Hur man kokar oxtunga eller seriöst brun mat

Som ett stort fan av både bloggen Den bruna maten och av tunga så kommer här nu en hyllingspost och en ordentlig handledning i konsten att koka tunga.

Tunga har ett oförtjänt dåligt rykte och det är inte ovanligt att man kategoriseras som hundmat, men detta är djupt felaktig. Tunga är dessutom ett mört och lättsmält kött som är perfekt om man är sjuk eller till någon med lite dåliga tänder. Smaken är, tja, kött, och väldigt många tycker faktiskt om smaken men de skräms lite av själva faktumet att det är tunga man äter. Dock är tunga faktiskt som vilken muskel som helst och man ska inte skrämmas av att man råkar veta vilken del av djuret det faktiskt är.

Så här ser en okokt och icke rimmad tunga ut. Ja, det ser lite läskigt ut men oroa er inte, det blir mycket värre sen... Jag blev verkligen själaglad när jag hittade denna orimmade läckerhet på City Gross i Sundsvall. Jag älskar City Gross, kan ni inte komma till Umeå också?







Här har tungan placerats i grytan tillsammans med salt, kryddpeppar och lagerblad. Man kan även krydda den med svartpeppar, enbär och diverse örtkryddor men i detta fall så var det alltså den förstnämnda kryddningen som gällde. Man bör salta rejält då det normalt är svårt att översalta vattnet och lätt att undersalta det. Denna omgång blev något undersaltad tyvärr.





Tunga ska koka länge, minst en timme per kilo men ofta behövs ungefär en och halv timme per kilo. Efter man har kokat en timme per kilo kan man sticka i den med en provsticka och man känner hur konsistensen är. När köttet känns mört så är tungan klar. Obs, stick i den tjockaste delen och stick inte på den del som täcks av hinnan på själva tungan (se nästa bild för att se denna del tydligare) utan där tungan skurits ur. Som ni ser så har tungan nu antagit en läcker brunbeige nyans och inte ens en tungfantast som jag tycker att den ser läcker ut i detta läge. När tungan är färdigkokt så låter man den svalna i lagen, gärna över natten.

Nu när tungan svalnat kommer det svåraste och mest kritiska skedet av prepareringen, nämligen när ni ska 'klä av' den yttre hinnan på tungan. Oftast går det riktigt bra med en bra kniv och lite bök med fingrarna men har man otur så fastnar hinnan något gruvligt och man får i princip skära av den millimeter per millimeter och det kan inte beskrivas som annat är j-vligt drygt. När man ska skära av hinnan så lossar man den försiktigt i en kant längs kanten där tungan skurits av. Man lossar sedan hinnan till ungefär mitten och gör likadant från andra hållet för att sedan kränga av den nedre delen som en socka. På de övre delarna av tungan bör man sedan skrapa bort synliga smaklökar för att förbättra tungas utseende medan man kan behålla dessa på den nedre delen av tungan om man vill.

Så här ser tungan ut 'avklädd', visst är det stor skillnad? Denna specifika tunga var väldigt fult och ojämnt utskuren så jag fick skära bort en del av köttet på den övre delen vilket ni kan se, detta kött hackades för att kunna användas till pytt i panna eller annan liknande rätt. Man kan tydligt se föraktet för denna ädla köttbit i den dåliga utskärningen och även i den knivskada som gjorts i spetsen av tungan. En människa som äter och uppskattar tunga hade varit mer försiktig, spetsen är den möraste och mest smakliga delen och den förstör man inte i onödan. Tror man tunga är hundmat däremot så tycker man nog inte att sådant spelar roll... (vanhelgande, skulle jag säga)

Här syns den slutgiltiga uppdelningen av tungan. Pytt i panna-kött i lådan, den tjockaste delen högst upp i bild och tungspetsen oplastad eftersom den åt jag upp de första dagarna efter koket medan de andra bitarna åkte i frysen. Mittbiten är den bit jag troligen skulle bjuda en skeptisk person på, den ser minst ut som tunga och går att skära de snyggaste skivorna av.





Några skivor delikat tunga jag slukade på några minuter. Jag åt dem som de är men de är också underbara att äta på knäckebröd. Ja, det är seriöst brun mat men som alla vet, brun mat kan också vara god mat.








Lycka till med era tungkok, ni kommer inte ångra er!

Kommentarer

  1. Förr hade vi tunga på julbordet... Men nu köper vi allt färdigt så det är några år sen jag åt tunga. Men jag gillade det faktiskt.

    SvaraRadera
  2. Jag och pappa åt det ofta när jag var barn, dock kan jag inte komma ihåg att vi hade det så ofta på julbordet. När jag var sjuk när jag var liten önskade jag mig oftast tunga eller saltlakrits.

    SvaraRadera
  3. Ser fortfarande lika äckligt ut... smaken kan jag inte kommentera.... /Ingela

    SvaraRadera
  4. Men man kan blunda i värsta fall... Jag håller med om att den oflådda varianten är rätt läskig dock.

    SvaraRadera
  5. En av mina favoriträtter från barndomshemmet är tunga med svampsås och potatismos. Mamma lade upp skivor av tunga på ett stort gratängfat. Sprisade ringar av potatismos på båda sidorna av tungan. Mitten på potatismosringarna fylldes med kokta ärter och morotsslantar. Över tungan hälldes en tjock och smakrik svampsås. Fatet gratinerades i ugnen tills potatismoset och stuvningen fått en fin färg. Prova. Detta är verkligen en toppenrätt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg