Längtar hem...

Jag känner en liten tagg i mitt bröst och jag längtar hem något gruvligt. Självklart så förstår jag att svärmor behöver R och att Lilla Bus ger henne mycket tröst i sorgen men själv längtar jag bara hem. Jag vill sova i min säng, leva mitt liv och ta med Iris till de platser jag vill att hon ska se hemma i Umeå, inte här. Jag vet att jag främst är självisk men jag kan heller inte förneka mina känslor och säga att allt är finfint. Jag är glad att vi kan vara där för henne men varje dag här är en dag till borta från mitt liv hemma. Jag har starkt övervägt att åka hem själv med Lilla Bus men jag kommer åtminstone stanna ett par dagar till. Jag väntar in beskedet när begravningen blir av, när vi vet detta så kan jag/vi åka hem ett tag och sedan återvända till den. Jag kommer inte klara flera veckor till här även om jag förstår att det nog är önskemålet från svärmors sida men någonstans måste man dra gränsen. R kan stanna, men inte jag, och dit jag går följer Lilla Bus nu när hon är så liten att ammas.

Kommentarer

Populära inlägg