6 april 2017

"Du är inte ett offer"

Nu skriver jag vidare om det jag skrev om i förra inlägget. Jag ska bredda mig lite och prata just om faran med att göra kvinnor till offer oavsett om grunden är sexuell eller ej.

Som feminist är det viktigt att ibland ta på sig förtryckarens glasögon och se sig själv och andra kvinnor. Det är inte bara viktigt utan essentiellt för feministisk analys. Det är dock lika viktigt att ta av dem igen när du är klar. Du är nämligen inte svag, ett offer eller en värnlös kvinna. De som utmålar kvinnor på detta sätt har nämligen fel. Kvinnor idag och historiskt sett har använt alla resurser de står till förfogande för att förbättra sina liv. Idag har vi mer resurser än vi någonsin haft och på många sätt kan kvinnor faktiskt mäta sig med män. Patriarkatet har retirerat men de har också omgrupperat. Den som tror att det inte är så ser sig inte långt utanför sitt eget kvarter. Vi kan se att år av kvinnokamp, krav på rättigheter och att kvinnor faktiskt tagit sig för lett till något. Vi är inte hemma men vi börjat resan så att säga.

Alla människor har inte möjlighet att välja att leva livet exakt som de vill, det är ett litet fåtal i samhällets topp som ens kommer nära. De flesta människor har ett antal på olika sätt bundna val (kultur, kön, klass osv) men de har likväl val och vi har alltid en möjlighet att ändra livets spel.

Det är närmast oförskämt att möta en människa och se ett offer och inte en person som gjort ett medvetet val. Det betyder inte att människan framför oss inte kan vara förtryckt eller att hen är nöjd med sitt liv men personen är inget offer. Bara för att andra människor av någon anledning utövat makt över en människa så är inte den människan så länge livet finns utan möjlighet till förändring och förbättring och människor är starka varelser som inte är förlorade om de själva vill förändras.

Men att leva med förtryckarens etiketter är farligt, då internaliserar man förtrycket och ger upp sin egen möjlighet att deklarera vem man är. Jag är inget offer, ingen förtryckt kvinna eller någon som saknar möjligheter att ändra mitt liv. Jag är inte så galen att jag tror på liberalismens "alla kan göra vad de vill bara de lägger manken till" men det betyder inte att vi är dömda av våra omständigheter. I så fall skulle skomakaren alltid vara fast vid sin läst och vi skulle inte ha rösträtt för kvinnor. Samhället har förändrats för att människor har tryckt på att det ska göra det. Det var inte möjligt att kräva allt vi har idag i början av nittonhundratalet när rösträtten gick igenom men det var möjligt att genomdriva några saker. Så fortsätter det. I det politiska livet och i hemmet. Ingen är perfekt men det är värt att kämpa på. Min pappa var inte så engagerad i barnen och definitivt inte i att städa hemmet och även om min och min mans liv knappast är något feministiskt paradis så är det mer jämställt än mina föräldrars och det är vad man kanske kan kräva, att vi försöker förbättra något i våra liv. Vissa orkar mycket och tack och lov till er allihopa, men alla kan göra något litet för att göra samhället bättre.

Perfektionism är farligt och att ställa sig frågan "Är jag en bra..." är sällan konstruktivt men det är konstruktivt att agera. Bli inte hopplös men gör något. Gör alltid något för dig. För världen. För dina barn. För framtiden. Du är inget offer, du gör något.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar