19 juni 2015

Curla eller ej? En klassanalys del 2

Jag känner att jag inte riktigt lyckades täcka allt jag egentligen tänkt inkludera i det första inlägget så jag gör ett försök att få med de saker jag insåg saknades i efterhand.

Curling handlar i första hand om det område som Bourdieu kallar ekonomiskt kapital. I mitt tidigare inlägg så var min största poäng att curling är ett osunt användande av detta kapital riktat mot ett barn. Det är inte förvånande att det är ekonomiskt kapital som är grunden till curling då i princip alla har tillgång till pengar och att det i Sverige är så att det är liten skillnad mellan medelklass och arbetarklass när det gäller det lägre och högre skicket av dessa grupper. Högavlönade inom arbetarklassen är normalt sett klart högre avlönade än lågt avlönande inom vad som normalt räknas som medelklass. I viss utsträckning handlar även curling om socialt kapital, i första hand när barnet blir äldre då en förälder som har goda kontakter kan fortsätta och curla sitt barn när det blir vuxet genom att hjälpa det framåt i livet. Det är här dock som man får en verklig klasskillnad mellan den lägre klassens curling och de högre klassernas curling.

En ensamstående undersköterska kan om hon vill curla sönder sitt barn finansiellt nästan lika framgångsrikt som en VD och i processen skapa en egoistisk och icke-empatisk person av sitt barn men när denna person blir vuxen faller klasskillnaderna in. Det troliga i båda fallen är att man skapat en person med för samhället mindre lyckade egenskaper men undersköterskan som bäst kan fortsätta curla sin hemmasittande 25-åring som inte tycker några jobb är nog bra för hen medan VD:n ofta kan kalla in några gentjänster och få barnet placerat hos någon vän för att få in barnet i ett arbete. Beroende på hur stor den gentjänst som kallas in var så ökar beredvilligheten att stå ut med dumheter och i vissa fall kan faktiskt en del curlande barn räddas i detta stadie med rätt arbete och rätt arbetsgivare som faktiskt får personen att se hur de är och vilja ändra sig. Om ingen förändring sker så finns det dessutom rent krasst fler jobb att välja på för en icke-smidig personlighet och låg empati att välja från i det högre skicket i samhället. Många fler yrken inom arbetarklassen kräver att man orkar stå ut med att bli bossad runt och med att "kunden alltid har rätt" och sådant klarar oftast inte curling-barn för de har minsann alltid haft rätt hittills.

Curling är också ofta en kompensation för att missar i tid och genom den missade tiden med föräldrarna ofta förlorat kulturellt kapital. Kulturellt kapital är brett men involverar bland annat de saker jag pratat om som att lära sig hur man ska bete sig i olika sammanhang men även sådant som korrekt språk (grunden för att ha ett bra språk kan tex skapas med konversationer med barnet och genom läsning) och tillgång till "finkultur". Det ska sägas att medelklassen ofta närmast dyrkar det kulturella kapitalets finkultur och man vill så gärna uppröras över barn som sitter vid skärmar när de kan gå på opera och eller som går och tittar på veteranbilar när hen kan gå på fjällvandring i guds fria natur. Jag tycker alla dessa alternativ kan vara bra men alla alternativ kräver en närvarande vuxen för att vara det, inklusive skärmen. Att titta på TV och diskutera innehållet eller spela spel och reflektera över spelkaraktärers beteende kan lära ett barn lika mycket om livet som att se en opera men det är den vuxnes aktiva deltagande i aktiviteten som gör den meningsfull inte aktiviteten i sig. Att se på opera utan förklaring av vad man ser på scenen eller omgivningens sociala regler ger inte någon större effekt på ett barn heller ska sägas. Att gå på fjällvandring eller stå och kolla på en cruising är i båada fallen en sorts invigning i den vuxnes värld, dess glädjeämnen och varje plats unika kultur. Arbetarkultur är kanske lika högt värderat i samhället i stort men att kunna känna igen 100 olika bilmodeller vid 3 års ålder är lika lite bortkastat som att känna till 100 fjällnära växter. Båda tillfällena kan också ge ett genuint möte mellan barn och vuxen som är till nytta för dem bägge. Och viktigast av allt, alla dessa tillfällen är exempel på vad vuxna kan göra och som inte är curling.

Barn behöver få visa sin kultur för den vuxna vare sig den tar sig uttryck i fotboll, skärmuttryck, pyssel, skateboard eller strövtåg i skogen och vi som vuxna har en skyldighet att möta dem med öppet hjärta. Skateboard kanske inte är vår grej men här står ditt barn med en inbjudan, ta den!

Vuxna måste också ta med sina barn på både vardagliga och speciella platser från de är nyfödda. Livet måste upplevas och deltas i aktivt från start för att skapa en möjlighet för ett barn att utvecklas normalt. Gillar du fotboll tar du sonen och dottern dit och ni kan jubla och gråta ihop med lagets ansträngningar om allt vill väl. Kanske har barnet inte samma intressen och då får man försöka se hur man kan lösa problemet men min åsikt är att den vuxnes ansvar att låta barnet delta i ett normalt vuxenliv från ens eget perspektiv är större än att barnet ska ha kul varje minut. Vill mamma och/eller pappa gå på fotboll och barnet tycker det är astrist får man väl i värsta fall ta med lite leksaker och godsaker så upplevelsen blir trevlig för barnet också men att ett barn ska diktera hela familjens aktiviteter är inte rimligt varje gång. Bjud in barnet i ditt liv även i livets mer triviala delar som handla mat, skoshopping eller ta bilen till verkstaden. Många gånger kan det vara krångligare att ha med barnet men faktiskt, livet består även av dessa saker. Man får ta det i omgångar för de barn som har verkligt svårt att klara av en affär tex och börja med besök man vet blir korta och som barnet har en bra chans att lyckas med att klara utan ett tokbryt men att sluta utsätta ett barn för situation som hen kommer ha som en del av sitt liv är bara skadligt. För barnet som får utbrott efter 1 minut i en klädaffär så kan det räcka att följa och köpa strumpor och då inte falla in i ett totalt utbrott medan ett barn barn som står ut 10 min kanske kan klara att stanna 20 min med en leksak som föräldern gömt i fickan.

Det är här som alla viktigpettrar som hatar barn som skriker och gör annat än sitter som tända ljus kan göra en verklig insats för samhället i stort och inte börja gnälla till föräldrar som gör sitt allra bästa för att lära sitt barn hantera ett denna svår situation. Om vi vill ha barn som klarar av livet som det verkligen är så måste de få finnas i det. När du ser ett barn på affären som beter sig perfekt så kan du 99 gånger av 100 vara säker på att 1. Detta barn har varit i butiken många gånger förut 2. Att barnet i fråga några av gångerna haft något utbrott, rivit ut varor på golvet eller haft så mycket spring i benen att det farit fram som ett jehu men nu har lärt sig hur det funkar. Om vi vill ha en generation av icke-curlade barn men som inte är givna för lite uppmärkhet för att blomma ut som människor och som kan hantera livets med- och motgångar så måste de också få vara med i livet och lära sig förstå hur både vi som är del av den äldre generationen tänker och de som är jämnåriga med dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar