27 oktober 2009

Betraktelse om en slavägare

Med anledning av mina två tidigare inlägg väckte mina tankar om slaveriet. Jag har ofta funderat hur mötet med kristendomen var för människorna i Romarriket med tanke på slaveriet. För en romare var slaveriet en normal del av livet, det var normalt att vissa människor var fria och vissa var slavar. Att vara en fattig fri man eller kvinna gav personen rättsäkerhet på ett helt annat sätt än en slav som kunde dödas eller säljas när som helst av sin ägare. Däremot levde inte alla slavar hemska liv utan vissa fick bra mat, en bekväm bostad och en god utbildning, något som definitivt inte hade varit självklart för en fattig fri romare. Slaveriet var naturligt, slavar var en sorts talande djur som utförde den stora mängd manuellt arbete som ett icke-mekaniserat samhälle kräver. Slaveriet var inte ifrågasatt på något sätt och även om bibeln inte propagerar för ett avskaffande av slaveriet så är ändå galaterbrevets "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus" ett mycket djärvt uttalande i ett slavsamhälle. Bibeln klargör att om än samhället inte måste ge upp slaveriet så är ändå alla människor människor. Idag är detta ett banalt påstående för de flesta av oss, vi tycker slaveriet är barbariskt, kvinnor och män har i princip samma rättigheter när det kommer till lagar så "Alla är vi ett i Kristus" är kanske inte så intressant.

I den tid det uttalades så var det revolutionerande och för mig så är alla omnämnanden om att en slav inte ska lämna sin ägare ett bevis på hur kraftfullt ett sådant uttalande var. Självklart så har slavar rymt och sökt sin frihet före kristendomen, men nu så säger gud att en slav delar samma gemenskap med gud som sin ägare. Detta ihopslaget med den upplevelse som det är att finna gud måste ha skapat sina situationer.

Jag och många andra kan säkert leva sig in i slavens känslor att bli återupprättad som en riktig person som kunde delta fullt ut i den kristna gemenskapen, men jag tänker nog oftare på slavägaren. Hur kändes det att inse att den slav som ägaren sett som ett djur kunde ha en högre ställning än ägaren i den kristna församlingen och blev där behandlad på samma sätt som han, som en kristen broder. Min favoritfras alla kategorier ur en kristen sång är ur O helga natt: "Uti din slav, du ser en älskad broder". Vilken käftsmäll det måste ha varit att komma till den insikten, för jag är övertygad att en del måste ha gjort det, att min slav är lika mycket min broder som alla andra fria. I Kristus delar jag och min slav samma människovärde, jag undrar om alla dessa som kom till insikt kunde fortsätta vara slavägare. Jag tror inte det, gud kan förändra våra hjärtan.

Mitt råd är, sträva efter att se en bror eller syster i alla människor du möter, gör dem inte till främlingar eller ännu värre, som något sorts farthinder på din väg till jobbet. Hur olika och hur hur mycket bättre eller sämre du än upplever dig själv än människorna omkring dig, så är vi alla barn av samma ursprung. Jag avslutar med följande citat: "Ingen har någonsin sett gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss" (Första Johannesbrevet 4:12-13)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar