27 december 2014

Dit mitt hjärta går varje jul

Mamma. Det går inte att komma ifrån, julen tillhör mamma och vasaloppet pappa. Det är inte så att jag inte tänker på mina föräldrar annars men det är dessa tider som tillhör dem. Min mamma personifierade julen för mig, utan henne har den aldrig varit lika full, faktum är att inte ens Lilla Bus kan fylla hennes plats på julen hur gränslöst jag än älskar henne. När än jag ser mina antika ärvda pumlor från mamma så hör jag hennes röst och känner hennes kramar. När jag lagar maten tänker jag på hur mamma lagade maten, oavsett om jag gillade det eller inte. När jag ser Bus ögon tindra så ser jag hennes glädje när jag öppnade presenter. Jag tänker på hur hon fejade och städade och lagade mat och ordnade för hennes och vår skull.

Jag tänker på hur glad hon skulle ha varit att få se Lilla Bus ha roligt och busa och springa omkring och att till och med hennes egna barnbarn fått barn. Tänk om hon kunnat se Lilla Bus leka med lilla A och kanske andra framtida barn. Jag vet att med den hälsa min mamma hade omkring hennes död så hade hon kanske inte kunnat njuta av detta så mycket ändå om hon levt nu men när personen inte lever så får man drömma tänker jag. Jag tänker på psalmen Härlig är jorden: "Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång." Visst är det så, men ibland är denna gång inte lika lätt att leva med som den är naturlig.

Visst hade du älskat denna galning lika mycket som jag, mormor?


26 december 2014

Ändrade planer, jungfru Maria och nöjdhet

Den 21 december gjorde jag planer inför morgondagen. Jag skulle koka skinka, städa och fixa inför julen och vårt besök av våra vänner. Strax efter tolv på natten så ändrades dessa av att min dotter väckte mig med skrik om att hon "spottat" i sängen. Kräk. Kräk som följdes av ett antal andra kräk under natten. Fortfarande på morgonen hade jag hopp om att det bara var en vanlig magsjuka och att vi skulle kunna fira jul som vanligt. Då kom kaskadkräkningarna och vi visste med säkerhet vad det var: Vinterkräksjuka. Vi fick börja med att meddela våra vänner och ställa in och sedan så satt jag stora delar av dagen i en fåtölj och antingen ammade eller höll min lilla fink.

Då och då så blev det en kräk men bara när jag inte hade henne i närkontakt med mig, det var som att då kunde allt hända. Från ca 16 på eftermiddagen så har hon inte kräkts men vi var alla dåliga hela den dagen och nästa men vi vuxna hade inga kräkningar bara illamående och upprörd mage.

När julaftonen kom så såg huset ut som stryk men vi orkade äta lite julmat som jag väldigt noggrant förberedde med extremt vältvättade händer och plasthandskar för att inte riskera att återinfektera oss. Tomten kom också till oss med en slowcooker till mig och en vattenkokare till oss bägge som dock visat sig läcka så den får gå tillbaka. Min man fick en prenumeration på tidningen Klassiker vilket han blev väldigt glad för. Lilla Bus fick en dockvagn, en Alfons-docka, en dockvagn och lite leksaksmat av trä vilket har lekts med flitigt under dessa dagar. Dockvagnen är nog favoriten och då den var rejält dyr så känns det ju bra.

På juldagen kunde jag äntligen koka skinkan och ni ska veta hur gott det var med skinka och blöta. Idag åt vi också julmat och vi konstaterade att vi ännu nöjt av att äta julmat och att det kanske berodde på att vi inte tvingats äta oss stinna av mat på julafton i traditionell mening utan att vi kunnat äta lite mer utspritt, köttbullar och kallskuret en dag, skinka och blöta en annan osv. I morgon blir nog första dagen jag försöker laga något av maten istället för att bara äta det vi har.

Fjärde advent var vi på kyrkan och det är tyvärr en stark misstanke från mig att det var där vi blev smittade men då pratade man om jungfru Maria och om hur man ville visa hennes styrka och komma bortom hennes lydnad och uppoffring. Då jag ofta vill vända och vrida på det jag hör så hade jag lite svårt att förena dessa två saker med vår tro. Kristen tro handlar om uppoffring så varför ska inte Maria få vara en förebild för detta? En kvinnlig förebild dessutom som är förebild för oss alla, inte bara kvinnor. Män ska också uppoffra sig så varför skulle de inte kunna se till guds moder för inspiration? Bara för att vi har i många år lagt in uppoffring i kvinnorollen så betyder det inte att uppoffring är dåligt bara att det ses som kvinnligt. Den natten och den följande dagen då Lilla Bus var sjuk så råder det ingen tvekan om att jag uppoffrade mig. Jag gav av mig själv fast jag själv var sjuk. Jag lät henne amma så mycket hon ville fast hon egentligen slutat på dagen. Jag satt och höll henne i timmar och sov små snuttar själv med henne i armarna. Jag bad och hoppades på förändring och förbättring. Jag grät över min oro för henne.

Sedan säger jag inte att uppoffringen var lätt, jag grät över min förlorade perfekta jul, över att mitt barn kräktes på mig och jag har närmast fobi för magsjuka och kräkningar. Jag var sur och arg på min man för att han bara låg och sov och gnällde över att han var sjuk. Jag var sur och arg för att han också fick sova på natten medan jag satt och vakade, torkade kräk, duschade barn, ammade och tröstade. Här tänkte jag på Maria. I bibeln så framstår det som hon bara accepterade sin uppgift att bli guds moder men var det så? Skrek och grät hon i sitt hem över orättvisan och hennes öde men just använde sin styrka att offentligt kunna ta emot det som givits henne? Vad pratade hon med Elisabet om? Var det hon som fick höra hennes oro, ilska och rädsla? Vi kan inte veta men vi kan fundera.

Om man såg mig där den 22 under långa stunder där jag satt hade säkert folk kunnat läsa ut en ängels tålamod och en blid moderlig kraft och visst så var det modersinstinkten och min oro för barnets välbehag som styrde mig. Visst gav jag av mig själv bortom vad jag egentligen orkade och ville men vad hade jag för val i mitt barns svåra stund där det enda hon ville ha var mammas närhet och kärlek? Vilket val hade Maria? Hade hon ett verkligt val eller gjorde hon bara det bästa hon kunde?

Jag hade drömt om en gullig bild på en ammande tomtenissa och inte en på en kräksjuk och rödkindad liten stackare men tack gud för att jag ännu har bröstet att ge henne när livet är svårt.

På det hela taget har vi haft en fantastisk jul. Nöjdhet är min allmänna känsla och glädje över en fantastisk man och en fantastisk tokig unge. Om man vill kan man kalla det ett julens mirakel att få uppleva nöjdhet över det som är istället för saknad av det man inte fick. Lägenheten är ännu inte städad men snart så är tvättkorgen åtminstone på någorlunda normal nivå och innan nyår ska städningen vara gjord, det har jag lovat mig själv.

En god jul till er alla så här på Sankt Staffans dags sista timmar. Julen är inte över även om vi lätt tror det men vi har fram till trettondagen på oss att fira det gudomliga som hände då gud blev människa.







17 december 2014

Oidentifierade: Caledonia Doe

I början av November 1979 hittades en ung flicka skjuten i huvudet i Caledonia New York på ett fält där man odlade majs. Hon tros vara i tonåren och hade blonderat hår där färgen vuxit ut en hel del. Hon var inte så lång och ganska smalt byggd. Hon hade på sig en rutig skjorta i pojkmodell, beiga byxor och en herrjacka. Jackan var en reklamjacka från ett företag som hette Auto Sports Products, Inc och även om den var ovanlig gick den inte att spåra. En annan speciell ägodel som flickan hade var ett halsband med turkoser och en nyckelring med ett hjärta och en nyckel med texten "He who holds the Key can open my heart."

Det finns många bilder på henne men jag anser själv inte att rekonstruktionerna är så extremt bra så jag väljer att inte använda någon till denna men ni kan kolla själv på Doe Network. Där finns även länkar till obduktionsbilder som inte är obehagliga att titta på om någon är intresserad.

En ytterligare spännande ledtråd är att man fann pollen i fickorna som visade att hon vistats i Californien, Arizona, Södra Florida eller Mexico och det faktum att hon var uppenbart solbrun stöder detta ytterligare då det som de flesta kan förstå inte är speciellt soligt i staten New York i november.

Flickan identifierades av en kvinna på en dinerdagen innan hon mördades och att hon då var i sällskap med en äldre man och även en lastbilschaufför sades ha sett henne vilja lifta. Flickan hade ätit kött, potatis och majs innan hon dött.

En seriemördare vid namn Henry Lee Lucas har erkänt hennes mord men det finns inga bevis på att detta stämmer.

Hon har som många andra oidentifierade fascinerat många och många förslag har kommit in. Ett som jag vet undersöks nu är en tjej som heter Tammy Jo Alexander. Kolla själva och se vad ni tycker! Jag tycker det ser ut som en möjlighet åtminstone och jag kommer uppdatera denna sida om/när jag får reda på om Alexander är utesluten eller ej.

Källor:

Doe Network 
The Charley Project


15 december 2014

Curlingdebatten

Underbara Clara har återigen dragit igång curling-debatten genom att återvända sitt gamla inlägg där hon i princip säger att curling inte är ett problem men att barnfattigdom är det. Nu håller jag med henne att barnfattigdom är ett stort problem och jag berörs verkligen då jag stöter på det i min närhet men curling och barnfattigdom hör ihop på flera plan.

Först och främst så tvingas de barn som lever i fattigdom jämföras mot de barn som får allt. De jämförs även med de barn till fattiga som faktiskt curlas. Ja, barn curlas även utanför den rika medelklassen vilket Underbara Clara inte vill riktigt låtsas om. Hur många känner inte någon förälder som gör precis allt för sitt barn trots svår ekonomisk situation? Jag känner flera där barnen har märkeskläder medan föräldern i bästa fall får ärva kläderna när barnet tröttnat, annars går de i trasiga kläder. Om detta inte är curling så vet jag inte, i synnerhet om båda kunnat få bra kläder om man valt något billigare. Jag förstår att man vill sina barn väl och att man vill ge dem det bästa men på vilket sätt är det "det bästa" att låta deras förälder gå i trasiga kläder för att barnet ska ha lyxkläder? Tänk om man satsat på att lära barnet empati för föräldern, grundläggande hushållsekonomi och att hålla en budget istället. Då hade barnet haft kunskaper för livet och inte en jacka. Jag säger inte försumma era barn men att lär era barn att livet består av fler personer än dem själva och att livet blir roligare om åtminstone man inom familjen kan leva mer jämnt.

Jag säger heller inte att det är fel att prioritera sina barn, ibland är det vad som är det mest vettiga men inte i precis alla lägen. Nu skrev jag om kläder ovan och jag prioriterar att mitt barn ska ha bra kläder men inte på bekostnad av mig och hennes far. Om vi har trasiga kläder och hon har hela så köper vi grejer till oss. Behöver alla kläder och alla inte kan få det bästa så utgår vi från behov och då blir det hon som är ute mest som går först och sedan min man som är ute mer än mig medan jag kanske inte behöver de finaste vinterkläderna men kanske istället måste ha kläder som är aningen mer presentabla inomhus medan de faktiskt kan gå i tröja och mjukisbrallor/jeans.

Som förälder ska man göra sina barn till viktiga personer och deras vilja och tankar ska lyssnas på och respekteras men jag tror det är direkt skadligt att låta livet kretsa kring ens barn. Nej, barnet kan inte alltid få välja tv-program men det ska få välja ibland. Nej, barnet kan inte alltid få favoritmaten men barnet kan få den ibland. Nej, barnet kan inte alltid ha vilka kläder som helst men många gånger kan barnet välja själv inom vissa ramar. Jag tror på frihet inom mognadsnivå, jag tror på ansvar inom mognadsnivå, jag tror på att lyssna på barn oavsett ålder men att man som förälder också måste våga ta ansvar och säga nej och ja till det som barnet säger. När barnet har en bra poäng ska det ha cred för det, de är verkligen inte dumma och ofta tror jag vi vuxna tyvärr glömmer detta. Det faktum att barn inte alltid är lika utvecklade till mognad och erfarenhet gör inte att de inte har att tillägga eller att man som vuxen ska säga nej "bara för att..." Var äkta, våga ändra dig och behandla ditt barn som en riktig människa så kommer du en lång bit på rätt spår. Om barnet är en människa så blir det lättare att säga både nej och ja.

Jag är nog definitionen av en icke-curlande förälder. Min dotter uppmanas ständigt att göra det hon kan själv, hon uppmuntras att fatta egna beslut och hitta egna lösningar och hon får snarare utmaningar än hinder bortrensade. Det betyder inte att jag inte gör saker för henne som hon inte klarar eller att jag kräver att hon ska göra saker hon inte klarar i förväg men att hon gör det hon rimligen klarar av i förhållande till sin ålder. Hon får obegränsat med kramar och den närhet hon behöver. Hon är envis och nyfiken och gudarna ska veta att hon kan komma på egna lösningar på det mesta. Samtidigt är hon också lite räddhågsen av sig och behöver pushas att prova nya saker, annars skulle hon inte göra dem. Hon är väldigt gosig och tycker om kroppskontakt men hon behöver också guidning i hur man hanterar frustrationer eller med vem och när man kan leka mer vilda lekar. Samtidigt så låter jag henne både lyckas och misslyckas och jag vakar inte över henne som en hök utan jag tar att hon hittar en pall och äter smör, river ut toapapper eller målar sig själv grön över hela kroppen. Jag vet att sådana äventyr också leder till triumfer lika ofta och barnet upptäcker att hon kan så mycket mer än hon någonsin föreställt sig.

10 december 2014

Oidentifierade: Baby Michael

3 Mars 1999 hittades en liten bäbis död i en plastsäck. Han hade dött av medvetet våld. Han var fullgången och vid god vikt och barnet hade inga droger eller alkohol i kroppen. Barnet hade slängs eller fallit ur en bil i rörelse men dödsorsaken var inte detta utan tidigare våld. I närområdet där barnet hittades hade ett par bestående av en man och en gravid kvinna observerats som kan ha varit bäbisens föräldrar. Han föddes inte på ett sjukhus och den säck han låg i innehöll också placentan. Det faktum att man hittade ett könshår på barnet från hans mamma tyder på att han nog inte fick leva så länge såvida det inte var en överföring från moderkakan. Man kunde se att mamman var vit eller från en viss grupp av indianer (Lumbee). Mordet skedde i North Carolina (Cumberland County) vilket också är det område där denna grupp hör hemma vilket nog talar för att barnets föräldrar bor någonstans i staten.

Case File: 387UMNC Doenetwork

7 december 2014

2 Advent

Idag var vi i kyrkan och lyssnade på en fin predikan om guds rike. Prästen pratade om hur han inte lockades så mycket av gator av guld utan av frid och fred och hur han även hoppades på att se att vi som kristna skulle kunna bygga gudsriket på jorden och inom oss. Jag gillade hans enkla och raka predikan som min återberättelse inte riktigt kan göra rättvisa. Lilla Bus klarade sig ganska bra men hade lite spring i benen och sprang upp och ned för kyrkbänken. Hennes adventspresenter, två hästar, följde med och galopperade lite de med. Nattvarden var höjdpunkten och då var hon kanske det mest väluppfostrade barnet av alla men resten av tiden var hon sig själv.

Vi tände förstås andra ljuset och en andra tomte hade flyttat in i huset i Lilla Bus rum. Den hade lämnat en present som då var häst nummer två. Det blir intressant nästa vecka när det blir en pärlplatta istället för hästar och om hur hon tar det. Kanske förväntar hon sig ett helt stall efter denna inledning.

R var och hälsade på svärmor och kom hem trött och slut här ikväll. Lilla Bus har saknat honom och varit en liten pest mot sin mamma och omväxlande kramat och slagit mig antagligen så jag ska fatta att hon inte vill att jag också ska försvinna och för att jag ska fatta att hon är sur för att pappa är borta. Hon växer och frodas men är i en lite svår period då hon har väldigt mycket känslor och kan vara lite hårdhänt ibland både mot mig och mot andra barn. Oftast brukar hon bli bedrövad när hon inser att hon varit elak och vilja kramas men det är inte så kul. Jag misstänker att det är det faktum att hon slutat sova på dagen som kräver lite invänjning men numera har hon börjat somna tidigt, redan vid halv sju-sju mot nio eller tio när det var som värst. Det är skönt att se henne mer normalt trött i alla fall. Jag tror även det är något annat hon håller på att utveckla men jag vet inte riktigt vad än. Jag vet dock att sådana här saker brukar gå över som en blixt när allt är klart och man får det mest harmoniska barn som finns utan att man förstår hur det gick till.


Från den gången hon smörade sina brödskivor i trä. 

6 december 2014

Oidentifierade: Hur många rapporter ser ut och varför det inte alltid är lätt att matcha dem till någon

Här har vi Case File 141UMGA, en svart man i 30-45 årsåldern som dog av en hjärnblödning orsak av kokainmissbruk. Hans tänder var utan lagningar och de id-handlingar han hade på sig var inte hans. 

En annan är Case File 188UMOK. Han var en vit man som var ca 60-70 år gammal med grått hår, skägg och bruna ögon. Han blev påkörd av en bil och tros ha varit hemlös. Även om han var hemlös så hade han ändå en del smågrejer med sig som bestick, paraply, tobaksvaror osv som säkert gjorde hans liv lite lättare. Han hade en hemgjord käpp att stödja sig med och OK kläder för temperaturen i Oklahoma i februari (ca 0-10 grader), jacka, mössa, flanellskjorta, byxor, underkläder, sockar och skor. Han hade löständer i munnen som jag antar de inte lyckats spåra på något sätt i och med att han är fortsatt oidentifierad.

En tredje typ är Case File 217UFTX. Hon var en kvinna som troligen var 18-25 år gammal och hittades död i Turtle Creek. Hon hade inga spår av våld på kroppen så dödsorsaken kan ha varit självmord eller att hon fallit. Hon hade joggingkläder på sig och joggingskor hittades bredvid henne. Hennes hår var svart och ögonen bruna och hon var vit eller hispanic. Hon hade en del tänder med lagningar. 

Så här ser många rapporter ut och svårigheterna är många med att matcha dessa människor med en saknad. I två fall så är det möjligt att deras släktingar förlorat kontakten med sin släkting och även om de skulle hitta hans fil och se bilden är det inte säkert de känner igen honom. I exemplet där offret är kvinna så är det kanske så att hon är från Syd- eller Mellamerika och hennes släktingar inte vet att hon är död. Bilden av henne är dessutom ganska dåligt så kanske skulle de inte ens ha en aning att det är hon även om de börjar söka efter henne. 

Det finns ännu mer sparsmakade filer men dessa illusterar de typiska fallen, droger, hemlöshet eller självmord/olycka. Det är ofta man tror de flesta oidentifierade är mordoffer då många av de mest kända är mordoffer men de flesta är olyckor, överdoser osv och människorna är ofta dåligt kopplade till samhället. 

1 december 2014

Julen

I år har jag allt blivit lite julfrälst och har tankar och planer inför julen. Vi har bestämt att fira den här hemma och köra lite av vår egen grej. Vi kanske får sällskap men ännu är inte detta bestämt. Här är lite av vad jag vill ha på julbordet:

Revbensspjäll
Skinka och blöta
Köttbullar
Lax
Sill
Renkött
Tunga

Jag tror säkert mannen har fler önskemål men detta är vad jag vill ha. Sedan ska det väl vara Kalle och Karl-Bertil för att allt ska bli som det ska.

30 november 2014

1 Advent

Idag är första advent och jag planerar att gå till kyrkan och kanske in till stan till en loppis. Senare idag tänker vi första ljuset (till middagen tror jag).

I Lilla Bus rum hade något annorlunda hänt, en liten tomte hade byggt ett hus av sockerbitar och flyttat in. Tomten hade en present till henne, en liten häst. Tomten hade skrivit ett brev till Iris och berättade att fler tomtar skulle kanske flytta in och de skulle ge henne en present i hyra när de flyttat in.

Hon vet det inte än men tomtarna kommer flytta in varje adventssöndag och då ge en present. Jag tänker inte prata om det utan hon får upptäcka mönstret själv med åren. I år blir det bara ett spännande mysterium.

Jag kan förstå de som tycker man inte ska låtsas som om tomten är riktig till barn men jag vill ge henne lite mysterium och spänning. Mina föräldrar snarare underhöll min tro på tomten men jag tycker det är helt OK, det gav mig spänning och en ytterligare dimension på julen under fler år än för mina klasskamrater vars föräldrar inte gjorde det. Jag vet att mitt barn är smart nog att genomskåda mig om tomten tids nog oavsett och i mina ögon kan julen få vara en magisk tid de korta barnaår som det är aktuellt.

29 november 2014

Förväntan

Så här på morgonen en solig vinterdag när det är -3 känner jag mig förväntansfull inför vintern. Förväntansfull på trivsel och gott liv. Det är länge sedan jag kände så faktiskt. Det är visserligen ännu ingen snö som stannat men jag vågar tro att det ska bli en riktig vit jul i år i alla fall.

Idag ska jag julpynta och bygga klart tomtehuset som ska få vara i Lilla Bus rum. Hon vet inte om det men tomten tänker betala hyra i form av några adventpresenter...

Julklapparna till Lilla Bus är klara, mannens har jag dock inte börjat med men han önskar sig tråkiga saker som t-shirts och strumpor ändå så det kräver inte så mycket mer än att ta sig till affären.

Bus ska få en dockvagn, verktygslåda i trä och två sorters "mat" i trä. Hon får även en massa nya tajts. Det har blivit lite av ett trätema den här julen, det var inte meningen men så blev det. Dockvagnen är faktiskt också mest i trä. Orkar jag kanske det blir någon liten grej till dockvagnen också som ny täcke och kudde men hon har mycket sådant så kanske får det räcka att jag bara tvättar upp hennes dockgrejer hon redan har...

Lilla Bus rum är nu äntligen någorlunda ordentligt inrett, det som saknas är en vanlig säng bara. Lilla Bus har ju sovit på madrass sedan hon flyttade ur vår säng så det är det som hon är van med, därför känns det inte så illa att hon inte har någon riktig säng. Det är dock nästa projekt. Jag är inne på Flaxa till henne. Perfekt med förvarningslådor under och ett utseende som inte blir för barnsligt för fort. Jag tenderar att inte inreda så barnsligt utan med saker som kan räcka ett tag eller enkelt förändras till något annat. Hon har ett lågt bord, två pallar och en barnstol tex. Av dessa är det nog bara barnstolen som är en utpräglad barnmöbel men de andra funkar som sådana nu, senare kan de användas till annat. Jag ska försöka hinna ta kort när jag har städat hennes rum så jag kan visa hur vi gjort. Jag är inte Underbara Clara så förvänta er inget magiskt, bara ett vanligt enkelt barnrum.

26 november 2014

Oidentifierade: Black Female Child (Svart flicka)

För denna oidentifierade finns ingen rekonstruktion för hon hittades utan huvud i en källare i ett ödehus. Hon har till skillnad från många andra heller inte något smeknamn utan bara det oinspirerande Black Female Child samt ett antal nummer i register. Hon har benämnts "Hope" men då det fanns en oidentiferad som kallades Baby Hope så tycker jag att namnet inte är så bra och det har heller inte använts i någon större grad av de intresserade av oidentifierade. Eftersom jag tycker hon förtjänar ett ordentligt smeknamn som så många andra oidentifierade så kommer jag kalla henne Veronica. Veronica var kvinnan som enligt traditionen torkade Jesus ansikte och det betyder segerbringande. Jag tänker mig en koppling till hennes avsaknad av ansikte (Jesus ansikte sägs ha lämnat en bild på Veronikas torkduk) och en förhoppning om att hon ska en gång vinna segern mot dem som tog inte bara hennes liv utan även hennes ansikte och namn.

Veronica hittades av två män som gick ned i källaren i ett ödehus i St Louis, Missouri. Hon låg där på mage med bundna händer och saknade som sagt huvud. Hon hade blivit utsatt för sexuella övergrepp, stypt och sedan avlägsnade man hennes huvud. Man tror att mordet skedde på en annan plats och att hon dumpats där. Hon hittades i februari 1983 och man tror att hon varit död i fem dagar när hon hittades. Hennes ålder tros vara ca 8-11 år. Då hon saknade huvud så kan man inte ge ett så tydligt signalement men hon var svart och troligen omkring 145 cm lång. Hon hade på sig en gul tröja och naglarna var målade med två lagel nagellack i lila och rött. Hon hade inga födelsemärken eller ärr och var välnärd och hudtonen beskrivs som "medium complexion" dvs att hon varken var ovanligt ljus eller mörk för att vara afroamerikan. En isotopanalys visade att hon levt alla eller större delen av sitt liv i någon av följande stater: Florida, Georgia, Alabama, Mississippi, Louisiana, Arkansas, Texas, Tennessee, North Carolina eller South Carolina. 

Även om signalementet är svagt är det anmärkningsvärt att ingen saknar en så pass ung flicka som när hon dog verkar varit välnärd och frisk och man därmed kan antas ha vuxit upp med omsorg och översyn av vuxna. Jag tror det är detta som gör att detta fall berör mig så djupt. Jag blir också så beklämd att hon inte har ens ett smeknamn. "Svart flicka" säger inte så mycket och personifierar inte henne. Nu när jag har gett henne ett namn för mig själv så tänker jag att hon tills vidare åtminstone i mitt minne får vara en riktig flicka med ett riktigt namn. Om hon aldrig får ett namn så kommer hon vara Veronica för mig.

Källor:
Doe Network
Stltoday.com

Det finns bilder från brottsplatsen på denna flicka och de påstås vara väldigt hemska så jag har aldrig vågat titta på dem. Jag har sett en beskuren bild på hennes bundna händer och det räckte för att jag skulle låta bli trots att jag både är nyfiken av mig och inte speciellt känslig. Googla henne inte om ni är känsliga för säkerhets skull.

18 november 2014

Oidentifierade: Kvinna med billiga örhängen

1938 hittades i Redwood Canyon utanför Castro Valley i Calefornien en kvinna död av en tandläkare och hans fru. Detta var som säkert är bekant långt för DNA-provens tid så de enda ledtrådar som fanns var ett par örhängen av typen som sätts fast med skruvar, brända kläder och en sten som det stod "Thank You" på. Örhängen hoppades kunna användas för att identifiera kvinnan men man fann efter efterforskningar att de var av en vanlig och billig sort som inte var spårbar. Det enda man kunde göra var att hoppas att någon skulle höra av sig om kvinnan och att man skulle kunna identifiera henne på detta sätt men de människor som hörde av sig visade sig inte kunna kopplas till kvinnan. Hon blev därför aldrig identifierad.

http://www.mercurynews.com/news/ci_26945692/cold-case-castro-valley-jane-doe-discovered-shallow

Jag har inga teorier om fallet och det finns knappast någon större chans att identifiera henne nu men jag väljer att ta upp detta fall då det visar hur svaga och försvarslösa de döda utan identitet är. Sannolikt saknade någon henne, sannolikt märkte någon att hon var borta men det fanns inte samma möjligheter att själv söka eller att få information om var man skulle vända sig för att få reda på var hon var. Idag hade kanske sådant som DNA, rekonstruktioner av hur ansiktet sett ut, isotopanalyser och även spridningen av tidningsartiklar via internet liksom människors spår i social media gjort att denna kvinna inte förblitt namnlös men även idag så går vissa människor in i döden utan namn förblir så för en längre tid.

Några som länge stått utan namn har fått det tillbaka, Baby Hope blev Anjelica Castillo och Pearl Lady blev Barbara Hess. Även om kvinnan endast iklädd billiga örhängen nog aldrig får något namn finns andra som kanske får det och även om de förblir namnlösa så är det här internet kommer in som något av det mest fantastiska för här kommer de inte falla i glömska även om de aldrig blir mer än ett nummer eller i bästa fall ett smeknamn.


14 november 2014

Domsöndagen


Det enda jag vet...

"Nu skapar jag en ny himmel och en ny jord. Det som varit skall man inte mer minnas, inte längre tänka på" (Jesaja 65:17)

"En sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löft. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas med eld och jorden och allt som människan gjort där förgås. När nu allt detta ska upplösas, då måste ni leva heligt och from på alla sätt medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." (Andra Petrusbrevet 3:8-13)

"Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig. Då kommer de rättfärdiga att fråga: 'Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?' Kungen skall svara dem: 'Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa av minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.'" (Matteusevangeliet 25:35-40)

Det är lätt att känna sig tyngd av tanken på domens dag och av tanken att man inte vet när den kommer. Jag vill vända på detta och se det som något hoppfullt. Liksom med döden så vet vi att den kommer men vi vet inte när så vi behöver inte ängslas över när det blir. Det är liksom döden utom vår kontroll. Jag brukar säga att jag vill leva med hoppet om ett liv efter detta men jag vill utnyttja varje dag här på jorden till bra saker som om det inte fanns något liv efter detta utan detta är det enda paradis vi har. Det behöver inte tilläggas att det inte lyckas varje dag, eller ens många dagar alls men jag följer också min pappas favorituttryck genom livet "Om man siktar mot himlen kan man hamna i trädtopparna." Någonstans inser jag att jag nog aldrig blir bättre än trädtopparna men jag tror att lyckade och misslyckade försök ses av gud och att man får en andra chans.

Jag mitt dagliga arbete handlar om andra, tredje och trettiotredje chansen. Jag jobbar nämligen som lärare på komvux. Alla mina elever har fått en andra chans till att klara av gymnasiet/grundskolan, klara av att söka till sin drömutbildning eller bara nå en högre grad av personlig utveckling. Jag har sett och ser människor förvalta och slänga bort sina extra chanser varenda dag och det är ibland hjärtskärande att se de val vissa gör som definitivt leder till misslyckande trots att de har blivit varnade. Det är även hjärtskärande att se folk kämpa och ändå inte nå hela vägen trots att de gjort sitt yttersta. Då har vi faktiskt en andra chans att klara av andra chansen och man kan göra en prövning och kanske klara av sin kurs. Efter detta lämnar vi över till kommunen och för vissa slutar vägen här och andra får nåd och fler chanser.

Jag ser även den outsägliga glädjen hos de som använt sina chanser på ett vist sätt och som reser sig ur askan. En elev ringde mig i början av sin kurs och förklarade att hon läste engelska för att kunna läsa en utbildning som hon ville läsa. I detta avseende var hon på intet sätt en ovanlig elev. Hon berättade dock att hon var en före detta missbrukare och att hon missbrukat i 25 år innan hon nu för några år sedan lämnade det. Från hennes ålder kunde jag därmed förstå att hon varit en mycket ung flicka den dag hon börjat använda droger. Hon kämpade och slet och klarade av att läsa min kurs och det var tydligt att hon ville vidare i livet. Jag vet inte hur det har gått för henne efter hon lämnade vår skola men bara att nå dit hon nådde var en seger. Det finns många människor som hon och det är detta upprättande som gör att jag orkar. Det är när elever som blivit illa behandlade och hånade av lärare säger att de nu har ändrat bild av sig själv och av skolan som jag känner att jag vunnit segern mot det onda och jag tackar gud för andra chanser. Det är när någon elev som har stora akademiska svårigheter till slut lyckas som jag känner att jag faktiskt vågar säga att jag hjälper de minsta i vårt samhälle. Jag är inte perfekt, inte "helig och from" utan en vanlig trasig människa men i detta ögonblick kan jag känna att även jag kan kämpa för det goda.

Läraryrket är fantastiskt, men det har ett element av dömande. Jag undersöker och mäter mina elevers kunskaper och ibland så fäller jag dom. Hur mycket jag än vill så når inte elevens kunskaper till den nivå som vårt land bestämt är den längsta godkända nivån för en viss kurs och då får och kan jag inte ge godkänt. Det är helt enkelt inte snällt mot eleven heller att ge ett E när eleven faktiskt inte når den nivån, ej heller är det snällt mot högskolor eller arbetsgivare som också drabbas om jag missköter mitt yrke. Det gör inte det lättare dock.

Jag tror i likhet med för mitt yrke så har gud en miniminivå för oss människor. Vi får många chanser men en dag är det slut. För de flesta av oss är det inte domedagen själv utan vår kropps begränsningar som drar gränsen. En dag dör vi. Vissa får leva sitt liv på så sätt att de faktiskt hinner göra de förändringar de vill i den takt de vill men alla kommer inte hinna. Jag vet det själv med hjärtskärande tydlighet så jag förlorade mina föräldrar när jag var 16 respektive 25 år. Det var för tidigt för mig och säkert tyckte de bägge att de inte fick så långt liv som de önskade. Jag brukar tänka att det var mitt livs största katastrof och mitt livs största välsignelse. Det är en välsignelse att påminnas om att det finns en gräns och att jag ännu har ett liv och ett hopp och en möjlighet till förändring. När jag tänker på detta hopp som ändå är omgärdat med smärtsamma minnen tänker jag på Mikael Wiehes sång om flickan och kråkan:



    För mitt hopp är en skadskjuten kråka
    och jag är ett springande barn
    som tror, det finns nån som kan hjälpa mig än
    som tror, det finns nån som har svar.

    Och jag springer med bultande hjärta
    jag springer på taniga ben
    och jag bönar och ber fast jag egentligen vet
    att det redan är alldeles för sent

    Här är jag dock inte så krass som Wiehe utan i likhet med flickan så tror jag på att det inte är försent förrän det verkligen är för sent. Så länge som hjärtat bultar är guds andra, tredje och trettiotredje chans kvar. 

    12 november 2014

    Oidentiferade: Grateful Dead Fan

    NO IMAGENO IMAGENO IMAGE(Doe Network)

    Denna oidentifierade kallas också Jason Doe och Grateful Doe. Han hittades i slutet av juni i Virginia då han dog i en trafikolycka. Han var tillsammans med en annan kille som senare identifierades i en van som kraschade och båda dog. Hans ansikte var krossat men det finns några tänkbara bilder på hur han kan ha sett ut vilka kan ses ovan. Jag har aldrig sett några obduktionsbilder på denna person vilket säkert beror på att han var så allvarligt skadad. Alla tre bilder har ändå likheter så jag antar att man kan tänka sig att de inte är helt missvisande.

    Han hade blont eller ljusbrunt hår och hade färgat håret rött. Han hade en t-shirt från Grateful Deads turné från det året, jeans och gymnastikskor på sig. I fickan hade han bitar från två biljetter till Grateful Deads konserter, en konsert från 1994 och en konsert som genomfördes bara dagen innan han dog. Man vet inte om han besökte dessa konserter eller om han bara befann sig utanför arenan vilket folk gjorde på Grateful Deads konserter. Vissa personer som var fans av gruppen var sk. Deadheads som följde med gruppen på alla spelningar när de turnerade även om man inte alltid gick på själva konserten. Inom scenen förekom något som heter "lucky tickets" vilket innebar att någon köpte biljetter till fler än till sig själv och delade ut till de som var utanför. Biljetterna som han hade på sig gick inte att spåra längre än till en person som sålde biljetter privat och han kände inte igen killen så de finns de som spekulerar att han kan ha varit en mottagare av en lucky ticket.

    Orsaken till att han kallas Jason Doe är den lapp han hade i sin ficka som sa: "To Jason, Sorry we had to go. See you around. Caroline O. and Caroline T." Man vet inte om han faktiskt hette Jason eller om det var ett missförstånd av dessa två tjejer eller kanske till och med ett falskt namn som han använde.

    Grateful Dead fan hade två hemgjorda tatueringar, en är väldigt svårtydd och svag men den andra är en stjärna. Han hade också ett hål i vänster öra men inget örhänge.

    Man har gjort ansträngningar för att att identifiera denna person, i skrivande stund har 221 st personer officiellt listats som uteslutna från att kunna vara Jason Doe.

    Min teori?
    Jag har faktiskt inga speciella teorier om denna person. Jag utgår från att pga av hans låga ålder (uppskattad som 16-21 år) så måste han ha haft dålig kontakt med sin familj om han inte har rapporterats som saknad. Om han någonsin blir identifierad så utgår jag från att någon av de ledtrådar som finns kommer att visa sig inte vara ledtrådar, tex att han inte var något uttalat Greatful Dead fan eller att hans namn inte var Jason.

    Det finns mer fantasifulla teorier om att han ska ha rymt från någon religiös familj och att de förskjutit honom och visst är det inte uteslutet men det är också lite av en skräpteori som många som är intresserade av att identifiera de okända döda när man inte kommer längre drar till med. Jag gissar att om han kommer att identifieras så är det inte hans föräldrar som kommer höra av sig till polisen utan någon från en yngre generation tex ett yngre syskon eller syskonbarn som får höra om släktingen som försvann. Jag gissar att om rätt person ser hans foto så blir han snabbt identifierad.

    När det gäller vilken av bilderna av honom som är mest rättvisande så är min teori att den bild som är den första av de bilder jag visar är den som är mest lik honom. Jag vet inte om den sneda näsan är från krocken eller ett verkligt särdrag men den känsla jag får säger att det är den bilden vi kommer känna igenom honom från. Jag tror att han åldersmässigt är den uppskattade åldern och att de kläder han har är rätt stilmässigt men att han kanske inte var ett galet fan av Greatful Dead.

    Källor:
    Doe Network
    NAMUS

    11 november 2014

    Min dotter är för värdefull för att skyddas

    Jag har en gränslös kärlek till min dotter, inget kan mäta sig med den och när jag tillåter mig själv att verkligen tänka på hur mycket jag älskar henne så kommer det upp känslor av att vilja låsa in henne, alltid konstant krama henne och alltid skydda henne mot allt ont. Det låter väl bra? Precis som en förälder ska, eller hur? Nej, ta ditt tänkande ett varv till.

    Om jag skyddar henne mot allt så kanske jag skyddar henne där och då vid det tillfället men vad händer när jag inte är där? Vad händer när hon vill visa sin självständighet en dag? Om min dotter inte vet hur man hanterar världen när jag är inte där, får hon sämre förutsättningar som vuxen. Jag kommer inte vara med jämt. Om jag ständigt har skyddat henne mot allt så lär det första hon trotsar och kämpar emot när hon är äldre vara mitt inflytande i hennes liv.

    Jag vill att min dotter ska se det som självklart att hon gör det hon kan när hon kan det. Jag vill att hon ska ta ära i att klara av sitt liv och att ta ansvar för sig själv. Jag vill att hon ska kunna fråga mig och hennes pappa saker när hon behöver råd men att hon ska kunna och vilja klara sig själv så tidigt som är möjligt för henne. Det hon inte klarar att ta ansvar för sköter vi, men resten klarar hon, med självklarhet.

    Jag ser redan nu att hon klarar många saker och det uppmuntrar jag. Jag ser även fram emot när hon ska kunna bli mer fri och självständig och kunna uppleva världen på sina villkor. Jag längtar tills hon är stor nog att gå till affären och handla själv, när hon går till skolan själv och när hon börjar kunna sköta sina egna tider och det som är viktigt i hennes liv som läxor och aktiviteter. Varför ska jag sköta det? Det är ju hennes liv och hennes val! Många kanske tycker att man ska sköta sådant och lägga sig i och behövs det tänker jag lägga mig i men varför skulle jag göra det om det inte behövs?

    9 november 2014

    Vad ni har att förvänta

    Idag träffade jag en vän i kyrkan och vi pratade om ditt och datt och hon nämnde att jag skulle bli en bra präst. Det fler som har sagt så till mig och jag svarade som jag alltid gör att jag inte har någon önskan om att bli präst men att jag någon gång i livet skulle vilja hålla en predikan och att jag tror att det kommer vara nog att göra det bara den enda gången. Hon frågade mig om vad jag skulle vilja predika om och jag svarade att jag nog kan tänka mig många ämnen men att det viktiga är att ämnet faktiskt talar till mig och jag hellre tar något svårt och besvärligt ämne än ett ämne som inte säger mig något. "Ta domsöndagen då" sa min vän och vi skrattade. Även om det var ett skämt så tände detta ändå något inom mig och jag drabbades av önskan att skriva om texterna från domsöndagen. Domsöndagen är verkligen inte lätt och jag upplever ibland att vissa präster inte ritkigt vågar ta allvaret i denna dag och göra något åt det av rädsla av att bli just dömande så därför tänker jag göra ett försök. Jag är inte den rädda typen så varför ska jag känna rädsla nu? Tänkte väl det, så jag kommer sätta igång. Min "predikan" blir i skrift och men jag kommer använda mig lite av tänkandet från en gudstjänst. Jag har ännu inte bestämt mig om det blir ett eller två inlägg men jag skriver detta inlägg och berättar om mina planer så jag inte ska kunna smita undan om det blir svårt.

    The Last Judgement (1) - Hieronymous Bosch - www.hieronymus-bosch.org

    Vi tar denna gamla bild som stämningshöjare och för att öka era förväntningar...


    6 november 2014

    Oidentiferade: Buckskin Girl (Flickan med fransjackan)

    (rekonstruktion från websleuths)

    Buckskin Girl hittades dumpad vid en väg i Ohio den 24 april 1981. Hon var rödlätt och fräknig och hade rödbrunt hår i flätor. Hon hade en mycket speciell fransjacka på sig, en polotröja och jeans men inga skor eller strumpor. Hon hade strypts till döds och troligen dumpats på denna plats. Man vet inte vem hon var eller var hon kom från men vissa tror att hon kan ha varit prostituerad eller att hon rymt hemifrån och/eller liftat. Hon hade god hygien och välskötta tänder vilket innebär att man inte tror att hon varit på rymmen eller levt längs vägarna en längre tid. Det som gör det konstigt är att ingen känt igen henne trots hennes distinkta kläder och trots att hon tros ha ganska nyligen lämnat sitt hem. Hon tros vara i övre tonåren till omkring 25 år.

    Jacket

    Kläderna är väldigt distinkta och fler bilder går att hitta på Doe Network. Där finns även andra rekonstruktioner än den som jag inkluderat men då jag har sett obduktionsbilderna så kan jag säga att de inte är speciellt bra jämfört med den ovan. En varning för de som inte vill se obduktionsbilder så kan jag säga att de ofta kommer upp om man googlar detta fall. Doe Networks är dock säker för dig som inte vill se dessa. 

    Hon har testats emot många kvinnors DNA men ännu har ingen matchat. Vissa tror att jackan är nyckeln till att matcha henne medan andra tror att den kanske är något som hon skaffat efter hon lämnade hemmet och det därför är ett villospår. Säkert är att hon inte blivit identifierad på över 30 år trots att det finns både DNA, fingeravtryck och bilder på henne som tydligt visar hur hon såg ut när hon hittades. 

    Min teori? 
    Jag tror att hon är i äldre delen av åldersuppskattningen och att hon sannolikt inte hade så nära kontakt med sin familj eller omgivningen. Jag tycker att kläderna inte är så moderna för tiden utan de känns mer rätt för 70-talet så jag tror att åtminstone tröjan och jeansen är hennes "ungdomsstil" och att jackan kanske är hennes men det inte var en hon använde ofta så folk inte förknippade det med henne. Jag tror inte att flätorna var ett försök att se "indiansk" ut utan en praktisk detalj för att inte ha hår som är i vägen. Jag tror att hon lämnat sitt hem frivilligt och att detta var ett äventyr för henne som inte slutade så bra. Jag tror att hon åkt med någon i bil antingen för att hon liftade eller för att hon av någon anledning reste frivilligt med någon. Jag tror skor och sockar blev kvar i bilen liksom hennes tillhörigheter som jag tänker mig låg i en mindre ryggsäck. Jag tror inte hon hade med sig mycket men säkert en plånbok, lite hygiengrejer och kanske något ombyte. 

    Jag tror att mordet hände när hon inte varit ute så länge, troligen kortare än 24 timmar efter hon lämnade hemmet. Jag tänker mig att även om hon försvann så visste hennes grannar att hon var på väg bort och det faktum att hon försvann var inget det tyckte var konstigt. Jag tror som sagt att hon inte hade så mycket kontakt med släkten så när hon inte hörde av sig så blev det inte någon reaktion. Jag skulle inte bli förvånad om det visade sig att hon var "den ordentliga" från en strulig familj som lämnat dem bakom sig. 

    Vad som orsakade mordet är svårt att säga men även om hon inte visade några tecken att blivit sexuellt utnyttjad så tror jag tyvärr att det denna gång som många sannolikt finns en sexuell dimension på mordet. Jag gissar att hon kanske avvisade någon sexuell invit från den som körde henne som fick frispel och misshandlade henne och ströp henne till döds. Jag har nämligen svårt att tro att denna kvinna kan ha haft så värdefulla tillhörigheter att det rörde sig om ett rånmord. Naturligtvis så kan det även handla om någon allmän kvinnohatare som dödade henne bara för att han kunde men jag tror ändå att min första teori är den troligaste. Jag väljer att använda pronomenet "han" då de svåra skador hon fick talar mycket starkt för en manlig gärningsperson.

    Källor:
    Examiner
    Websleuths (bildkälla, observera att tråden innehåller flera obduktionsbilder)

    1 november 2014

    Försök till utmaning

    Jag skäms lite över hur mycket jag försakar denna blogg. Jag gillar faktiskt fortfarande att skriva så det är ju lite dumt av mig att missköta mig så. Därför tänker jag utmana mig själv lite att skriva mer denna månad. November är ju mörk och lite av en mellanmånad så vi får se hur det går men det är med förväntan jag går in i projektet. Jag kommer jobba deltid nu och sluta tidigt måndag och tisdag plus att mitt jobb äntligen flyttar till stan så jag hoppas kunna ha lite mer tid till mig själv och mina aktiviteter nu framöver.


    Jag fick upp denna när jag googlade på längtan (Länk). Den får bli min målbild. Jag ska flyga som en teddybjörn på en gråsparv (pilfink?). Yee ha!

    Jag kommer att under denna månad sjösätta mitt projekt att skriva om människor som hittats döda/mördade och som av någon anledning inte blivit identifierade. Jag kommer att skriva ett par av dessa inlägg när jag har tid och sätta dem som schemalagda så jag kan sprida ut poster under veckan. Jag skriver om detta för det intresserar mig och är något som är mindre uppmärksammat i Sverige. Jag kommer mest skriva om utländska fall pga bristen på information om svenska fall. Om ni liksom jag är fascinerad av detta så föreslå gärna fall ni vill jag ska skriva om. Senare i nästa vecka kommer första fallet, Buckskin Girl.

