1 november 2009

Allhelgonahelgen

Denna helg borde kanske ha varit en tid för att bygga upp sin tro i samhörighet med helgon och älskade avlidna, men jag tillbringade den inte på detta sätt. Jag tillbringade den i synd och bortvändhet istället. Vi är alla syndare, även jag men vi kan leva i förvissningen att gud älskar oss. Om vi har en önskan att vara nära gud så kommer gud att närma sig oss, det är jag övertygad om hände mig en gång och att detta fortsätter att hända för mig och alla andra som vill det ska ske. Om vi medvetet vänder oss bort från gud så lämnar gud oss i fred men vänder vi oss tillbaka är h*n där igen. Friheten från gud är en viktig möjlighet för mig, men jag vill inte ha den längre, inte på riktigt, men visst lämnar jag den väg jag vet är rätt ibland för den väg jag vet är fel. Det gör vi hela tiden, det goda vi vill göra gör vi inte och det onda vi inte vill göra gör vi. Det är detta jag tänker är arvssynden, att vi ständigt lockas till saker vi vet inte är bra och håller oss från gud. Vi kan stå emot men på någon sätt så lockas vi ständigt ständigt till det icke-uppbyggerliga. "Älska gud och gör vad du vill", men glöm inte 1 Kor 10:23 "Allt är tillåtet- men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet- men allt bygger inte upp."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar