Funderar på livet

Funderar på livet nu när jag har tvättat lite pyttesmå kläder, byxor som är lika stora som mina egna trosor och bodies som är mindre än R:s kalsonger. Vad har vi gett oss in på? Hur ska vi klara av det där med att sköta en bäbis? Jag får lite panik ibland och tänker att jag inte kommer kunna det och kommer råka skada eller döda bäbisen. Hjälp! Andra gånger känner jag mig helt OK och tänker att visst ska vi klara det, som alla andra. Vi ska få den bästa ungen i världen och vara de perfekta föräldrarna på alla sätt. Kanske inte heller realistiskt så vi hoppas väl på något däremellan.