World Breastfeeding Week!

Den 1-7 augusti i år är det World Breastfeeding Week, världsamningsveckan är kanske den korrekta svenska översättningen. Målen för denna vecka kan du läsa här. Bl.a. handlar det om att uppmärksamma betydelsen av stöd för kvinnor som vill amma och hur man kan få sådant när man behöver det. I Sverige är den främsta stödgruppen amningshjälpen. Amningshjälpen har en egen hemsida och två facebookgrupper där man kan få hjälp av hjälpmammor som är utbildade i amningsstöd och av vanliga mammor som är intresserade av att amma eller har haft samma problem som du. Jag rekommenderar verkligen facebooksidorna för även om man självklart även kan ringa eller mejla en hjälpmamma (mer info om detta finns på amningshjälpens hemsida) så kan facebook kännas som ett lättare steg att ta.

Det finns massor av information om amning på nätet men var uppmärksam och förstå att all sådan information inte är bra. I vissa hemska fall kan det till och med vara information som är sponsrad av företag som säljer ersättning eller annan barnmat som är riktad så att kvinnor ska bli oroliga för att de inte kan ge sina barn nog med mjölk och därmed bli mer benägen att köpa företagets produkter. Den typen av marknadsföring är så nattsvart vidrig att det knappt går att finna ord för det men den finns så var mycket noga med källkritik. Bra källor är amningshjälpen, Sagogrynet, Kellymom (på engelska) för att nämna några och personligen tycker jag Sagogrynets blogg är mycket bra och detta var den plats jag fann mest relevant information.

Själv fick jag mitt mesta amningsstöd från nätet och från BVC fick jag väldigt lite hjälp eller stöd. Där verkade regeln gälla att man uppmuntrade amning men gav inte så mycket praktisk hjälp och så fort barnet gjorde minsta avvikelsen på kurvan så gav man råd att ge ersättning vilket än idag gör mig förbannad. Självklart får man ge sitt barn ersättning och självklart ska BVC ge tips om hur man ger det på bästa sätt men att inte börja med att fråga kvinnan hur hon känner kring amning och ge råd utifrån det hon säger är för mig oförlåtligt. En kvinna som vill helamma och som inte har ett barn som inte svälter måste stödjas att helamma och få korrekt relevant information om hur man ökar upp barnets konsumtion av bröstmjölk. Bortsett från att jag fick höra att jag hade för lite mjölk och MÅSTE ge ersättning så spottade de ur sig idioti som att mjölken är tunnare på kvällen. Det är den inte och det var här jag förstod att jag inte kunde lyssna på dem eller ta emot hjälp från dem. Hjälp från BVC är en lottdragning av stora mått och tack och lov finns det jättebra amningsrådgivare där och rena stolpskott och de som till och med är emot amning. Var även här mycket vaksam på vilka råd du får och fråga varför de ger de råd de gör och vad den vetenskapliga basen är. Det är tyvärr inte okänt att de som jobbar på BVC ger råd utifrån sitt eget tyckande och inte enligt riktlinjer och med vetenskaplig backning.

När det gäller släkt och vänner så ska man lyssna väldigt selektivt även här. I många år gav man fruktansvärda amningsråd till kvinnor som förstörde deras amning. Fortfarande in på sjuttiotalet och kanske på vissa platser åttiotalet gavs det riktlinjer till kvinnor att endast amma var tredje eller fjärde timme och det är för stora delar av befolkningen alldeles för sällan för att kunna helamma ett barn. Jag fick i början amma med 1-2 timmars mellanrum och varje kväll blockammade min dotter, dvs hon ammade i timmar i sträck. Många äldre kvinnor fick höra att om barnet ammade så hade man inte nog med mjölk och skulle ge tillägg när det faktiskt är ett normalt intervall för barn och barn kan amma ännu oftare. Arvet från denna tid finns kvar. De oroliga frågor de flesta kvinnor får om de har tillräckligt med mjölk är rotade i denna tid eftersom de allra flesta kvinnor har nog med mjölk om de ammar fritt. Därmed inte sagt att det inte är jobbigt att amma väldigt ofta, det är skitjobbigt! För en del kvinnor är det för mycket och de börjar ge ersättning helt istället eller så väljer de att delamma. Jag har stor förståelse för detta, jag kan helt ärligt säga att jag sällan har gjort något så jobbigt som att helamma min dotter men det var värt det! För mig blev inte amning kul förrän jag också börjat ge mat och amningarna glesnades ut men jag är glad jag orkade och vågade helamma trots att det var jobbigt och trots att jag ifrågasattes av vården och en del i min omgivning.

Idag 13 månader senare ammar vi ännu vidare och även om jag har perioder när det inte är lika kul som annars så är jag idag väldigt glad att jag kan amma min dotter nu och då när hon var bäbis. Nu känner jag själv att jag inte skulle sörja en avslutad amning men att jag också tycker det är helt OK att vi fortsätter ett tag till. Vi får se hur länge.

Kommentarer

Populära inlägg