Domsöndagen

Jag är förtjust i domsöndagen, det är skönt att gå till kyrkan veckan innan crazy-Sunday, också känt som första advent. Missförstå mig inte, det är underbart att sitta i en full kyrka och sjunga Bered en Väg för Herran med en massa människor som normalt inte kommer till kyrkan men för att vara ärlig kan det vara jobbigt med en hög procent ovana kyrkobesökare, i alla fall om de inte riktigt förstår eller accepterar hur man beter sig i kyrkan. Jag har inga höga krav, bara att man inte sitter och pratar under psalmsången och att man faktiskt säger till sitt barn när det dångar psalmboken i huvudet på en. Händelserna är upplevda, inte hypotetiska fast jag blev 'bara' slagen i axeln. Samtidigt är det underbart med ett nytt kyrkoår, en ny adventstid och att åter igen vänta på julen.

Jag gillar jul, inte all kommersialism men julsånger och julpsalmer, hälsa på släkten, göra och äta julgodis och kakor, dricka glögg och även jobbets julbord. Köpa julklappar är en plåga och jag gillar inte att man frossar i mat i denna tid när vi har mer än nog för att föda oss med. När jag och R får en egen familj är det min önskan att vi sprider julmaten på flera dagar, jag hoppas det kommer gå att genomföra.

Tänk att kunna ge sina barn julgröt till julaftonsfrukost med minikorvbröd och prinskorvar, en god middag på julaftonskvällen och julgodis, kakor och frukt på kvällen. På juldagsmorgon blir det skinkmackor och köttbullsmackor på kvällen kallskuret och ris a la Malta till efterrätt. Jag tror ni förstår hur jag menar, jag tror att det skulle göra att man uppskattade maten mer.

Kommentarer

  1. Låter som en bra ide

    SvaraRadera
  2. Jag är ju också en kristen lärare, tyvärr har jag från min barndom inte så stor erfarenhet av kyrkobesök så jag kunde känna mig lite obekväm i de olika situationerna. När ska man stå upp och andra "krav" som alla utom mig verkar ha koll på. Har dock aldrig slagig psalmboken i någons huvud men man vet ju aldrig :) Men, trägen vinner och det ger mig alltid stor behållning när jag besöker någon av de kyrkor som finns här i Sundsvall. Jag tycker mycket om kvällsgudstjänster/mässor och med ojämna mellanrum finns det en Ro för själen-mässa att besöka, de äger rum kl 18 på söndagkvällarna och är en perfekt uppladdning inför en arbetsvecka. / F

    SvaraRadera
  3. Hej Anonym

    Jag har heller inte med mig kyrkan från barndomen så jag kan verkligen relatera till vad du säger.

    De flesta församlingar brukar dela ut program där man kan följa mässan och då är det en stjärna när man ska stå upp men efter ett tag brukar man lära sig. Annars ser man när de andra står och sitter och litar på att att de vet vad de gör. Gud bryr sig knappast om människor står eller sitter, det har mer med tradition att göra. Man brukar dock alltid stå upp när prästen och kanske några andra officiellt tågar in och ut samt när man läser evangeliet men vilka psalmer i övrigt man sitter och står vid följer jag bara flocken med...

    Numera är jag den där som kan en del psalmer utantill och vissa böner också, men jag har bara aktivt gått i kyrkan i ett par år. Man lär sig, men man är inte en bättre kristen för att man är duktig på att göra rätt i kyrkan. Allmänt hyfs ingår dock, kristen eller ej, eftersom folk faktiskt går där som en del av något heligt så måste man vara respektfull.

    Välkommen till bloggen!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg