30 december 2012

Vinterdepp

Jag har inte bloggat på jag vet inte hur länge för jag har varit lite nere och ointresserad av allt. R likaså och det har inte varit idealt för vi har bara retat oss på varandra och gått och surat i onödan. Nu är julen över och livet ska börja om på nytt igen och jag har stora planer för det nya året eller i alla fall för återstoden av föräldraledigheten. Jag har två idéer jag gärna vill förverkliga men vi får se om det går vägen men håll tummarna för mig... Jag ska också komma igång med träningen så jag får lite bättre styrka och ork. Snart blir  det förhoppningsvis bättre väder också och deppen släpper. Nya möjligheter, nya möjligheter och gott nytt år kära vänner!

4 december 2012

Fem månader!

Fem underbara månader har du funnits i vårt liv och tanken på ett liv utan dig är nästan helt outhärdlig.


Hur underbart söt kan man vara? Jag gråter nästan när jag ser hur söt vår lilla Iris är här i sin Sack'nSeat som vi provade på min kontorsstol. Kärlek lilla gullunge!


Här är från när jag och Bus kom hem från en promenad och jag har lagt henne i babysittern medan jag själv klär av mig. Åkpåsen är från svärmor, kanske har R haft den också. Den passar bra nu och är varm.


Så här glad och drägglig kan man bli av att leka med en grytvante.


Femmånadersdagen till ära kläddes hon i retro strumpbyxor och retro 'baddräkt'. Liten och brun som en väldigt söt bajskorv!



3 december 2012

Kärlek...




Att gå vidare...

Idag såg jag en person som sårade mig djupt en gång, flera gånger och någon som jag har haft stora problem hantera mina känslor kring. De flesta människor som gjort mig illa, även väldigt mycket har jag kunnat förlåta, släppa och gå vidare ifrån och ibland även nått punkten då jag kunnat känna positiva känslor för dem men inte denna person. Jag fick aktivt be gud att hjälpa mig att sluta hata personen och det krävdes mycket bön och även att en person gjorde förbön för mig för att jag skulle kunna släppa hatet men all min sorg och ledsamhet kopplat till denna person har inte försvunnit. Idag såg jag personen och jag insåg att det är dags att gå vidare. Jag måste hjälpa mig själv att läka såret denna person skapat och gå vidare. Sveket var stort men det är dags att finna en ny känsla. Jag kan inte säga var jag hamnar men jag har bestämt mig för att kasta mig ut i det okända och öppna mig för förändring.



Bildkälla

26 november 2012

Börjat med julförberedelserna

Julen kommer vi fira hos svärmor men man vill ju ändå göra lite julfint och lite julgottor. Idag startade jag med just gottorna genom att göra ischoklad med polkagriskross i. Det är precis vad det låter som, krossade polkagrisar i ischoklad. Jag har inte smakat dem än men förhoppningsvis blir det gott. Jag ska även göra kulor med krossad daim och mandelmassa doppade i choklad och kanske även någon variant med det resterande polkagriskrosset eller med mandel i. Jag vill även göra någon till ischoklad med tex torkad frukt i. Ischoklad är så gott men det är viktigt att man använder riktig fin choklad och bra kokosfett istället för billig skit. Pepparkakor är rätt trist att baka och saffransbröd bakar alla andra så det brukar man bli bjuden på ändå. Andra julsmaker jag ser fram emot är pepparkakor (nyåkers) och stilton och skön julöl. Varken öl eller stilton kunde jag äta förra julen och även om det var värt det att avstå så är det skönt att inte måsta göra det nu.

Julpynt har jag inte startat med men det blir nästa projekt. Jag ser fram emot att klä den lilla adventsgranen åt lilla Bus och jag försöker att buda hem en julkrubba på tradera inför framtida jular. Jag vill verkligen kunna göra krubban till en levande spännande sak för lilla Bus som varje jul tar henne till Jesu födelse och som är något levande och viktigt i vårt julfirande. Jag vill att hon ska springa fram för att titta om något har hänt varje morgon och att hennes ögon ska lysa när Jesus-barnet ligger där på juldagen. Kanske är det mycket begärt i dagens samhälle med alla distraktioner men jag hoppas kunna göra så ändå och hoppas får man ju alltid göra. Jag vill ge henne jular som kanske är lite mer religiösa än de jag upplevde men samtidigt en jul som hon kan känna igen när hon hör andra barn berätta. Jag älskar vackra julgransprydnader och julgodis och en del av julmaten men ibland känner jag att det är för mycket med allt överflöd. Julklappar är en fin sed men det kan gå till överdrift och maten går i princip alltid till överdrift. I fattigsverige var det kanske befogat att trycka i sig allt man fick i sig och hade råd med men i dagens Sverige så kan vi äta oss mätta varje dag så vi kan dra ned åtminstone lite med frosseriet. Jag har försökt lansera idén att man kan äta den traditionella julmaten men sprida ut den på flera dagar men det är dåligt gehör när det gäller det hos släkt och vänner.


Kamoflage...


Av denna lilla sockerbit!!!

Pyjamasen är en av mina gamla och när jag hittade den så såg jag att den hade storlek 60 och lilla Bus är på väg in i 68 så jag trodde att hon hade missat tåget för att använda den men den passade jättebra i storlek. Igår upptäckte hon att man inte bara kan ta av sockar genom att krångla ur fötterna ur dem utan att man också kan rycka av sockarna med händerna. Hon var mäkta irriterad på de dumma sockarna hon hade på sig idag som det inte gick att göra hennes nya trick på. Visst är det kul hur hon smälter in i stolen, den lilla finken. Sagda fink ligger nu och sover bredvid mig här i soffan och är så söt. Idag har det varit en sovig dag och jag tror att det beror på att vi badade och det brukar göra henne trött. Om hon hade haft mindre torr hy hade jag badat henne varje dag, hehe... 

19 november 2012

Liten sliten rebell


Jag har egentligen inget att säga om denna bild, den är bara så söt att jag var tvungen att med den. Så här ser hon ut när hon ligger och sover efter en vagnpromenad. Vagnen gillar hon mycket bättre nu när hon får ligga i pappas gamla åkpåse, den är tydligen väldigt mysig.

Ligga på mage




För inte så länge sedan var magläge pest och pina och det var ett barn som skrek och bad om räddning inom ett par sekunder. Nu är mage istället skitkul och Iris kan ligga jättelänge och kämpa på att lyfta rumpa och överkropp. Själva idén om att krypa verkar hon redan ha fått men det är länge tills hon lyckas realisera drömmen som förflyttning och lite bävar mamma inför den dagen. Jag ser inte fram emot att behöva jaga en lite snabb och hal ål som ska pilla i allt men samtidigt så blir det också kul den dagen hon kan ta sig fram själv. Här är i alla fall min lilla busleopard!

16 november 2012

Mina råd och tips så här långt...

Nu har jag varit mamma i ca 4½ månad och det kul nästan hela tiden. Ja, man blir irriterad när ett barn som är jättetrött vägrar somna, man suckar när den rena tröjan blir nerspydd direkt och man kan undra hur man ska kunna hantera allt som ska komma framöver i livet för oss och Lilla Bus men det mesta är faktiskt bra. Jag tänker nu ge lite tips i synnerhet till de som ännu inte fått sitt barn vad man kan fundera på innan.

1 Bestäm vad som är viktigt för dig. Det som du tycker är viktigt för dig när det gäller bäbisomsorg bör du läsa på innan barnet är fött. Alla vet inte vad de tycker är viktigt och det är OK men har du sådana tankar så ta dem på allvar och lär dig vad du kan om detta.

Är amning viktigt tex så läs på innan du sitter där med ett litet barn. Amningshjälpen, Amningsbloggen, Sagogrynet och Ammehjelpen (norska amningshjälpen) är en bra början och täcker det viktigaste. Skulle jag bara välja en så läs Sagogrynets blogg och vill du inte läsa så säger jag, se Ammehjelpens videor, speciellt den om hur barnet ska göra för att få ett bra tag.

Vill du bära i sjal eller sele så finns det bra trådar på familjeliv och på forumet sjalbarn för att hjälpa dig att välja vilken typ av redskap du ska ha. Babybjörn som gör aggressiv marknadsföring är inte den bästa selen, det blir fort för tungt att bära i en sådan om man inte är superstark. Vill du ha en sele så välj en ergonomisk sele. Jag är nöjd med vår Manduca som funkar från nyfödd upp till 2-3 år. Jag tycker det börjar bli tungt att bära framåt i den nu men på ryggen utgår jag från att jag klarar att bära så länge selen håller faktiskt. Lilla Bus har bara provat ryggläge en gång och det gillade hon inte den gången men kanske när vi snart provar igen.

Det finns många saker som kan vara viktiga för olika föräldrar, jag har listat två saker som är viktiga för mig och de tips jag har gällande dem. För andra föräldrar är självklart andra saker viktiga och jag försöker inte pracka på er mina grejer utan de är exempel och råkar ni ha samma saker så får ni lite tips på vägen...

2. Diskutera ert föräldraskap: Det ni föräldrar diskuterar ska komma från det som är viktigt för mamma och pappa. Det jag och R hade gemensamt är att vi ville vara delaktiga i barnets liv från start och vi ville ha ett hyfsat jämställt föräldraskap. Det blev ju lite problematiskt när jag kände starkt att jag ville amma och R därigenom inte kan mata Lilla Bus alls och det blir även poänglöst att han tar nätter eftersom barnet ändå vill äta när det vaknar på natten. Därigenom så får vi kompromissa med jämställdheten men inte med delaktigheten. R har ansvar för blöjor och byter klart fler blöjor än mig och ser till att smutsiga blöjor kommer ut och blöjväskor blir packade. Det blev tydligt att det var hans ansvar när han var bortrest och jag jämt råkade låta den lilla stackaren ha blöjorna alltför länge och bara hade två blöjor med den gången hon bajsade till armbågen på ÖF och jag fick sitta där och vara livrädd att hon skulle bajsa igenom en gång till innan vi kom oss hem igen...

I början så var det mest Lilla Bus och jag som kunde spendera mycket tid tillsammans men successivt så har R och Lilla Bus fått mer och mer tid. Jag ammar, men nu så kan R dela på allt annat som faktiskt blir en större och större del av hennes liv. De leker, busar, skrattar, myser, sjunger och kan riktigt ha kul med varandra. Snart är hon sex månader och då börjar vi introducera gröt, det blir pappas jobb och hans tur att börja mata. Innan dess ska de vara ensamma någon gång ibland med utpumpad mjölk, tex när jag ska på julbord. Det kommer bli nervöst tror jag, både för mamma och pappa men jag räknar med att Lilla Bus kan styra oss rätt.

När jag börjar jobba igen så börjar Lilla Bus och pappas period då hon kommer vara helt hans ansvar. Jag ser fram emot att se vad de hittar på men lite ledset känns det att tänka på att jag inte kommer få vara med på samma sätt men jag och Bus har ju haft vår tid nu med all amning och allt mamma och barn gos, det är ju bara rättvist att de får sin tid. Jag litar på att Lilla Bus kommer växa upp och se båda sina föräldrar som riktiga föräldrar som tar hand om henne och är aktiva i hennes liv.

3 Lita inte på vad folk säger och BVC är inte alltid uppdaterade. Lyssna gärna på råd, men tro inte att alla som säger att det kommer bli si eller så faktiskt vet vad de talar om. Innan Bus föddes så fick jag massor av förutspåelser om hur allt skulle bli och det mesta har inte stämt faktiskt. När det gäller mer praktiska råd så ska man inte bara göra som BVC eller ens morsa/svärmor säger utan att kolla upp det först OM man själv får en känsla att det verkar vara ett dåligt råd. BVC ger ofta råd som de tycker och inte alltid efter vetenskaplig evidens som de egentligen ska. BVC-sköterskornas egna tyckande färgar ofta deras råd, en del tillämpar inte något vidare kritiskt tänkande och ger samma råd till alla och inte individualiserade råd som de faktiskt ska ge och vissa är inte uppdaterade om den senaste forskningen. Man kan ha tur och få en sköterska som verkligen har koll och då ska man lapa i sig kunskapen men många gånger har man inte sådan tur. Det är vanligt att BVC har en fyrkantig syn på barn och att alla ska växa och vara på samma sätt och vet man det kan man sålla råden och faktiskt ta till sig godbitarna. Det är ändå fantastiskt bra att ha någonstans där man kan få hjälp, gratis läkarundersökningar och gratis vaccin.

4. Var förberedd på allt. Bäbisar är extremt olika och vill ha olika närhet, sömn, matrutiner och tempo på livet. Lär känna din bäbis och leta upp vad som funkar för honom/henne ihop med er men var förberedd på att det oftast är bäst att låta bäbisen styra mest.

Slutligen några väldigt praktiska råd som ni kan läsa men själva välja vad ni ska göra med:

Blöjor: Alla barn är olika och alla blöjor passar olika barn olika bra men mitt råd är att dissa inte de billiga blöjorna. I vårt fall har Willys egna och ICA Basic (fd Euroshopper) varit de vi gillat bäst. Både Pampers och Libero har tex äcklig lukt av kemikalier som dessa blöjor saknar och vill man ha blöjor av ett känt märke så säger jag alternativ 3 av två Huggies och inte Libero och Pampers. Huggies Newborn var vi jätteförtjusta i, de har våtindikator så man kan se om och hur mycket barnet kissat i blöjorna. Hade även de större blöjorna haft våtindikatorn hade vi valt dessa blöjor hela tiden men när de inte har det så blandar vi ICA Basic, Willys blöjor och Huggies med en stor övervikt på de första två.

Tygtvättlappar: Om man inte använder tygblöjor men ändå vill använda något återanvändningsbart så kan man ha tygtvättlappar, de funkar bättre än pappersvarianten och våtservetter och det är enkelt att bara spara dem i en hink tills man ska tvätta. Vi har pappersvarianten till när vi är ute ur huset men här hemma blir det tyg. Jag har gjort dem av gamla handdukar men man kan köpa småhanddukar på IKEA om man inte har några att klippa sönder.

Kläder: Man kan hitta massor begagnat så förmögenheter behöver man inte spendera en förmögenhet för att se till att ens barn har fina kläder. Men, som nybliven förälder brukar man ändå vilja köpa nytt och jag tycker man verkligen ska köpa något som är nytt och som bara är till för just den här bäbisen som h*n kan behålla som ett minne. Alla barn är olika men för riktigt små barn så rekommenderar jag bodies och byxor med dragsko som huvudinnehåll i garderoben, då får man inte glipa mellan kläderna och byxorna kan justeras eftersom barnet växer. Storlekar varierar, min upplevelse är att KappAhl är stora men deras enkla Kaks-mjukisbyxor utan sömmar är små i storleken (perfekta för Lilla Bus som är slank). Lindex är i allmänhet normal i storleken och i utpräglat 'tjejiga' kläder så är de lite åt det små hållet. Lindex har passat väldigt bra på Lilla Bus än så länge. H&M:s kläder är 'all over the place', jag har haft kläder till Lilla Bus som har varit allt från små i storleken till stora i storleken och en body hade extremt långa ärmar i förhållande till resten av plagget. Mitt råd är att studera plagget noga om det är från H&M för att avgöra vilken storlek det är.

12 november 2012

Lugnt och stilla...

... har det varit i bloggen. Förlåt men jag tänker skylla på att jag är relativt nybliven mamma och jag har en liten som tar upp all min tid. Sedan är jag lat också men det ska vi tala lite tystare om. Finaste Iris är också lugn, hon ligger och sover vilket hon har gillat att göra idag, kanske som kompensation för igår när hon var vaken jämt istället. Bäbisårstiderna ändras snabbt och i morgon kanske hon är kanske mer vaken igen. Snart tror jag till och med jag väcker henne så hon även orkar sova inatt, skrikbäbisar är inte kul nattetid.

Här har hänt väldigt lite sedan dopet, vi har varit ute någon sväng ibland, varit hemma och softat och inte så mycket faktiskt. Igår hade vi superslödag då vi gick runt i pyjamas hela dagen. Mörkret och det halvdåliga vädret gör sitt men livet vandrar vidare som vanligt och endera dan händer något kul, hoppas jag. Jag behöver nog inte väcka Iris förresten, hon ligger och rör på sig nu så snart hör jag nog sirenen och då blir det väl mer mat och kanske lite gos. Bäst jag slutar medan jag fortfarande kan!

