11 veckor...

Så länge har den underbara varit i våra liv. Det känns som hon alltid funnits och hon är så naturlig del av vårt liv att jag knappt kommer ihåg hur vi levde innan.





Så här ligger hon nu bredvid mig när jag sitter här och skriver. Hon hade lite svårt att somna ikväll och ligger fortfarande och rycker lite. Om hon somnar ordentligt ska jag städa lite annars så går jag bara och lägger mig. I morgon ska en vän komma på besök och jag och Bus gå en sväng på öppna förskolan. Städa måste vi   också försöka göra men det får bli som det blir med det, vi är ju nyblivna föräldrar och den ursäkten kommer jag använda i ett år eller så...

Jag ska snart skicka ut dopinbjudningarna och sätta igång med den mer detaljerade planeringen av novembers stora händelse... Jag ser fram emot att döpa Bus och att få sammanföra våra familjer som aldrig har träffats. Jag är till och med lite nervös...






Kommentarer

Populära inlägg