10 september 2012

Utan man...

För första gången sedan Iris föddes är jag nu ensam hemma och det känns tomt att vara utan man. Han är nere hos mamma och ser hur det är med henne och för att vara med på bouppteckningen. Vi är kvar hemma eftersom jag inte orkar resa igen för att jag tror det är bättre för Iris att få vara hemma i den miljö hon är van och inte flänga runt hela tiden. Vi har dock ett spännande program vi två nu när vi är ensamma. Idag var min vän L och hälsade på och i morgon tar vi oss nog till stan. På onsdag blir det kyrka och på torsdag ytterligare en sväng till ÖF. Jag tror det är bra med lite aktiviteter när man är hemma så länge man inte överdriver det och man faktiskt tar sig tid att vara hemma och bara existera också.



En spoling i en Spoling... Lite för liten än så länge men vad tiden lider kommer det bli mer och mer sittande i matstol nu när babysittern börjar bli mer och mer OK. Hon har upptäckt de leksaker som hänger i bågen och slår på dem och sprattlar med fötterna. Jag tror inte det är länge kvar nu innan hon börjar vilja gripa i sakerna. Rutger, hennes gosekanin blir hon glad när hon ser numera och det är så kul att se henne bli så ivrig och glad. Hon utvecklas verkligen dag för dag och det är fantastiskt för ett mammahjärta att se detta. Vid 2-månaderskollen vägde hon 4710 g och var 58 cm. Hon hade alltså vuxit 2.5 cm och gått upp nära 600 g. Jag tror att hon bara på en vecka har gått upp rätt mycket så förhoppningsvis fortsätter hon växa och frodas. Vi får se nästa kontroll då hon även får sina första vaccin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar