Paulus

Idag var jag och Lilla Bus på bibelskola om Galaterbrevet. Galaterbrevet är ju skrivet av Paulus och därmed öppnade studiet mina tankar på Paulus. Paulus är en spännande karaktär och en jag inte alltid varit kompis med i bibeln. I början när jag blev kristen brukade han provocera mig till den punkt att jag bokstavligen kastade iväg bibeln. Med tiden blev vi dock mer och mer kompisar men Paulus är komplex. Jag känner ofta att han kastas mellan den omvälvande förvandling som han genomgick när han blev frälst och den bistra verkligheten. Han känner hur han dött med Jesus på korset men han måste ändå ge församlingarna jordnära råd om det ena och det andra.

Paulus säger en massa som för moderna människor är provocerande. Kvinnan ska tiga i församlingen, underordna sig sin man och slavar ska stanna hos sina herrar och inte göra upplopp. Nu har jag behandlat tidigare att jag inte anser att Paulus förbjuder kvinnor från att tala om gud och att han faktiskt ger kvinnor rätt mycket frihet att tala men han förväntar sig att kvinnorna som talar ska vara mönster i samhället och att de ska anstränga sig för att ge rätt intryck. Kvinnan ska i så fall klä sig anständigt och i min tolkning bära huvudbonad när hon ber och predikar. Vi kan tycka vad vi vill om detta, jag anser att Paulus är en trist realist när han förutspår att könsmaktsordningen aldrig kommer ändras och att kvinnor alltid måste anstränga sig mer än män för att framstå som kunniga och anständiga och jag tror att det faktiskt kommer vara så tills undergången om än det självklart kan förbättras och försämras i olika riktningar.

Samtidigt är Paulus mannen som brinner, vilket visades tydligt i studiet av Galaterbrevet. Han är engagerad och han vill verkligen få människorna att leva ett kristet liv och inte förlora sig i onödiga regler och tillägg till tron. Vi kan leva med anden och i kärlek till andra människor och bli ett med Kristus genom dopet.

Numera kan jag känna igen mig i svängarna, för som en vuxen som funnit tron så kan jag kastas mellan mitt nya liv och mitt gamla och liksom Paulus ändrade jag mig faktiskt. Min förvandling var inte så stor som hans, jag har inte hånat kristna innan jag blev troende, bara inte hållit med, men jag kan se att jag hade ett liv en gång och nu ett annat. Jag har inte Paulus stora uppdrag att sprida tron men liksom honom tillåter jag mig att ibland tala passionerat för kärleken och livet nära anden. Liksom Paulus lever jag i min tid och liksom jag ibland har svårt att förstå honom så tror jag att han skulle ha problem att förstå mig för vi är båda barn av vår egen tid. Men, det Paulus lär oss och som fortfarande är rykande färskt är att livet är fullt av motsättningar och som kristen dras du mellan ditt kött som lockar dig tillbaka till det gamla livet, överdrivet följande av religiösa regler som faktiskt inte krävs och att bara leva i förvissning om frälsning och i närhet med anden. Det ni, det är vad Paulus ropar till oss från dåtiden.

Kommentarer

Populära inlägg