30 april 2012

Gravid: Efter ultraljudet

Innan ultraljudet hade jag rätt mycket ångest och var livrädd att bäbisen var död i magen och att jag skulle få ett negativt besked men det blev bättre när jag sett att det fanns något där på riktigt men rädslan har ännu inte släppt helt men när man börjar känna fosterrörelser så är det enklare att tänka positivt för det kan ju inte vara tarmrörelser som gör att något stöter så hårt i revbenen att man är öm?

Jag kände troligen de första tydliga rörelserna i vecka 14 men jag vågade inte tro att det inte var inbillning. Då kände jag 4-5 sprättningar när jag suttit still i bilen i flera timmar där bilbältet suttit åt på lägre delen av magen. Med sprättningar menar jag att det kändes som någon sprättade med fingrarna fast på insidan av magen. Ungefär veckan efter ultraljudet började jag känna tydliga rörelser som man definitivt inte kunde beskriva som annat än sparkar (och kanske armbågar också). Det var verkligen skönt att veta att det lilla livet därinne inte dött utan utforskade sin omgivning. Magen blev större och större också och fler och fler frågade om jag hade något därinne och det var skönt att bara kunna säga "Ja".

Vid denna tid upptäckte jag fenomenet foglossning efter en promenad in till stan och efterföljande bäckensmärta som inte var av denna värld... Nu får jag känning av det lite då och då men genom att inte överanstränga mig i onödan har jag *peppar peppar* klarat mig rätt bra.

Runt vecka 32 så började jag få svullna fingrar och nu i vecka 34 så har förlovningsringen åkt av. Den går på än, men jag vill inte riskera att jag inte får av den om de svullnar med. I vecka 20 någonting så började jag med stödstrumpor för att slippa ha ont i fötter och svullna ben och på lite längre sikt slippa så mycket åderbråck och gud förbjude en blodpropp (man har förhöjd risk för detta under graviditeten liksom när man äter p-piller). Det är kanske inte det vackraste man kan ha på sig men bekvämt och praktiskt är det både som gravid och som icke-gravid tex när man flyger eller ska gå långa sträckor. Jag rekommenderar varmt stödstrumpor när man ska spendera en dag på stan eller om man åker på semester och ska gå på sight-seeing.

Magen började bli riktigt tung kring vecka 28 ungefär och i omkring vecka 33 så blev också fosterrörelserna lite annorlunda och det blev mer som någon bökade och knökade än att någon sparkade. På besöket hos barnmorskan sa hon att bäbisen lagt sig med huvudet nedåt och förhoppningsvis är den nu fixerad eller på god väg. Jag har lite noja för att den ska tvärvända sig men vi får se vad barnmorskan säger när jag ska dit i nästa vecka. Nu är magen som en fotboll och jag har fått mina första bristningar (gulligt va?). Jag har aldrig inbillat mig att jag inte ska få några bristningar, min syster och mamma fick massor men någonstans hade jag trott att de skulle komma mycket tidigare.

28 april 2012

Spännande saker på gång...

Jag och R har äntligen tagit oss för att skaffa de papper som behövs och boka tid för ett samtal med en präst så snart ska vi väl också vara gifta och inte bara förlovade. När vi valde att förlova oss hade vi i tanken att kanske gifta oss denna sommar men med lilla flygekorren i magen så har vi bestämt oss för att ha ett litet bröllop för bara oss och vittnen innan bäbisen tittar ut. Vi vill helt enkelt vara gifta då. Ja, självklart kunde vi ha gjort allt i ännu bättre tid och sett till att vara gifta innan vi blev gravida men livets väg är inte alltid så rak. Nu spanar jag efter ljusa klänningar som även rymmer en för varje dag än mer omfångsrik mage...

23 april 2012

Varför jag är intaktivist

I USA där omskärelse av pojkar är vanligt kallas ibland motstånd mot detta för intaktivism. Jag vet inte om man måste använda det ordet, man kan helt enkelt säga att man är emot stympning av barns könsorgan. För mig är det självklart att ett barn har rätt till hela sitt kön oavsett vad orsaken till stympningen är. Jag är medveten om att både judendom och islam anser att manlig könsstympning är en del av religionen, men för mig är det inte ett starkt nog skäl. Inte alla som tillhör dessa religioner omskär heller inte sina pojkar. Inom judendomen används av vissa en välkomstrit för pojkar som inte innebär blodspilla och livslång stympning som kallas brit shalom. Om liknande initiativ förekommer inom islam känner jag inte till, om läsare vet bättre får de gärna tipsa mig men det finns i alla fall även muslimer som avstår från att könsstympa sina pojkar.

Många blir säkert provocerade av att jag använder ordet könsstympning även om pojkar, vissa menar att det bara är ett relevant begrepp för flickor eftersom den operation som utförs på kvinnor är mycket mer omfattande. Så är det dock inte alltid. Det förekommer kvinnlig omskärelse som är på samma eller lägre nivå än manlig omskärelse även om den kanske mest fruktansvärda formen av kvinnlig omskärelse infibulation är gravt stympande och lämnar inte mycket av kvinnas kön kvar alls. Men vi har inte bara förbjudit infibulation, vi har förbjudit ALLA former av kvinnlig könsstympning! Varför är det då ens ett alternativ att ha kvar manlig stympning? Är pojkars och mäns kön mindre värda? Inte i min värld.

Ibland påstås att manlig omskärelse har hälsofördelar men dessa fördelar är mycket små jämfört med att få ha kvar hela sin kropp i min mening. Många omskärda män säger att de inte lider av sin omskärelse och jag tänker inte säga att de har fel men kanske hade de haft ett ännu bättre liv om de fått ha hela sin kropp men det är naturligtvis inget man kan veta säkert.

De finns de kvinnor som hävdar att sex med en omskuren man är bättre, jag har ingen personlig erfarenhet av detta så jag kan inte uttala mig. Faktum är att en omskuren man inte bara riskerar ett mindre känsligt ollon, han förlorar dessutom en dimension av sex då en icke-omskuren man får stimulans både från att huden på ollonet stimuleras och genom att förhuden rör på sig. Jag anser inte att en kvinnas eventuella uppskattning av sex är viktigare än en mans och hur skulle de flesta ställa sig till en man som säger att sex med en omskuren kvinna är bättre? Jag tror många till och med skulle ta ordet 'sjukt' i sin mun för att beskriva detta...

Orsaken till att jag väljer att ta upp denna fråga är att den lyftes av Lady Dahmer och det är en viktig fråga för oss som är intresserade av jämlikhet. Varför är en pojkes kön mindre värdefullt och mindre skyddsvärt än en flickas? Varför är vi stolta och slår oss för bröstet för att vi inte låter folk skära sönder sina döttrars kön men vi låter folk göra det med sina söner? Förhud är absolut inte onödig utan en integrerad del av en mans penis som han visserligen kan leva ett drägligt liv utan, men varför får hans föräldrar bestämma om detta? De flesta av oss kan leva ett bra liv utan lillfinger, nästipp eller ytteröra, men vem tycker att en föräldrar ska få tillåtelse att avlägsna dessa delar från sitt barn? Om du anser det så kommentera gärna. Varken avsaknad av lillfinger, nästipp och ytteröra påverkar normalt ens sexualliv som är en mycket viktig del av de flesta människors liv, mina exempel här är i första hand kosmetiska.

21 april 2012

Trötthetens tecken

Dagen har gått i trötthetens tecken. Jag vet inte var all avsaknad av energi kommer från (eller jag vet ju att parasiten därinne suger en del) men inte varför det är så extremt idag. Kanske är det för att snöar för tusende gången denna april... Alltså seriöst, jag är inte den som tror att det aldrig snöar i april men måste det göra det jämt? Kan vi inte få lite sol och mysig värme nu och få ta på sig något som inte är en vinterjacka? Kan vi inte få njuta av en vårig promenad på lunchen och om två veckor dagliga varma och sköna promenader i en vårvärld medan jag väntar på den lilla. Gnäll, gnäll, jag vet, men ibland måste man...

20 april 2012

Moderlig

 R bad mig se moderlig ut...
Detta är dock en mer verklighetstrogen bild av hur jag känner mig...















Jag har en vild bäbis som gräver och bökar och får mitt bäcken att kännas som det ska sprickas. Två jobbveckor kvar...

14 april 2012

Längtar...

... efter snöfritt och soligt väder
... efter att vara ledig
... efter min lilla busunge därinne


















Vecka 32 och less på att vara stor som ett hus...

12 april 2012

Hur man kokar oxtunga eller seriöst brun mat

Som ett stort fan av både bloggen Den bruna maten och av tunga så kommer här nu en hyllingspost och en ordentlig handledning i konsten att koka tunga.

Tunga har ett oförtjänt dåligt rykte och det är inte ovanligt att man kategoriseras som hundmat, men detta är djupt felaktig. Tunga är dessutom ett mört och lättsmält kött som är perfekt om man är sjuk eller till någon med lite dåliga tänder. Smaken är, tja, kött, och väldigt många tycker faktiskt om smaken men de skräms lite av själva faktumet att det är tunga man äter. Dock är tunga faktiskt som vilken muskel som helst och man ska inte skrämmas av att man råkar veta vilken del av djuret det faktiskt är.

Så här ser en okokt och icke rimmad tunga ut. Ja, det ser lite läskigt ut men oroa er inte, det blir mycket värre sen... Jag blev verkligen själaglad när jag hittade denna orimmade läckerhet på City Gross i Sundsvall. Jag älskar City Gross, kan ni inte komma till Umeå också?







Här har tungan placerats i grytan tillsammans med salt, kryddpeppar och lagerblad. Man kan även krydda den med svartpeppar, enbär och diverse örtkryddor men i detta fall så var det alltså den förstnämnda kryddningen som gällde. Man bör salta rejält då det normalt är svårt att översalta vattnet och lätt att undersalta det. Denna omgång blev något undersaltad tyvärr.





Tunga ska koka länge, minst en timme per kilo men ofta behövs ungefär en och halv timme per kilo. Efter man har kokat en timme per kilo kan man sticka i den med en provsticka och man känner hur konsistensen är. När köttet känns mört så är tungan klar. Obs, stick i den tjockaste delen och stick inte på den del som täcks av hinnan på själva tungan (se nästa bild för att se denna del tydligare) utan där tungan skurits ur. Som ni ser så har tungan nu antagit en läcker brunbeige nyans och inte ens en tungfantast som jag tycker att den ser läcker ut i detta läge. När tungan är färdigkokt så låter man den svalna i lagen, gärna över natten.

Nu när tungan svalnat kommer det svåraste och mest kritiska skedet av prepareringen, nämligen när ni ska 'klä av' den yttre hinnan på tungan. Oftast går det riktigt bra med en bra kniv och lite bök med fingrarna men har man otur så fastnar hinnan något gruvligt och man får i princip skära av den millimeter per millimeter och det kan inte beskrivas som annat är j-vligt drygt. När man ska skära av hinnan så lossar man den försiktigt i en kant längs kanten där tungan skurits av. Man lossar sedan hinnan till ungefär mitten och gör likadant från andra hållet för att sedan kränga av den nedre delen som en socka. På de övre delarna av tungan bör man sedan skrapa bort synliga smaklökar för att förbättra tungas utseende medan man kan behålla dessa på den nedre delen av tungan om man vill.

Så här ser tungan ut 'avklädd', visst är det stor skillnad? Denna specifika tunga var väldigt fult och ojämnt utskuren så jag fick skära bort en del av köttet på den övre delen vilket ni kan se, detta kött hackades för att kunna användas till pytt i panna eller annan liknande rätt. Man kan tydligt se föraktet för denna ädla köttbit i den dåliga utskärningen och även i den knivskada som gjorts i spetsen av tungan. En människa som äter och uppskattar tunga hade varit mer försiktig, spetsen är den möraste och mest smakliga delen och den förstör man inte i onödan. Tror man tunga är hundmat däremot så tycker man nog inte att sådant spelar roll... (vanhelgande, skulle jag säga)

Här syns den slutgiltiga uppdelningen av tungan. Pytt i panna-kött i lådan, den tjockaste delen högst upp i bild och tungspetsen oplastad eftersom den åt jag upp de första dagarna efter koket medan de andra bitarna åkte i frysen. Mittbiten är den bit jag troligen skulle bjuda en skeptisk person på, den ser minst ut som tunga och går att skära de snyggaste skivorna av.





Några skivor delikat tunga jag slukade på några minuter. Jag åt dem som de är men de är också underbara att äta på knäckebröd. Ja, det är seriöst brun mat men som alla vet, brun mat kan också vara god mat.








Lycka till med era tungkok, ni kommer inte ångra er!

