2 november 2009

Vad kan man säga om Mohamed Omar?

Jag kommer ihåg att jag läste några väldigt intressanta krönikor av honom i olika tidningar för ett par år sedan och jag minns att jag tänkte att det där är en intelligent man. Idag vet jag inte vad jag ska säga om honom. Både Jinge och Ida D (forum för frihet) har skrivit om honom och båda gör det så mycket bättre än jag. Jag lyssnade till Mohamed Omars prat i radion i P1 i går (kaliber, glöm inte att ni kan lyssna på programmet på sr.se om ni missade det). Han kan inte göra annat än att chockera mig när han pratar om att samarbeta med nazister mot sionismen. Alltså, i min mening finns det aldrig någon som helst anledning att samarbeta med nazister och varje gång man upptäcker att man tycker lika som nazister ska man i min mening ta sig en funderare varför man gör det. Omar är även positiv till regimen i Iran, vilket väl relativt få människor i värld är oavsett politisk inriktning.

Jag har tidigare berättat om hur viktig förintelsen var för att forma min syn på mänskliga rättigheter och hur detta är en skamfläck för Europa som aldrig får upprepas. Med de starka känslor jag har i samband med förintelsen så är det för mig nästan lika oförståerligt att Israel kan ägna sig åt den fula politik de för mot Palestina. Sionismen leder till otroliga umbäranden för det palestinska folket, där måste jag hålla med Omar, men hat mot judar är inte lösningen. Omar gör sig själv till nyttig idiot när han står där och protesterar mot Israel tillsammans med nazister som antagligen hatar honom lika mycket som de hatar judarna. Jag antar att Omar tänker att min fiendes fiende är min vän, men han kommer aldrig få någon vän i nazister. Det palestinska folket tjänar inte ett dyft på att få stöd av nazister och andra extremister, de kommer bara vara de som förlorar på det i slutändan. De som försvarar Israel gör det gärna med fula knep och kallar sina kritiker judehatare och antisemiter, även sådana som tagit tydligt ställning mot sådana läror, hur fantastiskt för dessa hyllare att höra stolpskottet Omar uttala sig i radio och annan media och säga att han inte utestänger nazister från det parti han vill starta bara de är emot sionismen.

Jag blir arg, vi som är emot Israels politik mot palestinerna, förtrycket och förnedringen, som vill att palestinier ses som de människor de är och som över nästan allt annat i världen önskar fred i denna region, ska vi behöva sammankopplas med nazister, Ahmed Rami och Mohamed Omar? Israellobbyn kommer att försöka göra oss till samma skrot och korn, det är av största vikt att vi visar att det är de som inte är representativa för oss. Vi hatar inte judar, vi vill bara att två folk som faktiskt kunnat leva i fred under lång tid ska kunna göra det igen och Jerusalem får vara en stad där folk kan mötas, man får inte glömma att judar, muslimer och kristna ser det som en helig stad.

Jag har länge haft en dröm om att resa till Palestina för att få se denna plats och kanske kunna göra något för att hjälpa till, hur lite det nu än är jag kan göra. Jag har hört berättelser från folk som rest dit och verkligen blivit fascinerade av platsen och människorna och oftast än mer förfärade av den inhumana behandling palestinierna får utstå. En dag vill jag dit, jag vet inte hur eller när, men jag hoppas innerligen att jag kommer mig dit. Skulle ett mirakel hända och jag i min livstid fick uppleva fred i Israel-Palestina så kommer jag att fira mer än de flesta, men jag hyser inte något större hopp att detta kommer inträffa. Detta innebär inte att jag kommer sluta kämpa, för en dag, ja en dag så kommer det bli sanning. Så långt sträcker sig mitt hopp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar