Curla eller ej? En klassanalys


Jag tillhör gruppen som med styrka hävdar att curlingföräldrar och curlade barn inte är ett påhitt och en myt. Jag hävdar lika bestämt att de alltid funnits speciellt i de högre klasserna men att den mer eller mindre allmänspännande möjligheten att curla sina barn är ett relativt nytt fenomen som i stor del kanske hör hemma i efterkrigstiden. 

Låt oss börja med vad curling inte är. Det är inte att älska sitt barn. Det är inte att ställa upp för och försöka ta sitt barns sida. Det är inte att låta sina barn bestämma vissa saker. Det handlar heller inte om att man inte får prioritera sina barn eller lägga pengar på dem. Man kan vara en extremt ocurlande förälder och göra allt detta till och med i hög grad. 

Curling är däremot där barnet tar en central plats men enbart på ett ytligt och skuldtyngt sätt. Det kan vara ett barn som får precis allt hen pekar på eller ett barn som får saker på stark bekostnad av resten av familjen. Den förstnämnda är ofta född in i ett hem med god ekonomi men kanske lite för lite tid och engagemang och den sistnämnda i ett fattigare hem men där föräldrarnas prioritering av barnet går till en sådan längd att hela familjen påverkas negativt. Ofta finns en dimension i det sistnämnda fallet där föräldrarna vill kompensera för pressen från konsumptionssamhället och en önskan att ge sitt barn det som "alla andra" har. Följderna i båda fallen blir ett barn som med tiden kommer förlora respekten för sakers värde och för sina föräldrar som kommer använda plånboken för att visa sin kärlek. Lösningen för båda är gränssättning och att göra sig själv tillgänglig. Föräldern måste frigöra sig från sin skam för sin tidsbrist och/eller dåliga ekonomi och göra familjen och inte barnet den högsta prioriteten. Det är inte ont utan snällt att bryta cirkeln och säga: "Nej, jag ska inte köpa X till dig, men vi kan göra Y med de grejer du redan har. Nej, jag tänker inte köpa X, jag behöver en ny vinterjacka." Barnet kommer sannolikt inte uppskatta nyordningen och det är inget annat än förväntat men föräldern kommer växa i barnets ögon successivt och förutsättningarna för en bättre relation finns där om föräldern väljer kärlek före grejer. Man kan tycka att om en ekonomiskt ansträngd familj väljer att ge mamman en vinterjacka så väljer man grejer före kärlek men den kärlek man nu praktiskt visar är den ömsesidiga respektfulla kärleken. Ett barn som har fått gå först nästan jämnt mår bra att få ge upp något materiellt för någon annan om det är ett genuint behov hos denna.

Curling kan också vara det som slarvigt kallas brist på uppfostran men även här handlar det om att ge mer än vad som barnet mår bra av pga av egna brister. Det kan handla om frihet utan ansvar, press som aldrig tar slut, avsaknad av rimliga regler och även här att föräldern ger mer av sig själv än vad som de mår bra av vare sig det är finansiellt eller av sina egna förhoppningar.  Jag är en stark förespråkare av att låta barn lära sig sina egna gränser och att få frihet i den grad de klarar av och därför anser nog många att jag är en slarvig mamma som låter min lilla tomta efter mig när vi går på promenad och låter henne välja kläder själv trots att hon ser ut som en baglady vissa gånger. Jag ger henne dessa friheter för att jag tror att det är bra för henne att fatta egna beslut men också att få uppleva världen på hennes villkor i den mån man kan med ett så pass ungt barn. För andra barn kan friheten vara en boja, man skickas ut att leka i timmar och man får inte komma in när det regnar och ingen ser när man ramlar, ingen ser när man är snäll och tar upp en glömd kofta till en granne eller när man gör jävelskap och i värsta fall försöker man få folk att se en genom att öka intensiteten i dumheterna tills en vuxen som inte är ens förälder ser en. Missförstå mig inte, jag är en stor anhängare av att låta barn gå ut och leka utan att ständigt övervakas av föräldrar när ett barn har tränats nog att klara av det. Barnet ska veta vilka regler som gäller och hållas ansvarig när dessa bryts men så länge man håller sig inom det tillåtna kan man få stor frihet. 

