29 juni 2013

Vi väntar med syskon

Så fort Lilla Bus föddes kom frågorna. När ska ni skaffa syskon? Ni ska väl skaffa syskon? och sedan påståendena: Ensambarn önskar inget annat än syskon! Det är inte bra att bara ha ett barn! Skaffa syskon! Nu väntar jag bara på frågorna om vi har fertilitetsproblem också...

Vi har tagit beslutet att inte försöka skaffa syskon just nu. Jag vet inte hur länge vi kommer vänta men jag tror inte att vi kommer skaffa ett barn till snart. Jag hade tidigare en tanke att vi skulle börja försöka när Bus var ett år men när den dagen närmade sig så insåg jag att jag inte var redo och R hade heller inga invändningar att vänta längre. Nu väntar vi.

Jag är väl medveten om att man inte kan få barn i alla tider som kvinna och en av orsakerna jag tänkte att vi kunde försöka efter ett år var just att det skulle ge en potential till fler barn än om vi väntade. Idag känner jag att det inte bara är värt risken utan att det är en förutsättning för att jag ska känna att jag kan närma mig även en andra graviditet med glädje. Jag har precis kommit till stadiet att jag inte får en panikkänsla när jag tänker på att vara gravid och jag får bara en känsla av att skrika NEJ! istället. Jag trivdes inte med att vara gravid och det är inget jag tänker hymla om. Jag kände inget av glädjen och förväntan som alla talade om. Inte tyckte jag om min kropp utan jag kände mig fruktansvärt obekväm hela tiden både med min stora mage och med att veta att jag hade en annan människa i mig. Jag älskade den människan men jag ville ändå inte ha en annan människa inom mig. Självklart kunde jag förundras av att något kan växa och bli en människa men inte i mig. Med andra människor är det vackert och fantastiskt och fint, med mig själv var det bara jobbigt, men värt det för det underbara som kommer sen. Jag orkar bara inte med det hela igen så snabbt. Jag kommer behöva en längre transportsträcka nu när jag vet hur det är än innan när graviditet bara var ett abstrakt begrepp.

En annan viktig orsak är faktiskt att jag tror det är bättre med ett par år mellan syskonen och det finns forskning som stöder det också. Det är skönt veta att man inte riskerar att få pseudotvillingar och att barnen verkligen får vara bäbisar en i taget. Jag vill inte känna mig pressad att sluta amma i förväg då jag inte tror jag kommer klara att vara gravid och amma samtidigt (men man vet ju aldrig) och jag vill kunna förklara åtminstone en del av vad det kan innebära att få en ny familjemedlem.

Det finns andra mer praktiska skäl också. Ett barn går bra i en tvåa åtminstone så länge barnet är litet men två blir för mycket åtminstone för mig. Vi är en som jobbar och även om vår ekonomi på en lön skulle klara även två barn så är det en stor skillnad i säkerhet att ha två som jobbar och kan dra in pengar jämfört med en person. Om jag ska bli mamma igen vill jag dessutom dela föräldraledigheten mer då jag inte tycker att det är så bra som det blev denna gång att jag tar större delen. R är lika mycket förälder som jag men som vårt liv ser ut nu så blir det jag som tar ut ledigheten. Vi är säkra att denna gång är detta den bästa lösningen men den överensstämmer inte med våra grundvärderingar och det är en nödlösning.


Liten kejsarinna tills vidare.

26 juni 2013

Insidan...

Jag har undvikit bloggen under en tid, inte för att jag inte velat skriva utan för att en kommentar jag fick medverkade till att jag helt tappade självförtroendet för att skriva och lämna ut mig. Om du läser detta och blir rädd att kanske just du sagt något olämpligt till mig så var inte orolig, jag är rätt säker att den person som sa så till mig inte läser min blogg eller ens vet att den finns. Ändå påverkade det mig.

Jag är liksom skör på ett sätt jag inte brukar vara och känsligare och oroligare än mitt vanliga jag. Jag skulle inte säga att jag är mig själv, jag är faktiskt både känslig och orolig av mig i vissa avseenden men det är mer än vanligt. I allmänhet har jag varit mer av allt sedan Lilla Bus föddes. Mer glad. Mer ledsen. Mer oroad. Mer besviken. Dessutom har jag börjat ifrågasätta mycket av det i mitt liv som jag bara har låtit rulla på. Många pratar om att de har blivit så förändrade av att få barn men det kan jag inte tycka att jag blivit utan svarare mer av mig själv. Det som är viktigt har blivit mer viktigt och jag har svårare att kompromissa med vissa aspekter som jag har varit ganska OK att kompromissa med och jag i andra aspekter blivit mer villig att kompromissa.

Nu väljer jag att bryta min oro och erkänna min skörhet. Kommentaren var egentligen kanske inte så elak men den slog undan marken för mig då i mitt känsliga tillstånd. Jag har accepterat att jag inte är den vanliga starka och tåliga människa jag ofta är och helt ärligt, tror jag att det kan vara bra. Kanske behöver jag vara mer skör och mer tillgänglig just nu för att hitta alla komponenter i mitt föräldraskap och för att fylla de önskemål jag har för mitt liv. Jag vill klara flera saker jag inte har klarat, jag vill kunna göra förändringar och jag vill kunna leva ut hela mig själv!

Jag är en fågel på väg ut ur buren men jag är lite rädd och tenderar att vilja flyga in igen och gömma mig.


Ammar en buspolis som vill ha foten i min mun...


Buspolisen i all sin prakt (dåligt taget kort men vi låtsas väl att jag ville att det skulle se suddigt ut)


11 juni 2013

Party hela dagen

Idag har det varit intensivt. Först så tillbringade jag och Iris förmiddagen på sista öppis innan sommaruppehållet. Det var fika, lek med vatten och sand, såpbubblor, teater, sång och mycket annat och allt var så trevligt och till sist fick alla barnen varsin spade som sa Glad Sommar. Iris fick en grön som hon gillade jättemycket. När vi kom hem så sov hon lite och senare drog vi iväg till nästa fest, nämligen ett ettårskalas. Det var också jättetrevligt men oj oj oj vad jag är trött och överstimulerad. Jag vill gå och sova men huvudet är fullt av ljud och vet inte var jag ska gå för att sortera alla intryck. Jag är nog inte bara överstimulerad som på rikssvenska utan överschtimulerad som på norrbottniska. Jag tror Iris var det också, innan hon somnade blev hon så här arg för att hon inte fick hugga mamma i handen med en gaffel:


Senare blev hon lika arg igen för då fick hon inte heller hugga mig i bröstet med en penna. Stackars Bus som har så stränga och elaka föräldrar som inte tillåter att hon stympar dem.

6 juni 2013

Nationaldag på Gammlia


Nej Mamma! Sluta ta kort på mig!!! 

Vi tog en tur till Gammlia för att lyssna på körsång, välkomna nya medborgare och äta oss mätta på etiopisk mat och andra godsaker. R åt iranskt ris till han nästan storknade efter en portion injera och diverse röror så han var nöjd det lilla matvraket. Jag åt en sötsak gjord av någon sorts pannkaka för tyvärr var grisarna slut. Med grisar syftar jag på finska grisar som är som munkar, inte sådana grisar som är gjorda av kött. 


Mild flaggskändning, den grövre där hon rev flaggan mitt itu hamnade inte på film.

Nationaldagen till ära listar jag 5 bra saker med Sverige:

1. Rent vatten! Alla har tillgång till rent vatten i någon form. Vi kan vrida på en kran på en offentlig toalett, i vårt kök hemma och till och med sträcka ned en hand i en sjö och få upp en slurk vatten som går att dricka. Så är det inte överallt men för oss är det så självklart att det nästan framstår som löjligt att lista det.
2. Demokrati. 
3. Insatser för att göra samhället barnvänligt. Vi har föräldraledighet, extremt billig och mestadels bra barnomsorg som alla kan använda oavsett vad de tjänar, gratis skolor som serverar gratis mat, möjlighet för föräldrar att reducera sin arbetstid och många många andra saker. 
4. Socialbidrag. Jag har ingen önskan om att folk ska gå hungriga och stå utan bostad bara för att de råkat hamna i en situation där de inte kan försörja sig själva. 
5. Miljön. Samhället har ett åtminstone grundläggande miljötänkande och detta blir mer och mer självklart för varje generation. Ingen barn idag har nog följt sin pappa ut i skogen för att gräva ned bilbatterier som min pappa brukade berätta om att han gjorde med farfar. 

4 juni 2013

11 månader av Bus


Det allra första kortet på Bus


En busrumpa ryms i pappas hand


Utan kuddar vore detta en katastrof


Döpt i nådens hav (sovandes)


Julafton hos farmor


Käkar gröt 


Min första grillfest


En liten laktivist


Sötaste gullungen i Hello Kitty-set och flanellklänning som blivit min sommarjacka


Lalalalalalalal Bus, lalalal Bus (nej jag har inte tryckt in böckerna)

Några stunder med världens finaste barn.

