22 mars 2012

Reliker...

För kanske ett halvår sedan insåg jag att barndomens bilar inte längre finns i samma utsträckning. När man var liten så var nästan alla bilar antingen fyrkantiga Volvo eller små Saab med ett konstigt ljud. När jag kom upp i skolåldern kom de japanska bilarna och senare började alla bilar se likadana ut. Jag saknar kantiga volvo och bilar i skrikiga färger.

Kommer ni ihåg televerksorange? Min lilla bäbis kommer inte ha någon aning om vad televerksorange är. Jag misstänker att jag kommer få stora ögon den dag jag berättar om att när mamma och pappa var barn fick man inte sälja telefoner i vanliga butiker utan de fick man via ett statligt verk. Man fick välja mellan ett relativt begränsat antal färger och modeller dessutom och alla hade mer eller mindre likadana telefoner. Det fanns några varianter på temat men man hade sett dem alla efter att ha besökt kanske 15 hem. Det fanns inga mobiltelefoner utan alla telefoner satt fast i väggen och det fanns heller inga telefonbolag utan allt var statligt. Jag misstänker att DDR-Sverige kommer framstå som en exotisk plats ungefär som berättelser från mamma och pappa om när TV:n kom var halvt obegripliga för mig. Jag älskade däremot att höra om telefonväxeln som fanns i Ljuså och som mormor skötte om och barnen fick hjälpa till. Jag tyckte det var oändligt fascinerande att man gjorde sådant manuellt då och framför allt, att man kunde tjuvlyssna på folk...Vad är en smartphone i jämförelse med att kunna lyssna på allt och alla? Ja, jag antar att bara att berätta att man bara kunde ringa med en telefon kommer förresten att vara nog exotiskt...

 Fyrkantig volvo, lägg märke till att bil och baklucka inte har samma färg...











Televerksorange...













Detta inlägg är tidsinställt och skrevs 21 mars 19.39

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar