30 september 2012

Kolla kolla vad duktig jag är!




Nu kan jag inte bara lyfta huvudet utan hålla upp hela främre delen av kroppen! Oj vad mycket mindre arg jag blir när mamma lägger mig på mage nu.

Lite bilder på Iris


Här ligger hon i mitt knä och leker, söta barn...


 Att leka med leksaker har blivit mycket roligare, telefonlursskallran är poppis.


Här är hon på superhumör och ler och jollrar men på korten ser hon mest psykotisk ut. Tröjan har en uggla på sig och är supersöt tycker jag.



Här leker hon med Nalle Knutsson. Jag har döpt hennes gosedjur till Nalle Knutsson, Knutte och Rutger. Hon får ändra namnen när hon blir äldre om hon vill.


Liksom sin far älskar hon att sitta och bläddra i Biltemakatalogen... Gaaah! Var ska detta sluta?


Här har hon somnat efter en monsteramning, fortfarande med telefonlursskallran i handen. Ett ganska hårt gosedjur i min mening.

Iris har sovit lite konstigt och är nog inne i en sk. utvecklingsfas nu eftersom hon är känslig, har lite svårt att sova och vill äta hela tiden och vi får se hur mycket hon har utvecklats när det är dags för BVC. Det är fantastiskt att se hur mycket som hänt och hur hon interagerar med oss och bara blir större och större. 

29 september 2012

Äppelmos

Under de senaste veckorna har vi gjort en hel del äpplemos. Äpplena har jag plockat på allmän plats och fått gratis på en loppmarknad så det har varit ett billigt nöje. Nu har jag fått tag i en kasse till som ska fixas men efter det är det nog tror jag med tanke på att även svärmor brukar dumpa äppelmos på oss och vi vill äta mer än äppelmos i våra dagar.

Så här ser det ut att göra äppelmos i en Kenwood


Framtill kommer äppelbajset ut.


Så här blev moset, det är lite rödaktigt med svagt brun ton eftersom det är kanel i det också


Här skämtar vi om att R ska passa sig så han inte råkar mala ned Iris också och vi skapade sedan en bild där R låtsas vara på väg att stoppa ned henne i kvarnen. 

22 september 2012

Stickningstest

Jag köpte en sorts stickram eller vad man nu ska kalla det som man kan göra tex mössor och benvärmare i riktigt snabbt. Jag gör nu en liten dockmössa bara för att testa och jag ska ge er en utvärdering av det hela senare. Utöver detta stickar jag på ett par alpackavantar åt Bus till i vinter. Alpacka är verkligen supervarmt och jag hade länge ett par jag virkat men så tappade jag en av vantarna och sedan var de borta... Lilla Bus vantar blir stickade och i dubbeltgarn så de ska hon inte frysa i.

Jag hade tänkt skriva en mer seriös text idag men eftersom Bus somnade sent orkar jag inte utan det blir bara denna korta uppdatering. Buset verkar bättre i magen nu så jag är mindre orolig men än kan jag inte riktigt släppa den obehagliga känslan om detta. Förhoppningsvis fortsätter allt att utvecklas till det bättre annars får jag kontakta BVC.

21 september 2012

Tvivel...

Jag har egentligen inte tvivlat på min förmåga att vara förälder överhuvudtaget förrän de sista dagarna. När Lilla Bus fick problem med magen så kom det första tvivlet. Hur kan jag vara en bra förälder när jag skadat mitt barn? Jag åt saker som hon fick ta smällen för, hur kunde jag vara så elak? Det var ju förstås inte medvetet men mina handlingar påverkade henne negativt och inte mig själv i någon större utsträckning. Det var en sådan obehaglig känsla att jag började gå tillbaka till allt jag gjort i mitt föräldraskap och börja fråga mig själv om jag verkligen var en bra mamma här och där. Min fina flicka förtjänar det bästa, är jag den bästa för henne? Jag förstår förstås att jag i första hand bara plågar mig själv för att jag har dåligt samvete för det hela men plötslig fick jag förståelse för den pjoskiga rädda mamman som frågar BVC om allt. Barn är dyrbara och vi vill inte göra fel oavsett vilken typ av människa vi är.