5 november 2012

Dopet

I lördags döptes Iris i Ålidhemskyrkan. Allt gick bara fint och i början var hon vaken och såg sig omkring men efter ett tag så blev hon lite gnällig och fick lite bröst och när själva dopet genomfördes hade hon somnat och sov sig igenom höjdpunkten på ceremonin. Hon vaknade en stund senare och undrade nog lite varför hon var småfuktig i håret... Festen höll hon sig vaken igenom och satt i massor av famnar med bara några små pauser för att att amma. När vi skulle börja städa gick jag en sväng med vagnen så att hon skulle somna och hon sov sig igenom allt stök i köket med städning och över en timme hemma. Till sist fick jag väcka henne för att amma och när hon vaknat så ammade hon som besatt resten av kvällen innan hon somnade. Stackars liten var helt slut av att vara så populär.

På söndagen fick vi också besök av Ingela med familj som åt lite av resterna från dopet och umgicks med oss.


Vi laddar busbatterierna innan.


Kristusljuset är tänt!



Jag läser ur evangeliet om barnen.


Iris välsignas.


R häller upp vattnet. Jag och Bus sitter som synes på bänken och Bus får i sig en styrketår.


Iris döps i sömnen.


Iris eget dopljus tänds, det står här på sekretären just nu.


De glada föräldrarna poserar med Iris Ottilia som dock tar det chill och sover vidare.

Ja, vad var ändringen av dopklänningen då? Det där ser ju ut som vilken klänning som helst kanske ni säger. Jo, det är en vanlig dopklänning men denna klänning har alltid tidigare haft ett tyllöverdrag i rosa eller blått. Nu har den använts med bara den vita underklänningen och istället för ett rosa eller blått band blev det ett i orange. Om Iris får syskon ska jag tänka ut någon ytterligare variant på hur klänningen kan se ut. Tradition är bra, men det är variation också.



1 november 2012

Dopprepp pågår

Dopet är naturligtvis det viktigaste men inte långt efter kommer bjudningen efteråt. Vi är fullt i uppe i att ordna den mat vi har planerat. Idag har stekar stekts och tårtbottnar bakats. Vår gulliga vän L har varit och hjälpt oss. I morgon kommer svärmor och ska sova över hos oss natten innan dopet. Det blir spännande, jag är rätt övertygad att vi har städat för lite, gjort fel eller för lite mat osv enligt henne men det är faktiskt hon som får anpassa oss. Det är vårt dop, inte hennes. Jag kan låta henne göra sallad men inte så mycket mer, kanske passa Iris i värsta fall men mest blir jag stressad av tanken att hon ska komma. Nåja, allt blir som det blir...

27 oktober 2012

Nytt och tradionellt

Dopet är nu planerat och jag är själv så nöjd med vad vi fått till vi och Susanne (vår söta präst). Det blir en mycket välkänd psalm och några andra som är mindre kända men ändå lättsamma och lätta att sjunga. En är en gammal traditionell favorit hos mig som får mig att tänka på mamma (kanske ett framtida inlägg om denna), en är en nyare psalm som är en stor favorit hos mig som också Susanne gillar, en är en modern psalm som nog inte så många hört men som jag föll för när jag lyssnade på den på Dopguiden.se och vi avslutar med en psalm från mitt och R:s bröllop som är väldigt fin och som passar nästan vid vilken gudstjänst som helst. Den är också rätt modern men melodin låter rätt gammeldags och den är tidlös i sin känsla. Kanske blir det ett litet solo på den och kanske sjunger vi den tillsammans, vi får se vad kantorn säger (jag vet att han sjunger mycket vackert men kanske har han ont i halsen eller så).

Dopklänningen provades idag och den passade fint. Där kan man se traditionens vingeslag flyga förbi för klänningen har använts av alla syskon och av de flesta syskonbarnen och en massa andra. Om jag minns rätt syddes den av "mormortant", mormors syster. Mina syskon döpte henne till det för att hon liknade mormor men var en annan tant. Jag har få minnen av min mormor som var redan djupt inne i Alzheimers dimma när jag föddes och jag har ännu färre av "mormortant". Jag har träffat henne ett par gånger men främst när jag var barn och jag minns inte alls hur hon såg ut. Eller jo, jag minns henne från midjan och nedåt från när jag mötte henne med mamma på Domus en gång och då kan jag max varit 6 år. Hennes ansikte minns jag inte alls. Faktum är att jag inte kommer på hennes riktiga namn ens, någon släkting som kan hjälpa mig? Mormor minns jag om än inte så väl. Jag minns att vi åkte till henne på långvården och vi köpte glass och hallonbåtar. Påsen med godis hade lakritsbåtar och också men de spottade hon och fräste åt. Jag tyckte det var så konstigt att hon inte kunde äta glassen själv även om hon tyckte om det, hon var ju vuxen men mer som en bäbis som fick hjälp med allt. Ibland tänker jag på hur synd det är att jag inte kunnat lära känna mormor, alla verkar ha så fina minnen av henne och jag får ofta höra att jag påminner om henne både till utseendet och sättet och det känns så konstigt när jag själv inte har någon uppfattning om hur hon var.

Nåja, åter till klänningen. Ni kommer se traditionens vingeslag, jag lovar, men jag har faktiskt också planerat en liten ny grej med den inför just detta dop. Ni får se vad när det blir dags (ja, ni som inte närvarar fysiskt ska få se det i ett inlägg med foto)... Jag tror inte ni kommer finna det upprörande men kanske lite annorlunda.

Det bidde... hallonkola?

Idag kokade jag sylt på hallon och röda vinbär jag plockat. Det brukar bli en fantastisk sylt som är utmärkt i tårtor. Tidigare i kväll så kollade R sylten och den var ganska rinnig så vi lät den fortsätta koka på låg värme för att få bort vatten men när jag kollade till den igen så var den mörk och alldeles tjock som kola eller knäck... Hmm... vattnet måste ha kokat bort och kvar blev en konstig massa. Nu ligger den i köket och stelnar och vi får se om det blev hallonkola, hallonknäck eller kanske till och med hårda hallonkarameller. Det enda vi kan vara säker på är att det inte blev sylt...

Tips på tårtfyllningar, någon?

24 oktober 2012

Hemma igen!

Nu är vi hemma och ingen är gladare än jag... Lilla Bus tycker inte om mörker kan vi konstatera, så fort mörkret började lägga sig under bilfärden så började hon skrika men när vi stannade i Övik så köpte vi en ficklampa och sedan gick det bättre. I morgon kommer prästen för att prata om dopet och det blir kul tror jag. Jag har så många tankar och idéer, jag hoppas hon inte tycker jag lägger mig i för mycket. Till bröllopet var det mer att vi inte hade några idéer alls och hon fick bestämma mycket åt oss men nu så har jag en del egna tankar. Tex vill vi gärna ha en ljusceremoni och kanske också att man kan bekräfta dopet och jag har flera fina psalmer och sånger jag gärna vill ha med, så många att jag faktiskt måste välja. Vi vill ha med en psalm från bröllopet, någon gammal klassiker och gärna någon av de vackra nya psalmerna. Vi får se vilka det blir, jag rapporterar mer sen.


Liten grymling...

18 oktober 2012

I morgon svärmor

Vi åker söderut i morgon för att hälsa på R:s mamma och Lilla Bus farmor. Hon har tiggt och bett om besök och om att få se Lilla Bus. Nog för att jag erkänner att jag gärna hade sluppit men man kan ju inte neka henne hur mycket som helst och Lilla Bus ska självklart få ha en relation till sin farmor. Vi ska inte stanna så länge men ett par dagar i alla fall. Det blir i alla fall intressant att åka dit på hösten, det har jag faktiskt inte gjort än utan bara på sommar, vinter och vår.Vi planerar också på färder längre norrut men det får bli efter dopet.

Vi har börjat vår planering av dopet och jag känner att det blir en hel del att göra. Laga mat, köpa mat och baka tårtor. Om jag hade haft en 'normal' man som tålt ägg så hade vi definitivt köpt tårtor men nu så blir det enklast att baka dem. Jag vet fortfarande inte om jag ska köra på en eller flera tårtor heller, det får vi se när alla har anmält sig och de har till på söndag att göra detta så det kan ju bli någon konstig allergi också som gör att det blir svårt att få ihop det hela ändå och då blir det lika bra att göra flera tårtor så folk kan välja. Jag är jättesugen på att göra en ganska söt fyllning som är baserad på banana cream pie men då måste jag göra en till tårta eftersom en av mina söta syskonbarn verkligen hatar banan och jag skulle aldrig göra en tårta som jag vet en person inte skulle röra med tång även om det inte handlar om allergi. Om jag gör en till alla personer blir det nog en mer standardfyllning. Jag plockade en del vildhallon tidigare i höst och jag har ännu inte kokat sylt på dem och det kunde bli en fin fyllning till en eller flera tårtor. I fjol så åt min förbannade jävla skitman älskade man upp all sylt och jag har nog inte kommit över det än. Jag plockade och slet och fick ihop massor av bär till massor av god sylt som mannen slukade på några veckor och jag fick en sked utöver det jag provsmakade under kokningen så säg 2-3 skedar allt som allt... Utöver maten måste jag också köpa en gästbok där folk kan skriva något litet råd eller meddelande till Iris och lite pennor till detta så de kan variera sig med lite färg och kanske dekorera det de skrivit lite grann om de vill. Iris dop blir nog en storföreställning, än har bara en familj tackat nej även om alla inte svarat.


Konsten att klä på en ål...

10 oktober 2012

Vardagens små händelser



Middag för några dagar sedan: Korvstroganoff med alienspya. All ära till den som kan identifiera vad den första bilden verkligen föreställer...


Från den där dagen då R öppnade chokladpaketet med kofot... (Helt OK choklad med lite mesig)


Iris misshandlar skrattande sin ömma moder...


Och äntligen har jag en riktig vigselring: Silver med tre diamanter 0.03 karat. Ett axplock ur vårt liv.

9 oktober 2012

Inte så j-vla tacksam faktiskt...

Jag är bara sååååå less på att vi kvinnor ska vara tacksamma över allt som gäller vår reproduktiva hälsa. Blir vi gravida ska vi vara så tacksamma för att vi åtminstone inte är infertila. Halleluja, men inte alla barn är önskade. Men då kan vi ju istället vara tacksamma för att det finns abort och att om vi vill behålla barnet att landet har ett skyddsnät som kan ge stöd åt en mamma. Ja, det är bra, inte tu tal om saken men en abort kan vara extremt jobbig och även att behålla ett kan vara ett stort beslut till och med när graviditeten är planerad. Att få ett barn är en stor grej och alla kan inte bara stå där och tacka och bocka för denna möjlighet hur fantastisk den än är.

