http://www.dagensarena.se/magasinetarena/den-svenska-porrdoden/
Tankar om vi i Sverige med vårt starka engagemang för kvinnlig frihet och för feminism åter skulle kunna stå för en ny porrvåg driven av feministiska idéer, utan porrkungar och med skäliga förhållanden. Med dagens porr som mestadels är gratis blir det förstås svårt men varför inte i mindre skala?
http://www.vk.se/2030942/padma-schrewelius-svalj-inte-feministernas-moralkakor
Ett tacksamt svar till Unizon och deras unkna porrmotstånd. Porr är inte oproblematiskt men det är sex. Det finns människor av alla kön som frivilligt är med i porrfilm. Det finns människor av alla kön som njuter av det som sker i porrfilm och av vetskapen att andra tittar på dem. Det finns människor av alla kön som skapar porrfilm. Det som sker i en porrfilm är överenskommet. Det finns problem att pengar kan användas för att pressa fram ett samtycke eller få en människa att pressa på sina egna gränser för mycket men det betyder inte att pengar per automatik betyder ett saknat samtycke. Porrdebatten behöver nyanser och inte fler släggor. Man kan vara feminist och tända på porr, till och med mainstreamporr som inte måste innehålla förnedring och strypsex och annat som organisationer som denna gärna skrämmer med.
Många som är för porrförbud hävdar att de inte ägnar sig åt "kinkshaming" när de säger att kvinnor blir förnedrade i porr. Om vi förutsätter att samtycke finns, vilket det oftast gör, så vill många porrmotståndare läsa in en förnedring för att det ofta är sex med inslag som de själva inte gillar. För ett par år sedan var analsex den stora fixeringen, nu verkar det vara BDSM inslag. Jag har hört påståenden om att det är ren förnedring eftersom det alltid är kvinnan som domineras. Jag vet inte om de som påstår detta faktiskt har sett porr för jag har sett många filmer där kvinnor är den som dominerar så antingen så hallucinerade jag eller så ljuger de.
I förlängningen, när man sätter upp vad som ska vara förbjudet att visa upp i porr så delar man faktiskt sex i tillåtna och otillåtna handlingar. Det är rimligt att vi utskiljer extremerna, dvs. sex utan samtycke men att utveckla detta ytterligare måste få göras på individbasis. Det som är OK för mig är inte OK för dig och det är i sin tur OK.
18 juni 2017
17 juni 2017
Det är artiklar som dessa som får mig att fortsätta dricka alkohol
Jag har många människor i min närhet som dricker onödigt mycket. Min pappa var alkoholist. Jag har också många som är nykterister och jag ser det nog som ett ideal. Det som jag dock inte ser som idealt är hur många nykterister vill sprida detta till andra. Här finns en artikel. Den innehåller några tips inför sommaren. Snälla nykterister som läser denna och tycker det är en bra idé. Skäm inte ut er själva. Köp aldrig alkoholfritt vin eller öl till någon som inte bett om det. Det är inte speciellt gott och kan absolut inte erbjuda en ersättning för de som verkligen dricker för att det är gott att dricka vissa alkoholhaltiga drycker. Vill man genuint öka intresset för alkoholfria alternativ så köp något som aldrig varit tänkt att ha alkohol i. 100% blåbärsdricka är ett bra alternativ till vin som inte låtsas vara vin men som ger en del av de goda smakerna som finns i vin. Granatäppeljuice är också bra och dricks i muslimska länder av denna orsak. Kombucha tycker jag faktiskt var ett bra förslag som fördrink men kanske också lite svår då det är många som inte tycker om det. Ni förstår, ungefär som ni inte gillar alkoholhaltiga drycker.
När jag skrev titeln ovan raljerade jag. Jag behöver sällan dricka för att stå ut med nyktra människor. Faktum är att nyktra människor sällan upptar mycket av min tankeverksamhet. Alkohol är heller inget som är en stor del av mitt liv även om jag tror att en del nyktra tror att det gör det om vi störs av uppenbara demonstrationer mot mycket måttligt drickande. Nej, någon vit jul kommer jag aldrig att fira men jag har och kommer sannolikt vara nykter vissa jular. Jag kommer aldrig dricka tills jag är berusad. Jag upplever sådana demonstrationer som närmast pinsamma eftersom så få föräldrar dricker så ett barn hamnar i kläm vid jul. De familjer där en eller bägge föräldrarna har alkoholproblem riskerar att göra ett sådant avståndstagande till en avgud. "Vadå, jag borde inte dricka, jag var minsann nykter på julafton". Snark.
Om man som nykter person tycker det är viktigt att nå ut med detta som alternativ finns bättre vägar. Här är mina förslag!
1. Lär dig vad ett måttligt alkoholdrickande innebär och låt människor som tycker det är gott med vin eller öl till maten få tycka det. Att dricka 1-2 glas vin till en måltid är inget att hänga upp sig på för deras hälsas skull eller för deras barns skull. Att dricka 2 glas vin på fastande mage kan göra en människa rejält påverkad men under en kväll ihop med mat så har det mycket liten påverkan. Ja, det är möjligt att personens barn märker att föräldern har en annan andedräkt osv men för barn som växer upp i ett hem där alkohol inte förknippas med skräck, sorg och elände gör just det, känner lukten.
2. Många människor dricker inte alkohol speciellt ofta och då lir predikan om alkoholens farlighet en överdriven och ovälkommen del av en fest. Många människor blir defensiva för att de får deras mycket måttliga intag ifrågasatt just den där dagen man dricker när man kanske senast drack för flera månader sedan. Man blir inte defensiv för att man är beroende av alkohol utan för att man bara inte orkar få sin fest förstörd av någon med en pinne i röven. Njut av att vara nykter och drick ditt alkoholfria vin/öl/läsk och gör det inte till en stor grej. Om någon frågar "Vad dricker du?" har du din chans. Låt resten få njuta av festen också, det handlar inte bara om dig.
3. Bjud utan skam på en bra alkoholfri måltid/kväll när du har fest. Jag tycker man har full rätt att slänga ut vänner som är respektlösa och tar med egen alkohol om man inte vill ha det i sitt hem och det är här man har sin möjlighet att visa sitt liv i full styrka. Be inte om ursäkt utan ordna din fest.
4. Du kan inte bedöma någons offentliga alkoholdrickande och veta hur personen hanterar alkohol hemma. Jag vet de som super som f-n på en fest men går på fest 2 gånger per år. Resten, inte en droppe. Jag vet folk som dricker för mycket till vardags men oftast är chaufför på fest för de är rädda att andra ska se deras drickande och se att det går över gränsen. Men de flesta vet faktiskt vad de gör när de dricker alkohol även om det är små mängder ofta eller större mängder men vid färre tillfällen. Tyck inte synd om människor eller tro att du vet något om deras liv pga hur de gör på en fest.
5. Inse att de flesta människor är era allierade årets flesta dagar. En person som jag som kanske dricker 10 gånger per år och då dricker 1-2 öl som allra mest och mest troligt en halv öl har 255 dagar per år som nykterist. Majoriteten, även de som dricker mycket ibland har fler nyktra dagar än berusade dagar. Startar man i den änden blir mina råd mycket mer begripliga och det blir tydligt att det inte handlar om något förhärligande av ett beroende eller ett förlöjligande av nykterhet. Jag har varit nykter på fester och aldrig blivit dåligt behandlad men jag har å andra sidan inte dragit fram något käckt alkoholfritt alternativ och försökt övertala någon att det är lika gott.
När jag skrev titeln ovan raljerade jag. Jag behöver sällan dricka för att stå ut med nyktra människor. Faktum är att nyktra människor sällan upptar mycket av min tankeverksamhet. Alkohol är heller inget som är en stor del av mitt liv även om jag tror att en del nyktra tror att det gör det om vi störs av uppenbara demonstrationer mot mycket måttligt drickande. Nej, någon vit jul kommer jag aldrig att fira men jag har och kommer sannolikt vara nykter vissa jular. Jag kommer aldrig dricka tills jag är berusad. Jag upplever sådana demonstrationer som närmast pinsamma eftersom så få föräldrar dricker så ett barn hamnar i kläm vid jul. De familjer där en eller bägge föräldrarna har alkoholproblem riskerar att göra ett sådant avståndstagande till en avgud. "Vadå, jag borde inte dricka, jag var minsann nykter på julafton". Snark.
Om man som nykter person tycker det är viktigt att nå ut med detta som alternativ finns bättre vägar. Här är mina förslag!
1. Lär dig vad ett måttligt alkoholdrickande innebär och låt människor som tycker det är gott med vin eller öl till maten få tycka det. Att dricka 1-2 glas vin till en måltid är inget att hänga upp sig på för deras hälsas skull eller för deras barns skull. Att dricka 2 glas vin på fastande mage kan göra en människa rejält påverkad men under en kväll ihop med mat så har det mycket liten påverkan. Ja, det är möjligt att personens barn märker att föräldern har en annan andedräkt osv men för barn som växer upp i ett hem där alkohol inte förknippas med skräck, sorg och elände gör just det, känner lukten.
2. Många människor dricker inte alkohol speciellt ofta och då lir predikan om alkoholens farlighet en överdriven och ovälkommen del av en fest. Många människor blir defensiva för att de får deras mycket måttliga intag ifrågasatt just den där dagen man dricker när man kanske senast drack för flera månader sedan. Man blir inte defensiv för att man är beroende av alkohol utan för att man bara inte orkar få sin fest förstörd av någon med en pinne i röven. Njut av att vara nykter och drick ditt alkoholfria vin/öl/läsk och gör det inte till en stor grej. Om någon frågar "Vad dricker du?" har du din chans. Låt resten få njuta av festen också, det handlar inte bara om dig.
3. Bjud utan skam på en bra alkoholfri måltid/kväll när du har fest. Jag tycker man har full rätt att slänga ut vänner som är respektlösa och tar med egen alkohol om man inte vill ha det i sitt hem och det är här man har sin möjlighet att visa sitt liv i full styrka. Be inte om ursäkt utan ordna din fest.
4. Du kan inte bedöma någons offentliga alkoholdrickande och veta hur personen hanterar alkohol hemma. Jag vet de som super som f-n på en fest men går på fest 2 gånger per år. Resten, inte en droppe. Jag vet folk som dricker för mycket till vardags men oftast är chaufför på fest för de är rädda att andra ska se deras drickande och se att det går över gränsen. Men de flesta vet faktiskt vad de gör när de dricker alkohol även om det är små mängder ofta eller större mängder men vid färre tillfällen. Tyck inte synd om människor eller tro att du vet något om deras liv pga hur de gör på en fest.
5. Inse att de flesta människor är era allierade årets flesta dagar. En person som jag som kanske dricker 10 gånger per år och då dricker 1-2 öl som allra mest och mest troligt en halv öl har 255 dagar per år som nykterist. Majoriteten, även de som dricker mycket ibland har fler nyktra dagar än berusade dagar. Startar man i den änden blir mina råd mycket mer begripliga och det blir tydligt att det inte handlar om något förhärligande av ett beroende eller ett förlöjligande av nykterhet. Jag har varit nykter på fester och aldrig blivit dåligt behandlad men jag har å andra sidan inte dragit fram något käckt alkoholfritt alternativ och försökt övertala någon att det är lika gott.
Nej, du dör inte för att du ger upp...
Under den senaste tiden har jag funderat en del på sorg i olika former och på att ha förlorat sina föräldrar. Ingen som läst denna blogg kan ha missat att jag förlorade båda mina föräldrar när de var unga och jag var ung. I år har det passerat fler år sedan farsan dog än jag fick leva med honom, det var lite av en konstig insikt för mig. Min pappas minne är levande för mig men efter så många år är han ändå numera ganska långt i periferin och det ser jag inte som något negativt. Jag kommer sakna min pappa hela livet men han varit faktiskt inte hela livet.
