27 april 2013

Ockuperad hjärna=ingen bloggning

Jag har tänkt och tänkt och tänkt så himla mycket den senaste tiden. Jag har funderat hit och dit om mitt liv, mina val i livet och kort sagt allt mellan himmel och jord. Jag vet så mycket att jag vill ha förändring och det är något som både jag och R vill men så mycket av det vi önskar är upphängt på annat än det som vi har kontroll över och det är så frustrerande. Jag som är en oroare går och oroar mig och R blir sur för att jag börjar rabbla alla möjliga 'tänk om...' och jag blir orolig för att han som går och tänker mycket för sig själv inte pratar med mig om det som oroar honom och det som han har i huvudet. Kort sagt så har det varit en hel del onödiga konflikter i vårt liv av ovannämnda anledningar. Det är jobbigt att känna sig så fångad, det är den korta historien, alla turer hit och dit är inte intressanta för andra att läsa om och jag är heller inte intresserad av att skriva mer än så här i detta läge.

Jag har också funderat en del på min tro och det liv jag vill leva. Jag har levt på ett lite annorlunda sätt i flera år med annorlunda klädval och val i livet för att jag har sett dem som positiva för min andlighet. Jag har i stort inte backat från det beslutet och jag vill även fortsättningsvis välja bort en del av de saker jag kan välja bort men kanske kommer jag välja på annat sätt. Jag kan känna att två drag inom mig står i konflikt just nu. Som fortfarande ganska nybliven mamma så känner jag mig lite fångad i de enkla löst sittande kläder jag burit de senaste åren. Det känns som att andra bara läser det som att jag gömmer mig och skäms och även jag själv känner mig mer osäker klädd så än stark och skyddad som tidigare. Därför har jag experimenterat med olika  sätt att klä mig på senare tid. De jeans jag aldrig slängde har åkt fram och jag har valt andra klädkombinationer än jag gjort tidigare och... det har känts både bra och dåligt och jag har inte kommit någon vart egentligen om var jag vill hamna. Jag tror, noterar tror, att jag kanske vill börja klä mig ännu enklare hemma men kanske istället börja klä mig mer konventionellt när jag rör mig ute på mer officiella uppdrag som jobb och annat. Jag tror att jag kanske behöver den balansen. Jag vet dock inte utan jag provar mig fram, learning by doing, som jag alltid trott så mycket på som inlärningsmetod men också som teologisk metod. Jag ska lära mig genom att pröva och testa, hellre än att använda en massa kraft från min hjärna och lita på den känsla jag får.

Jag har också funderat väldigt mycket på hur jag kan ge Lilla Bus en uppfostran som gör det lättare för henne att känna tro och vara nära gud. Jag funderade mycket på det som gravid och det var svårt att få några bra svar. Antingen så var svaren i form av amerikanska fundamentalister med sjuka idéer om barnuppfostran eller folk som trodde att det handlade om en vilja att indoktrinera och förhindra att min dotter fick tillgång till andra idéer eller religioner. Nej, nej, nej! Det var ju inte det jag ville ha tips om utan hur man kan stärka och hjälpa barnets upptäckande av det gudomliga. Hur man kan lära dem moral och kristna principer på en vänligt och naturligt sätt, varje dag i livet. Inget annat. Jag har börjat försöka skriva lite om detta nu och även lite om hur man kan se på olika delar av bibeln och de budskap den ger om barn. Det går inte så fort och så enkelt som jag skulle vilja men jag hoppas kunna publicera några av dem i all enkelhet och förhoppningsvis till nytta för andra föräldrar med samma tankar så de slipper få de reaktioner jag fick och slippa ge sig in i de fulare delarna av det träsket.

Det är vad som händer i min hjärna och dessutom har jag en snart 10 månaders bäbis med separationsångest, tandsprickning och just nu troligen en förkylning på gång.


3 april 2013

Jag vill...

...men tyvärr vänner, jag kan inte. Jag har ingen blogginspiration och bara fota Lilla Bus är liksom inte nog just nu. Jag har en stor och fin idé som kanske kanske blir verklighet men då måste jag jobba med den och då orkar jag inte blogga. Den stora idén är svår men om den går så tror jag den kan bli en hit och en stor ändring i mitt liv. Den kan till och med bli så stor att mitt liv förändras helt men kanske blir den bara en krydda. Vi får se.

Lilla Bus är en glädjekälla i alla fall. Idag gick hon äntligen med stöd runt bordet, det har hon aldrig gjort även om hon kunnat stå länge. Nu kommer vi nog se mer och mer rörelse vad det lider.