29 februari 2016

Om mitt mående och ett besked

Jag har gått upp och ned i mitt mående den senaste tiden vilket är orsakat av en rad saker. En stor orsak tror jag är att det nu är ungefär den tid då jag mådde dåligt förra året och det väcker dåliga minnen. Jag mår klart bättre idag än då men ändå är jag inte på topp. En annan stor orsak är att vi fortfarande är delvis på samma sida som vi var förra året. R:s jobb under vår, sommar och höst var ett välkommet avbrott från år av arbetslöshet men nu väntar vi spänt på att höra om de vill anställa honom även i år och självklart så söker han även andra jobb. Den stabilitet som ett jobb om så bara ett längre vikariat skulle ge skulle vara hemskt välkommen för mig för att slippa känna oron över att vara den enda som jobbar när jag samtidigt inte mår bra.

Den största orsaken är dock svår att göra något åt som samtidigt inte tar bort allt det goda med min situation. Jag är nämligen gravid och hormonerna och jag går som jag skrivit om tidigare inte riktigt ihop. Jag blir hemskt orolig, funderar mycket på livet och döden. För mig som har den bakgrund som jag har med båda föräldrar borta i unga år så blir även födseln så tydligt sammankopplad med det som beskrivs så träffsäkert i Härlig är Jorden: "Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa, släktens gång". Ett nytt liv är för mig också en påminnelse om att livet är otroligt fragilt och skört. Så mycket som jag redan älskar den lilla pojken som ligger i min mage så är det svårt för mig att inte tänka på hur lätt han kan försvinna från mig och hur lätt andra jag älskar kan försvinna. Nu börjar jag nå punkten då jag då och då känner som buffar från insidan och jag tackar honom och gud för att de hjälper mig gå igenom den pärs som graviditeten är för mig på många plan. Än så länge kan jag dock glädjas åt att jag mått bättre fysiskt än förra gången.

Om vi ska lista glädjeämnen med denna graviditet måste jag säga att Lilla Bus intresse och längtan efter lillebror är en riktig hjärtevärmare. Hon tittar på ultraljudsbilderna och ler och säger att lillebror är så söt. Hon längtar och funderar på varför han inte kan komma nu direkt men glädjer sig åt att när det blir dags för hennes födelsedag så är det heller inte länge till lillebror ska komma till oss. Att vänta enda till sommaren kommer vara en evighet för henne och jag hoppas att entusiasmen håller i sig men jag ser helt klart vilka fördelar det finns med att vänta med att skaffa syskon. Hon har hunnit uppleva längtan efter syskon och det var inte bara något som dök upp en dag och förstörde friden. Även om jag inte tror att varje dag med lillebror kommer vara rolig för henne så tror jag ändå att hon nått en mognadsnivå där hon kan förstå i alla fall till en del att lillebror är mindre och att man bör ta hänsyn till honom.

Nu ser vi framåt mot att välkomna honom till oss och överösa honom med kärlek som vi gjort i över tre år med Lilla Bus. Lilla Lymmel, vi älskar och längtar efter dig, alla tre.

27 februari 2016

Har hen problem?

Insåg idag att en av mina "vänner" som jag redan tidigare förstått är långt mer konservativ än vad jag är, inte inser att det finns människor runt omkring honom själv som inte är män eller kvinnor. Han uttalade sig om att könsneutrala toaletter inte är nödvändiga för behöver man använda sådana så har man större problem än att behöva gå på toaletten. Jag säger bara suck. Jag kan inte tycka att det borde vara kontroversiellt att det finns ett behov av könsneutrala toaletter i vår värld. Detta även utan att man tittar till människor som mig. Varför bygger man inte bara toaletter för en person så behöver man inte dela upp. Varför kan man inte bara ha ett stort rum med bås om det nu är den enda lösningen som funkar i lokalerna?

Men... jag kanske har för stora problem för att ens diskutera, en "hen" som jag är...

"Mammor kan vara hennar" har min dotter förklarat på förskolan. Jag är jävligt stolt.