26 december 2014

Ändrade planer, jungfru Maria och nöjdhet

Den 21 december gjorde jag planer inför morgondagen. Jag skulle koka skinka, städa och fixa inför julen och vårt besök av våra vänner. Strax efter tolv på natten så ändrades dessa av att min dotter väckte mig med skrik om att hon "spottat" i sängen. Kräk. Kräk som följdes av ett antal andra kräk under natten. Fortfarande på morgonen hade jag hopp om att det bara var en vanlig magsjuka och att vi skulle kunna fira jul som vanligt. Då kom kaskadkräkningarna och vi visste med säkerhet vad det var: Vinterkräksjuka. Vi fick börja med att meddela våra vänner och ställa in och sedan så satt jag stora delar av dagen i en fåtölj och antingen ammade eller höll min lilla fink.

Då och då så blev det en kräk men bara när jag inte hade henne i närkontakt med mig, det var som att då kunde allt hända. Från ca 16 på eftermiddagen så har hon inte kräkts men vi var alla dåliga hela den dagen och nästa men vi vuxna hade inga kräkningar bara illamående och upprörd mage.

När julaftonen kom så såg huset ut som stryk men vi orkade äta lite julmat som jag väldigt noggrant förberedde med extremt vältvättade händer och plasthandskar för att inte riskera att återinfektera oss. Tomten kom också till oss med en slowcooker till mig och en vattenkokare till oss bägge som dock visat sig läcka så den får gå tillbaka. Min man fick en prenumeration på tidningen Klassiker vilket han blev väldigt glad för. Lilla Bus fick en dockvagn, en Alfons-docka, en dockvagn och lite leksaksmat av trä vilket har lekts med flitigt under dessa dagar. Dockvagnen är nog favoriten och då den var rejält dyr så känns det ju bra.

På juldagen kunde jag äntligen koka skinkan och ni ska veta hur gott det var med skinka och blöta. Idag åt vi också julmat och vi konstaterade att vi ännu nöjt av att äta julmat och att det kanske berodde på att vi inte tvingats äta oss stinna av mat på julafton i traditionell mening utan att vi kunnat äta lite mer utspritt, köttbullar och kallskuret en dag, skinka och blöta en annan osv. I morgon blir nog första dagen jag försöker laga något av maten istället för att bara äta det vi har.

Fjärde advent var vi på kyrkan och det är tyvärr en stark misstanke från mig att det var där vi blev smittade men då pratade man om jungfru Maria och om hur man ville visa hennes styrka och komma bortom hennes lydnad och uppoffring. Då jag ofta vill vända och vrida på det jag hör så hade jag lite svårt att förena dessa två saker med vår tro. Kristen tro handlar om uppoffring så varför ska inte Maria få vara en förebild för detta? En kvinnlig förebild dessutom som är förebild för oss alla, inte bara kvinnor. Män ska också uppoffra sig så varför skulle de inte kunna se till guds moder för inspiration? Bara för att vi har i många år lagt in uppoffring i kvinnorollen så betyder det inte att uppoffring är dåligt bara att det ses som kvinnligt. Den natten och den följande dagen då Lilla Bus var sjuk så råder det ingen tvekan om att jag uppoffrade mig. Jag gav av mig själv fast jag själv var sjuk. Jag lät henne amma så mycket hon ville fast hon egentligen slutat på dagen. Jag satt och höll henne i timmar och sov små snuttar själv med henne i armarna. Jag bad och hoppades på förändring och förbättring. Jag grät över min oro för henne.

Sedan säger jag inte att uppoffringen var lätt, jag grät över min förlorade perfekta jul, över att mitt barn kräktes på mig och jag har närmast fobi för magsjuka och kräkningar. Jag var sur och arg på min man för att han bara låg och sov och gnällde över att han var sjuk. Jag var sur och arg för att han också fick sova på natten medan jag satt och vakade, torkade kräk, duschade barn, ammade och tröstade. Här tänkte jag på Maria. I bibeln så framstår det som hon bara accepterade sin uppgift att bli guds moder men var det så? Skrek och grät hon i sitt hem över orättvisan och hennes öde men just använde sin styrka att offentligt kunna ta emot det som givits henne? Vad pratade hon med Elisabet om? Var det hon som fick höra hennes oro, ilska och rädsla? Vi kan inte veta men vi kan fundera.

Om man såg mig där den 22 under långa stunder där jag satt hade säkert folk kunnat läsa ut en ängels tålamod och en blid moderlig kraft och visst så var det modersinstinkten och min oro för barnets välbehag som styrde mig. Visst gav jag av mig själv bortom vad jag egentligen orkade och ville men vad hade jag för val i mitt barns svåra stund där det enda hon ville ha var mammas närhet och kärlek? Vilket val hade Maria? Hade hon ett verkligt val eller gjorde hon bara det bästa hon kunde?

Jag hade drömt om en gullig bild på en ammande tomtenissa och inte en på en kräksjuk och rödkindad liten stackare men tack gud för att jag ännu har bröstet att ge henne när livet är svårt.

På det hela taget har vi haft en fantastisk jul. Nöjdhet är min allmänna känsla och glädje över en fantastisk man och en fantastisk tokig unge. Om man vill kan man kalla det ett julens mirakel att få uppleva nöjdhet över det som är istället för saknad av det man inte fick. Lägenheten är ännu inte städad men snart så är tvättkorgen åtminstone på någorlunda normal nivå och innan nyår ska städningen vara gjord, det har jag lovat mig själv.

En god jul till er alla så här på Sankt Staffans dags sista timmar. Julen är inte över även om vi lätt tror det men vi har fram till trettondagen på oss att fira det gudomliga som hände då gud blev människa.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar