18 januari 2010

Tro och handling

Är inte nåden det svåraste att förstå? Hur kan gud förlåta våra synder, trots att vi är så fulla av dem? När jag funderar över detta så läser jag alltid Första Johannesbrevet.

Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. [...] Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra så är gud alltid i oss, och hans kärlek har nått fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. [...] Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. [...] Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Vi är alltså räddade om vi älskar varandra och tror att Jesus var Guds son. Ibland får man frågan om en kristen kan göra vad som helst och ändå bli förlåten av gud. Det är förstås en fråga som jag inte har något svar på, jag är inte gud och allt hos gud kan vi inte förstå. Men Jesus har försonat oss med gud i och med sitt offer och det ger mig hopp. Att tro att Jesus dog för min skull är nog svårt att tro, men att våga lita på att detta och kärleken är det som krävs är än svårare.

Men är våra handlingar oväsentliga för gud, kan vi bara synda och synda och sedan återvända till gud? Svaret är ja om din omvändelse är uppriktig, men en människa som säger orden och inte älskar sin broder ljuger, så står det också i bibeln och hur kan en människa som ständigt gör onda saker och inte ens försöker hindra sig själv vara uppriktig i sin försäkran? Om vi forsätter läsa i Första Johannesbrevet får vi svaret: "Vi vet att de som är födda av gud inte syndar."

Vårt tvivel och vår oförmåga att älska leder oss vilse och då syndar vi, men när vi närs av gud och av vår kärlek kan vi låta bli synden och göra det som är gott. När en människa visar oss sin kärlek blir det lättare för oss att göra detsamma och att våga ta steget ut och tro att gud är god. Ju mer övertygade vi är om guds kärlek ju lättare är det att göra gott och ju mer gott vi gör desto mer sprider sig kärleken. Handlingar är inte som en del tror utan betydelse utan en konsekvens av tron och något som också när tron. Man kan säga att tro och handlingar är en del av en kedja som leder till ökad tro och till bättre handlingar med hjälp av varandra.

(inlägget inspirerades av detta från Tasnim.

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Väldigt intressant att läsa! Det är väldigt likt islams syn pa handlingar, det du skrev pa slutet. Vi tror att daliga handlingar (synder) tär pa tron och gör att hjärtat blir hart.. medans goda gärningar gör tron starkare.
    Det är ju synen pa Jesus som skiljer, vi menar att man visst maste tro pa Jesus som sänd av Gud för att ens räknas som muslim, men vi ger honom inte "rollen" som frälsare i den bemärkelsen. Vi tror att Gud förlater den som uppriktigt angrar sig och försöker bättra sig, och att man alltid ska hoppas pa Hans förlatelse.
    Tack för ett intressant inlägg!
    /Tasnim

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar!

    Jag vet inte om du läst fler inlägg, men jag var nära att konvertera till islam själv, men jag gjorde inte det och hittade tillbaka till min kristna tro. Jag är idag övertygad om att gud ingrep i mitt liv och styrde mig dit jag borde gå eftersom jag vågade lita på honom.

    Ja, både islam och kristendom tror på Jesus men vi har olika syn på hans betydelse och roll. Jag måste dock säga att jag är glad att kunna dela både tron på Jesus som profet och tron på gud med muslimer.

    SvaraRadera