mage. *Splatt* så kommer en massa blod och detta upprepas fast hon ger mig mer medicin och andra människor måste kallas in. Jag har ingen nål satt och det blir kris att sticka mig som är svårstucken för att få i mig ett dropp med starkare medicin. Det funkar dock till slut och jag slutar blöda. I övrigt flyter det på och denna gång får jag hålla mitt barn, amma direkt och inte behöva känna mig så tom men jag känner mig ändå lite ledsen för att det ändå inte blev en förlossning helt utan problem. Det blev en besvikelse att blöda när allt så nära nog perfekt ut denna gång, förra gången så närmast förutsatte jag att jag skulle få någon sorts problem när det var en igångsättning.

Vi åkte hem andra dagen på kvällen efter att jag känt mig ovälkommen på BB under större delen av tiden och efter jag fått blod. Jag tyckte det var jobbigt att känna det som de ville tvinga hem mig hela tiden även om jag ändå sannolikt själv valt att stanna så länge som jag gjorde. Det bidrog inte till en positiv upplevelse att känna det som att jag var ett besvär hela tiden jag var där fast jag inte bad om hjälp med något extra utöver vad de ändå ville kolla. Att vara med barn och man hemma kändes mycket bättre och där var jag åtminstone efterlängtad.

Lilla Bus har pendlat lite upp och ned i sina känslor kring lillebror och mig som jag tror hon ser som ansvarig för att hon har en lillebror överhuvudtaget men jag tror ändå att det går åt rätt håll nu eftersom hon har varit mer kärleksfull mot oss bägge och mindre gnällig och otrevlig de sista dagarna. Snart är de nog bästa syskonkompisarna!

5 juli 2016

Underbara barnets födelsedag och hennes lillebror som skrämde mig

I söndags hade vi födelsedagskalas i lekparken med några vänner till dottern och de svullade fika, lekte och matade måsar (sista inte helt sanktionerat av föräldrar). Igår fick hon alla presenter som var från oss vuxna och tanken var att hon skulle följa mig till "bäbisdoktorn" (barnmorskan) och att vi sedan skulle städa och leka lite med sakerna tills våra gäster som inte kunde komma festen skulle komma. När jag kom hem från barnmorskan blev jag väldigt trött och somnade och vaknade med blod i sängen. Jag blev rädd och grät och ringde förlossningen som tyckte jag skulle komma och kolla och jag fick ringa till R som kom från jobbet. På väg till förlossningen kom min systerdotter på oväntat födelsedagsbesök så hon fick ta hand om Bus som visade dem runt området och dess lekparker och bjöd på fika. De hade kul tror jag.

På sjukhuset så kollade de och såg att jag inte blödde mycket och jag fick göra en CTG-kurva som inte visade att jag hade värkar. Sedan ville de göra en vaginalundersökning som de hade väldigt svårt att förstå varför jag sa nej till. Detta kan jag känna att jag vill ventilera lite om. Jag kom till sjukhuset för att jag var orolig för en blödning och för att jag inte riktigt vet hur det känns när en förlossning startar pga att den första födseln var en igångsättning som inte kändes så mycket alls för mig tills på slutet, de flesta smärtorna var väldigt diffusa. Detta sa jag till barnmorskan. När hon konstaterat att jag inte hade värkar och att blödningen inte var farlig så kände jag mig lugn och trygg tills detta drogs i gång.

Den första anledningen jag blev rädd var för att de kom in och presenterade detta som något som "ska" göras. Nej, ni bedriver inte tvångsvård, absolut inget ska göras. Dessutom så sa jag tydligt nej till att göra denna undersökning och att då antyda att inte skulle ha kommit hit om jag inte hade någon anledning är inte rättvist när ni vet att ni säger åt alla som blöder att komma in. Jag lyssnade på era råd och kom för att känna mig säker, inte för att ni ska peta inuti mig. En så enkel grej som att erbjuda denna undersökning hade gjort all skillnad för att jag skulle ha mått bra därinne. Dessutom så berättade de för mig att jag skulle känna mig lugnare efter jag gjort undersökningen när jag nästan skrek och grät innan att jag inte ville göra den för att jag ville hem till min dotter som fyller år och att jag inte var redo att göra något som eventuellt skulle kunna sätta igång en förlossning idag eller imorgon (nu idag) eftersom det är födelsedagstid. Är det konstigt att jag hellre väntar ut en naturlig start och får några timmar med min dotter än att riskera att ni far och klantar och pillar igång min förlossning på en dag när jag inte vill föda? Föder man så föder man men jag ville inte riskera något helt i onödan.

