27 oktober 2012

Nytt och tradionellt

Dopet är nu planerat och jag är själv så nöjd med vad vi fått till vi och Susanne (vår söta präst). Det blir en mycket välkänd psalm och några andra som är mindre kända men ändå lättsamma och lätta att sjunga. En är en gammal traditionell favorit hos mig som får mig att tänka på mamma (kanske ett framtida inlägg om denna), en är en nyare psalm som är en stor favorit hos mig som också Susanne gillar, en är en modern psalm som nog inte så många hört men som jag föll för när jag lyssnade på den på Dopguiden.se och vi avslutar med en psalm från mitt och R:s bröllop som är väldigt fin och som passar nästan vid vilken gudstjänst som helst. Den är också rätt modern men melodin låter rätt gammeldags och den är tidlös i sin känsla. Kanske blir det ett litet solo på den och kanske sjunger vi den tillsammans, vi får se vad kantorn säger (jag vet att han sjunger mycket vackert men kanske har han ont i halsen eller så).

Dopklänningen provades idag och den passade fint. Där kan man se traditionens vingeslag flyga förbi för klänningen har använts av alla syskon och av de flesta syskonbarnen och en massa andra. Om jag minns rätt syddes den av "mormortant", mormors syster. Mina syskon döpte henne till det för att hon liknade mormor men var en annan tant. Jag har få minnen av min mormor som var redan djupt inne i Alzheimers dimma när jag föddes och jag har ännu färre av "mormortant". Jag har träffat henne ett par gånger men främst när jag var barn och jag minns inte alls hur hon såg ut. Eller jo, jag minns henne från midjan och nedåt från när jag mötte henne med mamma på Domus en gång och då kan jag max varit 6 år. Hennes ansikte minns jag inte alls. Faktum är att jag inte kommer på hennes riktiga namn ens, någon släkting som kan hjälpa mig? Mormor minns jag om än inte så väl. Jag minns att vi åkte till henne på långvården och vi köpte glass och hallonbåtar. Påsen med godis hade lakritsbåtar och också men de spottade hon och fräste åt. Jag tyckte det var så konstigt att hon inte kunde äta glassen själv även om hon tyckte om det, hon var ju vuxen men mer som en bäbis som fick hjälp med allt. Ibland tänker jag på hur synd det är att jag inte kunnat lära känna mormor, alla verkar ha så fina minnen av henne och jag får ofta höra att jag påminner om henne både till utseendet och sättet och det känns så konstigt när jag själv inte har någon uppfattning om hur hon var.

Nåja, åter till klänningen. Ni kommer se traditionens vingeslag, jag lovar, men jag har faktiskt också planerat en liten ny grej med den inför just detta dop. Ni får se vad när det blir dags (ja, ni som inte närvarar fysiskt ska få se det i ett inlägg med foto)... Jag tror inte ni kommer finna det upprörande men kanske lite annorlunda.

2 kommentarer:

  1. Mormortant hette Gunhild, ett i mitt tycke gulligt namn. Sen Elin så är vi ganska van att det mesta med dig är lite annorlunda, det är liksom charmen med dig.:-)

    SvaraRadera
  2. Jag hade gissat på det namnet men jag var osäker om jag blandade ihop henne med någon av våra miljoner andra släktingar.

    SvaraRadera