24 maj 2015

På en konstig plats

Jag känner mig som om jag befinner mig på en konstig plats just nu. Jag mår mycket bättre nu än jag gjorde i februari men samtidigt så är jag långt ifrån mig själv. Jag har fortfarande väldigt lätt att fastna i dåliga tankar och att få ångest och bli rädd att farliga saker ska hända mig eller familjen. Samtidigt som sagt så är jag inte i kris längre men jag otroligt less på att känna mig som jag gör och en del av mig vill bara få slut på det medan en annan förstår att det kommer ta lite tid att släppa detta. Den otåliga delen av mig själv tänker hit och dit att det måste finnas en lösning, en genväg och en enkel lösning medan den mer genomtänkta inser att sådana finns inte.

Jag funderar lite hit och dit på en lösning. En del av mig börjar fundera på en internetpaus för att öppna upp mer tid men samtidigt så har jag också lite ork till att umgås med människor att jag fruktar att om jag lägger ned facebook, bloggen och forum så tappar jag ännu mer kontakt med folk. Samtidigt så kanske jag också orkar umgås mer med vänner och/eller familj. Jag vet inte som sagt, vi får se hur det blir.

Idag har varit en härlig solig dag om än lite blåsig och jag och Bus var ute på lite upptåg. Jag längtar till sommaren nu och hoppas att den ska göra mig lite piggare. Jag gillar sommar men samtidigt vet jag att ledig tid kan slå åt båda hållen för mig, antingen mår jag bättre eller så sämre för att jag drar i väg i tankarna ännu mer. Så var det förra sommaren då jag mådde kasst periodvis det var då liksom uppstarten till det mående som kulminerade i februari kom.

Det som talar emot att jag kommer må värre i sommar är att vår familj ändå kommit så långt nu på väg mot dit vi vill. R ska jobba hela sommaren och vi kommer därför åtminstone temporärt ha två inkomster vilket kommer ge oss helt andra förutsättningar även om han inte får ett jobb som fortsätter i vinter eftersom vi kommer kunna lägga undan pengar på ett sätt vi inte kunnat nu på en längre tid. Vi har jobbat med vissa svårigheter vi haft med varandra och återfunnit en hel del av det vi förlorat under våra perioder av dåligt mående. Jag känner ett annat hopp för att vi ska nå våra mål för framtiden än jag gjorde för 1 år sedan men samtidigt så är det jobbigt att fortfarande inte veta mer om vad framtiden har att ge. Det är jobbigt att inte veta om jag kommer orka jobba 100% som jag hoppas på till hösten eller hur min man ev kan komma att jobba men livet är på många sätt mer ordnat även om jag fortfarande är drabbad av dålig ork och ångest.

Livet känns bra även om jag inte är bra. Konstig plats som sagt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar