Storsparare, vad finns för lärdomar?

Det är ingen hemlighet att jag är dragen till ett liv i enkelhet och att jag som människa ganska naturligt är sparsam försöker göra genomtänkta val i livet. Det är inget konstigt att jag läser en del bloggar med tema att försöka reducera sina ägodelar men också sådana som handlar om att leva sitt liv utan lönearbete ibland åstadkommet genom att göra vinster på aktiemarknaden osv.

Det är kul och inspirerande att läsa dessa bloggar och jag önskar till fullo dessa människor all lycka men jag kan ändå känna begrepp som t.ex. frivillig enkelhet ändå har en del problem. När man har en god ekonomisk situation är det lätt att leva avskalat och enkelt. När enkelheten är skapad av yttre omständigheter kan den ändå vara uthärdlig och enkelhetsprinciper hjälper oftast till att göra det uthärdligt men den är ändå annorlunda. När man lever i enkelhet p.g.a. nödvändighet så blir man lätt lite provocerad när någon som lever ett övre medelklassliv käckt berättar att man kan spara pengar genom att köpa kort datum och extrapriser. Det är ens bra månader man köper extrapriskött och kort datum. En dålig månad gör man andra saker som att räkna blöjor och funderar på hur man kan köpa äpplen, mjölk och bröd. Då har jag alltid legat kring eller över soc-nivå.

När Fantastiska Farbror Fri pratar om 20 000 i månaden och att man lever gott på det så tror jag honom, det är vad vi normalt lever på och det går utan att ens snåla. Men jag förstår att det ibland är en uppenbarelse om man är van att använda det dubbla och inte ha något kvar ändå. Jag fattar att jag inte är hans målgrupp, det är någon sorts aningslös medelklass som tror att pengar är något man bara skiter ut och jag tycker också att hans blogg har en hel del vettiga saker men frivillig enkelhet är bara så mycket lättare. Går saker åt skogen tar man liksom bara den där extra lönen man normalt sitter och sparar på. Man har självförtroendet att stå bakom sin livsstil också och annat kapital än det varor och pengar ger.

När man står med slitna kläder, en gammal bil som kostar i reparationer, har en lista på 20 saker man behöver köpa så är det inte syrliga kommentarer om att arbetarklassen konsumerar skit man behöver när man köper en ny telefon eller vinterjacka. Visst skulle många säga att det ju är faktiskt är nödvändiga inköp och inget man fördömer men när man då äntligen får upp sina lön lite grann och då konsumerar för att man sällan får chansen att göra det så ska man spara istället. Jag kanske inte nödvändigtvis tycker att att köpa upp sin löneförhöjning är en bra taktik, men jag fattar varför.

Det jag dock tror är att en blogg som denna faktiskt kan ge folk hopp. 20 000 på två personer, även i de lägre betalda skikten är ingen utopi. Man kan spara och bygga upp en bra buffert även om man aldrig kommer kunna gå i pension i förtid. Att spara ihop några månadslöner går faktiskt.


Kommentarer

Populära inlägg