Söndagens predikan forts

I det första inlägget talade jag om vad som står i bibeln om homosexualitet, det mesta i det förra inlägget kom ifrån Lisa Tegbys predikan, och nu ska jag fortsätta att diskutera den mer personliga delen av denna predikan.

"Att vara fundamentalist är omöjligt. Att bara läsa och peka och säga att så här står det. Vi måste alltid tolka. Och vi tolkar alltid, utifrån vilka vi är och hur våra liv ser ut. Vi kan inte bara se vad det står, vi måste också förstå varför det står som det står och vad det som står vill säga. Jesus har lovat oss att han ska vara med oss genom sin Ande och hjälpa oss att förstå mer och mer. Det är viktigt och gott löfte" (Jag har tillgång till hennes anteckningar för predikan, det är därför jag kan citera)

Jag håller med henne, det är omöjligt att vara bokstavstroende. Vare sig vi vill tolka bibeln eller inte så måste vi göra det, vad skulle man annars göra med uttryck som Guds lamm? Betyder det att Jesus har fyra ben och säger bä? Nä, även de som förordar en bokstavstroende tolkning av vissa delar av bibeln håller med om att Guds lamm inte ska tolkas bokstavligt utan som en beskrivning av Jesus offer för oss människor. Alltså tror jag att jag, Lisa och diverse fundamentalister är överens om att det finns delar av bibeln som inte ska tolkas bokstavligt. Det är nog bara vilka delar vi inte är riktigt överens om. Jag fortsätter med ett ytterligare citat:

"Fundamentalism och rädsla- och vilja till makt har många gånger ställt sig i vägen för att våga tolka Bibeln på nytt. Tänk om Guds Ande inte hade drivit på på 1700-talet- då hade vi fortfarande tyckt att slaveri varit rätt och bra.[...]Tur att Gud har besegrat kyrkan lite då och då!"

Oh ja! Tur att Gud gud besegrat kyrkan i bland, jag håller med så mycket att jag skulle kunna slänga ur mig ett Amen! Men jag tycker det är fjantigt att göra det så där till vardags så jag avstår... En del av min väg tillbaka till kyrkan var att jag insåg att kristendom kan vara en aktiv väg till förändring, och kampen mot slaveriet var det exempel jag stötte på. Adam Hochschild har skrivit en fantastisk bok om kampen mot slavhandeln och slaveriet i Storbritannien, så bra att jag läst den flera gånger trots att den är en faktabok. De flesta som deltog i den kampen var övertygade kristna och många var kväkare. Berättelserna om dessa människor inspirerar mig ofta att kämpa för det goda och för en gud som finns för alla människor. Kväkarna var tidiga med kampen mot slaveriet och på kväkarmöten fick kvinnor tala på samma villkor som män innan man knappt tänkt tanken på kvinnliga präster i andra kyrkor. Kväkarna sågs som lite konstiga och löjliga vid tiden för denna kamp, de sa inte "you" utan "thee" eftersom de såg människor som jämlika och kallade inte folk för "min herre" för det var ju bara gud som kunde ha den titeln. De var också kända för att de bar enkla ålderdomliga kläder och att männen inte tog av sina hattar. Det var säkerligen lätt att tycka att kväkarna var löjliga, men med facit i hand så är det nog fler i dag som kan förstå det där med kvinnor som talar vid religiösa möten och idén att om Gud kan tala med alla människors inre så kan vi inte ha slavar. Jag väljer att inte jämföra de som idag vill ge homosexuella samma rättigheter till äktenskap med kväkarna, Clarkson och Wilberforce, men visst delar de en del kännetecken?

Jag avslutar med ett citat som jag också håller med om från predikan:

"Kyrkan är inte en åsiktsgemenskap, den är en gemenskap runt Jesus Kristus som älskar oss var och en"

Kommentarer

Populära inlägg