Så här på morgonen en solig vinterdag när det är -3 känner jag mig förväntansfull inför vintern. Förväntansfull på trivsel och gott liv. Det är länge sedan jag kände så faktiskt. Det är visserligen ännu ingen snö som stannat men jag vågar tro att det ska bli en riktig vit jul i år i alla fall.
Idag ska jag julpynta och bygga klart tomtehuset som ska få vara i Lilla Bus rum. Hon vet inte om det men tomten tänker betala hyra i form av några adventpresenter...
Julklapparna till Lilla Bus är klara, mannens har jag dock inte börjat med men han önskar sig tråkiga saker som t-shirts och strumpor ändå så det kräver inte så mycket mer än att ta sig till affären.
Bus ska få en dockvagn, verktygslåda i trä och två sorters "mat" i trä. Hon får även en massa nya tajts. Det har blivit lite av ett trätema den här julen, det var inte meningen men så blev det. Dockvagnen är faktiskt också mest i trä. Orkar jag kanske det blir någon liten grej till dockvagnen också som ny täcke och kudde men hon har mycket sådant så kanske får det räcka att jag bara tvättar upp hennes dockgrejer hon redan har...
Lilla Bus rum är nu äntligen någorlunda ordentligt inrett, det som saknas är en vanlig säng bara. Lilla Bus har ju sovit på madrass sedan hon flyttade ur vår säng så det är det som hon är van med, därför känns det inte så illa att hon inte har någon riktig säng. Det är dock nästa projekt. Jag är inne på Flaxa till henne. Perfekt med förvarningslådor under och ett utseende som inte blir för barnsligt för fort. Jag tenderar att inte inreda så barnsligt utan med saker som kan räcka ett tag eller enkelt förändras till något annat. Hon har ett lågt bord, två pallar och en barnstol tex. Av dessa är det nog bara barnstolen som är en utpräglad barnmöbel men de andra funkar som sådana nu, senare kan de användas till annat. Jag ska försöka hinna ta kort när jag har städat hennes rum så jag kan visa hur vi gjort. Jag är inte Underbara Clara så förvänta er inget magiskt, bara ett vanligt enkelt barnrum.
Oidentifierade: Black Female Child (Svart flicka)
För denna oidentifierade finns ingen rekonstruktion för hon hittades utan huvud i en källare i ett ödehus. Hon har till skillnad från många andra heller inte något smeknamn utan bara det oinspirerande Black Female Child samt ett antal nummer i register. Hon har benämnts "Hope" men då det fanns en oidentiferad som kallades Baby Hope så tycker jag att namnet inte är så bra och det har heller inte använts i någon större grad av de intresserade av oidentifierade. Eftersom jag tycker hon förtjänar ett ordentligt smeknamn som så många andra oidentifierade så kommer jag kalla henne Veronica. Veronica var kvinnan som enligt traditionen torkade Jesus ansikte och det betyder segerbringande. Jag tänker mig en koppling till hennes avsaknad av ansikte (Jesus ansikte sägs ha lämnat en bild på Veronikas torkduk) och en förhoppning om att hon ska en gång vinna segern mot dem som tog inte bara hennes liv utan även hennes ansikte och namn.
Veronica hittades av två män som gick ned i källaren i ett ödehus i St Louis, Missouri. Hon låg där på mage med bundna händer och saknade som sagt huvud. Hon hade blivit utsatt för sexuella övergrepp, stypt och sedan avlägsnade man hennes huvud. Man tror att mordet skedde på en annan plats och att hon dumpats där. Hon hittades i februari 1983 och man tror att hon varit död i fem dagar när hon hittades. Hennes ålder tros vara ca 8-11 år. Då hon saknade huvud så kan man inte ge ett så tydligt signalement men hon var svart och troligen omkring 145 cm lång. Hon hade på sig en gul tröja och naglarna var målade med två lagel nagellack i lila och rött. Hon hade inga födelsemärken eller ärr och var välnärd och hudtonen beskrivs som "medium complexion" dvs att hon varken var ovanligt ljus eller mörk för att vara afroamerikan. En isotopanalys visade att hon levt alla eller större delen av sitt liv i någon av följande stater: Florida, Georgia, Alabama, Mississippi, Louisiana, Arkansas, Texas, Tennessee, North Carolina eller South Carolina.
Även om signalementet är svagt är det anmärkningsvärt att ingen saknar en så pass ung flicka som när hon dog verkar varit välnärd och frisk och man därmed kan antas ha vuxit upp med omsorg och översyn av vuxna. Jag tror det är detta som gör att detta fall berör mig så djupt. Jag blir också så beklämd att hon inte har ens ett smeknamn. "Svart flicka" säger inte så mycket och personifierar inte henne. Nu när jag har gett henne ett namn för mig själv så tänker jag att hon tills vidare åtminstone i mitt minne får vara en riktig flicka med ett riktigt namn. Om hon aldrig får ett namn så kommer hon vara Veronica för mig.
Källor:
Doe Network
Stltoday.com
Det finns bilder från brottsplatsen på denna flicka och de påstås vara väldigt hemska så jag har aldrig vågat titta på dem. Jag har sett en beskuren bild på hennes bundna händer och det räckte för att jag skulle låta bli trots att jag både är nyfiken av mig och inte speciellt känslig. Googla henne inte om ni är känsliga för säkerhets skull.
Veronica hittades av två män som gick ned i källaren i ett ödehus i St Louis, Missouri. Hon låg där på mage med bundna händer och saknade som sagt huvud. Hon hade blivit utsatt för sexuella övergrepp, stypt och sedan avlägsnade man hennes huvud. Man tror att mordet skedde på en annan plats och att hon dumpats där. Hon hittades i februari 1983 och man tror att hon varit död i fem dagar när hon hittades. Hennes ålder tros vara ca 8-11 år. Då hon saknade huvud så kan man inte ge ett så tydligt signalement men hon var svart och troligen omkring 145 cm lång. Hon hade på sig en gul tröja och naglarna var målade med två lagel nagellack i lila och rött. Hon hade inga födelsemärken eller ärr och var välnärd och hudtonen beskrivs som "medium complexion" dvs att hon varken var ovanligt ljus eller mörk för att vara afroamerikan. En isotopanalys visade att hon levt alla eller större delen av sitt liv i någon av följande stater: Florida, Georgia, Alabama, Mississippi, Louisiana, Arkansas, Texas, Tennessee, North Carolina eller South Carolina.
Även om signalementet är svagt är det anmärkningsvärt att ingen saknar en så pass ung flicka som när hon dog verkar varit välnärd och frisk och man därmed kan antas ha vuxit upp med omsorg och översyn av vuxna. Jag tror det är detta som gör att detta fall berör mig så djupt. Jag blir också så beklämd att hon inte har ens ett smeknamn. "Svart flicka" säger inte så mycket och personifierar inte henne. Nu när jag har gett henne ett namn för mig själv så tänker jag att hon tills vidare åtminstone i mitt minne får vara en riktig flicka med ett riktigt namn. Om hon aldrig får ett namn så kommer hon vara Veronica för mig.
Källor:
Doe Network
Stltoday.com
Det finns bilder från brottsplatsen på denna flicka och de påstås vara väldigt hemska så jag har aldrig vågat titta på dem. Jag har sett en beskuren bild på hennes bundna händer och det räckte för att jag skulle låta bli trots att jag både är nyfiken av mig och inte speciellt känslig. Googla henne inte om ni är känsliga för säkerhets skull.
Oidentifierade: Kvinna med billiga örhängen
1938 hittades i Redwood Canyon utanför Castro Valley i Calefornien en kvinna död av en tandläkare och hans fru. Detta var som säkert är bekant långt för DNA-provens tid så de enda ledtrådar som fanns var ett par örhängen av typen som sätts fast med skruvar, brända kläder och en sten som det stod "Thank You" på. Örhängen hoppades kunna användas för att identifiera kvinnan men man fann efter efterforskningar att de var av en vanlig och billig sort som inte var spårbar. Det enda man kunde göra var att hoppas att någon skulle höra av sig om kvinnan och att man skulle kunna identifiera henne på detta sätt men de människor som hörde av sig visade sig inte kunna kopplas till kvinnan. Hon blev därför aldrig identifierad.
http://www.mercurynews.com/news/ci_26945692/cold-case-castro-valley-jane-doe-discovered-shallow
Jag har inga teorier om fallet och det finns knappast någon större chans att identifiera henne nu men jag väljer att ta upp detta fall då det visar hur svaga och försvarslösa de döda utan identitet är. Sannolikt saknade någon henne, sannolikt märkte någon att hon var borta men det fanns inte samma möjligheter att själv söka eller att få information om var man skulle vända sig för att få reda på var hon var. Idag hade kanske sådant som DNA, rekonstruktioner av hur ansiktet sett ut, isotopanalyser och även spridningen av tidningsartiklar via internet liksom människors spår i social media gjort att denna kvinna inte förblitt namnlös men även idag så går vissa människor in i döden utan namn förblir så för en längre tid.
Några som länge stått utan namn har fått det tillbaka, Baby Hope blev Anjelica Castillo och Pearl Lady blev Barbara Hess. Även om kvinnan endast iklädd billiga örhängen nog aldrig får något namn finns andra som kanske får det och även om de förblir namnlösa så är det här internet kommer in som något av det mest fantastiska för här kommer de inte falla i glömska även om de aldrig blir mer än ett nummer eller i bästa fall ett smeknamn.
http://www.mercurynews.com/news/ci_26945692/cold-case-castro-valley-jane-doe-discovered-shallow
Jag har inga teorier om fallet och det finns knappast någon större chans att identifiera henne nu men jag väljer att ta upp detta fall då det visar hur svaga och försvarslösa de döda utan identitet är. Sannolikt saknade någon henne, sannolikt märkte någon att hon var borta men det fanns inte samma möjligheter att själv söka eller att få information om var man skulle vända sig för att få reda på var hon var. Idag hade kanske sådant som DNA, rekonstruktioner av hur ansiktet sett ut, isotopanalyser och även spridningen av tidningsartiklar via internet liksom människors spår i social media gjort att denna kvinna inte förblitt namnlös men även idag så går vissa människor in i döden utan namn förblir så för en längre tid.
Några som länge stått utan namn har fått det tillbaka, Baby Hope blev Anjelica Castillo och Pearl Lady blev Barbara Hess. Även om kvinnan endast iklädd billiga örhängen nog aldrig får något namn finns andra som kanske får det och även om de förblir namnlösa så är det här internet kommer in som något av det mest fantastiska för här kommer de inte falla i glömska även om de aldrig blir mer än ett nummer eller i bästa fall ett smeknamn.
Domsöndagen
Det enda jag vet...
"Nu skapar jag en ny himmel och en ny jord. Det som varit skall man inte mer minnas, inte längre tänka på" (Jesaja 65:17)
"En sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löft. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas med eld och jorden och allt som människan gjort där förgås. När nu allt detta ska upplösas, då måste ni leva heligt och from på alla sätt medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." (Andra Petrusbrevet 3:8-13)
"Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig. Då kommer de rättfärdiga att fråga: 'Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?' Kungen skall svara dem: 'Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa av minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.'" (Matteusevangeliet 25:35-40)
Det är lätt att känna sig tyngd av tanken på domens dag och av tanken att man inte vet när den kommer. Jag vill vända på detta och se det som något hoppfullt. Liksom med döden så vet vi att den kommer men vi vet inte när så vi behöver inte ängslas över när det blir. Det är liksom döden utom vår kontroll. Jag brukar säga att jag vill leva med hoppet om ett liv efter detta men jag vill utnyttja varje dag här på jorden till bra saker som om det inte fanns något liv efter detta utan detta är det enda paradis vi har. Det behöver inte tilläggas att det inte lyckas varje dag, eller ens många dagar alls men jag följer också min pappas favorituttryck genom livet "Om man siktar mot himlen kan man hamna i trädtopparna." Någonstans inser jag att jag nog aldrig blir bättre än trädtopparna men jag tror att lyckade och misslyckade försök ses av gud och att man får en andra chans.
Jag mitt dagliga arbete handlar om andra, tredje och trettiotredje chansen. Jag jobbar nämligen som lärare på komvux. Alla mina elever har fått en andra chans till att klara av gymnasiet/grundskolan, klara av att söka till sin drömutbildning eller bara nå en högre grad av personlig utveckling. Jag har sett och ser människor förvalta och slänga bort sina extra chanser varenda dag och det är ibland hjärtskärande att se de val vissa gör som definitivt leder till misslyckande trots att de har blivit varnade. Det är även hjärtskärande att se folk kämpa och ändå inte nå hela vägen trots att de gjort sitt yttersta. Då har vi faktiskt en andra chans att klara av andra chansen och man kan göra en prövning och kanske klara av sin kurs. Efter detta lämnar vi över till kommunen och för vissa slutar vägen här och andra får nåd och fler chanser.
Jag ser även den outsägliga glädjen hos de som använt sina chanser på ett vist sätt och som reser sig ur askan. En elev ringde mig i början av sin kurs och förklarade att hon läste engelska för att kunna läsa en utbildning som hon ville läsa. I detta avseende var hon på intet sätt en ovanlig elev. Hon berättade dock att hon var en före detta missbrukare och att hon missbrukat i 25 år innan hon nu för några år sedan lämnade det. Från hennes ålder kunde jag därmed förstå att hon varit en mycket ung flicka den dag hon börjat använda droger. Hon kämpade och slet och klarade av att läsa min kurs och det var tydligt att hon ville vidare i livet. Jag vet inte hur det har gått för henne efter hon lämnade vår skola men bara att nå dit hon nådde var en seger. Det finns många människor som hon och det är detta upprättande som gör att jag orkar. Det är när elever som blivit illa behandlade och hånade av lärare säger att de nu har ändrat bild av sig själv och av skolan som jag känner att jag vunnit segern mot det onda och jag tackar gud för andra chanser. Det är när någon elev som har stora akademiska svårigheter till slut lyckas som jag känner att jag faktiskt vågar säga att jag hjälper de minsta i vårt samhälle. Jag är inte perfekt, inte "helig och from" utan en vanlig trasig människa men i detta ögonblick kan jag känna att även jag kan kämpa för det goda.
Läraryrket är fantastiskt, men det har ett element av dömande. Jag undersöker och mäter mina elevers kunskaper och ibland så fäller jag dom. Hur mycket jag än vill så når inte elevens kunskaper till den nivå som vårt land bestämt är den längsta godkända nivån för en viss kurs och då får och kan jag inte ge godkänt. Det är helt enkelt inte snällt mot eleven heller att ge ett E när eleven faktiskt inte når den nivån, ej heller är det snällt mot högskolor eller arbetsgivare som också drabbas om jag missköter mitt yrke. Det gör inte det lättare dock.
Jag tror i likhet med för mitt yrke så har gud en miniminivå för oss människor. Vi får många chanser men en dag är det slut. För de flesta av oss är det inte domedagen själv utan vår kropps begränsningar som drar gränsen. En dag dör vi. Vissa får leva sitt liv på så sätt att de faktiskt hinner göra de förändringar de vill i den takt de vill men alla kommer inte hinna. Jag vet det själv med hjärtskärande tydlighet så jag förlorade mina föräldrar när jag var 16 respektive 25 år. Det var för tidigt för mig och säkert tyckte de bägge att de inte fick så långt liv som de önskade. Jag brukar tänka att det var mitt livs största katastrof och mitt livs största välsignelse. Det är en välsignelse att påminnas om att det finns en gräns och att jag ännu har ett liv och ett hopp och en möjlighet till förändring. När jag tänker på detta hopp som ändå är omgärdat med smärtsamma minnen tänker jag på Mikael Wiehes sång om flickan och kråkan:
För mitt hopp är en skadskjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror, det finns nån som kan hjälpa mig än
som tror, det finns nån som har svar.
Och jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
och jag bönar och ber fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent
Här är jag dock inte så krass som Wiehe utan i likhet med flickan så tror jag på att det inte är försent förrän det verkligen är för sent. Så länge som hjärtat bultar är guds andra, tredje och trettiotredje chans kvar.
Oidentiferade: Grateful Dead Fan
(Doe Network)Denna oidentifierade kallas också Jason Doe och Grateful Doe. Han hittades i slutet av juni i Virginia då han dog i en trafikolycka. Han var tillsammans med en annan kille som senare identifierades i en van som kraschade och båda dog. Hans ansikte var krossat men det finns några tänkbara bilder på hur han kan ha sett ut vilka kan ses ovan. Jag har aldrig sett några obduktionsbilder på denna person vilket säkert beror på att han var så allvarligt skadad. Alla tre bilder har ändå likheter så jag antar att man kan tänka sig att de inte är helt missvisande.
Han hade blont eller ljusbrunt hår och hade färgat håret rött. Han hade en t-shirt från Grateful Deads turné från det året, jeans och gymnastikskor på sig. I fickan hade han bitar från två biljetter till Grateful Deads konserter, en konsert från 1994 och en konsert som genomfördes bara dagen innan han dog. Man vet inte om han besökte dessa konserter eller om han bara befann sig utanför arenan vilket folk gjorde på Grateful Deads konserter. Vissa personer som var fans av gruppen var sk. Deadheads som följde med gruppen på alla spelningar när de turnerade även om man inte alltid gick på själva konserten. Inom scenen förekom något som heter "lucky tickets" vilket innebar att någon köpte biljetter till fler än till sig själv och delade ut till de som var utanför. Biljetterna som han hade på sig gick inte att spåra längre än till en person som sålde biljetter privat och han kände inte igen killen så de finns de som spekulerar att han kan ha varit en mottagare av en lucky ticket.
Orsaken till att han kallas Jason Doe är den lapp han hade i sin ficka som sa: "To Jason, Sorry we had to go. See you around. Caroline O. and Caroline T." Man vet inte om han faktiskt hette Jason eller om det var ett missförstånd av dessa två tjejer eller kanske till och med ett falskt namn som han använde.
Grateful Dead fan hade två hemgjorda tatueringar, en är väldigt svårtydd och svag men den andra är en stjärna. Han hade också ett hål i vänster öra men inget örhänge.
Man har gjort ansträngningar för att att identifiera denna person, i skrivande stund har 221 st personer officiellt listats som uteslutna från att kunna vara Jason Doe.
Min teori?
Jag har faktiskt inga speciella teorier om denna person. Jag utgår från att pga av hans låga ålder (uppskattad som 16-21 år) så måste han ha haft dålig kontakt med sin familj om han inte har rapporterats som saknad. Om han någonsin blir identifierad så utgår jag från att någon av de ledtrådar som finns kommer att visa sig inte vara ledtrådar, tex att han inte var något uttalat Greatful Dead fan eller att hans namn inte var Jason.
Det finns mer fantasifulla teorier om att han ska ha rymt från någon religiös familj och att de förskjutit honom och visst är det inte uteslutet men det är också lite av en skräpteori som många som är intresserade av att identifiera de okända döda när man inte kommer längre drar till med. Jag gissar att om han kommer att identifieras så är det inte hans föräldrar som kommer höra av sig till polisen utan någon från en yngre generation tex ett yngre syskon eller syskonbarn som får höra om släktingen som försvann. Jag gissar att om rätt person ser hans foto så blir han snabbt identifierad.
När det gäller vilken av bilderna av honom som är mest rättvisande så är min teori att den bild som är den första av de bilder jag visar är den som är mest lik honom. Jag vet inte om den sneda näsan är från krocken eller ett verkligt särdrag men den känsla jag får säger att det är den bilden vi kommer känna igenom honom från. Jag tror att han åldersmässigt är den uppskattade åldern och att de kläder han har är rätt stilmässigt men att han kanske inte var ett galet fan av Greatful Dead.
Källor:
Doe Network
NAMUS
Min dotter är för värdefull för att skyddas
Jag har en gränslös kärlek till min dotter, inget kan mäta sig med den och när jag tillåter mig själv att verkligen tänka på hur mycket jag älskar henne så kommer det upp känslor av att vilja låsa in henne, alltid konstant krama henne och alltid skydda henne mot allt ont. Det låter väl bra? Precis som en förälder ska, eller hur? Nej, ta ditt tänkande ett varv till.
Om jag skyddar henne mot allt så kanske jag skyddar henne där och då vid det tillfället men vad händer när jag inte är där? Vad händer när hon vill visa sin självständighet en dag? Om min dotter inte vet hur man hanterar världen när jag är inte där, får hon sämre förutsättningar som vuxen. Jag kommer inte vara med jämt. Om jag ständigt har skyddat henne mot allt så lär det första hon trotsar och kämpar emot när hon är äldre vara mitt inflytande i hennes liv.
Jag vill att min dotter ska se det som självklart att hon gör det hon kan när hon kan det. Jag vill att hon ska ta ära i att klara av sitt liv och att ta ansvar för sig själv. Jag vill att hon ska kunna fråga mig och hennes pappa saker när hon behöver råd men att hon ska kunna och vilja klara sig själv så tidigt som är möjligt för henne. Det hon inte klarar att ta ansvar för sköter vi, men resten klarar hon, med självklarhet.
Jag ser redan nu att hon klarar många saker och det uppmuntrar jag. Jag ser även fram emot när hon ska kunna bli mer fri och självständig och kunna uppleva världen på sina villkor. Jag längtar tills hon är stor nog att gå till affären och handla själv, när hon går till skolan själv och när hon börjar kunna sköta sina egna tider och det som är viktigt i hennes liv som läxor och aktiviteter. Varför ska jag sköta det? Det är ju hennes liv och hennes val! Många kanske tycker att man ska sköta sådant och lägga sig i och behövs det tänker jag lägga mig i men varför skulle jag göra det om det inte behövs?
Om jag skyddar henne mot allt så kanske jag skyddar henne där och då vid det tillfället men vad händer när jag inte är där? Vad händer när hon vill visa sin självständighet en dag? Om min dotter inte vet hur man hanterar världen när jag är inte där, får hon sämre förutsättningar som vuxen. Jag kommer inte vara med jämt. Om jag ständigt har skyddat henne mot allt så lär det första hon trotsar och kämpar emot när hon är äldre vara mitt inflytande i hennes liv.
Jag vill att min dotter ska se det som självklart att hon gör det hon kan när hon kan det. Jag vill att hon ska ta ära i att klara av sitt liv och att ta ansvar för sig själv. Jag vill att hon ska kunna fråga mig och hennes pappa saker när hon behöver råd men att hon ska kunna och vilja klara sig själv så tidigt som är möjligt för henne. Det hon inte klarar att ta ansvar för sköter vi, men resten klarar hon, med självklarhet.
Jag ser redan nu att hon klarar många saker och det uppmuntrar jag. Jag ser även fram emot när hon ska kunna bli mer fri och självständig och kunna uppleva världen på sina villkor. Jag längtar tills hon är stor nog att gå till affären och handla själv, när hon går till skolan själv och när hon börjar kunna sköta sina egna tider och det som är viktigt i hennes liv som läxor och aktiviteter. Varför ska jag sköta det? Det är ju hennes liv och hennes val! Många kanske tycker att man ska sköta sådant och lägga sig i och behövs det tänker jag lägga mig i men varför skulle jag göra det om det inte behövs?
