Lilla Bus/Iris Ottilia

Första bilden på Lilla Bus. Så här såg hon ut när jag vaknat upp efter narkosen. Jag minns att jag var lite ledsen när har hörde att R inte hade klätt på henne själv och att de redan mätt och vägt henne fast barnmorskan sagt att de kunde vänta. Besvikelsen gick dock över till dagen efter.







Mamma och Lilla Bus myser.












Mina älsklingar myser järnet och jag grät nästan när jag tog kortet för de var så underbart söta tillsammans.










Mamma visar upp sin svullna nuna och ger pappa en tokmin när han fotar oss.











Här är vi uppklädda och redo att snart få åka hem. Mamma ska få sin kanyl borttagen och lite pappersarbete ska till men sedan ska vi få bege oss hem.

När vi väl fick åka så skulle vi gå till apoteket och köpa bröstvårtskräm och uj uj vad långt det var och vad varmt det var. Jag var inte van att gå så långt och det var varmt och kvavt så jag kollapsade nästan och Lilla Bus var ett argt och varmt barn som vrålade i babyskyddet. Till sist fick R gå med Lilla Bus och försöka trösta henne medan jag köpte dricka och sedan flydde vi ut och hittade en parkbänk där Lilla Bus blev avklädd byxorna och sockarna och när mamma och pappa druckit ur sina drickor så fick pappa gå till bilen och hämta den eftersom jag inte orkade gå längre och medan vi väntade fick Lilla Bus ha sin första offentliga amning på parkbänken utanför sjukhuset.

Vi fruktade det värsta när vi skulle ha Lilla Bus i babyskyddet i bilen pga det tidigare skrikandet men när R väl startade bilen blev hon hur lugn som helst och vi kunde faktiskt se att det kanske är rimligt att åka 50 mil till hennes farmor och farfar senare...

När vi kom hem så ammade Lilla Bus så intensivt att både hon och mamma somnade. Hela eftermiddagen och kvällen var mycket amning och det blev några gånger i natt också men hon sov jättefint mellan klockan 4 och 8.30 så jag är så stolt över henne. Nu vilar hon i babysittern och jag väntar på att hon snart ska vråla och vilja amma igen.

Kommentarer

Populära inlägg