Trångboddhet

Min pappa växte upp i ett litet hus med tre sovrum med sina föräldrar och syskon, de var sammanlagt 5 barn. Min mamma växte upp i ett litet hus på landet med ett rum för flickorna och ett för pojkarna, sammanlagt 7 barn i den familjen. Jag tror inte mormor och morfar ens tänkte tanken att de skulle ha ett eget sovrum utan sov i köket. Mina syskon växte upp i trånga lägenheter tills 70-talet då mina föräldrar kunde köpa hus och även då fick vissa dela rum. I huset som jag växte upp i som var större och finare än det första huset, även där fick mina yngre bröder dela rum under en tid. I min klass så var det inte alls ovanligt att dela rum och då var de flesta medelklass.

Nu så är det visst en katastrof att ett barn inte får ett eget rum och en del väljer till och med att inte skaffa fler barn för att man inte har råd med en större bostad och tydligen är det döden att dela rum och barnen blir traumatiserade för livet av sådant. Jag vill verkligen inte förringa problemet med trångboddhet, att dela rum med 3-4 syskon och inte ha en fri yta i lägenheten för att det bor så många där är inte idealt på något sätt men idag så räknas man som trångbodd om inte varje boende i en lägenhet kan disponera ett eget rum UTÖVER kök och vardagsrum. Om man är sammanboende så reduceras kravet med ett rum. Vi som en familj med ett barn och en fyrarumslägenhet behöver alltså bara skaffa ett barn till för att precis klara oss över trångboddhet och med ett tredje barn skulle vi alltså vara trångbodda. Jag är ledsen men det är sjukt! Denna norm innebär att en ensamstående i en etta är trångbodd. Ge er! Att bo en person i en etta kan inte med någon sorts reson vara att vara trångbodd. Jag har bott i en etta själv (visserligen med sovalkov) och det var verkligen inte trångt på något sätt och man hade utan problem kunnat bo 1-2 personer till i den lägenheten som var en stor etta.

När jag och R flyttade ihop så flyttade vi till en tvåa och i och med att vi bodde ihop blev vi då plötsligt inte längre trångbodda fast vi hade färre kvadrat per person än om vi bott kvar i våra två "trångbodda" enrummare. Sedan när vi fick Lilla Bus så blev vi trångbodda igen och vi bodde så i två år utan större problem även om det var skönt med en större lägenhet. Denna lägenhet skaffade vi med en tanke om en större familj någon gång i framtiden och för att bo i en längre tid. Jag uppfattar vår bostad som rymlig, vi har ett helt extra rum just nu och det tycker jag är lyx att ha och jag kan verkligen inte förstå varför det skulle vara eftersträvansvärt att fler familjer har extra rum.

Jag ser inget eftersträvansvärt i att lägga upp en norm som säger ett barn, ett rum för även om det inte är en lag så anser jag att det är galet att stigmatisera något som fram till för bara några år sedan varit normalt, nämligen att dela rum med ett syskon. Det är inte synd om barn som delar rum, det är de barn som får ha eget rum som är priviligerade. Självklart måste vi fundera på problem som att det är svårt att hitta hyreslägenheter som är större än femmor när det finns ett behov för sådana men de stora lägenheter som finns borde vara ämnade för de som verkligen har många barn som de som redan nu har fler än två barn i varje rum och inte för en trebarnsfamilj för att barnen ska slippa dela rum. Vi lever i en värld som inte har oändliga resurser och att bygga stora hus som ska värmas upp och där rum står tomma är ett vidrigt slöseri. Att bo något mindre sparar energi och minskar möjligheterna till att ta till sig de mest vidriga aspekterna av konsumptionssamhället. Har man inte plats för mer grejer så köper faktiskt de flesta inte fler grejer. Att leva närmare sina familjemedlemmar ska inte bara ses som ett problem utan också som en möjlighet och en god sak. Visst ska man få chansen att få ha en lugn stund i sitt eget hem men har man ett kök och ett vardagsrum så bör familjen kunna sprida ut sig även om man råkar var någon person över "en per rum". Genom att skapa föreställningar om trångboddhet som inte förankras i verkligheten så sätter man bara folk i knipa. Att dela rum borde vara en norm och inte ett tecken på fattigdom.

Kommentarer

Populära inlägg