Bus, mamma är inte perfekt men varje dag kämpar hon för att göra ditt och vårt liv så bra som möjligt. Mamma älskar dig min fina fina dotter. När jag ser på dig så får jag tårar i mina ögon för du betyder så fasligt mycket för mig. För någon vecka sig drömde jag att de hade kidnappat dig och de hade även tagit allt jag ägde i lägenheten utom en gammal kartong. Då förstod jag att utan dig skulle jag bokstavligen inte ha något alls...






Hon ser inte ut så här idag men hon är lika söt...

20 september 2012

Paulus

Idag var jag och Lilla Bus på bibelskola om Galaterbrevet. Galaterbrevet är ju skrivet av Paulus och därmed öppnade studiet mina tankar på Paulus. Paulus är en spännande karaktär och en jag inte alltid varit kompis med i bibeln. I början när jag blev kristen brukade han provocera mig till den punkt att jag bokstavligen kastade iväg bibeln. Med tiden blev vi dock mer och mer kompisar men Paulus är komplex. Jag känner ofta att han kastas mellan den omvälvande förvandling som han genomgick när han blev frälst och den bistra verkligheten. Han känner hur han dött med Jesus på korset men han måste ändå ge församlingarna jordnära råd om det ena och det andra.

Paulus säger en massa som för moderna människor är provocerande. Kvinnan ska tiga i församlingen, underordna sig sin man och slavar ska stanna hos sina herrar och inte göra upplopp. Nu har jag behandlat tidigare att jag inte anser att Paulus förbjuder kvinnor från att tala om gud och att han faktiskt ger kvinnor rätt mycket frihet att tala men han förväntar sig att kvinnorna som talar ska vara mönster i samhället och att de ska anstränga sig för att ge rätt intryck. Kvinnan ska i så fall klä sig anständigt och i min tolkning bära huvudbonad när hon ber och predikar. Vi kan tycka vad vi vill om detta, jag anser att Paulus är en trist realist när han förutspår att könsmaktsordningen aldrig kommer ändras och att kvinnor alltid måste anstränga sig mer än män för att framstå som kunniga och anständiga och jag tror att det faktiskt kommer vara så tills undergången om än det självklart kan förbättras och försämras i olika riktningar.

Samtidigt är Paulus mannen som brinner, vilket visades tydligt i studiet av Galaterbrevet. Han är engagerad och han vill verkligen få människorna att leva ett kristet liv och inte förlora sig i onödiga regler och tillägg till tron. Vi kan leva med anden och i kärlek till andra människor och bli ett med Kristus genom dopet.

Numera kan jag känna igen mig i svängarna, för som en vuxen som funnit tron så kan jag kastas mellan mitt nya liv och mitt gamla och liksom Paulus ändrade jag mig faktiskt. Min förvandling var inte så stor som hans, jag har inte hånat kristna innan jag blev troende, bara inte hållit med, men jag kan se att jag hade ett liv en gång och nu ett annat. Jag har inte Paulus stora uppdrag att sprida tron men liksom honom tillåter jag mig att ibland tala passionerat för kärleken och livet nära anden. Liksom Paulus lever jag i min tid och liksom jag ibland har svårt att förstå honom så tror jag att han skulle ha problem att förstå mig för vi är båda barn av vår egen tid. Men, det Paulus lär oss och som fortfarande är rykande färskt är att livet är fullt av motsättningar och som kristen dras du mellan ditt kött som lockar dig tillbaka till det gamla livet, överdrivet följande av religiösa regler som faktiskt inte krävs och att bara leva i förvissning om frälsning och i närhet med anden. Det ni, det är vad Paulus ropar till oss från dåtiden.

11 veckor...

Så länge har den underbara varit i våra liv. Det känns som hon alltid funnits och hon är så naturlig del av vårt liv att jag knappt kommer ihåg hur vi levde innan.





Så här ligger hon nu bredvid mig när jag sitter här och skriver. Hon hade lite svårt att somna ikväll och ligger fortfarande och rycker lite. Om hon somnar ordentligt ska jag städa lite annars så går jag bara och lägger mig. I morgon ska en vän komma på besök och jag och Bus gå en sväng på öppna förskolan. Städa måste vi   också försöka göra men det får bli som det blir med det, vi är ju nyblivna föräldrar och den ursäkten kommer jag använda i ett år eller så...

Jag ska snart skicka ut dopinbjudningarna och sätta igång med den mer detaljerade planeringen av novembers stora händelse... Jag ser fram emot att döpa Bus och att få sammanföra våra familjer som aldrig har träffats. Jag är till och med lite nervös...






18 september 2012

Ny leksak


Vi handlade några små leksaker igår. Här provar Iris ut 'telefonluren' och den verkar vara en succé. Klädsel är mammas gamla bruna nattlinne i mjukt slitet tyg. I bakgrunden syns Nalle Knutsson.

17 september 2012

Oro

Idag har varit hemsk. Lilla Bus bajsade en massa bajs nu på morgonen och det var blod i bajset. Jag blev självklart rädd och ringde sjukvårdsupplysningen som gav mig svar att har hon inte feber, inte är slö och det inte är något som fortsätter så är det ingen fara men oj vad rädd jag har varit ändå. Jag har letat efter minsta lilla tecken och varit orolig att hon ska dö. Nu har jag dock lyckats googla fram att andra mammor varit med om samma sak och om det inte gått över snabbt så har det ofta rört sig om allergi. Jag kan klara allergi, det lever ju R och jag själva med varje dag. Det blir dock inte kul om det blir att jag måste låta bli mjölk för det är visst det vanligaste. Jag hoppas det är det andra, en irriterad slemhinna och jag tror faktiskt det kan vara så. Jag åt en linssoppa med kikärtor och blev själv rätt risig i magen så jag hoppas det är det som är grejen. Det blir inga mer baljväxter på lång tid nu, stackars Bus...

15 september 2012

Sötaste Buset!

Igår, fredag var Buset så gulligt att mamma fick lite ont i själen och hon måste därför göra en dagens outfit för  det lilla otyget.

Hennes innekläder var hennes jeans och en röd molnbody:






Utomhus provade vi hennes gula lilla overall:






Innan ni utgår från att jag lät henne ligga med alla ytterkläder på och bli varm för att ta det perfekta kortet så kan jag meddela att hon blev ilsk redan när jag tagit på en henne bara ett ben av overallen så sannolikt så var hon bara less på att ligga på rygg. Så fort vi kom utanför dörren satt hon lugnt och spanade i selen och blåste bubblor med stor förnöjsamhet tills hon somnade och sov en längre stund, ända tills vi kom hem.

14 september 2012

Inköp!

Istället för skötväska har jag investerat i en mini-Kånken! Superbra, den rymmer både en improviserad skötbädd, kläder och lite andra småsaker och är ändå liten och lätt och funkar bra med sele och sjal. Nu kan jag och Bus färdas i stil.






Observera att kulan är kaninens svans och inget annat....

10 september 2012

Utan man...

För första gången sedan Iris föddes är jag nu ensam hemma och det känns tomt att vara utan man. Han är nere hos mamma och ser hur det är med henne och för att vara med på bouppteckningen. Vi är kvar hemma eftersom jag inte orkar resa igen för att jag tror det är bättre för Iris att få vara hemma i den miljö hon är van och inte flänga runt hela tiden. Vi har dock ett spännande program vi två nu när vi är ensamma. Idag var min vän L och hälsade på och i morgon tar vi oss nog till stan. På onsdag blir det kyrka och på torsdag ytterligare en sväng till ÖF. Jag tror det är bra med lite aktiviteter när man är hemma så länge man inte överdriver det och man faktiskt tar sig tid att vara hemma och bara existera också.