Pressen kan vara ett annat sätt att curla och att försöka göra allt som förälder för att barnet ska nå sina/förälderns mål. Det är inte ovanligt i mitt jobb att föräldrar till icke-funktionshindrade elever ringer mig, deras lärare på komvux och blir upprörda när de inte får ut information om elevens framsteg/bakslag. Ledsen men, klipp banden och låt ditt barn få göra egna misstag och inte utsättas för dina ögon och öron. Det är OK att misslyckas. Det är OK att hjärtat och egot får en törn och har man inte upplevt det som barn måste man få göra det som tonåring och vuxen. Du kommer inte kunna skydda ditt barn från världen och det faktum att ditt barn inte kom in på läkarlinjen kan vara en stor grej för hen och för dig men vet ni, ni kommer över det och livet är långt ifrån över. Det finns tusentals andra yrken och när ditt barn lyckligt fått sitt första jobb som svetsare så kan du stå där och vara glad och stolt för hen istället för att gräma dig över missade chanser. En missad chans öppnar andra möjligheter och ni är båda starkare idag än ni var den där dagen när hens/dina/era drömmar föll i kras. Jag hoppas dock att motgångarna för del flesta barn inte får vänta tills tonåren utan att de blir en del av livet redan som liten. Nu kanske jag låter som en pessimist som säger att ni ska plåga era barn men det behövs inte, livet är fullt av dem. Jag säger heller inte att man inte får uppmuntra svåra saker eller att det inte till och med kan vara bra med lite press från en förälder men det ska inte vara en konstant följeslagare. Det är OK att komma till slutsatsen att man inte vill bli hockeyproffs trots att man är talangfull och tränat sedan man kunde stå rak. Njut av att ditt barn fattat ett stort beslut om sitt liv som hen är nöjd med. Titta hen i ögonen och säg med hela hjärtat "Om du är nöjd med ditt liv så är jag nöjd med ditt liv också".

Våra barn är inga investeringar, de ska inte förverkliga era drömmar och de ska heller inte ges en frihet som de kommer skadas av. De är dock unika människor som förtjänas att älskas och ses som de är. De förtjänar att ges uppmärksamhet och de förtjänas att prioriteras men inte på bekostnad av resten av familjen. Barn förtjänas att ses djupt in i ögonen och få förklarat för sig att deras föräldrars kärlek är gränslös och att den inte är avhängig av vad de gör eller vad de presterar utan de är älskade som de är här och nu och där de hamnar i framtiden. De ska få höra att föräldern litar på att de vet vem de är och vad de vill med livet och att det bara är när de hamnar så fel att det är riskfyllt för dem som vi kommer lägga oss i. Vi föräldrar kan älska oss själva och tycka att vi är värda en bra relation med våra barn och att bli respekterade för de människor vi är och inte för vad vi har i plånboken. Jag kan inte tänka mig en mer förolämpande roll än en gående bankomat när jag är en tänkande, kännade människa som vill mitt barn det bästa. Barn får ges dyra presenter, man får prioritera dem finansiellt men det finns gränser. Genom att visa att du är en värdefull människa kommer det bli svårare för barnen att inte se detta. Genom att säga att du får gärna utforska och fundera över världen och hitta din väg och de flesta misstag faktiskt går att repa sig från så ger man barnet de bästa förutsättningarna att hitta sig själv och lära sig hur livet ska vara. Självklart kan inte all frihet ges direkt då barns hjärnor inte klarar av detta men man kan ge frihet som barnet tydligt visar det klarar. 

Kommentarer

Populära inlägg