5 juli 2016

Underbara barnets födelsedag och hennes lillebror som skrämde mig

I söndags hade vi födelsedagskalas i lekparken med några vänner till dottern och de svullade fika, lekte och matade måsar (sista inte helt sanktionerat av föräldrar). Igår fick hon alla presenter som var från oss vuxna och tanken var att hon skulle följa mig till "bäbisdoktorn" (barnmorskan) och att vi sedan skulle städa och leka lite med sakerna tills våra gäster som inte kunde komma festen skulle komma. När jag kom hem från barnmorskan blev jag väldigt trött och somnade och vaknade med blod i sängen. Jag blev rädd och grät och ringde förlossningen som tyckte jag skulle komma och kolla och jag fick ringa till R som kom från jobbet. På väg till förlossningen kom min systerdotter på oväntat födelsedagsbesök så hon fick ta hand om Bus som visade dem runt området och dess lekparker och bjöd på fika. De hade kul tror jag.

På sjukhuset så kollade de och såg att jag inte blödde mycket och jag fick göra en CTG-kurva som inte visade att jag hade värkar. Sedan ville de göra en vaginalundersökning som de hade väldigt svårt att förstå varför jag sa nej till. Detta kan jag känna att jag vill ventilera lite om. Jag kom till sjukhuset för att jag var orolig för en blödning och för att jag inte riktigt vet hur det känns när en förlossning startar pga att den första födseln var en igångsättning som inte kändes så mycket alls för mig tills på slutet, de flesta smärtorna var väldigt diffusa. Detta sa jag till barnmorskan. När hon konstaterat att jag inte hade värkar och att blödningen inte var farlig så kände jag mig lugn och trygg tills detta drogs i gång.

Den första anledningen jag blev rädd var för att de kom in och presenterade detta som något som "ska" göras. Nej, ni bedriver inte tvångsvård, absolut inget ska göras. Dessutom så sa jag tydligt nej till att göra denna undersökning och att då antyda att inte skulle ha kommit hit om jag inte hade någon anledning är inte rättvist när ni vet att ni säger åt alla som blöder att komma in. Jag lyssnade på era råd och kom för att känna mig säker, inte för att ni ska peta inuti mig. En så enkel grej som att erbjuda denna undersökning hade gjort all skillnad för att jag skulle ha mått bra därinne. Dessutom så berättade de för mig att jag skulle känna mig lugnare efter jag gjort undersökningen när jag nästan skrek och grät innan att jag inte ville göra den för att jag ville hem till min dotter som fyller år och att jag inte var redo att göra något som eventuellt skulle kunna sätta igång en förlossning idag eller imorgon (nu idag) eftersom det är födelsedagstid. Är det konstigt att jag hellre väntar ut en naturlig start och får några timmar med min dotter än att riskera att ni far och klantar och pillar igång min förlossning på en dag när jag inte vill föda? Föder man så föder man men jag ville inte riskera något helt i onödan.

Alltså, åt fanders med era rutiner. Använd inte ordet rutin åt mig! Det ska finnas en anledning att en rutin finns och rutiner ska inte användas för att slå patienter i huvudet. Dessutom ska ni inte ljuga för mig eller undanhålla mig information. En vaginalundersökning i slutet av graviditeten kan alltid påverka och kan ge infektioner. Som födande ska man aldrig känna sig tvungen att göra en. Dessutom, vad skulle ni hitta där som ni inte redan hittat? Jag har inga värkar, om jag då är noll påverkad eller x centimeter öppen säger absolut ingenting eftersom man kan gå runt och vara öppen länge och inte föda och livmodertappen kan också öppna sig väldigt snabbt och föda snabbt några timmar senare. Jag är dessutom omföderska där dessa variationer är ännu större. Nej, detta var inte förtroendeingivande inför det riktiga eventet. Nu är jag rädd för samma typ av bemötande och jag har skrivit mitt förlossningsbrev nu och hoppas att allt går bra ändå.