När man är gravid ska man stå där och vara vacker och moderlig och leva sitt liv som vanligt. Inte ska vi klaga över foglossning, trötthet, illamående och över att väga som en mindre elefant. O nej, vi är ju de lyckliga gravida som ska bli föräldrar och få ett barn. Ja, Iris är helt underbar och jag älskade henne från samma sekund jag visste att hon fanns men graviditeten var en enda lång plåga och jag kände mig som jag var fången och att min kropp var kidnappad av en okänd varelse. Min graviditet var helt planerad och jag var väldigt förvånad att jag skulle känna så ihop med den kärlek jag kände för barnet men jag så klart bara vara tacksam att jag fått ett barn. O nej, man får inte klaga på att man är trött för då ska man tänka på att när barnet kommer så kommer man bli ännu tröttare. Foglossning ska man inte prata om för man har mer ont av förlossningen och mår man illa så kan man bara äta lite så går det över (inte för alla, ätande gjorde mig mer illamående). Man ska självklart jobba heltid, träna som vanligt, baka cupcakes och lära sig allt om graviditet och barnuppfostran och inte klaga det minsta för man är ju det största man kan vara, gravid. Jag hade lätt varit hemma från vecka 10 om jag fått och jag kunde knappt gå från ca vecka 20. Ja, jag kämpade mig till jobbet men det var i princip det enda jag orkade och knappt det.

Så var det förlossning och allt annat än den största tacksamhet för att man själv lever och barnet lever så är man en ragata som ställer för höga krav och som tror hon vet bättre än doktorer och barnmorskor. Vad då du vill inte spricka, du vill ha/inte ha epidural, du vill välja vilken ställning du ska stå i? Tig och ligg i en obekväm ställning för att personalen tycker att den är bäst och gråt inte om du måste opereras när du fött barn för du har ju blivit mamma och ditt barn är friskt. Vad då du ville/ville inte göra kejsarsnitt? Du ska vara glad att ni överlevde och nu kan ni fara hem och leva ert liv. Gråt inte om amningen inte funkar, kvinnor idag har så höga krav och är inte tillräckligt tacksamma för att det finns ersättning osv osv.

Men vet ni vad? Vi får ha åsikter, vi får ställa krav och vi får vara ledsna om allt inte blir som man vill. Det är OK att inte bara säga att allt med graviditet, förlossning och föräldraskap är underbart för Gud vet, det är det inte! Jag får känna att graviditeten var tortyr och att min hyfsat komplicerade igångsättning med efterföljande stygn på operation var rätt OK och jag får tycka att amning är viktigt och jag får bli arg när andra inte tycker att den är det. Jag får tycka att min förlossning faktiskt inte var så smärtsam, faktiskt betydligt mindre smärtsam än jag någonsin kunnat tro och jag får ändå känna att jag är lite ledsen att en av barnmorskorna tjatade på mig att göra än det ena än det andra jag inte ville och jag får känna lika mycket att jag älskade den sista barnmorskan som fick mig att återfå min tilltro till min kropp och mitt eget födande trots att jag mestadels lyckades föda ut Iris pga medicinens under och en j-vla massa envishet. Ja, jag kan faktiskt vara glad över att de sydde ihop mig så bra fast det var smärtsamt att vara ifrån Iris när hon var alldeles nyfödd. Jag visste att Iris var säker hos R och när jag hade haft henne hos mig ett halvt dygn så var smärtan över separationen över. Jag är jättestolt att jag ammat Iris helt så här länge och jag vill fortsätta med det länge till. Jag vet att jag hade överlevt att ge henne ersättning och jag vet att jag hade kunnat känna samma stolthet över att se henne växa på detta sätt men jag hade varit gruvligt besviken om jag inte fått amningen att funka. Jag hade kunnat vila i ett beslut att ge upp den om jag känt att jag gjort mitt bästa men jag ville verkligen amma och jag hade haft en sorgeperiod om så var fallet. Vi får ha tankar, önskemål och krav.

Kvinnor ska inte skämmas över att de inte går omkring i ett ständigt tacksamhetsrus bara för att vi kan föröka oss och har förmånen och förbannelsen att vara de som bär barnen inom oss. Vi får förbanna vår fertilitet om vi tvingas fatta ett jobbigt beslut om vi ska fortsätta eller avsluta en graviditet. Vi får sörja missfall och aborter likaväl som vi får glädjas över dem. Vi får känna att barn är jobbiga och vi får vara ledsna och sörja om något hemskt skulle hända med dem. Vi får känna att vi inte gillar att vara gravida lika väl som vi får hoppa runt och skrika av lycka för att vi bär en liten inom oss. Vi måste inte vara tacksamma för att vi överlevt en förlossning och vi får faktiskt också vara stolta och glada för att vår förlossning var en underbar upplevelse lika väl som den som drabbats av förlossningsskräck har rätt till sina känslor. Våra känslor är inte fel och vi ska inte behöva dölja dem i en tacksamhetsskuld. Tacksamhet är bra men den ska inte vara ett tvång.

Iris är en gåva som jag ändå känner genuin tacksamhet för men det betyder inte att varje händelse på vägen till hennes tillkomst är något jag är eller någonsin kommer vara tacksam för. Att bli förälder är underbart men inte allt omkring det...



30 september 2012

Kolla kolla vad duktig jag är!




