Min dotter är för värdefull för att skyddas

Jag har en gränslös kärlek till min dotter, inget kan mäta sig med den och när jag tillåter mig själv att verkligen tänka på hur mycket jag älskar henne så kommer det upp känslor av att vilja låsa in henne, alltid konstant krama henne och alltid skydda henne mot allt ont. Det låter väl bra? Precis som en förälder ska, eller hur? Nej, ta ditt tänkande ett varv till.

Om jag skyddar henne mot allt så kanske jag skyddar henne där och då vid det tillfället men vad händer när jag inte är där? Vad händer när hon vill visa sin självständighet en dag? Om min dotter inte vet hur man hanterar världen när jag är inte där, får hon sämre förutsättningar som vuxen. Jag kommer inte vara med jämt. Om jag ständigt har skyddat henne mot allt så lär det första hon trotsar och kämpar emot när hon är äldre vara mitt inflytande i hennes liv.

Jag vill att min dotter ska se det som självklart att hon gör det hon kan när hon kan det. Jag vill att hon ska ta ära i att klara av sitt liv och att ta ansvar för sig själv. Jag vill att hon ska kunna fråga mig och hennes pappa saker när hon behöver råd men att hon ska kunna och vilja klara sig själv så tidigt som är möjligt för henne. Det hon inte klarar att ta ansvar för sköter vi, men resten klarar hon, med självklarhet.

Jag ser redan nu att hon klarar många saker och det uppmuntrar jag. Jag ser även fram emot när hon ska kunna bli mer fri och självständig och kunna uppleva världen på sina villkor. Jag längtar tills hon är stor nog att gå till affären och handla själv, när hon går till skolan själv och när hon börjar kunna sköta sina egna tider och det som är viktigt i hennes liv som läxor och aktiviteter. Varför ska jag sköta det? Det är ju hennes liv och hennes val! Många kanske tycker att man ska sköta sådant och lägga sig i och behövs det tänker jag lägga mig i men varför skulle jag göra det om det inte behövs?

Kommentarer

Populära inlägg