9 april 2012

Hemma!

Nu är jag äntligen hemma igen! Skönt men bilresan både till och från svärföräldrarna tar på krafterna. Lilla bäbisen är heller inte så förtjust i att åka bil och har bökat och stökat i långa perioder under resan. Den har även upptäckt att jag har en lever och en magsäck och att man kan sparka och köra in huvudet i dem med all sin kraft. Den må väga bara drygt ett kilo men det räcker mer än nog för att vara riktigt obehagligt... Dessutom har jag börjat bli yr av och till och det är inte kul det heller. Det är nu drygt 10 veckor kvar, eventuell övertid oräknad och det börjar kännas att det går mot slutet. Jag ska jobba ungefär en månad  till sedan blir det förhoppningsvis en dryg månads vila innan det är dags för den stora vräkningen och sedan förhoppningsvis babylycka och bäbisgos. Ja, bäbisar är inte alltid söta och snälla och de brukar sällan sova på nätterna eller göra något man vill de ska göra men jag kan i alla fall pussa dess lilla panna och prata med den när den är på utsidan.

Jag har en del planer på bloggposter. Jag vill skriva några om 'så känns det att vara gravid' eftersom det är så många som frågar en hur det känns, speciellt kvinnor som inte fått barn än. Jag ska göra mitt bästa att förklara från mitt perspektiv hur det har känts och känns att vara gravid. Jag tror detta kommer vara en beskrivning i 2-4 delar beroende på hur jag känner för att dela upp den. Jag kan även utlova ett informativt och bildrikt reportage om hur man kokar tunga för alla som vill vidga sina vyer. Allt detta kan ni se fram emot och förhoppningsvis kan ni också få mycket mer. 

5 april 2012

Funderar på livet

Funderar på livet nu när jag har tvättat lite pyttesmå kläder, byxor som är lika stora som mina egna trosor och bodies som är mindre än R:s kalsonger. Vad har vi gett oss in på? Hur ska vi klara av det där med att sköta en bäbis? Jag får lite panik ibland och tänker att jag inte kommer kunna det och kommer råka skada eller döda bäbisen. Hjälp! Andra gånger känner jag mig helt OK och tänker att visst ska vi klara det, som alla andra. Vi ska få den bästa ungen i världen och vara de perfekta föräldrarna på alla sätt. Kanske inte heller realistiskt så vi hoppas väl på något däremellan.

Det blir bättre

Jag sitter och ser dokumentären Jesus Camp, ganska läskig sak. Jag anser att man självklart ska hjälpa barn att ha ett religiöst liv och en relation med gud men det finns det, och indoktrinering. Jag ser en religiös uppfostran som positiv, men man måste också låta sina barn möta annat än vad deras föräldrar tror på och barnen måste få möta fler åsikter än föräldrarnas.

Förkylningen går åt rätt håll men nu visar R tecken på att bli förkyld också. I morgon åker vi till svärföräldrarna för påsk.

2 april 2012

Förkyld...

Idag var jag på föräldrautbildning och under denna så bröt min förkylning ut. Usch vad huvudet är tungt och hela jag är seg. Vi får se om jag kan jobba i morgon. Det är alltid en avvägning det där, jobba och vara halvkry eller stanna hemma en dag eller två och sedan komma tillbaka frisk. Vad tjänar man på i slutändan, oftast att vara hemma men man är ju envis... Jag har inte bestämt mig än så här på kvällskvisten.

Föräldrautbildningen? Jag är lite skeptisk än så länge men jag avvaktar fram till mitten av månaden när jag varit på två träffar att förkunna min dom.

Ökat besöksantal

Jag ser inte höga besöksantal som det viktigaste med min blogg utan det viktiga är att jag får skriva och leka lite och att andra KAN läsa det och förhoppningsvis få någon form av känsla när de gör så men mer än så är det inte. Däremot tycker jag det är skitkul att se att antalet besökare öka. Jag har så pass god självkänsla att jag faktiskt tycker att åtminstone en del av mina inlägg är riktigt bra och förtjänas att läsas. Därför känns det skönt att veta att andra uppskattar min blogg och läser det jag skriver. Jag är djupt tacksamma för er som läser och gör att jag känner mig så hedrad.



Bildkälla

Tidsinställt inlägg skrivet 1 april klockan 21.04