Sommar och deckare...

är ett välkänt koncept. Här kommer topp 5 enligt mig:

1. Karin Gerhardsen. Jag kan inte förstå att hon inte har blivit större än hon är, de böcker jag har läst av henne har trollbundit mig, i synnerhet de två första. En rekommendation dock, läs böckerna från början eftersom det finns en intressant sidohandling som bör följas i rätt ordning enligt mig.

2. Ann Rosman. Skriver deckarhistorier som ofta har en historisk twist med koppling till Marstrand. Jag är förtjust i alla hennes böcker men blev lite extra förtjust i Porto Francos väktare som jag nyss läst.

3. Johan Theorin. Gotland är scenen och han får extra plus för sin användning av 'kluriga gubbar'...

4. Mons Kallentoft. Böckerna är pessimistiska och kritiska till samhället och moral i allmänhet vilket är både deras styrka och svaghet. Ibland blir det lite mycket tyvärr och allt är grått och inget är gott eller ont och alla gränser flyter ut. Dock finns även här en mycket spännande sidohandling som äntligen får sin upplösning i boken Den femte årstiden och även här rekommenderar jag att man läser böckerna i rätt ordning för att få maximal behållning av denna. Som en sidosak hatar jag stavningen av hans förnamn men det är knappast något jag eller han kan göra något åt.

5. Kjell Eriksson. Här finns också samhällskritiken och det lite dystra inslaget men bättre balanserat, tyvärr är böckerna lite för komplicerat skrivna ibland och sammanhanget kan vara lite väl otydligt med många sidohandlingar. Jag har inte läst alla hans böcker men min favorit är Öppen grav, där blir inte sidohandlingarna för komplicerade och spänningen hålls uppe genom boken.

 Hugg någon av dessa författares böcker och njut av solen eller av soffan en regnig dag, jag lovar att ni inte blir besvikna. Här går livet sin gilla gång och jag njuter av att vara ledig och kunna läsa och sova som jag vill. Och, nej, än har inte Lilla Bus anlänt...

Kommentarer

Populära inlägg