Vad ni har att förvänta
Idag träffade jag en vän i kyrkan och vi pratade om ditt och datt och hon nämnde att jag skulle bli en bra präst. Det fler som har sagt så till mig och jag svarade som jag alltid gör att jag inte har någon önskan om att bli präst men att jag någon gång i livet skulle vilja hålla en predikan och att jag tror att det kommer vara nog att göra det bara den enda gången. Hon frågade mig om vad jag skulle vilja predika om och jag svarade att jag nog kan tänka mig många ämnen men att det viktiga är att ämnet faktiskt talar till mig och jag hellre tar något svårt och besvärligt ämne än ett ämne som inte säger mig något. "Ta domsöndagen då" sa min vän och vi skrattade. Även om det var ett skämt så tände detta ändå något inom mig och jag drabbades av önskan att skriva om texterna från domsöndagen. Domsöndagen är verkligen inte lätt och jag upplever ibland att vissa präster inte ritkigt vågar ta allvaret i denna dag och göra något åt det av rädsla av att bli just dömande så därför tänker jag göra ett försök. Jag är inte den rädda typen så varför ska jag känna rädsla nu? Tänkte väl det, så jag kommer sätta igång. Min "predikan" blir i skrift och men jag kommer använda mig lite av tänkandet från en gudstjänst. Jag har ännu inte bestämt mig om det blir ett eller två inlägg men jag skriver detta inlägg och berättar om mina planer så jag inte ska kunna smita undan om det blir svårt.
Vi tar denna gamla bild som stämningshöjare och för att öka era förväntningar...
Oidentiferade: Buckskin Girl (Flickan med fransjackan)
(rekonstruktion från websleuths)
Buckskin Girl hittades dumpad vid en väg i Ohio den 24 april 1981. Hon var rödlätt och fräknig och hade rödbrunt hår i flätor. Hon hade en mycket speciell fransjacka på sig, en polotröja och jeans men inga skor eller strumpor. Hon hade strypts till döds och troligen dumpats på denna plats. Man vet inte vem hon var eller var hon kom från men vissa tror att hon kan ha varit prostituerad eller att hon rymt hemifrån och/eller liftat. Hon hade god hygien och välskötta tänder vilket innebär att man inte tror att hon varit på rymmen eller levt längs vägarna en längre tid. Det som gör det konstigt är att ingen känt igen henne trots hennes distinkta kläder och trots att hon tros ha ganska nyligen lämnat sitt hem. Hon tros vara i övre tonåren till omkring 25 år.
Kläderna är väldigt distinkta och fler bilder går att hitta på Doe Network. Där finns även andra rekonstruktioner än den som jag inkluderat men då jag har sett obduktionsbilderna så kan jag säga att de inte är speciellt bra jämfört med den ovan. En varning för de som inte vill se obduktionsbilder så kan jag säga att de ofta kommer upp om man googlar detta fall. Doe Networks är dock säker för dig som inte vill se dessa.
Hon har testats emot många kvinnors DNA men ännu har ingen matchat. Vissa tror att jackan är nyckeln till att matcha henne medan andra tror att den kanske är något som hon skaffat efter hon lämnade hemmet och det därför är ett villospår. Säkert är att hon inte blivit identifierad på över 30 år trots att det finns både DNA, fingeravtryck och bilder på henne som tydligt visar hur hon såg ut när hon hittades.
Min teori?
Jag tror att hon är i äldre delen av åldersuppskattningen och att hon sannolikt inte hade så nära kontakt med sin familj eller omgivningen. Jag tycker att kläderna inte är så moderna för tiden utan de känns mer rätt för 70-talet så jag tror att åtminstone tröjan och jeansen är hennes "ungdomsstil" och att jackan kanske är hennes men det inte var en hon använde ofta så folk inte förknippade det med henne. Jag tror inte att flätorna var ett försök att se "indiansk" ut utan en praktisk detalj för att inte ha hår som är i vägen. Jag tror att hon lämnat sitt hem frivilligt och att detta var ett äventyr för henne som inte slutade så bra. Jag tror att hon åkt med någon i bil antingen för att hon liftade eller för att hon av någon anledning reste frivilligt med någon. Jag tror skor och sockar blev kvar i bilen liksom hennes tillhörigheter som jag tänker mig låg i en mindre ryggsäck. Jag tror inte hon hade med sig mycket men säkert en plånbok, lite hygiengrejer och kanske något ombyte.
Jag tror att mordet hände när hon inte varit ute så länge, troligen kortare än 24 timmar efter hon lämnade hemmet. Jag tänker mig att även om hon försvann så visste hennes grannar att hon var på väg bort och det faktum att hon försvann var inget det tyckte var konstigt. Jag tror som sagt att hon inte hade så mycket kontakt med släkten så när hon inte hörde av sig så blev det inte någon reaktion. Jag skulle inte bli förvånad om det visade sig att hon var "den ordentliga" från en strulig familj som lämnat dem bakom sig.
Vad som orsakade mordet är svårt att säga men även om hon inte visade några tecken att blivit sexuellt utnyttjad så tror jag tyvärr att det denna gång som många sannolikt finns en sexuell dimension på mordet. Jag gissar att hon kanske avvisade någon sexuell invit från den som körde henne som fick frispel och misshandlade henne och ströp henne till döds. Jag har nämligen svårt att tro att denna kvinna kan ha haft så värdefulla tillhörigheter att det rörde sig om ett rånmord. Naturligtvis så kan det även handla om någon allmän kvinnohatare som dödade henne bara för att han kunde men jag tror ändå att min första teori är den troligaste. Jag väljer att använda pronomenet "han" då de svåra skador hon fick talar mycket starkt för en manlig gärningsperson.
Källor:
Försök till utmaning
Jag skäms lite över hur mycket jag försakar denna blogg. Jag gillar faktiskt fortfarande att skriva så det är ju lite dumt av mig att missköta mig så. Därför tänker jag utmana mig själv lite att skriva mer denna månad. November är ju mörk och lite av en mellanmånad så vi får se hur det går men det är med förväntan jag går in i projektet. Jag kommer jobba deltid nu och sluta tidigt måndag och tisdag plus att mitt jobb äntligen flyttar till stan så jag hoppas kunna ha lite mer tid till mig själv och mina aktiviteter nu framöver.
Jag fick upp denna när jag googlade på längtan (Länk). Den får bli min målbild. Jag ska flyga som en teddybjörn på en gråsparv (pilfink?). Yee ha!
Jag kommer att under denna månad sjösätta mitt projekt att skriva om människor som hittats döda/mördade och som av någon anledning inte blivit identifierade. Jag kommer att skriva ett par av dessa inlägg när jag har tid och sätta dem som schemalagda så jag kan sprida ut poster under veckan. Jag skriver om detta för det intresserar mig och är något som är mindre uppmärksammat i Sverige. Jag kommer mest skriva om utländska fall pga bristen på information om svenska fall. Om ni liksom jag är fascinerad av detta så föreslå gärna fall ni vill jag ska skriva om. Senare i nästa vecka kommer första fallet, Buckskin Girl.
Jag fick upp denna när jag googlade på längtan (Länk). Den får bli min målbild. Jag ska flyga som en teddybjörn på en gråsparv (pilfink?). Yee ha!
Jag kommer att under denna månad sjösätta mitt projekt att skriva om människor som hittats döda/mördade och som av någon anledning inte blivit identifierade. Jag kommer att skriva ett par av dessa inlägg när jag har tid och sätta dem som schemalagda så jag kan sprida ut poster under veckan. Jag skriver om detta för det intresserar mig och är något som är mindre uppmärksammat i Sverige. Jag kommer mest skriva om utländska fall pga bristen på information om svenska fall. Om ni liksom jag är fascinerad av detta så föreslå gärna fall ni vill jag ska skriva om. Senare i nästa vecka kommer första fallet, Buckskin Girl.
Funderar över halloween
Jag kan inte påstå att jag någonsin firat det ordentligt men jag har varit på en och annan fest med utklädning omkring denna tid. Jag kan känna mig lite kritisk till att dels ta över en annans högtid, dels över att den är så kommersiell och för att jag känner viss osäkerhet om det är bra att fira halloween ur en kristen synvinkel. Allhelgonahelgen är i svensk kontext en stillsam och helig helg och då vi i detta land firar halloween lite hur som helst inkräktar den på allhelgonahelgen.
Jag älskade som barn att åka till kyrkogården och sätta ut gravlyktan för första gången på farfar och mormors (senare också morfars) gravar. Det var så vackert, heligt och stilla att stå där i ljushavet och känna kontakten med de som inte längre är här.
Det är också en tid på man kan påminna sig lite extra om de som kämpat och kanske till och med dött för sin tro och de som verkat i trons ära, helgon, om man så vill. Jag har liksom svårt att passa in monster, skelett och prinsessor i detta. Mitt barns förskola gör skelett och jag känner mig töntig när det ger mig obehag även om de inte officiellt firar någon halloween. Jag vill inte vara den där gnälliga kristna som inte kan se hur tex vårt eget julfirande har seder från förkristen tid och traditioner från andra länder. Jag ser det men jag anser att man också måste ställa sig frågan hur dessa seder är i förhållande till att hylla tron. Är det fel att äta skinka på jul? Nej, det tycker jag inte men jag måste säga att jag vänder mig emot slöeriet med mat och mängderna mat på många julbord och frossandet i presenter som förekommer i många familjer. Både att äta mat med sin familj och att få julklappar tycker jag är bra grejer, om man lägger i några spärrar i det hela.
Det är inte lånandet i sig som är ett problem även om jag anser att vi lånat excesserna från halloween och att vi klarar oss utan den högtiden. Samtidigt känner jag att jag inte vill förbjuda det och blir Lilla Bus i framtiden bjuden på fest på halloween kommer jag inte säga nej, men jag kommer nog inte hålla någon egen. Vill Lilla Bus göra en pumpalykta kommer jag nog säga nej men inte förbjuda henne från att tex göra egna teckningar eller dekorationer till högtiden att ha på sitt rum om hon vill. Kommer förskolan/skolan ha utklädningsdag till halloween så skulle det vara min önskan att hon inte deltar men det får hon välja själv i slutändan.
http://writinginthepublicsphere.wordpress.com/2011/10/31/obama-bans-halloween/
Bildkälla (vet dock inte vad jag tycker om innehållet i dokumentet men det var svårt att hitta en bild som passade från någon annan sida)
Jag älskade som barn att åka till kyrkogården och sätta ut gravlyktan för första gången på farfar och mormors (senare också morfars) gravar. Det var så vackert, heligt och stilla att stå där i ljushavet och känna kontakten med de som inte längre är här.
Det är också en tid på man kan påminna sig lite extra om de som kämpat och kanske till och med dött för sin tro och de som verkat i trons ära, helgon, om man så vill. Jag har liksom svårt att passa in monster, skelett och prinsessor i detta. Mitt barns förskola gör skelett och jag känner mig töntig när det ger mig obehag även om de inte officiellt firar någon halloween. Jag vill inte vara den där gnälliga kristna som inte kan se hur tex vårt eget julfirande har seder från förkristen tid och traditioner från andra länder. Jag ser det men jag anser att man också måste ställa sig frågan hur dessa seder är i förhållande till att hylla tron. Är det fel att äta skinka på jul? Nej, det tycker jag inte men jag måste säga att jag vänder mig emot slöeriet med mat och mängderna mat på många julbord och frossandet i presenter som förekommer i många familjer. Både att äta mat med sin familj och att få julklappar tycker jag är bra grejer, om man lägger i några spärrar i det hela.
Det är inte lånandet i sig som är ett problem även om jag anser att vi lånat excesserna från halloween och att vi klarar oss utan den högtiden. Samtidigt känner jag att jag inte vill förbjuda det och blir Lilla Bus i framtiden bjuden på fest på halloween kommer jag inte säga nej, men jag kommer nog inte hålla någon egen. Vill Lilla Bus göra en pumpalykta kommer jag nog säga nej men inte förbjuda henne från att tex göra egna teckningar eller dekorationer till högtiden att ha på sitt rum om hon vill. Kommer förskolan/skolan ha utklädningsdag till halloween så skulle det vara min önskan att hon inte deltar men det får hon välja själv i slutändan.
http://writinginthepublicsphere.wordpress.com/2011/10/31/obama-bans-halloween/Bildkälla (vet dock inte vad jag tycker om innehållet i dokumentet men det var svårt att hitta en bild som passade från någon annan sida)
Abort i bibeln
Vissa kristna är starka abortmotståndare och jobbar aktivt för avskaffad rätt till abort under alla former utom om kvinnans liv är i fara. De åberopar det faktum att bibeln beskriver barn som en gudagåva och att människan existerar innan den är född tex genom denna vers:
13Du
skapade mina inälvor,
du
vävde mig i moderlivet.
förunderligt
är allt du gör.
Du
kände mig alltigenom,
när
jag formades i det fördolda,
när
jag flätades samman i jordens djup.
i
din bok var de redan skrivna,
de
dagar som hade formats
innan
någon av dem hade grytt.
väldig
är deras mångfald.
når
jag till slutet är jag ännu hos dig. (Psaltaren 139 13-18)
Andra skulle påpeka att bibeln lär oss att vi inte ska döda och att abort är att döda.
Samtidigt som jag kan förstå och respektera denna åsikt så är det viktigt att påpeka att den inte är den enda som kan försvaras av bibeln. Ta ett citat som detta:
Om någon under ett slagsmål stöter till en havande kvinna så att hon får missfall men ingen annan skada sker, skall han böta vad kvinnans make kräver, sedan värdering ägt rum. (Exodus 21 22)
Det går knappast att säga att detta är en speciellt sentimental vers och åtminstone så ger den inget stöd för den mer moderna idén som förekommer hos vissa kristna att livet börjar vid befruktelsen.
Jag vet inte när livet börjar och om det är mord att göra abort, jag vet helt enkelt inte. Jag ser två idéer i bibeln och de står emot varandra, att vi är skapade redan innan vi är födda och den osentimentala synen på framkallat missfall som ändå kommer fram i Andra Moseboken.
Jag tror på att man inte ska döda och ett abortförbud kommer leda till döden för de kvinnor som ändå kommer vilja göra abort och de kommer sannolikt aldrig att försvinna. Tillåten abort kanske leder till att barn dödas men också till att kvinnor som inte vill bli mammor får slippa. I mina ögon är det inte svart eller vitt, förbud ens när man söker bibliskt stöd för sin åsikt om abort och involverar man alla faktorer i ett enskilt fall blir det ännu mer grått.
Historiskt sett har man ofta inte riktigt räknat den tidiga delen av graviditeten innan mamman känt rörelserna från barnet som riktigt del av graviditeten och det har faktiskt inte ansetts som så problematiskt om något hände med fostret under denna tid. Abort var förbjudet men om kvinnan inte visste om att hon var gravid så kunde man ju åtminstone hävda att det var ett misstag om inte barnet rört på sig ännu. Den moderna idén om att abort alltid är fel från befruktningen har inte historisk kontinuitet vilket jag anser är ytterligare argument emot den som den allrådande kristna synen.
Min egen syn? Jag anser att abort ska vara tillåtet i ett tidigt skede av graviditeten (hur man ska definiera tidigt vill jag lämna öppet) oavsett orsak men att man i ett senare skede bör begränsa aborter till de som är medicinskt nödvändiga och att om barnet kan överleva utanför livmodern så ska inte abort utan födsel genomföras. Jag är kritisk till fosterdiagnostik för att sortera ut människor men att det är OK för att underlätta för föräldrar att veta hur deras barn mår.
Jag tror dock att det är få tillfällen som skulle kunna få mig att göra abort, ett icke-livsdugligt foster (tex utan hjärna) och för att rädda mitt eget liv känns självklara, allt annat är grått. Jag tror på att man i ett äktenskap bör vara öppen för att barn kan skapas även om man använder preventivmedel och att man bör göra sitt yttersta för att välkomna de barn som skapas oavsett orsaken. Går det inte att fortsätta graviditeten så kanske det då får ses som ett mindre ont.
Mig genom musiken
För att du inte tog det gudomliga (psalm 87)
https://www.youtube.com/watch?v=JVoUoTAs4GI&list=PLE2C98F0CBB68CCF6&index=9
Det enda jag vet...
https://www.youtube.com/watch?v=j0bMGiJNVu4&index=12&list=PLE2C98F0CBB68CCF6
Ett liv ur dina händer
http://www.dopguiden.se/musik/ett_liv_ur_dina_hander.html
Det är något konstigt med friheten
https://www.youtube.com/watch?v=9gtuACQ9RMs&list=PLD4356BEA52AFA3E2&index=8
Andalusien 1938
https://www.youtube.com/watch?v=sZWHe5MtBgs&list=PLD4356BEA52AFA3E2&index=9
Filosofen från Cuenca
https://www.youtube.com/watch?v=Aido52N8j-U&index=18&list=PLD4356BEA52AFA3E2
Brittiska museet
https://www.youtube.com/watch?v=DC2QtdGqshI&list=PLD4356BEA52AFA3E2&index=19
Den evige soldaten
https://www.youtube.com/watch?v=EM3VqgbI9rY&list=PLD4356BEA52AFA3E2&index=28
För många är det oförenligt att vara vänster och troende kristen men för mig är det vad jag kan vara. När Marx pratar om religionen som ett opium så har han på sätt och vis rätt, det finns de som gömmer sig i religionen och glömmer sin medmänniska för att gå upp i tron men det är just vad Jesus säger att vi inte ska göra. För någon som lever i tron är den inte något opium och ens religiösa upplevelse leder ofta till en kamp för människan här och nu. Vi får inte ta med oss något till nästa liv, inte ens våra goda handlingar men vi har också ett liv här och nu och ett ansvar. När jag inspireras att fortsätta att kämpa är det kväkarna som sa "thee" och "thou" och inte tog av hatten för att de genuint inte trodde att det fanns några herrar utom herren. Jag inspireras av av de bönder som Martin Luther fördömde för att de tog honom på orden och läste bibeln själv. Jag inspireras av nunnor som gömmer flyktingar och fredsaktivister som desarmerar krigsutrustning. Jag inspireras av de kristna som satte sig ned i vägen för en nazistdemo och sjöng Jesus älskar alla barnen.
https://www.youtube.com/watch?v=JVoUoTAs4GI&list=PLE2C98F0CBB68CCF6&index=9
Det enda jag vet...
https://www.youtube.com/watch?v=j0bMGiJNVu4&index=12&list=PLE2C98F0CBB68CCF6
Ett liv ur dina händer
http://www.dopguiden.se/musik/ett_liv_ur_dina_hander.html
Det är något konstigt med friheten
https://www.youtube.com/watch?v=9gtuACQ9RMs&list=PLD4356BEA52AFA3E2&index=8
Andalusien 1938
https://www.youtube.com/watch?v=sZWHe5MtBgs&list=PLD4356BEA52AFA3E2&index=9
Filosofen från Cuenca
https://www.youtube.com/watch?v=Aido52N8j-U&index=18&list=PLD4356BEA52AFA3E2
Brittiska museet
https://www.youtube.com/watch?v=DC2QtdGqshI&list=PLD4356BEA52AFA3E2&index=19
Den evige soldaten
https://www.youtube.com/watch?v=EM3VqgbI9rY&list=PLD4356BEA52AFA3E2&index=28
För många är det oförenligt att vara vänster och troende kristen men för mig är det vad jag kan vara. När Marx pratar om religionen som ett opium så har han på sätt och vis rätt, det finns de som gömmer sig i religionen och glömmer sin medmänniska för att gå upp i tron men det är just vad Jesus säger att vi inte ska göra. För någon som lever i tron är den inte något opium och ens religiösa upplevelse leder ofta till en kamp för människan här och nu. Vi får inte ta med oss något till nästa liv, inte ens våra goda handlingar men vi har också ett liv här och nu och ett ansvar. När jag inspireras att fortsätta att kämpa är det kväkarna som sa "thee" och "thou" och inte tog av hatten för att de genuint inte trodde att det fanns några herrar utom herren. Jag inspireras av av de bönder som Martin Luther fördömde för att de tog honom på orden och läste bibeln själv. Jag inspireras av nunnor som gömmer flyktingar och fredsaktivister som desarmerar krigsutrustning. Jag inspireras av de kristna som satte sig ned i vägen för en nazistdemo och sjöng Jesus älskar alla barnen.
Saker som gör mig oproportionerligt provocerad...
Det finns förstås många saker men jag undrar om inte nummer ett på listan är folk som undervisa mig om bananer. "Du vet väl att bananer inte är riktigt mogna förrän de är bruna" "I Sverige slänger folk mogna bananer och köper karten istället"
Ja, jag vet att gröngula bananer egentligen inte är mogna och jag vet att bruna bananer är sötare men: JAG GILLAR INTE BRUNPRICKIGA ELLER HELBRUNA BANANER! Jag har precis lika mycket kunskap om bananers mognadsgrad som du men jag gillar dem inte mer för det. På samma sätt gillar jag hårda äpplen och päron men då är det sällan någon som ska undervisa mig då.
Bara låt folk äta sina bananer som de vill, oavsett färg. Alla bananer är lika mycket värda.
Ja, jag vet att gröngula bananer egentligen inte är mogna och jag vet att bruna bananer är sötare men: JAG GILLAR INTE BRUNPRICKIGA ELLER HELBRUNA BANANER! Jag har precis lika mycket kunskap om bananers mognadsgrad som du men jag gillar dem inte mer för det. På samma sätt gillar jag hårda äpplen och päron men då är det sällan någon som ska undervisa mig då.
Bara låt folk äta sina bananer som de vill, oavsett färg. Alla bananer är lika mycket värda.
Jag vill inte berätta...
Iris har verkligen kommit sig till rätta på sin förskola och jag tycker det är skönt att hon kan gå på en förskola här på Ålidhem med människor från hela världen och i närheten där hon bor så hon kan skaffa kompisar på nära håll. Hon leker med de flesta barnen och några av dem bor i närheten bl.a. två pojkar som är några äldre än henne. De är gulliga och trevliga med henne när vi träffas ute och fick hon skulle hon nog gärna följa med dem på vilda cykelturer och på vilda äventyr men det går inte hennes mamma med på, än.
Det som fyller mig med sorg är när jag tänker på hur dessa fina barn inte kommer att ha samma möjligheter i livet som Iris. Jag hoppas självklart att samhället ska fortsätta att utvecklas till det bättre men samtidigt vet jag att de kommer att möta en annan värld än Iris.
Jag vill inte berätta för henne att Khalid sannolikt kommer råka ut för människor som dömer honom utifrån hans utseende, religion och namn. Att om de söker samma jobb i framtiden så finns det stor risk att hans ansökan hamnar i sopkorgen och hennes blir kvar på skrivbordet bara för att hans namn inte är svenskt. Väljer han att låta skägget växa kanske folk ropar terrorist efter honom medan hon sannolikt inte kommer påverkas speciellt mycket av om hon väljer att försöka leva mer efter sin religion.