    25 oktober 2014

    Funderar över halloween

    Jag kan inte påstå att jag någonsin firat det ordentligt men jag har varit på en och annan fest med utklädning omkring denna tid. Jag kan känna mig lite kritisk till att dels ta över en annans högtid, dels över att den är så kommersiell och för att jag känner viss osäkerhet om det är bra att fira halloween ur en kristen synvinkel. Allhelgonahelgen är i svensk kontext en stillsam och helig helg och då vi i detta land firar halloween lite hur som helst inkräktar den på allhelgonahelgen.

    Jag älskade som barn att åka till kyrkogården och sätta ut gravlyktan för första gången på farfar och mormors (senare också morfars) gravar. Det var så vackert, heligt och stilla att stå där i ljushavet och känna kontakten med de som inte längre är här.

    Det är också en tid på man kan påminna sig lite extra om de som kämpat och kanske till och med dött för sin tro och de som verkat i trons ära, helgon, om man så vill. Jag har liksom svårt att passa in monster, skelett och prinsessor i detta. Mitt barns förskola gör skelett och jag känner mig töntig när det ger mig obehag även om de inte officiellt firar någon halloween. Jag vill inte vara den där gnälliga kristna som inte kan se hur tex vårt eget julfirande har seder från förkristen tid och traditioner från andra länder. Jag ser det men jag anser att man också måste ställa sig frågan hur dessa seder är i förhållande till att hylla tron. Är det fel att äta skinka på jul? Nej, det tycker jag inte men jag måste säga att jag vänder mig emot slöeriet med mat och mängderna mat på många julbord och frossandet i presenter som förekommer i många familjer. Både att äta mat med sin familj och att få julklappar tycker jag är bra grejer, om man lägger i några spärrar i det hela.

    Det är inte lånandet i sig som är ett problem även om jag anser att vi lånat excesserna från halloween och att vi klarar oss utan den högtiden. Samtidigt känner jag att jag inte vill förbjuda det och blir Lilla Bus i framtiden bjuden på fest på halloween kommer jag inte säga nej, men jag kommer nog inte hålla någon egen. Vill Lilla Bus göra en pumpalykta kommer jag nog säga nej men inte förbjuda henne från att tex göra egna teckningar eller dekorationer till högtiden att ha på sitt rum om hon vill. Kommer förskolan/skolan ha utklädningsdag till halloween så skulle det vara min önskan att hon inte deltar men det får hon välja själv i slutändan.

    http://writinginthepublicsphere.wordpress.com/2011/10/31/obama-bans-halloween/
    Bildkälla (vet dock inte vad jag tycker om innehållet i dokumentet men det var svårt att hitta en bild som passade från någon annan sida)

    24 oktober 2014

    Abort i bibeln

    Vissa kristna är starka abortmotståndare och jobbar aktivt för avskaffad rätt till abort under alla former utom om kvinnans liv är i fara. De åberopar det faktum att bibeln beskriver barn som en gudagåva och att människan existerar innan den är född tex genom denna vers:

    13Du skapade mina inälvor,
    du vävde mig i moderlivet.
    14Jag tackar dig för dina mäktiga under,
    förunderligt är allt du gör.
    Du kände mig alltigenom,
    15min kropp var inte förborgad för dig,
    när jag formades i det fördolda,
    när jag flätades samman i jordens djup.
    16Du såg mig innan jag föddes,
    i din bok var de redan skrivna,
    de dagar som hade formats
    innan någon av dem hade grytt.
    17Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,
    väldig är deras mångfald.
    18Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,

    når jag till slutet är jag ännu hos dig. (Psaltaren 139 13-18)

    Andra skulle påpeka att bibeln lär oss att vi inte ska döda och att abort är att döda.

    Samtidigt som jag kan förstå och respektera denna åsikt så är det viktigt att påpeka att den inte är den enda som kan försvaras av bibeln. Ta ett citat som detta: 

    Om någon under ett slagsmål stöter till en havande kvinna så att hon får missfall men ingen annan skada sker, skall han böta vad kvinnans make kräver, sedan värdering ägt rum. (Exodus 21 22)

    Det går knappast att säga att detta är en speciellt sentimental vers och åtminstone så ger den inget stöd för den mer moderna idén som förekommer hos vissa kristna att livet börjar vid befruktelsen.

    Jag vet inte när livet börjar och om det är mord att göra abort, jag vet helt enkelt inte. Jag ser två idéer i bibeln och de står emot varandra, att vi är skapade redan innan vi är födda och den osentimentala synen på framkallat missfall som ändå kommer fram i Andra Moseboken. 

    Jag tror på att man inte ska döda och ett abortförbud kommer leda till döden för de kvinnor som ändå kommer vilja göra abort och de kommer sannolikt aldrig att försvinna. Tillåten abort kanske leder till att barn dödas men också till att kvinnor som inte vill bli mammor får slippa. I mina ögon är det inte svart eller vitt, förbud ens när man söker bibliskt stöd för sin åsikt om abort och involverar man alla faktorer i ett enskilt fall blir det ännu mer grått.

    Historiskt sett har man ofta inte riktigt räknat den tidiga delen av graviditeten innan mamman känt rörelserna från barnet som riktigt del av graviditeten och det har faktiskt inte ansetts som så problematiskt om något hände med fostret under denna tid. Abort var förbjudet men om kvinnan inte visste om att hon var gravid så kunde man ju åtminstone hävda att det var ett misstag om inte barnet rört på sig ännu. Den moderna idén om att abort alltid är fel från befruktningen har inte historisk kontinuitet vilket jag anser är ytterligare argument emot den som den allrådande kristna synen.

    Min egen syn? Jag anser att abort ska vara tillåtet i ett tidigt skede av graviditeten (hur man ska definiera tidigt vill jag lämna öppet) oavsett orsak men att man i ett senare skede bör begränsa aborter till de som är medicinskt nödvändiga och att om barnet kan överleva utanför livmodern så ska inte abort utan födsel genomföras. Jag är kritisk till fosterdiagnostik för att sortera ut människor men att det är OK för att underlätta för föräldrar att veta hur deras barn mår. 

    Jag tror dock att det är få tillfällen som skulle kunna få mig att göra abort, ett icke-livsdugligt foster (tex utan hjärna) och för att rädda mitt eget liv känns självklara, allt annat är grått. Jag tror på att man i ett äktenskap bör vara öppen för att barn kan skapas även om man använder preventivmedel och att man bör göra sitt yttersta för att välkomna de barn som skapas oavsett orsaken. Går det inte att fortsätta graviditeten så kanske det då får ses som ett mindre ont.


    17 oktober 2014

    Mig genom musiken

    För att du inte tog det gudomliga (psalm 87)

    https://www.youtube.com/watch?v=JVoUoTAs4GI&list=PLE2C98F0CBB68CCF6&index=9

    Det enda jag vet...

    https://www.youtube.com/watch?v=j0bMGiJNVu4&index=12&list=PLE2C98F0CBB68CCF6

    Ett liv ur dina händer

    http://www.dopguiden.se/musik/ett_liv_ur_dina_hander.html

    Det är något konstigt med friheten

    https://www.youtube.com/watch?v=9gtuACQ9RMs&list=PLD4356BEA52AFA3E2&index=8

    Andalusien 1938

    https://www.youtube.com/watch?v=sZWHe5MtBgs&list=PLD4356BEA52AFA3E2&index=9

    Filosofen från Cuenca

    https://www.youtube.com/watch?v=Aido52N8j-U&index=18&list=PLD4356BEA52AFA3E2

    Brittiska museet

    https://www.youtube.com/watch?v=DC2QtdGqshI&list=PLD4356BEA52AFA3E2&index=19

    Den evige soldaten

    https://www.youtube.com/watch?v=EM3VqgbI9rY&list=PLD4356BEA52AFA3E2&index=28

    För många är det oförenligt att vara vänster och troende kristen men för mig är det vad jag kan vara. När Marx pratar om religionen som ett opium så har han på sätt och vis rätt, det finns de som gömmer sig i religionen och glömmer sin medmänniska för att gå upp i tron men det är just vad Jesus säger att vi inte ska göra. För någon som lever i tron är den inte något opium och ens religiösa upplevelse leder ofta till en kamp för människan här och nu. Vi får inte ta med oss något till nästa liv, inte ens våra goda handlingar men vi har också ett liv här och nu och ett ansvar. När jag inspireras att fortsätta att kämpa är det kväkarna som sa "thee" och "thou" och inte tog av hatten för att de genuint inte trodde att det fanns några herrar utom herren. Jag inspireras av av de bönder som Martin Luther fördömde för att de tog honom på orden och läste bibeln själv. Jag inspireras av nunnor som gömmer flyktingar och fredsaktivister som desarmerar krigsutrustning. Jag inspireras av de kristna som satte sig ned i vägen för en nazistdemo och sjöng Jesus älskar alla barnen.