Alltså, åt fanders med era rutiner. Använd inte ordet rutin åt mig! Det ska finnas en anledning att en rutin finns och rutiner ska inte användas för att slå patienter i huvudet. Dessutom ska ni inte ljuga för mig eller undanhålla mig information. En vaginalundersökning i slutet av graviditeten kan alltid påverka och kan ge infektioner. Som födande ska man aldrig känna sig tvungen att göra en. Dessutom, vad skulle ni hitta där som ni inte redan hittat? Jag har inga värkar, om jag då är noll påverkad eller x centimeter öppen säger absolut ingenting eftersom man kan gå runt och vara öppen länge och inte föda och livmodertappen kan också öppna sig väldigt snabbt och föda snabbt några timmar senare. Jag är dessutom omföderska där dessa variationer är ännu större. Nej, detta var inte förtroendeingivande inför det riktiga eventet. Nu är jag rädd för samma typ av bemötande och jag har skrivit mitt förlossningsbrev nu och hoppas att allt går bra ändå.

27 juni 2016

Ibland är jag den där 10-åriga flickan

Ibland är jag den där 10-åriga flickan som fick höra att hon var äcklig och ful och värdelös. Hon som ingen ville leka med eller ständigt fick höra att hon förtjänade det. För att hon var konstig och annorlunda och borde bli någon annan. Det kunde hon förstås inte bli för så fort hon förändrade sig så dög inte det heller. Till sist så ville inte flickan leka med någon av barnen ändå, för vem vill leka med de som bara gör en ledsen. Flickan nöjde sig att bjuda sin släkt på sin födelsedag och vara glad att de som firade henne faktiskt var de som hon visste älskade henne och ingen som bara kom för att äta tårta och kanske skämta och retas med henne över något hon sa eller som fanns i hennes hem. Eller ännu värre, att någon kom bara för att föräldrarna tvingat hen.

Om 6 år och 8 dagar fyller jag 40 år och jag har redan ångest. Inte för att jag är rädd att bli "gammal" utan därför att jag genuint vill ha en stor fest med alla mina vänner jag har idag och min släkt. Jag vill det ska vara massor av mat, människor och öl och vin, och om jag har ekonomin, ett liveband. Allra helst ett balkanband men jag är inte omöjlig på den punkten. Men, jag är så rädd att bjuda folk till min födelsedag ännu att jag vet inte om jag kommer våga. OM 6 år, när jag blir 40 ÅR!!!

Den som tror att tiden läker alla sår eller att mobbing bara är något som påverkar en i barndomen kanske får lite perspektiv av detta. Till stor del så har jag hittat andra produktiva tankemönster istället för de som mobbarna försökte stämpla in i mig men en gång per år...

8 maj 2016

Glad och trött

För första gången på väldigt länge känns det som om vi haft en helt normal helg. Jag har orkat städa, min bror och hans fru kom på oväntat besök efter ett litet improviserat besök här i Umeå när döttrarna var på cup. Det fina vädret har ju inte gjort saken värre och nu är det äntligen fixat solkräm och springskor till lilla Bus. Det blev lila skor eftersom det inte fanns några rosa i hennes storlek och de blå tydligen inte var fina nog...

I morgon börjar R jobba och har jobb tills i höst så vi åtminstone har en period av föräldraledigheten där vi har en extra inkomst vilket är skönt. Nu kommer det väl dock finnas mindre tid till att få gjort sådant som tvätt medan jag är på jobbet men vi ska nog kunna lösa det också.

Nästa helg är det inplanerat dop, det blir kul om jag bara kan hitta en bra present.

7 maj 2016

100 days of real food

Jag har suttit och läst recept på denna sida: http://www.100daysofrealfood.com och jag tycker det är en intressant och bra sida. Nu kan jag bli väldigt less på präktigheten på sidan men klarar man att bortse från detta finns det många bra recept och idéer på ordentlig mat som dessutom inte kräver mängder av specialprodukter som gör dem svåra att laga i andra länder.

Denna ska jag prova i min slow cooker: http://www.100daysofrealfood.com/2013/12/23/recipe-slow-cooker-steak-chili/. Som det mesta jag lagar lär det bli en egen twist men grundidén tänker jag sno.