Jag vill heller inte berätta att Benedict hela sitt liv kommer få möta och bemöta människor som i första hand ser hans afrikanska ursprung och inte den person han är. Jag vill inte berätta för henne att det fortfarande finns människor som ser de som har brun hud som lägre stående människor och som som enbart kopplar brun hud med negativa saker. Jag vill inte berätta för henne att det finns människor runt omkring henne som fortfarande tycker det är OK att säga neger och som inte vill inse hur kopplat det ordet är till imperialism och rastänkande.
Jag vill definitivt inte berätta för henne att orsaken till att många människor säger till henne att hon är söt och vacker inte är för att hon som mitt barn är världens underbaraste, finaste, coolaste, starkaste och modigaste Bus utan för att hon uppfyller en stereotyp. Blont hår och blå ögon är helt enkelt vackrare i vissas ögon och i vårt samhälle är detta normen. När jag åker utomlands tror folk nästan aldrig att jag är svensk för ser inte ut så. Då kan man ju bara tänka på hur det blir för Khalid och Benedict.
För alla dessa tre barn och alla barn så måste jag dock berätta. Jag vet inte hur man förklarar kolonialism och imperialism för en tvååring och kanske går det inte men tiden tickar på och en dag kommer jag få lov att göra det. Jag behöver inte visa henne att barn i alla hudtoner är vanliga barn, det är jag övertygad om att hon redan förstått eller att det finns underbara och snälla vuxna med alla utseenden. Den blandning som barn som bor i svenskghetton kanske bara ser på stan är normen för henne och en dag får jag förklara att i många stadsdelar till och med i vår stad så bor det nästan bara svenskar och folk kan gå dagar utan att se en människa med brun hudfärg. Att dessutom förklara att en del av varför vi anses bo i ett dåligt område och varför alla svenskghetton är bra områden är för att normen i vårt samhälle säger att vit svensk är bättre än mörk utländsk.
Jag kommer berätta att dessa normer är skit och det är samma med dessa som med normerna som begränsar barn och vuxna utifrån kön att vi måste visa att de inte är OK och bryta upp och öppna upp det snäva och obekväma. Jag vet att Iris kommer att möta diskriminering p.g.a hennes kön och att de pojkar jag pratar om har istället manliga privillegier som inte kommer att komma deras systrar och döttrar till nytta. Men kampen för rättvisa mellan könen hör ihop med kampen för rättvisa för människor med alla hudfärger.
Martin Luther King sa i sitt mest berömda tal att han hoppades att hans barn skulle få leva i en värld där de inte dömdes efter sin hudfärg utan sin personlighet och med tanke på att de tre som lever idag är 50+ så kan vi nog säga att hans dröm inte blivit sann även om vi inte kan förneka att det är en annorlunda värld jämfört med sextiotalet. Hans dröm kan besannas men enbart om vi faktiskt aktivt jobbar emot rasism och diskriminering.
Jag avslutar med ett ett annat citat av MLK:
Det som fyller mig med sorg är när jag tänker på hur dessa fina barn inte kommer att ha samma möjligheter i livet som Iris. Jag hoppas självklart att samhället ska fortsätta att utvecklas till det bättre men samtidigt vet jag att de kommer att möta en annan värld än Iris.
Jag vill inte berätta för henne att Khalid sannolikt kommer råka ut för människor som dömer honom utifrån hans utseende, religion och namn. Att om de söker samma jobb i framtiden så finns det stor risk att hans ansökan hamnar i sopkorgen och hennes blir kvar på skrivbordet bara för att hans namn inte är svenskt. Väljer han att låta skägget växa kanske folk ropar terrorist efter honom medan hon sannolikt inte kommer påverkas speciellt mycket av om hon väljer att försöka leva mer efter sin religion.
Jag vill heller inte berätta att Benedict hela sitt liv kommer få möta och bemöta människor som i första hand ser hans afrikanska ursprung och inte den person han är. Jag vill inte berätta för henne att det fortfarande finns människor som ser de som har brun hud som lägre stående människor och som som enbart kopplar brun hud med negativa saker. Jag vill inte berätta för henne att det finns människor runt omkring henne som fortfarande tycker det är OK att säga neger och som inte vill inse hur kopplat det ordet är till imperialism och rastänkande.
Jag vill definitivt inte berätta för henne att orsaken till att många människor säger till henne att hon är söt och vacker inte är för att hon som mitt barn är världens underbaraste, finaste, coolaste, starkaste och modigaste Bus utan för att hon uppfyller en stereotyp. Blont hår och blå ögon är helt enkelt vackrare i vissas ögon och i vårt samhälle är detta normen. När jag åker utomlands tror folk nästan aldrig att jag är svensk för ser inte ut så. Då kan man ju bara tänka på hur det blir för Khalid och Benedict.
För alla dessa tre barn och alla barn så måste jag dock berätta. Jag vet inte hur man förklarar kolonialism och imperialism för en tvååring och kanske går det inte men tiden tickar på och en dag kommer jag få lov att göra det. Jag behöver inte visa henne att barn i alla hudtoner är vanliga barn, det är jag övertygad om att hon redan förstått eller att det finns underbara och snälla vuxna med alla utseenden. Den blandning som barn som bor i svenskghetton kanske bara ser på stan är normen för henne och en dag får jag förklara att i många stadsdelar till och med i vår stad så bor det nästan bara svenskar och folk kan gå dagar utan att se en människa med brun hudfärg. Att dessutom förklara att en del av varför vi anses bo i ett dåligt område och varför alla svenskghetton är bra områden är för att normen i vårt samhälle säger att vit svensk är bättre än mörk utländsk.
Jag kommer berätta att dessa normer är skit och det är samma med dessa som med normerna som begränsar barn och vuxna utifrån kön att vi måste visa att de inte är OK och bryta upp och öppna upp det snäva och obekväma. Jag vet att Iris kommer att möta diskriminering p.g.a hennes kön och att de pojkar jag pratar om har istället manliga privillegier som inte kommer att komma deras systrar och döttrar till nytta. Men kampen för rättvisa mellan könen hör ihop med kampen för rättvisa för människor med alla hudfärger.
Martin Luther King sa i sitt mest berömda tal att han hoppades att hans barn skulle få leva i en värld där de inte dömdes efter sin hudfärg utan sin personlighet och med tanke på att de tre som lever idag är 50+ så kan vi nog säga att hans dröm inte blivit sann även om vi inte kan förneka att det är en annorlunda värld jämfört med sextiotalet. Hans dröm kan besannas men enbart om vi faktiskt aktivt jobbar emot rasism och diskriminering.
Jag avslutar med ett ett annat citat av MLK:
"I refuse to accept the view that mankind is so tragically bound to the starless midnight of racism and war that the bright daybreak of peace and brotherhood can never become a reality... I believe that unarmed truth and unconditional love will have the final word."
Funderingar och förtvivlan
Valet... Hur ska man börja? En rödgrön regering utan vänsterpartiet, en minoritetsregering och sverigedemokrater på 12%. Hur mycket mer bitterljuvt kan det bli, och inte ens ett F! i riksdagen. Jag hade så gärna sett det också även om jag anser att vänsterpartiet är ett bättre alternativ för mig personligen. Jag kände ett sorts hopp om en bättre och vackrare värld inför detta val så verkligheten känns kall och hård. I min lilla värld i valdistriktet Ålidhem Östra röstade omkring 70% på röd-grön-rosa partier så här är ju verkligheten lite annorlunda.
