26 februari 2013

Somna utan gråt av Elizabeth Pantley

Idag lånade jag Somna utan gråt och jag har redan läst ut den! Även om Iris inte har perfekt sömn är jag inte redo för några sömnmetoder men jag har valt att läsa den boken för att få inspiration till hur jag ska göra den dag jag önskar att hon ska sova i egen säng och för att få tips på hur man kan förbättra sömnen. Jag gillar verkligen boken!

Den främsta anledningen jag gillar boken är att boken ger en faktagrund till spädbarns sömn och förslag på metoder men den presenterar inte 'den' metoden utan hjälper föräldrar att bygga sin metod. Pantley lovar inte en quick-fix utan en stegvis analyserande plan som över tid får ditt barn att sova bättre. Hon är tydlig med att barnet ska få somna utan att skrika sig till sömns eller bli lämnad ensam när det inte är bekväm med detta och istället få somna utan gråt. Hon säger tydligt att man inte ska använda det i boken man inte är bekväm med och att anpassning är precis vad man ska göra.

För att få barnet att sova bättre så börjar man med att kartlägga barnets sömnmönster och sovrutiner och sedan bestämmer man vad man vill åstadkomma med sin plan. Man väljer sedan metoder för att uppnå detta och sedan håller man sig till den plan man åstadkommit och utvärderar den efter tio dagar. Om behov finnes så reviderar man planen genomför den igen i tio dagar. Man ska dokumentera de ändringar som uppkommit och analysera dem så man kan dels se vad som behöver ändras och vad som har åstadkommits. Pantley bygger mycket av arbetet med sömnen på att få in rutiner både för dag- och nattsömn. Hon rekommenderar att man skriver ned rutinerna och följer de mycket noggrant tills de sitter i kroppen på barnet och därefter kan man vara lite mer flexibel. Mycket av poängen med den strikta rutinen är att bryta de nuvarande och av föräldrarna oönskade mönstren för att åstadkomma en förändring som både barnet och föräldrarna kan leva med. Pantley påpekar att om planen mestadels eller enbart från föräldrarnas behov så kan det vara en anledning att den inte funkat och att det är en av de saker man ska tänka på när man reviderar en icke-fungerande plan.

Det finns många fördelar med Pantleys bok. Det finns en faktadel som är mycket bra men som åtminstone i den upplaga jag har från 2002 påstår en del konstigheter som att mamman är bättre på att avgöra var barnet är i sängen vid samsovning och att barnet bör skyddas från fadern. Hon rekommenderar i delen som riktar sig till nyfödda att inte låta barnet somna i knät som nyfödd för att inte vänja sig med detta och det är dåligt att låta barnet amma eller flaskäta sig till sömns och att detta kommer leda till dåliga mönster. Jag ställer mig tveksam till att detta är goda råd. Självklart så bör barnet kunna sova någon annanstans än i knät och visst är det bra om barnet kan somna utan mat men att dessa vanor precis som andra vanor skulle vara svårare att avskaffa tror jag inte. Dessutom så kan barn ha ett behov av att göra dessa saker och att avskaffa dem kan i sig leda till sömnsvårigheter. Iris sov mycket i mitt knä och krävde väldigt mycket närhet och amning för att somna som liten och att göra något annat hade lett till skrik och ledsen bäbis medan att göra detta ledde till ett nöjt och tryggt barn. Idag så har det skett klara förbättringar och även om hon ännu inte somnar utan amning i sängen så kan hon somna i vagnen och i bilen utan bröstet så uppenbarligen går det att lära av sådant och utan tårar och på barnets initiativ. Jag säger inte att nästa steg, somna utan bröst, kommer vara lätt men hon har uppenbart brutit mönster helt själv som Pantley påstår är misstag att skapa. Min personliga åsikt är att närhet och mat är saker man inte ska vara rädd att ge bäbisar. Jag skulle inte ge samma råd som henne här och jag ser lite risker att man skapar problem om man följer hennes råd och har ett mycket närhetstörstande barn.

Multituden av förslag på metoder för att få barnet att sova bättre är en klar fördel med boken och också författarens inställning att man ska kunna forma sin egen metod. Författaren är för både samsovning och amning och det finns lösningar som inte innebär att man måste sluta med dessa för att få ett sovande barn. Boken innehåller också råd för barn som sover i egen säng och som flaskmatas så den har en stor bredd och passar därmed många familjer. Pantley har ett sätt att skriva som gör att man som förälder får tilltro till att man kan förändra sömnmönster och att göra det utan att barnet mår dåligt. Det jag ser som det stora hindret i hennes metod är att man ska skriva ganska mycket och spalta upp mycket både om hur barnets sömn är och hur man önskar den ska vara och vägen dit vilket jag tror att många föräldrar som har svårt med barnets sömn kan känna är nästan oöverstigligt. Känner man så tycker jag man ska förenkla och kanske nöja sig med att bara testa någon av metoderna i metodkapitlet. Metodens stora styrka får man av dessa listor och utvärderingar men jag tror att det i vissa fall kanske blir för mycket. Är man heller inte typen som gillar att skriva exakta listor så tror jag att man kan komma att avfärda allt som är bra i boken om man hänger upp sig på listorna.

Favoritcitat:
"Med handen på hjärtat, lider du verkligen av att bli väckt på nätterna? Eller är det omgivningens förväntningar som i stället är problemet? Barnets sovvanor är bara ett problem om de är ett problem för dig"

Läs gärna boken, och läs den gärna innan du är helt uttröttad av sömnproblem, då har du bäst chans att kunna ta till dig vad som står och finna en lösning innan allt är på upphällningen. Jag säger inte att det inte kan fungera när du är där men det är lättare om det inte gått så långt.

25 februari 2013

Iris update!

Nu är det länge sedan det blev en liten Iris-update. Lilla söta fröken Busfink är en tokig 8-månaders som får små anfall av gnäll, nyp och trams och som desperat vill lära sig att ta sig fram av egen maskin i världen. Det är mycket frustration och den senaste tidens förkylning har knappast hjälpt. För det mesta är hon dock ett under av gullighet. Sömnen har gått hit och dit men ikväll, gudbevars, så somnade hon och sov rätt bra.

Busar med min kompis kossan.


Käkar mat och imiterar kapten Rödskägg.


Är ascool.


Jag och Snigel (som mamma köpte begagnad) chillar i min nya Brio Zento innan den hamnade i bilen.


Busar vansinnigt med papper och ser allmänt tokig ut.


Testar det där med att stå. Passar på att se lite galen ut när pappa kommer med kameran.


Är dödligt söt när jag provar min solhatt till i sommar. Passar också på att vara tokglad.


Käkar frukost med mamma i soffan. Buskex är 'da shit'.


Mmmm... Semla... Nam!


14 februari 2013

Näthat eller ej

"Jag fattar inte alls varför alla klagar på nya familjen, jag tycker de är störtsköna! Ja, mamman är blyg men jag tycker absolut inte hon verkar efterbliven och annat trams som sägs. Jag får känslan av en glad och varm kvinna som bara inte är så pratsam med en desto pratsammare man. Det är väl massor av par där det är tvärtom, en man som är lite tystlåtnare och en pratsam fru och aldrig har jag hört någon säga att de männen är efterblivna eller kuvade. Pappan har kanske dålig humor men det tycker jag pappor ska ha, det hade min pappa och min man också. Nej, de är helt klart min favorit när när Mirka och familj inte är med. Ilmrud tycker jag sämst om, mamman känns så nollställd och pappan lite seg. Jag mådde dåligt när pappan stod och lagade mat och barnet skrek, hallå, man tröstar bäbisar och låter dem inte ligga i vagnen och gråta." Famileliv, tråden Familjen Annorlunda

De senaste dagarna har jag fått kommentarer i en helt orelaterad tråd på min blogg som handlar om mina kommentarer i en tråd på familjeliv. Den skarpaste av mina kommentarer har jag kopierat i sin helhet ovan. Jag är öppen med att jag har skrivit detta och jag uppfattar inte det som en extrem kommentar eller som näthat som en (två?) kommentatorer vill göra gällande.

Näthat eller ej, vad säger ni?

Jag kommer att moderera bort fortsatta kommentarer i det tidigare inlägget om de handlar om familjen Ilmrud, kränker mig eller min familj eller handlar om mig som eventuell näthatare eller ej. Saklig diskussion är tillåten och välkommen under detta inlägg.


Mer färg åt (små)folket!

Helt ärligt, folk klär sig själva och sina bäbisar hemskt trist och ovarierat. Man tänker könsstereotypt eller könsneutralt till utslätandets gräns och allt barnet har på sig är danska märkeskläder eller havregrynsfärgat och vitt. Färg! Klä er och era barn mer varierat! Jag försöker tänka på Iris kläder enligt några principer:

- Både kläder som anses könsstereotypa för pojkar och flickor ska finnas i garderoben men inte utgöra huvuddelen av den.
- Vardagskläder ska vara färgglada och passa lätta att variera med varandra.
- Alla kläder, även finkläder ska vara bekväma och möjliga att leka i. Inga kläder ska vara för fina för att smutsa ned och hindra hennes utveckling.
- Kläder ska inte vara extremt dyra.

Många tror att det är svårt att matcha färgglada kläder men det är faktiskt lätt som en plätt, se här!





5 bodies, en klänning/tunika och 4 par byxor är de kläder som ingår i kombinationerna. Jag har valt grundfärgerna i byxorna, blått turkost och grönt. Till dessa har jag kombinerat bodies i mönster som alla bär minst en av dessa färger och även andra färger som passar till. Jag har varierat tryckens teman och medvetet valt roliga teman tillsammans som rymden och djur och star wars och jordbruk för att visa att det går och att man tjänar på att vidga sina vyer lite. Jag har medvetet valt en rosa tröja och en tunika för att visa att dessa kläder går att kombinera på ett sätt som är lekvänligt och ändå fint. Jag har även medvetet valt bort vintagekläder och dyrare märken för att visa att det går att variera sitt barns kläder med vanliga kläder från Kapp Ahl, Lindex, H&M och Klädjätten. Det är alltså enbart billiga kläder och kläder som finns tillgängliga för i princip alla i Sveriges befolkning och inga speciella grejer. Våga ge era barn många möjligheter och inte bara några få!

Men... Du har ju en flicka, då går det ju bra att klä henne i allt men jag har en pojke och då... Jag kan ärligt säga att jag kunnat använda alla dessa kombinationer till bägge könen men att jag även har förståelse för att man inte vill/vågar sätta på sin pojke en tunika. Det är helt OK, men världen är full av bodies med söta motiv och du vågar... För varje förälder som vågar klä sin son i gulliga motiv och sin flicka i tuffa så blir världen lite mindre förtryckande. För varje förälder som vågar ta på sin son tunika samma sak och alla steg räknas. Tillsammans förändrar vi världen!