22 april 2016

Förlossning

Min psykolog ville att vi skulle prata förlossning nästa gång. Jag tycker det känns väldigt tidigt att prata om det nu, jag tror inte jag hade börjat fundera på det ens förra gången vid den här tiden och då var det ändå första gången. Men jag antar att det spelar mindre roll när man pratar om det bara man gör det.

Jag har i princip kommit fram till att jag vill skriva in följande:

- Jag är obekväm i sjukhusmiljö och det är viktigt att personalen inte döljer saker för mig även om det är något negativt. Jag blir rädd och osäker om jag märker att de ändrar sitt beteende men ändå säger att det inte är någon fara och att inget är fel. Det är också viktigt att de förklarar varför de gör någon form av undersökning eller vill göra någon form av intervention.

- Jag är nyfiken på att föda utan smärtlindring och har bestämt mig för att ställa in mig på att göra detta om det blir naturlig förlossningsstart eller igångsättning. Jag vill enbart diskutera smärtlindring om jag själv ber om det.

- Jag vill inte ha värkstimulerande dropp om det inte är verkligen nödvändigt. Jag vill i första hand försöka vila eller få igång värkarna med ändrad kroppsställning om värkarna stannar av. Om jag ändå behöver dropp vill jag att det hålls så lågt som möjligt och inte höjs annat än när det är absolut nödvändigt.

-Förra gången jag födde barn fick jag en stor blödning och blev sövd och sydd på operation så jag blev separerad från mitt barn. Barnmorskan lovade att de skulle vänta med att väga och mäta barnet vilket de inte höll utan det vägdes medan jag var borta plus att en sköterska tog på mitt barn kläder när min man var på toaletten så han fick inte ens se när hon blev påklädd. Jag vaknade och grät i flera månader för att en främmande människa klädde på vårt barn utan att vi ens var närvarande så vi båda förlorade denna möjlighet till ett minne. PERSONAL FÅR INTE KLÄ PÅ VÅRT BARN UTAN ATT MINST EN AV OSS ÄR NÄRVARANDE OM VI INTE KAN GÖRA DET SJÄLVA.

- Sen avnavling är viktigt för mig oavsett födelsesätt. Om barnet måste avnavlas snabbare än så vill jag att navelsträngen mjölkas och att barnet hålls lågt så att det får så mycket blod som möjligt.

Jag har tränat andningsteknik och mental teknik både denna födsel och min förra. Jag upplevde detta som en förutsättning för att kunna föda barn.

En kort genomgång av tekniken är:

- Andning enligt dyktekniken, andningen ska vara lugn och inte ansträngd liknande den man har när man sover. Man ska inte andas på olika sätt under olika delar av förlossningen som med mer klassisk profylax.

- Kroppen ska vara avslappnad och om jag ser spänd ut främst i axlar, ansikte och nacke så påpeka gärna detta. Ni kan förstärka detta genom att lägga handen på den spända kroppsdelen och säga åt mig att slappna av i *namngiven kroppsdel* och hålla handen där tills jag är avslappnad.

- Jag har en rad mentala bilder uppbyggda men jag känner att de är för intima att prata om men ni kan påminna mig om att jag har sådana bilder om ni tror det kan hjälpa mig.

- Påminn mig om att säga JA till att ta emot mitt barn och att jag kan upprepa detta ord under värkarna. Andra ord jag använde förra förlossningen är UT och NED, eventuellt kanske jag hitta ett nytt under själva förlossning. Låt mig i så fall använda detta.

Peppa mig inte med att säga att jag är duktig eller att det snart går över utan uppmana mig att se varje värk som ett steg närmare att se barnet och att jag inte ska försöka fly från värkarna utan ta en värk i taget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar