Katastrof

Min älskade cykel är stulen. Nu är det anmält och om gud vill så kommer den tillbaka. Jag är urledsen men jag väljer minsta motstånd och accepterar faktum. Jag litar på att gud inte ger mig en större börda än jag klarar och hoppas att detta bara är en av de prövningar som ges som stärker en i det långa loppet. Nu vill jag dock bara skrika men det löser inget. Otroligt sorgligt i alla fall... suck! Nu ska jag dricka sangria och se om jag blir gladare.