Religion är inte något privat

Jag har alltid gillat Jinge. Vi tycker inte lika om allt, och han delar inte min tro om än vi delar samma engagemang för Palestina och palestinierna. I ett inlägg från idag så protesterar han mot att Helle Klein tycker att oppositionen bör läsa psaltaren. En av hans poänger är att Kleins uppmaning att de ska läsa bibeln kan stöta bort människor och det är naturligtvis en möjlighet. Samtidigt så är det naturligt för Klein som är präst att uppmana människor i bibeln. I kommentarerna till hans inlägg kommer samma gamla vanliga skåpmat från diverse kommentatorer om att religionen tillhör privatlivet och att det bedrivs kristen propaganda.

Religionen är dock inte något som enbart tillhör privatlivet för en troende människa. När jag verkar i mitt yrke så talar jag inte om gud och min tro om inte någon elev själv tar upp ämnet. I så fall säger jag vad jag tycker och jag kan även säga att jag är kristen. Det faktum att jag inte pratar om tro i min yrkesutövning betyder dock inte att jag inte anser att jag i min yrkesutövning verkar på ett sådant sätt som behagar gud.

Jag bär i dagsläget inga utmärkande kläder som säger något om att jag är kristen och jag bär heller inget kors. Detta är inte för att jag skäms för min tro utan om att jag inte anser att jag behöver bära ett kors. Min klädstil är inte distinkt annorlunda än andra människor i min ålder, men det betyder inte att jag inte väljer mina kläder med gud i åtanke. Jag vill helst bära täckande kläder eftersom jag anser att det är en värdigare klädsel och att denna säger mer om min tro än ett kors.

När jag protesterar mot världens orättvisor kommer mina argument från nyheter, FN rapporter, Amnesty i första hand, men jag har även en inre övertygelse om att gud vill att jag och alla andra ska göra gott här i världen och stå upp för varandra och rättvisan och godheten.

Religionen är aldrig något rent privat för en troende oavsett och h*n i första hand finner sina argument för sin sak i bibeln eller utanför.

Kommentarer

Populära inlägg