    6 oktober 2014

    Saker som gör mig oproportionerligt provocerad...

    Det finns förstås många saker men jag undrar om inte nummer ett på listan är folk som undervisa mig om bananer. "Du vet väl att bananer inte är riktigt mogna förrän de är bruna" "I Sverige slänger folk mogna bananer och köper karten istället"

    Ja, jag vet att gröngula bananer egentligen inte är mogna och jag vet att bruna bananer är sötare men: JAG GILLAR INTE BRUNPRICKIGA ELLER HELBRUNA BANANER! Jag har precis lika mycket kunskap om bananers mognadsgrad som du men jag gillar dem inte mer för det. På samma sätt gillar jag hårda äpplen och päron men då är det sällan någon som ska undervisa mig då.

    Bara låt folk äta sina bananer som de vill, oavsett färg. Alla bananer är lika mycket värda.

    24 september 2014

    Jag vill inte berätta...

    Iris har verkligen kommit sig till rätta på sin förskola och jag tycker det är skönt att hon kan gå på en förskola här på Ålidhem med människor från hela världen och i närheten där hon bor så hon kan skaffa kompisar på nära håll. Hon leker med de flesta barnen och några av dem bor i närheten bl.a. två pojkar som är några äldre än henne. De är gulliga och trevliga med henne när vi träffas ute och fick hon skulle hon nog gärna följa med dem på vilda cykelturer och på vilda äventyr men det går inte hennes mamma med på, än.

    Det som fyller mig med sorg är när jag tänker på hur dessa fina barn inte kommer att ha samma möjligheter i livet som Iris. Jag hoppas självklart att samhället ska fortsätta att utvecklas till det bättre men samtidigt vet jag att de kommer att möta en annan värld än Iris.

    Jag vill inte berätta för henne att Khalid sannolikt kommer råka ut för människor som dömer honom utifrån hans utseende, religion och namn. Att om de söker samma jobb i framtiden så finns det stor risk att hans ansökan hamnar i sopkorgen och hennes blir kvar på skrivbordet bara för att hans namn inte är svenskt. Väljer han att låta skägget växa kanske folk ropar terrorist efter honom medan hon sannolikt inte kommer påverkas speciellt mycket av om hon väljer att försöka leva mer efter sin religion.

    Jag vill heller inte berätta att Benedict hela sitt liv kommer få möta och bemöta människor som i första hand ser hans afrikanska ursprung och inte den person han är. Jag vill inte berätta för henne att det fortfarande finns människor som ser de som har brun hud som lägre stående människor och som som enbart kopplar brun hud med negativa saker. Jag vill inte berätta för henne att det finns människor runt omkring henne som fortfarande tycker det är OK att säga neger och som inte vill inse hur kopplat det ordet är till imperialism och rastänkande.

    Jag vill definitivt inte berätta för henne att orsaken till att många människor säger till henne att hon är söt och vacker inte är för att hon som mitt barn är världens underbaraste, finaste, coolaste, starkaste och modigaste Bus utan för att hon uppfyller en stereotyp. Blont hår och blå ögon är helt enkelt vackrare i vissas ögon och i vårt samhälle är detta normen. När jag åker utomlands tror folk nästan aldrig att jag är svensk för ser inte ut så. Då kan man ju bara tänka på hur det blir för Khalid och Benedict.

    För alla dessa tre barn och alla barn så måste jag dock berätta. Jag vet inte hur man förklarar kolonialism och imperialism för en tvååring och kanske går det inte men tiden tickar på och en dag kommer jag få lov att göra det. Jag behöver inte visa henne att barn i alla hudtoner är vanliga barn, det är jag övertygad om att hon redan förstått eller att det finns underbara och snälla vuxna med alla utseenden. Den blandning som barn som bor i svenskghetton kanske bara ser på stan är normen för henne och en dag får jag förklara att i många stadsdelar till och med i vår stad så bor det nästan bara svenskar och folk kan gå dagar utan att se en människa med brun hudfärg. Att dessutom förklara att en del av varför vi anses bo i ett dåligt område och varför alla svenskghetton är bra områden är för att normen i vårt samhälle säger att vit svensk är bättre än mörk utländsk.

    Jag kommer berätta att dessa normer är skit och det är samma med dessa som med normerna som begränsar barn och vuxna utifrån kön att vi måste visa att de inte är OK och bryta upp och öppna upp det snäva och obekväma. Jag vet att Iris kommer att möta diskriminering p.g.a hennes kön och att de pojkar jag pratar om har istället manliga privillegier som inte kommer att komma deras systrar och döttrar till nytta. Men kampen för rättvisa mellan könen hör ihop med kampen för rättvisa för människor med alla hudfärger.

    Martin Luther King sa i sitt mest berömda tal att han hoppades att hans barn skulle få leva i en värld där de inte dömdes efter sin hudfärg utan sin personlighet och med tanke på att de tre som lever idag är 50+ så kan vi nog säga att hans dröm inte blivit sann även om vi inte kan förneka att det är en annorlunda värld jämfört med sextiotalet. Hans dröm kan besannas men enbart om vi faktiskt aktivt jobbar emot rasism och diskriminering.

    Jag avslutar med ett ett annat citat av MLK:

    "I refuse to accept the view that mankind is so tragically bound to the starless midnight of racism and war that the bright daybreak of peace and brotherhood can never become a reality... I believe that unarmed truth and unconditional love will have the final word."

    15 september 2014

    Funderingar och förtvivlan

    Valet... Hur ska man börja? En rödgrön regering utan vänsterpartiet, en minoritetsregering och sverigedemokrater på 12%. Hur mycket mer bitterljuvt kan det bli, och inte ens ett F! i riksdagen. Jag hade så gärna sett det också även om jag anser att vänsterpartiet är ett bättre alternativ för mig personligen. Jag kände ett sorts hopp om en bättre och vackrare värld inför detta val så verkligheten känns kall och hård. I min lilla värld i valdistriktet Ålidhem Östra röstade omkring 70% på röd-grön-rosa partier så här är ju verkligheten lite annorlunda.

    Det hade varit intressant att se hur en regering hade bildats med ett vänsterparti på 15%, F! på 15% och miljöpartiet på 15% medan socialdemokraterna fick 25%. Jag antar att socialdemokraterna velat samarbeta med miljöpartiet även här och de hade ju även i detta scenario inte fått 50%. Det intressanta är ju att miljöpartiet hade haft ett brilliant förhandlingsläge här eftersom de inte behövt säga ja till ett sådant samarbete utan förbehåll och om de trott att de fått mer genomslag för deras profilfrågor med en regering med vänstern och fi så tror jag de hade valt att lägga upp det som krav och då hade vi kunnat ha en enormt stark regering som kunnat driva en genuin vänsterpolitik. Kanske hade det gått att få igenom frågor som sex timmars arbetsdag, gratis kollektivtrafik och inga vinster i välfärden. Intressant tankeexperiment i vilket fall...

    Politiken framöver blir spännande, sossarna har inte gjort det lätt för sig genom att neka vänstern att delta i regeringen men det kan också leda till en intressant politik. Om Lövén lyckas med sin plan kommer det sannolikt stärka sossarna men han spelar farligt för om det inte funkar kommer det sannolikt bana väg för en återgång till en borglig politik.