Nu kan jag inte bara lyfta huvudet utan hålla upp hela främre delen av kroppen! Oj vad mycket mindre arg jag blir när mamma lägger mig på mage nu.

Lite bilder på Iris


Här ligger hon i mitt knä och leker, söta barn...


 Att leka med leksaker har blivit mycket roligare, telefonlursskallran är poppis.


Här är hon på superhumör och ler och jollrar men på korten ser hon mest psykotisk ut. Tröjan har en uggla på sig och är supersöt tycker jag.



Här leker hon med Nalle Knutsson. Jag har döpt hennes gosedjur till Nalle Knutsson, Knutte och Rutger. Hon får ändra namnen när hon blir äldre om hon vill.


Liksom sin far älskar hon att sitta och bläddra i Biltemakatalogen... Gaaah! Var ska detta sluta?


Här har hon somnat efter en monsteramning, fortfarande med telefonlursskallran i handen. Ett ganska hårt gosedjur i min mening.

Iris har sovit lite konstigt och är nog inne i en sk. utvecklingsfas nu eftersom hon är känslig, har lite svårt att sova och vill äta hela tiden och vi får se hur mycket hon har utvecklats när det är dags för BVC. Det är fantastiskt att se hur mycket som hänt och hur hon interagerar med oss och bara blir större och större. 

29 september 2012

Äppelmos

Under de senaste veckorna har vi gjort en hel del äpplemos. Äpplena har jag plockat på allmän plats och fått gratis på en loppmarknad så det har varit ett billigt nöje. Nu har jag fått tag i en kasse till som ska fixas men efter det är det nog tror jag med tanke på att även svärmor brukar dumpa äppelmos på oss och vi vill äta mer än äppelmos i våra dagar.

Så här ser det ut att göra äppelmos i en Kenwood


Framtill kommer äppelbajset ut.


Så här blev moset, det är lite rödaktigt med svagt brun ton eftersom det är kanel i det också


Här skämtar vi om att R ska passa sig så han inte råkar mala ned Iris också och vi skapade sedan en bild där R låtsas vara på väg att stoppa ned henne i kvarnen. 

22 september 2012

Stickningstest

Jag köpte en sorts stickram eller vad man nu ska kalla det som man kan göra tex mössor och benvärmare i riktigt snabbt. Jag gör nu en liten dockmössa bara för att testa och jag ska ge er en utvärdering av det hela senare. Utöver detta stickar jag på ett par alpackavantar åt Bus till i vinter. Alpacka är verkligen supervarmt och jag hade länge ett par jag virkat men så tappade jag en av vantarna och sedan var de borta... Lilla Bus vantar blir stickade och i dubbeltgarn så de ska hon inte frysa i.

Jag hade tänkt skriva en mer seriös text idag men eftersom Bus somnade sent orkar jag inte utan det blir bara denna korta uppdatering. Buset verkar bättre i magen nu så jag är mindre orolig men än kan jag inte riktigt släppa den obehagliga känslan om detta. Förhoppningsvis fortsätter allt att utvecklas till det bättre annars får jag kontakta BVC.

21 september 2012

Tvivel...

Jag har egentligen inte tvivlat på min förmåga att vara förälder överhuvudtaget förrän de sista dagarna. När Lilla Bus fick problem med magen så kom det första tvivlet. Hur kan jag vara en bra förälder när jag skadat mitt barn? Jag åt saker som hon fick ta smällen för, hur kunde jag vara så elak? Det var ju förstås inte medvetet men mina handlingar påverkade henne negativt och inte mig själv i någon större utsträckning. Det var en sådan obehaglig känsla att jag började gå tillbaka till allt jag gjort i mitt föräldraskap och börja fråga mig själv om jag verkligen var en bra mamma här och där. Min fina flicka förtjänar det bästa, är jag den bästa för henne? Jag förstår förstås att jag i första hand bara plågar mig själv för att jag har dåligt samvete för det hela men plötslig fick jag förståelse för den pjoskiga rädda mamman som frågar BVC om allt. Barn är dyrbara och vi vill inte göra fel oavsett vilken typ av människa vi är.

Bus, mamma är inte perfekt men varje dag kämpar hon för att göra ditt och vårt liv så bra som möjligt. Mamma älskar dig min fina fina dotter. När jag ser på dig så får jag tårar i mina ögon för du betyder så fasligt mycket för mig. För någon vecka sig drömde jag att de hade kidnappat dig och de hade även tagit allt jag ägde i lägenheten utom en gammal kartong. Då förstod jag att utan dig skulle jag bokstavligen inte ha något alls...






Hon ser inte ut så här idag men hon är lika söt...

20 september 2012

Paulus

Idag var jag och Lilla Bus på bibelskola om Galaterbrevet. Galaterbrevet är ju skrivet av Paulus och därmed öppnade studiet mina tankar på Paulus. Paulus är en spännande karaktär och en jag inte alltid varit kompis med i bibeln. I början när jag blev kristen brukade han provocera mig till den punkt att jag bokstavligen kastade iväg bibeln. Med tiden blev vi dock mer och mer kompisar men Paulus är komplex. Jag känner ofta att han kastas mellan den omvälvande förvandling som han genomgick när han blev frälst och den bistra verkligheten. Han känner hur han dött med Jesus på korset men han måste ändå ge församlingarna jordnära råd om det ena och det andra.