En spoling i en Spoling... Lite för liten än så länge men vad tiden lider kommer det bli mer och mer sittande i matstol nu när babysittern börjar bli mer och mer OK. Hon har upptäckt de leksaker som hänger i bågen och slår på dem och sprattlar med fötterna. Jag tror inte det är länge kvar nu innan hon börjar vilja gripa i sakerna. Rutger, hennes gosekanin blir hon glad när hon ser numera och det är så kul att se henne bli så ivrig och glad. Hon utvecklas verkligen dag för dag och det är fantastiskt för ett mammahjärta att se detta. Vid 2-månaderskollen vägde hon 4710 g och var 58 cm. Hon hade alltså vuxit 2.5 cm och gått upp nära 600 g. Jag tror att hon bara på en vecka har gått upp rätt mycket så förhoppningsvis fortsätter hon växa och frodas. Vi får se nästa kontroll då hon även får sina första vaccin.

7 september 2012

Gnälldag...

Idag var en dag med mycket gnäll, skrik och amning, amning amning. Jag antar att det är en tillväxtsväng igen och det är ju lite jobbigt men det löser sig om några dagar tack och lov. Nu sover hon sött här i soffan och snart ska vi sova bägge två. Jag var en sväng på öppna förskolan idag och träffade lite nya och gamla människor och det var skönt att få komma ut och göra något annat. I morgon blir det nya äventyr...

6 september 2012

Varit lite upptagen

Jag har varit lite upptagen på senaste. Jag har förstås tagit hand om Lilla Bus, promenerat, varit i kyrkan, försökt städa, kollat Paralympics, stickat på vantar åt Bus och kollat en massa spännande på nätet. Jag fastnade i att läsa en massa om amning, naturligt föräldraskap och kanske lite otippat om olika mysko kriminalfall tex. Viola Widegrens och Alvar Larssons försvinnanden. Jag har också gjort lite googlande hit och dit om våra vallonsläktingar och kollat lite var jag kan lära mig mer om denna del av släkten. Föräldraledigheten har återuppväxt min nyfikenhet och min vilja att lära mig och det är verkligen underbart och precis vad jag hoppades skulle hända när jag inte jobbade jämt. Jag vantrivs inte på mitt jobb men jag hatar att jag förlorar en del av min kreativitet och upptäckarglädje av att bli så trött som jag blir när jag jobbar. Tyvärr tror jag att de flesta jobb har den effekten på mig så att byta jobb skulle inte hjälpa.

Jag har klätt på Bus en hel del retrokläder på senaste tid bl.a. klänningar min svärmor sytt. Här är Lilla Bus i sin retroklänning med tillhörande byxa. Byxan är rätt tajt så den kommer hon nog inte kunna ha så länge till men klänningen kommer inte bli för liten lika snabbt vilket är tur för hon är ju sjukt söt i den.
























Lite arg var hon som synes men det är rätt ovanligt, ofta är hon som en liten sockerbit och älskar att le och ligga och sprattla. Nu är hon mer OK med att ligga bredvid mig och inte bara på mig och ibland går det till och med bra att sitta i babysittern vilket är skönt. Jag älskar att bära henne och ha henne nära men jag tror det är bra att få lite paus ibland. Idag så satt hon i selen med pappa en lång stund och de båda hade det så mysigt och jag fick chansen att laga mat vilket jag tyckte var lika trevligt som de tyckte det var att få tid tillsammans. Vi har börjat ha henne i Manducan utan spädbarnsinsatsen knäppt och även om det är lite nöbbert att hon får ut knäna så verkar hon ändå gilla den ställningen bättre och det blir dessutom lättare för oss att bära så. Jag ska försöka komma ihåg att ta en bild i den positionen och kanske också visa upp pappas fina televerksoranga mössa och kofta som hon ofta har nu...