Jag är förtjust i domsöndagen, det är skönt att gå till kyrkan veckan innan crazy-Sunday, också känt som första advent. Missförstå mig inte, det är underbart att sitta i en full kyrka och sjunga Bered en Väg för Herran med en massa människor som normalt inte kommer till kyrkan men för att vara ärlig kan det vara jobbigt med en hög procent ovana kyrkobesökare, i alla fall om de inte riktigt förstår eller accepterar hur man beter sig i kyrkan. Jag har inga höga krav, bara att man inte sitter och pratar under psalmsången och att man faktiskt säger till sitt barn när det dångar psalmboken i huvudet på en. Händelserna är upplevda, inte hypotetiska fast jag blev 'bara' slagen i axeln. Samtidigt är det underbart med ett nytt kyrkoår, en ny adventstid och att åter igen vänta på julen.
Jag gillar jul, inte all kommersialism men julsånger och julpsalmer, hälsa på släkten, göra och äta julgodis och kakor, dricka glögg och även jobbets julbord. Köpa julklappar är en plåga och jag gillar inte att man frossar i mat i denna tid när vi har mer än nog för att föda oss med. När jag och R får en egen familj är det min önskan att vi sprider julmaten på flera dagar, jag hoppas det kommer gå att genomföra.
Tänk att kunna ge sina barn julgröt till julaftonsfrukost med minikorvbröd och prinskorvar, en god middag på julaftonskvällen och julgodis, kakor och frukt på kvällen. På juldagsmorgon blir det skinkmackor och köttbullsmackor på kvällen kallskuret och ris a la Malta till efterrätt. Jag tror ni förstår hur jag menar, jag tror att det skulle göra att man uppskattade maten mer.