Paulus säger en massa som för moderna människor är provocerande. Kvinnan ska tiga i församlingen, underordna sig sin man och slavar ska stanna hos sina herrar och inte göra upplopp. Nu har jag behandlat tidigare att jag inte anser att Paulus förbjuder kvinnor från att tala om gud och att han faktiskt ger kvinnor rätt mycket frihet att tala men han förväntar sig att kvinnorna som talar ska vara mönster i samhället och att de ska anstränga sig för att ge rätt intryck. Kvinnan ska i så fall klä sig anständigt och i min tolkning bära huvudbonad när hon ber och predikar. Vi kan tycka vad vi vill om detta, jag anser att Paulus är en trist realist när han förutspår att könsmaktsordningen aldrig kommer ändras och att kvinnor alltid måste anstränga sig mer än män för att framstå som kunniga och anständiga och jag tror att det faktiskt kommer vara så tills undergången om än det självklart kan förbättras och försämras i olika riktningar.

Samtidigt är Paulus mannen som brinner, vilket visades tydligt i studiet av Galaterbrevet. Han är engagerad och han vill verkligen få människorna att leva ett kristet liv och inte förlora sig i onödiga regler och tillägg till tron. Vi kan leva med anden och i kärlek till andra människor och bli ett med Kristus genom dopet.

Numera kan jag känna igen mig i svängarna, för som en vuxen som funnit tron så kan jag kastas mellan mitt nya liv och mitt gamla och liksom Paulus ändrade jag mig faktiskt. Min förvandling var inte så stor som hans, jag har inte hånat kristna innan jag blev troende, bara inte hållit med, men jag kan se att jag hade ett liv en gång och nu ett annat. Jag har inte Paulus stora uppdrag att sprida tron men liksom honom tillåter jag mig att ibland tala passionerat för kärleken och livet nära anden. Liksom Paulus lever jag i min tid och liksom jag ibland har svårt att förstå honom så tror jag att han skulle ha problem att förstå mig för vi är båda barn av vår egen tid. Men, det Paulus lär oss och som fortfarande är rykande färskt är att livet är fullt av motsättningar och som kristen dras du mellan ditt kött som lockar dig tillbaka till det gamla livet, överdrivet följande av religiösa regler som faktiskt inte krävs och att bara leva i förvissning om frälsning och i närhet med anden. Det ni, det är vad Paulus ropar till oss från dåtiden.

11 veckor...

Så länge har den underbara varit i våra liv. Det känns som hon alltid funnits och hon är så naturlig del av vårt liv att jag knappt kommer ihåg hur vi levde innan.





Så här ligger hon nu bredvid mig när jag sitter här och skriver. Hon hade lite svårt att somna ikväll och ligger fortfarande och rycker lite. Om hon somnar ordentligt ska jag städa lite annars så går jag bara och lägger mig. I morgon ska en vän komma på besök och jag och Bus gå en sväng på öppna förskolan. Städa måste vi   också försöka göra men det får bli som det blir med det, vi är ju nyblivna föräldrar och den ursäkten kommer jag använda i ett år eller så...

Jag ska snart skicka ut dopinbjudningarna och sätta igång med den mer detaljerade planeringen av novembers stora händelse... Jag ser fram emot att döpa Bus och att få sammanföra våra familjer som aldrig har träffats. Jag är till och med lite nervös...






18 september 2012

Ny leksak


Vi handlade några små leksaker igår. Här provar Iris ut 'telefonluren' och den verkar vara en succé. Klädsel är mammas gamla bruna nattlinne i mjukt slitet tyg. I bakgrunden syns Nalle Knutsson.

17 september 2012

Oro

Idag har varit hemsk. Lilla Bus bajsade en massa bajs nu på morgonen och det var blod i bajset. Jag blev självklart rädd och ringde sjukvårdsupplysningen som gav mig svar att har hon inte feber, inte är slö och det inte är något som fortsätter så är det ingen fara men oj vad rädd jag har varit ändå. Jag har letat efter minsta lilla tecken och varit orolig att hon ska dö. Nu har jag dock lyckats googla fram att andra mammor varit med om samma sak och om det inte gått över snabbt så har det ofta rört sig om allergi. Jag kan klara allergi, det lever ju R och jag själva med varje dag. Det blir dock inte kul om det blir att jag måste låta bli mjölk för det är visst det vanligaste. Jag hoppas det är det andra, en irriterad slemhinna och jag tror faktiskt det kan vara så. Jag åt en linssoppa med kikärtor och blev själv rätt risig i magen så jag hoppas det är det som är grejen. Det blir inga mer baljväxter på lång tid nu, stackars Bus...

15 september 2012

Sötaste Buset!

Igår, fredag var Buset så gulligt att mamma fick lite ont i själen och hon måste därför göra en dagens outfit för  det lilla otyget.

Hennes innekläder var hennes jeans och en röd molnbody:






Utomhus provade vi hennes gula lilla overall:






Innan ni utgår från att jag lät henne ligga med alla ytterkläder på och bli varm för att ta det perfekta kortet så kan jag meddela att hon blev ilsk redan när jag tagit på en henne bara ett ben av overallen så sannolikt så var hon bara less på att ligga på rygg. Så fort vi kom utanför dörren satt hon lugnt och spanade i selen och blåste bubblor med stor förnöjsamhet tills hon somnade och sov en längre stund, ända tills vi kom hem.

14 september 2012

Inköp!

Istället för skötväska har jag investerat i en mini-Kånken! Superbra, den rymmer både en improviserad skötbädd, kläder och lite andra småsaker och är ändå liten och lätt och funkar bra med sele och sjal. Nu kan jag och Bus färdas i stil.






Observera att kulan är kaninens svans och inget annat....