Curlingdebatten

Underbara Clara har återigen dragit igång curling-debatten genom att återvända sitt gamla inlägg där hon i princip säger att curling inte är ett problem men att barnfattigdom är det. Nu håller jag med henne att barnfattigdom är ett stort problem och jag berörs verkligen då jag stöter på det i min närhet men curling och barnfattigdom hör ihop på flera plan.

Först och främst så tvingas de barn som lever i fattigdom jämföras mot de barn som får allt. De jämförs även med de barn till fattiga som faktiskt curlas. Ja, barn curlas även utanför den rika medelklassen vilket Underbara Clara inte vill riktigt låtsas om. Hur många känner inte någon förälder som gör precis allt för sitt barn trots svår ekonomisk situation? Jag känner flera där barnen har märkeskläder medan föräldern i bästa fall får ärva kläderna när barnet tröttnat, annars går de i trasiga kläder. Om detta inte är curling så vet jag inte, i synnerhet om båda kunnat få bra kläder om man valt något billigare. Jag förstår att man vill sina barn väl och att man vill ge dem det bästa men på vilket sätt är det "det bästa" att låta deras förälder gå i trasiga kläder för att barnet ska ha lyxkläder? Tänk om man satsat på att lära barnet empati för föräldern, grundläggande hushållsekonomi och att hålla en budget istället. Då hade barnet haft kunskaper för livet och inte en jacka. Jag säger inte försumma era barn men att lär era barn att livet består av fler personer än dem själva och att livet blir roligare om åtminstone man inom familjen kan leva mer jämnt.

Jag säger heller inte att det är fel att prioritera sina barn, ibland är det vad som är det mest vettiga men inte i precis alla lägen. Nu skrev jag om kläder ovan och jag prioriterar att mitt barn ska ha bra kläder men inte på bekostnad av mig och hennes far. Om vi har trasiga kläder och hon har hela så köper vi grejer till oss. Behöver alla kläder och alla inte kan få det bästa så utgår vi från behov och då blir det hon som är ute mest som går först och sedan min man som är ute mer än mig medan jag kanske inte behöver de finaste vinterkläderna men kanske istället måste ha kläder som är aningen mer presentabla inomhus medan de faktiskt kan gå i tröja och mjukisbrallor/jeans.

Som förälder ska man göra sina barn till viktiga personer och deras vilja och tankar ska lyssnas på och respekteras men jag tror det är direkt skadligt att låta livet kretsa kring ens barn. Nej, barnet kan inte alltid få välja tv-program men det ska få välja ibland. Nej, barnet kan inte alltid få favoritmaten men barnet kan få den ibland. Nej, barnet kan inte alltid ha vilka kläder som helst men många gånger kan barnet välja själv inom vissa ramar. Jag tror på frihet inom mognadsnivå, jag tror på ansvar inom mognadsnivå, jag tror på att lyssna på barn oavsett ålder men att man som förälder också måste våga ta ansvar och säga nej och ja till det som barnet säger. När barnet har en bra poäng ska det ha cred för det, de är verkligen inte dumma och ofta tror jag vi vuxna tyvärr glömmer detta. Det faktum att barn inte alltid är lika utvecklade till mognad och erfarenhet gör inte att de inte har att tillägga eller att man som vuxen ska säga nej "bara för att..." Var äkta, våga ändra dig och behandla ditt barn som en riktig människa så kommer du en lång bit på rätt spår. Om barnet är en människa så blir det lättare att säga både nej och ja.

Jag är nog definitionen av en icke-curlande förälder. Min dotter uppmanas ständigt att göra det hon kan själv, hon uppmuntras att fatta egna beslut och hitta egna lösningar och hon får snarare utmaningar än hinder bortrensade. Det betyder inte att jag inte gör saker för henne som hon inte klarar eller att jag kräver att hon ska göra saker hon inte klarar i förväg men att hon gör det hon rimligen klarar av i förhållande till sin ålder. Hon får obegränsat med kramar och den närhet hon behöver. Hon är envis och nyfiken och gudarna ska veta att hon kan komma på egna lösningar på det mesta. Samtidigt är hon också lite räddhågsen av sig och behöver pushas att prova nya saker, annars skulle hon inte göra dem. Hon är väldigt gosig och tycker om kroppskontakt men hon behöver också guidning i hur man hanterar frustrationer eller med vem och när man kan leka mer vilda lekar. Samtidigt så låter jag henne både lyckas och misslyckas och jag vakar inte över henne som en hök utan jag tar att hon hittar en pall och äter smör, river ut toapapper eller målar sig själv grön över hela kroppen. Jag vet att sådana äventyr också leder till triumfer lika ofta och barnet upptäcker att hon kan så mycket mer än hon någonsin föreställt sig.

Kommentarer

Populära inlägg