3 juni 2013

Inköp

Idag har jag varit på stan med man och bustok. Min lilla älskade BSU fick strandleksaker, såpbubblor och en anka. Ankan tror jag dock jag sparar och slår in och ger henne på födelsedagen, det är ju bara en månad kvar. De andra sakerna vill vi ju ha nytta av nu så de får hon leka med direkt. Vi har mer eller mindre bestämt att vår present till henne när hon fyller ett år är ett lektält så hon ska få sin egen hörna i lägenheten, annars är ju det mesta i vår lägenhet faktiskt sådant som tillhör oss vuxna. Hade vi bott större hade hon gärna fått ha en kökshörna i köket och självklart ett eget rum också men nu är det inte så för oss och än på ett tag kommer vi inte flytta till större även om jag längtar. Jag skulle helst vilja ha en fyra faktiskt så Lilla Bus får ett rum och vi kan ha ett kontor också.


Sommarens planer

Jag sitter och inventerar i mitt huvud vad vi ska göra i sommar. Åka till svärmor och till Boden är redan spikat. I år väntar en släktträff och jag ska snart betala in pengarna till den så vi kan gå. Jag tror det kommer bli jättekul att träffa en massa släktingar och äta god mat, vilket väl i och för sig är vad jag vanligen gör i Boden ändå men på en lite större skala då. Jag hoppas verkligen att många av kusinerna till mig kommer, de träffar jag tyvärr sällan om det inte är begravning och inte ska man väl behöva gå på en sådan för att få se släkten? Det tycker inte jag i alla fall.

Jag hoppas på en varm sommar i år. Hittills har det varit nästan utomjordiskt varmt och jag är mer solbrun nu än efter hela sommaren i fjol men då var jag ju å andra sidan knappt ute heller. Innan jag födde Iris var jag så varm att jag inte orkade vara ute och efter hon var född så var det så krångligt att gå ut pga ovana med ett litet barn, amning och allmän post-gravid förvirring att det nästan inte blev av. Nu är det lättare att gå ut och nästan ett måste så varken föräldrar eller barn blir för rastlöst. Vi tar Iris till lekparken ibland och även om hon är för liten för det mesta gillar hon att gunga i alla fall, både på de gunghästliknande redskapen och på en vanlig gunga. I de som är bäbisanpassade kan hon gunga själv, annars så gungar hon i min famn. Gungning verkar vara för henne ungefär som extremsport för vuxna.

Jag har hittills varit två gånger till Nydalasjön och jag hoppas på fler svängar framöver och att då kunna bada lite. Iris gillar ju inte vatten så jag har inga förhoppningar om att lyckas övertala henne men eftersom R är en badkruka så kan ju han passa henne och jag tar mig en simtur...

Nu till nationaldagen så blir det nog Gammlia som vanligt och kanske kommer vi också gå när de öppnar upp museet igen. Jag förväntar mig i alla fall att jag kommer göra flera svängar dit i sommar. Det brukar vara djur där och det blir nog roligt för Iris (och för mig).

Det här är mina och våra planer så här långt i sommar som är spikade, kanske blir det något extra i slutet om vi orkar/hinner/har råd men det tar vi då...


Frottébody! Oh yeah!

2 juni 2013

Städad lägenhet

Äntligen har jag fått vår lägenhet ordentligt städad. Jag känner mig i ro i själen och jag går runt och tittar på hur vacker den är och hur fint allt är. Det är helt underbart, sedan Bus föddes och långt där innan så har det inte varit så fint hos oss och ändå skulle säkert de där bakterietanterna som ses på TV kunna hitta vidriga smitthärdar lite varstans, det är jag säker på. Jag tror visserligen att bakterietanterna även skulle kunna göra det i en operationssal men det är en annan fråga. Kort sagt, min lägenhet är åtminstone Svensson-städad och det är grymt.

Orsaken till städningen var att lite folk skulle komma över men en efter en drabbades av förhinder och tillslut blev det bara en enda gäst. Inte en dålig gäst utan en underbar och högt värderad sådan men helt klart färre än vi någonsin anat. Synd på min underbara städade lägenhet, istället för mitt normala kaos så hade folk kunnat få se en av Ålidhems pärlor i all sin prakt. Vi väljer att bortse från att sovrummet är målat i bajsbrunt och att alla tapeter och golv är utdömda och parketten likaså. Det är ju vår lägenhet.

Iris hade på sig sin retroklänning som hon tyvärr snart vuxit ur. Hon var sötare en socker:





Sista bilden är innan hon gick ut på promenad med pappa också iförd solhatt. Hon sov så fint ute och pappa fick lite motion när han traskade runt. Ikväll klagade han att han hade ont i hela kroppen, ja se karlar!