Jag är fast i bruset

Jag har velat skriva så många saker de senaste veckorna men jag är fast i bruset. Jag hör min man och mitt barn och vad de säger. Jag jagar ett aktivt barn, försöker städa, lagar mat, handlar, går på öppis men jag når inte mitt inre. Det finns där men jag når det inte. Jag vet att får jag bara några hår att landa rätt så går det bättre men just nu så är vi där. Jag längtar efter lite mer kyrka, mer möjligheter att tänka och att få lite själslig ro. Jag längtar inte efter att jobba eller tider att passa, tanken på den framtiden ger mig bara ångest. Det verkliga livet är annorlunda numera och jag har svårt med att anpassa mig till tanken att gå tillbaka till mitt gamla liv. Jag är annorlunda och jag funderar på mitt annorlunda jag och hur det kan anpassa sig till allt som inte förändrats.




Mamma ryck upp dig och busa med mig!

Kommentarer

Populära inlägg