Idag läste jag om Ida med cancer i Expressen. Jag har läst om henne tidigare och rörts av hennes öde att gå och vänta på döden och veta att döden snart kommer. Vem som helst med barn förstår just hur förlamande sorgligt det måste vara att veta att det är stor risk man inte får se en till skolavslutning med sina barn. Samtidigt så vill jag liksom också säga något till henne som någon som förlorat sina föräldrar. Du kommer vara viktig i dina barns liv oavsett när och hur du dör. Du hade varit viktig även om du inte "kämpat" det minsta och din kamp kommer inte påverka dina barns syn på dig. De är säkert tacksamma för varje extra stund med dig där du är tillräckligt frisk att njuta av deras och ditt liv men jag inte bara tror utan vet att de inte älskat dig mindre om du valt att avsluta all behandling. Det är din kropp och du som väljer din behandling, behandla dig inte för någon idé om att visa dina barn att du är en kämpe utan för din egen skull. Det finns ingen skam i en mamma som vill vara med sina barn så länge det bara går men går det för dig och inte för dina barn. Barn uppskattar helt enkelt inte den uppoffringen i sig men de uppskattar dig. Sedan kanske jag vill varna lite för dina planer efter döden. Du måste naturligtvis bearbeta din egen död men överväg att inte lämna så bestämda anvisningar om vad som ska hända efter döden. Låt dina barn få bearbeta din död på det sätt som passar dem. Du känner inget och mår inte dåligt av att de gör något annat än du tänkt. Det betyder inte att du inte ska berätta dina önskemål men acceptera även att livet utan dig tillhör dina barn och inte dig. Det är en del av sorgen för oss överlevande, att vi inte längre tillhör men det är något vi också måste acceptera för att må bra i slutändan. Kapitlet mamma/pappa är avslutat åtminstone till dess vi lever det liv som gud lovar oss efter vår egen död. Du kommer överge dina barn på riktigt vad du än gör nu.
Minnet, kärleken och varje stund med föräldrarna är värdefullt och vi bär det med oss men vi blir också övergivna. Vi har all förståelse att den förälder som dör inte gör detta med flit men vi står där ensamma ändå med ändan bak. Vad du än gör som förälder blir dina barn övergivna. Det finns ingen magi. Inga ord eller någon handling som tar bort detta. Det kanske låter hårt och okänsligt av mig att säga detta men så är det. Ingenting hade mina föräldrar kunnat göra. Det kan låta hårt det jag skrev ovan, att min pappa nu är perifer men det är han och han ska vara det efter 18 år. Jag ska ha ett liv fullt av annat efter 18 år. Min sorg över att mina föräldrar inte får möta mina barn är nog idag min största sorg. Men jag har också accepterat att det inte är mina barns sorg. Min dotter är intresserad och gillar att höra berättelser om mina föräldrar men det är något rent vackert och fint för henne och inte en sorg. Hon älskar att höra om vad jag tror mormor och morfar skulle säga och göra om de mötte henne men hon har ett fullt och intakt liv även utan dem. Berättelserna om dem är ett plus för henne i hennes redan kompletta liv.
Jag förstår tanken med glasurnan, och tanken är fin, men lita på att du strålar i deras liv redan nu och kommer göra det för alltid. Min livsväv har för evigt inslag av mina föräldrar och små svarta trådar av sorg för att de inte är där. Föräldratrådarna är dina strålar av guld, turkos och rosa och även om dina barn en dag travar in i ett kolumbarium och ställer din urna där så är det inte för att deras väv slutat väva dessa färger. Men, deras livsväv fick ett annat mönster när du dog och det går inte att förhindra. Men den väv de sedan väver kommer vara vacker, tro inget annat.
Jag känner en sådan lycka för dina barn som får så många stunder med dig innan du går vidare, det kommer hjälpa mer än du tror. Min mamma hade en del sjukdomar och hennes död fanns det ändå en viss förberedelse för även vi hade ett mycket mindre klart schema än i ert fall. Min pappa dog så att säga knall och fall och det tog så mycket mer energi att förstå och sörja honom än min mamma trots att jag älskade henne nästan helt gränslöst och hade en bra relation till henne men en halvtaskig till min pappa. Här tror jag också du kan känna ett lugn. Du verkar vara en fin mamma och vilja göra vad än du kan för dina barn. Min pappa var ärligt inte så bra och ändå är mitt liv fullt av minnen av honom och han lämnar mig aldrig. Du kommer aldrig lämna dina barn heller. Jag vet det.
Jag skriver detta med min erfarenhet och med min kärlek. Att så mycket inte kommer spela någon roll kanske låter konstigt men så är det. Kärleken spelar roll. Minnena spelar roll. Du är alltid kvar. Dina barn kommer hitta ett nytt liv som är vackert. De klarar sig utan dig. Det är så det ska vara.
Idag läste jag om Ida med cancer i Expressen. Jag har läst om henne tidigare och rörts av hennes öde att gå och vänta på döden och veta att döden snart kommer. Vem som helst med barn förstår just hur förlamande sorgligt det måste vara att veta att det är stor risk man inte får se en till skolavslutning med sina barn. Samtidigt så vill jag liksom också säga något till henne som någon som förlorat sina föräldrar. Du kommer vara viktig i dina barns liv oavsett när och hur du dör. Du hade varit viktig även om du inte "kämpat" det minsta och din kamp kommer inte påverka dina barns syn på dig. De är säkert tacksamma för varje extra stund med dig där du är tillräckligt frisk att njuta av deras och ditt liv men jag inte bara tror utan vet att de inte älskat dig mindre om du valt att avsluta all behandling. Det är din kropp och du som väljer din behandling, behandla dig inte för någon idé om att visa dina barn att du är en kämpe utan för din egen skull. Det finns ingen skam i en mamma som vill vara med sina barn så länge det bara går men går det för dig och inte för dina barn. Barn uppskattar helt enkelt inte den uppoffringen i sig men de uppskattar dig. Sedan kanske jag vill varna lite för dina planer efter döden. Du måste naturligtvis bearbeta din egen död men överväg att inte lämna så bestämda anvisningar om vad som ska hända efter döden. Låt dina barn få bearbeta din död på det sätt som passar dem. Du känner inget och mår inte dåligt av att de gör något annat än du tänkt. Det betyder inte att du inte ska berätta dina önskemål men acceptera även att livet utan dig tillhör dina barn och inte dig. Det är en del av sorgen för oss överlevande, att vi inte längre tillhör men det är något vi också måste acceptera för att må bra i slutändan. Kapitlet mamma/pappa är avslutat åtminstone till dess vi lever det liv som gud lovar oss efter vår egen död. Du kommer överge dina barn på riktigt vad du än gör nu.
Minnet, kärleken och varje stund med föräldrarna är värdefullt och vi bär det med oss men vi blir också övergivna. Vi har all förståelse att den förälder som dör inte gör detta med flit men vi står där ensamma ändå med ändan bak. Vad du än gör som förälder blir dina barn övergivna. Det finns ingen magi. Inga ord eller någon handling som tar bort detta. Det kanske låter hårt och okänsligt av mig att säga detta men så är det. Ingenting hade mina föräldrar kunnat göra. Det kan låta hårt det jag skrev ovan, att min pappa nu är perifer men det är han och han ska vara det efter 18 år. Jag ska ha ett liv fullt av annat efter 18 år. Min sorg över att mina föräldrar inte får möta mina barn är nog idag min största sorg. Men jag har också accepterat att det inte är mina barns sorg. Min dotter är intresserad och gillar att höra berättelser om mina föräldrar men det är något rent vackert och fint för henne och inte en sorg. Hon älskar att höra om vad jag tror mormor och morfar skulle säga och göra om de mötte henne men hon har ett fullt och intakt liv även utan dem. Berättelserna om dem är ett plus för henne i hennes redan kompletta liv.
Jag förstår tanken med glasurnan, och tanken är fin, men lita på att du strålar i deras liv redan nu och kommer göra det för alltid. Min livsväv har för evigt inslag av mina föräldrar och små svarta trådar av sorg för att de inte är där. Föräldratrådarna är dina strålar av guld, turkos och rosa och även om dina barn en dag travar in i ett kolumbarium och ställer din urna där så är det inte för att deras väv slutat väva dessa färger. Men, deras livsväv fick ett annat mönster när du dog och det går inte att förhindra. Men den väv de sedan väver kommer vara vacker, tro inget annat.
Jag känner en sådan lycka för dina barn som får så många stunder med dig innan du går vidare, det kommer hjälpa mer än du tror. Min mamma hade en del sjukdomar och hennes död fanns det ändå en viss förberedelse för även vi hade ett mycket mindre klart schema än i ert fall. Min pappa dog så att säga knall och fall och det tog så mycket mer energi att förstå och sörja honom än min mamma trots att jag älskade henne nästan helt gränslöst och hade en bra relation till henne men en halvtaskig till min pappa. Här tror jag också du kan känna ett lugn. Du verkar vara en fin mamma och vilja göra vad än du kan för dina barn. Min pappa var ärligt inte så bra och ändå är mitt liv fullt av minnen av honom och han lämnar mig aldrig. Du kommer aldrig lämna dina barn heller. Jag vet det.
Jag skriver detta med min erfarenhet och med min kärlek. Att så mycket inte kommer spela någon roll kanske låter konstigt men så är det. Kärleken spelar roll. Minnena spelar roll. Du är alltid kvar. Dina barn kommer hitta ett nytt liv som är vackert. De klarar sig utan dig. Det är så det ska vara.
5 juni 2017
Migrationsverkets frågor till kristna asylsökande
– Kan du berätta om innehållet i Romarbreven?
– Hur ser kristendomen på samkönade förhållanden?
– Kan du berätta om treenigheten?
– Vad säger kristendomen om skärselden?
– Hur ser kristendomen på äktenskap?
– Hur många böcker finns i Nya testamentet?
– Kan du sakramenten?
– Vad är skillnaden på den protestantiska och ortodoxa kyrkan?
Jag är inte i sak emot att någon som söker asyl med sin kristna tro som grund får berätta om sin tro och sina trosupplevelser men dessa frågor kan inte berätta speciellt mycket om en persons kristna tro eller säga något om hur genuint troende en person är. Som bäst kan de ge en bild av en persons akademiska kunskap om kristendomen. Jag kommer nu försöka svara på dessa frågor för att visa det problem som de innebär.
– Kan du berätta om innehållet i Romarbreven?
Inte på rak arm tyvärr. Jag önskar att jag memorerat fler verser ur bibeln för jag tycker det är fint att ha bibeln med mig var jag än går men tyvärr kan jag inte med säkerhet säga någon direkt passage är från Romarbrevet. Jag har dock läst Romarbrevet vid flera tillfällen både från början till slut och individuella fraser.
– Hur ser kristendomen på samkönade förhållanden?
Det finns inte en enda syn. Svenska kyrkan som jag tillhör är positiv till samkönade förhållanden. Andra kyrkor ser det som en stor synd medan andra pratar om att det är OK att vara homosexuell men inte att leva ut sin läggning.
– Kan du berätta om treenigheten?
Treenigheten är en modell för att försöka förklara hur gud kan vara både fader, son och ande. Ibland jämförs den med hur vatten kan vara flytande, is och ånga och ändå är alla vatten. Det kan förklara hur Jesus kan be till gud och ändå själv vara gud.
– Vad säger kristendomen om skärselden?
Skärselden är inte ett ursprungligt kristet begrepp. Jag tror att när Jesus dog så förstördes även djävulens makt över människan och därför finns inget helvete. Syndens lön är döden och inget mer.
– Hur ser kristendomen på äktenskap?
Det finns många olika synsätt och nyanser. Äktenskapet är viktigt för alla och trohet inom äktenskapet är viktigt. Alla kyrkor är dock inte lika strikta på att man ska vara oskuld innan man gifter sig och när det gäller skilsmässa. Min kyrka tillåter skilsmässa och kräver inte att man ska helt avstå från sex innan man gifter sig men det är väldigt olika hur individer ser på detta även inom kyrkan. Jag tycker sex före äktenskapet är OK så länge man visar respekt för människan man har sex med. Ska man ha en längre relation anser jag dock att man bör gifta sig annars så är det inte en relation man bör satsa på om man känner motstånd mot att gifta sig. Äktenskap innebär trohet och otrohet är en grund för skilsmässa. Skilsmässa bör undvikas så långt det går men vi människor är inte ofelbara och ibland kan ett äktenskap inte fortsätta. Vid stora svek tycker jag man kan känna sig fri att gå vidare och gifta om sig som om man blivit utsatt för brottsliga handlingar eller otrohet men för andra orsaker bör man i så fall lämna men inte gifta om sig. Äktenskapet är så pass viktigt att alla andra lösningar bör vara uteslutna om man väljer skilsmässa och orsaken inte är brottsligheter eller otrohet. Jag tror gud förlåter en för att man gifter om sig även om man skilt sig utan starka skäl men jag tror fortfarande att det är tänkt att man är gift en gång så länge den andra parten lever och att detta gäller även i nutid.
– Hur många böcker finns i Nya testamentet?
Vet ej. Kunde det nog när jag nyss haft tenta i religionsvetenskap.
– Kan du sakramenten?
Svenska kyrkan har dopet och nattvarden. Katolska kyrkan har sju sakrament. Jag är inte katolik.
– Vad är skillnaden på den protestantiska och ortodoxa kyrkan?
Det finns inte bara en skillnad eller en kyrka från båda dessa grupper. Det är mycket svårt att ge något entydigt svar på denna fråga. Jag är dessutom inte speciellt kunnig om ortodoxa kyrkor eftersom jag inte är ortodox kristen.
– Hur ser kristendomen på samkönade förhållanden?
– Kan du berätta om treenigheten?
– Vad säger kristendomen om skärselden?
– Hur ser kristendomen på äktenskap?
– Hur många böcker finns i Nya testamentet?
– Kan du sakramenten?
– Vad är skillnaden på den protestantiska och ortodoxa kyrkan?
Jag är inte i sak emot att någon som söker asyl med sin kristna tro som grund får berätta om sin tro och sina trosupplevelser men dessa frågor kan inte berätta speciellt mycket om en persons kristna tro eller säga något om hur genuint troende en person är. Som bäst kan de ge en bild av en persons akademiska kunskap om kristendomen. Jag kommer nu försöka svara på dessa frågor för att visa det problem som de innebär.
– Kan du berätta om innehållet i Romarbreven?
Inte på rak arm tyvärr. Jag önskar att jag memorerat fler verser ur bibeln för jag tycker det är fint att ha bibeln med mig var jag än går men tyvärr kan jag inte med säkerhet säga någon direkt passage är från Romarbrevet. Jag har dock läst Romarbrevet vid flera tillfällen både från början till slut och individuella fraser.
– Hur ser kristendomen på samkönade förhållanden?
Det finns inte en enda syn. Svenska kyrkan som jag tillhör är positiv till samkönade förhållanden. Andra kyrkor ser det som en stor synd medan andra pratar om att det är OK att vara homosexuell men inte att leva ut sin läggning.
– Kan du berätta om treenigheten?
Treenigheten är en modell för att försöka förklara hur gud kan vara både fader, son och ande. Ibland jämförs den med hur vatten kan vara flytande, is och ånga och ändå är alla vatten. Det kan förklara hur Jesus kan be till gud och ändå själv vara gud.
– Vad säger kristendomen om skärselden?
Skärselden är inte ett ursprungligt kristet begrepp. Jag tror att när Jesus dog så förstördes även djävulens makt över människan och därför finns inget helvete. Syndens lön är döden och inget mer.
– Hur ser kristendomen på äktenskap?
Det finns många olika synsätt och nyanser. Äktenskapet är viktigt för alla och trohet inom äktenskapet är viktigt. Alla kyrkor är dock inte lika strikta på att man ska vara oskuld innan man gifter sig och när det gäller skilsmässa. Min kyrka tillåter skilsmässa och kräver inte att man ska helt avstå från sex innan man gifter sig men det är väldigt olika hur individer ser på detta även inom kyrkan. Jag tycker sex före äktenskapet är OK så länge man visar respekt för människan man har sex med. Ska man ha en längre relation anser jag dock att man bör gifta sig annars så är det inte en relation man bör satsa på om man känner motstånd mot att gifta sig. Äktenskap innebär trohet och otrohet är en grund för skilsmässa. Skilsmässa bör undvikas så långt det går men vi människor är inte ofelbara och ibland kan ett äktenskap inte fortsätta. Vid stora svek tycker jag man kan känna sig fri att gå vidare och gifta om sig som om man blivit utsatt för brottsliga handlingar eller otrohet men för andra orsaker bör man i så fall lämna men inte gifta om sig. Äktenskapet är så pass viktigt att alla andra lösningar bör vara uteslutna om man väljer skilsmässa och orsaken inte är brottsligheter eller otrohet. Jag tror gud förlåter en för att man gifter om sig även om man skilt sig utan starka skäl men jag tror fortfarande att det är tänkt att man är gift en gång så länge den andra parten lever och att detta gäller även i nutid.
– Hur många böcker finns i Nya testamentet?
Vet ej. Kunde det nog när jag nyss haft tenta i religionsvetenskap.
– Kan du sakramenten?
Svenska kyrkan har dopet och nattvarden. Katolska kyrkan har sju sakrament. Jag är inte katolik.
– Vad är skillnaden på den protestantiska och ortodoxa kyrkan?
Det finns inte bara en skillnad eller en kyrka från båda dessa grupper. Det är mycket svårt att ge något entydigt svar på denna fråga. Jag är dessutom inte speciellt kunnig om ortodoxa kyrkor eftersom jag inte är ortodox kristen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)