Drinkarflickans död

Jag läste en text om folk som kör berusade och jag blev bara så ledsen när jag tänker på hur hemskt det är att folk inte kan fatta att de riskerar att DÖDA sig själv eller någon annan. Mina tankar gick vidare till den kanske mest sorgliga sång som finns, Drinkarflickans död. Den har sjungits mycket av Lapp-Lisa och jag har en CD där hon sjunger denna sång minus den sista versen om brännvinsfloden. Jag minns att jag som barn inte ens orkade lyssna på sången för att den var så sorglig. Lilla Anna skickas ut för att skaffa fram mer brännvin åt pappan och hans suparkompisar. Anna har för lite kläder och fryser ihjäl i en snödriva precis som mamma och lillebror gjorde förra vintern. Fadern somnar och vaknar nästa morgon (förmiddag?) och upptäcker att Anna inte är där. Han springer ut och letar henne och då hittar han henne kall och död. Han förstår att det är hans fel och ber gud förlåta honom. Gud förlåter honom men han måste sedan för resten av livet leva med skulden för vad han gjort för andra. Ni kan se texten på länken, jag har inte hittat någon ljudfil av denna låt men jag tror det finns andra låtar av Lapp-Lisa på you-tube.
http://www.dagensvisa.com/minata/dav_11_mar.html

Denna sång säger så mycket om oss människor och om gud. Vi är obotliga syndare men vi kan omvända oss. Ibland krävs det berg av saker för att vi ska omvända oss. Jag känner ibland att gud mer eller mindre släpade mig till h**** men jag tror inte att jag någonsin gjort något som lett till någon annan persons död. Pappan i sången orsakade minst en persons död och kanske också indirekt sin frus och sons död. Kanske var mamman lika illa som fadern men dottern verkar ju vara övertydad att modern går på 'gator av renat guld', alltså är i himlen och då tänker jag att kanske var det hon och lillen som blev skickad ut och skaffa sprit förra året. Men när fadern till sist ser sina handlingar så vill han till sist förändras och gud förlåter dessa helt sanslösa synder för det gör gud. Gud kan förlåta på det sätt vi människor inte kan och knappt kan förstå. Men pappan kan trots att han nu är förlåten inte njuta av guds förlåtelse för han plågas av sina synder och så är vi människor. Vi vet att gud kan förlåta allt vi gör om vi ber honom men vi plågas av våra synder för vårt förstånd räcker inte till att förstå den förlåtelsen. Vi måste sträva mot den men vi kan aldrig nå den till fullt men de flesta av oss kan vara mer förlåtande.

Min pappa var alkolist, inte hade jag kunnat förlåta honom om han gjort så min mor och mitt syskon dog. Inte hade jag kunnat förlåta honom för att han drivit mig i döden. Jag hade inte klarat det, jag vet det, så ofullkomlig är jag. Jag kan knappt förlåta honom som det är även om han sällan gjorde saker som var ens en fraktion av det pappan i sången. Jag har med varje år kunnat förlåta honom mer och mer och jag kan känna att det mest är synd om honom för allt han missat i mitt liv och allt hans drickande hindrade honom från. Jag kan också känna med honom och hans andra tillkortakommanden eftersom jag med mer mognad förstår var de kommer ifrån. Jag önskar verkligen att min pappa hade sluppit dö så tidigt och att han hade fått växa mentalt till den man han hade kunnat vara. Jag kan se så många fina sidor hos honom som bara blev ett bakgrundsbrus istället för det som sågs först. Jag är glad att min börda att förlåta dock inte är så stor som för vissa och jag istället främst får jobba med samma som fadern i sången, att förlåta mig själv, det är nog tungt även utan ett sådant bagage.

Edit 31 Augusti: Jag lyckades hitta denna låt till slut på you tube, i Maritza Horns version:

Drinkarflickans död

Populära inlägg