Det hade varit intressant att se hur en regering hade bildats med ett vänsterparti på 15%, F! på 15% och miljöpartiet på 15% medan socialdemokraterna fick 25%. Jag antar att socialdemokraterna velat samarbeta med miljöpartiet även här och de hade ju även i detta scenario inte fått 50%. Det intressanta är ju att miljöpartiet hade haft ett brilliant förhandlingsläge här eftersom de inte behövt säga ja till ett sådant samarbete utan förbehåll och om de trott att de fått mer genomslag för deras profilfrågor med en regering med vänstern och fi så tror jag de hade valt att lägga upp det som krav och då hade vi kunnat ha en enormt stark regering som kunnat driva en genuin vänsterpolitik. Kanske hade det gått att få igenom frågor som sex timmars arbetsdag, gratis kollektivtrafik och inga vinster i välfärden. Intressant tankeexperiment i vilket fall...
Politiken framöver blir spännande, sossarna har inte gjort det lätt för sig genom att neka vänstern att delta i regeringen men det kan också leda till en intressant politik. Om Lövén lyckas med sin plan kommer det sannolikt stärka sossarna men han spelar farligt för om det inte funkar kommer det sannolikt bana väg för en återgång till en borglig politik.
Det hade varit intressant att se hur en regering hade bildats med ett vänsterparti på 15%, F! på 15% och miljöpartiet på 15% medan socialdemokraterna fick 25%. Jag antar att socialdemokraterna velat samarbeta med miljöpartiet även här och de hade ju även i detta scenario inte fått 50%. Det intressanta är ju att miljöpartiet hade haft ett brilliant förhandlingsläge här eftersom de inte behövt säga ja till ett sådant samarbete utan förbehåll och om de trott att de fått mer genomslag för deras profilfrågor med en regering med vänstern och fi så tror jag de hade valt att lägga upp det som krav och då hade vi kunnat ha en enormt stark regering som kunnat driva en genuin vänsterpolitik. Kanske hade det gått att få igenom frågor som sex timmars arbetsdag, gratis kollektivtrafik och inga vinster i välfärden. Intressant tankeexperiment i vilket fall...
Politiken framöver blir spännande, sossarna har inte gjort det lätt för sig genom att neka vänstern att delta i regeringen men det kan också leda till en intressant politik. Om Lövén lyckas med sin plan kommer det sannolikt stärka sossarna men han spelar farligt för om det inte funkar kommer det sannolikt bana väg för en återgång till en borglig politik.
Saker jag önskade man pratade om när det gäller amning
1. Det är svårt och det är OK att det är svårt. Många tror att det är något som kommer helt naturligt och att man bara kan göra det utan att tänka och för vissa kvinnor och barn är det så men de flesta får åtminstone kämpa lite ibland. Om det är svårt så kämpa inte ensam utan ta hjälp av amningsmottagningen eller amningshjälpen. Vissa BVC är också väldigt bra men tyvärr är det ett lotteri vilka ger bra råd. Om du ännu inte har fött barn så läs på så du är så förberedd som man kan vara.
2. Det är oftast inte så mysigt som det ser ut. Amning är mysigt, ibland och det är ett mycket praktiskt och smidigt sätt att ge sitt barn föda när man fått in snitsen men förvänta dig inte att varje amning är en mysattack. Det kan vara urtrist, speciellt i början då man knappt kan röra sig och det kan vara otroligt ansträngande för se nummer 1, amning är svårt.
3. Att det ofta är fantastiskt mycket trevligare att amma en äldre bäbis och ett barn än en nyfödd. Amning av nyfödda är ett ansträngande jobb som pågår dygnet runt och många som slutat amma vid 4-8 månader kan ofta inte förstå hur man kan välja att amma ett äldre barn. Dock är det ofta i denna period som det "vänder" och amningen blir en lätt och naturlig del av vardagen. Barnet kan också äta mat så vill man inte ge flaska kan man nu också lämna bort barnet en stund om man har lust. De flesta barn börjar också äta mer sällan både pga matintroduktion men även för att de blir mer effektiva. Våga amma längre är mitt budskap!
2. Det är oftast inte så mysigt som det ser ut. Amning är mysigt, ibland och det är ett mycket praktiskt och smidigt sätt att ge sitt barn föda när man fått in snitsen men förvänta dig inte att varje amning är en mysattack. Det kan vara urtrist, speciellt i början då man knappt kan röra sig och det kan vara otroligt ansträngande för se nummer 1, amning är svårt.
3. Att det ofta är fantastiskt mycket trevligare att amma en äldre bäbis och ett barn än en nyfödd. Amning av nyfödda är ett ansträngande jobb som pågår dygnet runt och många som slutat amma vid 4-8 månader kan ofta inte förstå hur man kan välja att amma ett äldre barn. Dock är det ofta i denna period som det "vänder" och amningen blir en lätt och naturlig del av vardagen. Barnet kan också äta mat så vill man inte ge flaska kan man nu också lämna bort barnet en stund om man har lust. De flesta barn börjar också äta mer sällan både pga matintroduktion men även för att de blir mer effektiva. Våga amma längre är mitt budskap!
Inspirerad och deprimerad
Lite så känner jag inför hösten. Missförstå mig inte, jag gillar både sommar och höst men jag har alltid lite svårt för övergångar i årstider eftersom det känns så oåterkallerligt och hårt att gå in i en ny årstid så just när man står och nosar i gränslandet så är det svårt att hitta känslorna. Det är fortfarande varmt och skönt men det är svart på natten och då och då känner man den där antydan i luften om det som ska komma. Med hösten kommer också ny förskola och jobb vilket också är en förändring och förändring liksom inte min grej. Vi ska dessutom flytta till vår nya lägenhet och även det är... en förändring. Jag vet att när jag gått igenom det kommer det kännas fantastiskt men nu, huj!
Äntligen tillbaka!
I söndags tog vi oss äntligen hem från Boden, det är där jag och Bus varit nämligen. R kom och joinade oss sista helgen för min äldsta brorsdotters bröllop och dopet av deras barn. Det var verkligen skönt att få träffa lite släktingar och se lite av mitt gamla liv. Jag längtar inte tillbaka till Boden, jag har lämnat stan kroppsligt och själsligt för länge sedan men att låtsas i en en vecka eller så är trevligt. Jag besökte stan och hittade två par Gudrun Sjödén-byxor och en kjol från samma företag för 155 kr alltihopa! Helt sanslöst pris när man betänker att jag betalat upp mot 200 kr för ett begagnat plagg från samma företag tidigare... Jag handlade lite av sådant som alltid tar slut från Dollarstore (någon sådan har vi inte i Umeå av någon anledning) och det var väldigt trevligt att åka upp till Laxholmen med syrran och fika laxmacka och se ut över den vackra utsikten.
Min syster har skaffat sig en till Cavalier som heter Vilmer och döptes om till Milmer av Bus. Bus saknar fortfarande valpen och syrrans dotter och går och ropar på dem här hemma. Hon lekte också med syrrans katter och de lärde sig snabbt att hålla visst avstånd från henne och hennes "gos". För det mesta var det bara lite väl intensiva kramar men varken jag eller syrran blev så glad när hon satte sig på katten Illberg och red "kalopp kalopp kalopp" på hans rygg. Tack och lov blev han inte skadad och ej heller fick lilla Bus några rivmärken...
Jag avslutar med en liten bildserie:
Min syster har skaffat sig en till Cavalier som heter Vilmer och döptes om till Milmer av Bus. Bus saknar fortfarande valpen och syrrans dotter och går och ropar på dem här hemma. Hon lekte också med syrrans katter och de lärde sig snabbt att hålla visst avstånd från henne och hennes "gos". För det mesta var det bara lite väl intensiva kramar men varken jag eller syrran blev så glad när hon satte sig på katten Illberg och red "kalopp kalopp kalopp" på hans rygg. Tack och lov blev han inte skadad och ej heller fick lilla Bus några rivmärken...
Jag avslutar med en liten bildserie:
Lilla Bus ritar en "särdfisk" under vigseln. Det var under de få minuter hon satt stilla och inte for runt som en tätting i hela kyrkan. Jag tackar gud för den människa som slagit av orglarna som står i kyrkan så de inte brast ut i "sång" pga Lilla Bus.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
