17 januari 2012

Mår inte super...

Är väldigt orolig för allt just nu och mina tankar går direkt till negativa saker just nu. Det är väldigt jobbigt men jag hoppas att lite mer ljus och positivt tänkande tror jag kommer göra susen. I måndags var jag så peppad på livet och på allt annat men nu känns allt dåligt. Jag vill inte känna så och jag har egentligen ingen orsak att känna så men jag verkar vara  i ett sådant stadium nu. Tröttheten från före jul är på väg tillbaka och jag hoppas på att lite mer d-vitamin kan hjälpa. Jag vill i alla fall prova.

Jag har levt mig själv igenom många svårigheter i livet och för mig är det just att leva mig igenom saker som funkar bäst. Prata och så med andra funkar inte, det är bara ångestframkallande men jag går gärna och prata med mig själv när jag går på promenad eller när jag cyklar och när mamma hade dött var det jobbigt att ibland måsta stanna och torka tårarna för det blev för mycket men det var förlösande. Ibland blir jag arg när jag går och kommer hem ilsken som ett bi till R för jag har kommit på något med honom som irriterar mig. Stackars R, han vet nog inte vad som drabbat honom när tornadon träffar honom. Jag tror inte han insett hur gång och temperament hör ihop hos mig. Trots denna defekt tror jag att mer rörelse också skulle vara bra för mig, mer må-bra hormoner och ljus och en bra dag till och med ljus. Naturen är bra på att hela både kropp och knopp, det är en övertygelse hos mig. Det gäller bara att kicka latmasken och ta sig för att göra det men på vintern är det svårare än på sommaren då man gärna går ut bara pga vädret. Snö, kyla och ännu värre regn och slask gör inte mig inspirerad, hur är det med er?

1 kommentar:

  1. Vi är nog ganska lika varandra du och jag kära syster... har själv också en litet negativ period, då jag tänker mycket på alltmöjligt och oroar mig i onödan. Tänker en del på sorger och bedrövelser, men jag vet liksom du att vi går mot ljusare tider då tänker jag på den lilla som växer i dig och mycket annat som man kan glädjas åt. Ja, karlar, de kan irritera men också vara det stora stödet och glädjen precis som man själv.../ Systra din

    SvaraRadera