28 maj 2014

Dags för sommaren, dags att sluta skämmas

För några dagar sedan fick jag en annons på Facebook som frågade om jag hade en bikinikropp och även om jag inte är så kulturellt handikappad att jag inte förstod vad annonsen egentligen handlade om så finner jag en sådan formulering mycket märklig. Om man har en kropp som kan rymmas i en bikini så har man väl en kropp lämpad för bikinis? Jag har verkligen svårt att förstå idén att bara vissa kroppar och vissa kvinnor är fina nog för att ha en bikini på sig. Att inte vara perfekt är inget problem, det är ett tecken på att du är en människa! Vem bryr sig om din mage är lite bubblig för att du fött barn eller för att du har valkar? Vem bryr sig om du har breda lår eller stor rumpa? Egentligen är det rätt få som gör det, de flesta människor bryr sig mest SJÄLVA om detta och skapar sin egen fälla. Din kropp och din själ och din hjärna duger!

Jag bär inte bikini offentligt, inte för att skäms utan för att jag inte vill vara så avklädd inför människor jag inte känner, det känns för privat. Jag bär sällan ens enbart en baddräkt utan shorts ovanpå eller en solvänlig klänning på land och bara baddräkt i vattnet. Jag kan säkert uppfattas som osäker om min kropp speciellt som jag också är överviktig men det finns verkligen inga tankar hos mig om att dölja mig för att jag är ful eller inte duger. Jag har gjort detta val för att jag inte är intresserad av att göra min kropp tillgänglig för alla. Jag bestämmer vilka som ser min kropp och hur ni ska se på den, inte samhället, inte män och inte någon j*vla facebook-annons. På samma sätt kan andra kvinnor ha en önskan om att visa sin kropp för att visa att man inte måste vara ung, trimmad och smal för att bära bikini, vi kan dock tillsammans göra våra val och stötta varandra.

Den dag vi bestämmer oss själva för att sätta gränser gällande kroppar är vi redan vinnare. För vissa är dessa gränser heltäckande kläder och en nikab, för andra är det att kunna gå top-less på badstranden eller klä sig i en bikini trots en icke-perfekt kropp. Det viktiga här är att våra val inte styrs av den manliga blicken utan av våra egna gränsdragningar. JAG leddes av anden till mitt beslut att klä mig på ett sätt som inte alltid överensstämmer med den omgivande kulturen. JAG ger blanka f*n vad andra tycker om att jag klär mig så, och tro mig, folk tycker en hel del om sådant, mycket mer än vad man kan tro i den värld vi lever i med alla typer av människor som finns. JAG har byggt mitt staket och jag är nöjd och glad med hur jag ser ut och med den kropp jag har. Jag behöver inte banta för att någon annan ska tycka att jag är snygg, jag behöver inte sminka mig för att någon annan ska acceptera mitt ansikte och jag behöver heller inte raka något för att andra ska tycka att min kropp är civiliserad nog. Jag har den kropp jag har och jag gör vad jag vill med den, vare sig jag bär bikini eller långklänning.

26 maj 2014

Cykling, sjuka karlar och livets vågor

Idag var det en riktigt horribel dag som påminde mer om oktober än maj och det var inte roligt att min "älskade" man är kvar hos sin mamma med magsjuka och jag fick cykla med Iris till förskolan och senare vidare till jobbet. En nätt cykeltur på över en mil i ca 5 graders "värme" och regn. I morgon kommer jag jobba hemma så då blir i alla fall cykelturen lite kortare men som alltid i maj så jobbar man häcken av sig för att hinna med alla betyg. Dessutom är vi lediga på torsdag så där försvinner en arbetsdag och sedan igen den 6 juni. Då får man i alla fall långhelg så då är det ju nästan värt det men inte denna vecka när man ändå måste fredag känns det lite bortkastat. Kanske jobbar jag hemma även den fredagen men allt beror på mannen och hans tillfrisknande.

Jag känner mig verkligen less på att vara den som ska klara allt och leverera allt för så har lite lite varit på senaste tid. Jag vill vara så bra som jag vet att jag är, men hur ska man orka? Man får göra det man orkar helt enkelt och klara det man klarar, livet går vidare ändå. Min kämparanda är det som gjort att jag överlevt mitt liv, det vet jag jag, men ibland är den ändå jobbig, det är tungt att kämpa vidare även om jag inser att alternativet är värre.

I lördags gjorde jag och Iris stan osäker på kulturnatta och tomtade runt och bla lyssnade på Mullin Mallin. Iris var en sötunge och dansade och tokade runt. Det finns hopp för den ungen, det är visst inte bara pappas 70-tals rock som får henne att skumpa. Ett barn som gillar balkanmusik är ett lyckligt barn.

På söndagen fick jag aschlet till vallokalen och röstade. Om röstresultatet säger jag bara att jag är upprörd över vissa delar av det men stolt över mitt älskade Umeå.

Mullin Mallin:

https://www.youtube.com/watch?v=3JkzIKjSkWw

16 maj 2014

Till förhoppningar och nytt spirande liv

Vi börjar med det uppenbara, tolka för tusan inte titeln på detta inlägg som att jag är gravid, jag är typ så ogravid som en kvinna kan bli just nu, bokstavligen, jag har nämligen mens. Jag syftar på att jag har förhoppningar på att kunna få igång bloggen nu när våren spirar och gror och livet känns lättare än vanligt.

Vad jag njuter av solstrålarna jag fick uppleva när jag åkte hem från jobbet. Oj vad jag gärna hade haft cykeln nu men den står i förrådet och måste pumpas. Jag hoppas kunna åka på många cykelturer med Lilla Bus som nu inte längre är så himla liten. Snart 2 år den lilla rackaren! Och ja, nu har folk börjat tjata om syskon på allvar och dessutom så får jag det visat med stora bokstäver av alla jag känner som redan är gravida eller fött barn att vi är lite sena. Men jag har skrivit om det tidigare, det finns orsak till det och vi är säkra i vårt val att vänta lite. Längtan har kanske startat lite men jag längtade efter Bus i 15 år så lite längre väntan på ett eventuellt barn till känns ändå inte så jobbigt.

Lilla Bus är så stor och duktig på det mesta, hon pratar som en papegoja och kan gå ned för trappen själv, ja hela den långa trappen upp till lägenheten. Hon älskar att "gå sälv" i stället för att åka vagn och utforskar gärna Ålidhems katt-tätare distrikt och provar lekplatser och plockar blommor. Hon är helt enkelt en liten tokig människa som bara blir bättre och tokigare för varje dag.