25 januari 2010

Jag är inte perfekt

Det är viktigt att inte framhäva sin egen förträfflighet. Så här på en blogg så riskerar man att framhäva sig själv som en bättre kristen och människa än vad man är. Jag skriver gärna om mina andliga tankar och önskemål men jag är väl medveten om att jag kanske focuserar för mycket på det som jag är bra på och det som jag funderat mycket på och inte på det jag borde jobba med. Detta inlägg kommer dock att förändra detta.

Svärande: Jag är hopplöst dålig på att låta bli att svära, kan i värsta fall klämma in en svordom i varje mening vilket folk vanligen inte uppfattar som vidare kristet. Jag tror att detta är orsaken att jag inte 'avslöjas' som kristen oftare eftersom det ingår i folks föreställningsvärld att en kristen kan låta som jag. Jag funderar på om detta ska bli det jag kommer jobba med under fastan. Jag har dock inte bestämt mig än.

Sex: Jag anser att den kristna modellen med giftemål är den ideala lösningen, men det är inget som jag i nuläget klarar av. Jag erkänner att jag har en pojkvän och jag avstår inte från sex med honom och jag har heller inte avstått från sex som singel om jag velat ha sex. Nu anser jag inte inte att sexuella synder står i särställning mot andra synder som ibland är alltför populärt i kristna kretsar. Att inte avstå från sex är en synd, men det finns många andra saker som människor kan ha svårt att avstå från och det är varken bättre eller sämre än att inte avstå från sex.

Ljugande: Jag anstränger mig att inte ljuga, men jag skulle ljuga om jag jag sa att jag alltid lyckades.

Döma: Det jag jobbar allra mest med i mitt liv är att inte döma människor och att kunna se alla människor som mina bröder och systrar. Jag tror jag lyckas ganska bra, men inte helt.

Bön: Jag ber alldelens för lite och för ojämnt. Detta kan också vara en uppgift för detta års fasta.

Mission: Jag har en liten mission här på bloggen och ibland på andra sidor, men eftersom jag oftast inte säger till folk att jag är kristen, folk inte tror att jag är kristen och jag inte bär kors så får jag färre möjligheter till detta. Detta är kanske också en punkt för fastan.

Glöm dock inte att mycket av det som en kristen gör görs bäst i det tysta. Skryt inte om dina gåvor och insatser för välgörenhet, du är inte en bättre kristen för att du ropar ut dina böner och sånger, framhäv inte dina moraliska styrkor i onödan, ge och be i stället i tysthet och arbeta med dina tillkortakommanden.

18 januari 2010

Tro och handling

Är inte nåden det svåraste att förstå? Hur kan gud förlåta våra synder, trots att vi är så fulla av dem? När jag funderar över detta så läser jag alltid Första Johannesbrevet.

Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. [...] Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra så är gud alltid i oss, och hans kärlek har nått fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. [...] Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. [...] Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Vi är alltså räddade om vi älskar varandra och tror att Jesus var Guds son. Ibland får man frågan om en kristen kan göra vad som helst och ändå bli förlåten av gud. Det är förstås en fråga som jag inte har något svar på, jag är inte gud och allt hos gud kan vi inte förstå. Men Jesus har försonat oss med gud i och med sitt offer och det ger mig hopp. Att tro att Jesus dog för min skull är nog svårt att tro, men att våga lita på att detta och kärleken är det som krävs är än svårare.

Men är våra handlingar oväsentliga för gud, kan vi bara synda och synda och sedan återvända till gud? Svaret är ja om din omvändelse är uppriktig, men en människa som säger orden och inte älskar sin broder ljuger, så står det också i bibeln och hur kan en människa som ständigt gör onda saker och inte ens försöker hindra sig själv vara uppriktig i sin försäkran? Om vi forsätter läsa i Första Johannesbrevet får vi svaret: "Vi vet att de som är födda av gud inte syndar."

Vårt tvivel och vår oförmåga att älska leder oss vilse och då syndar vi, men när vi närs av gud och av vår kärlek kan vi låta bli synden och göra det som är gott. När en människa visar oss sin kärlek blir det lättare för oss att göra detsamma och att våga ta steget ut och tro att gud är god. Ju mer övertygade vi är om guds kärlek ju lättare är det att göra gott och ju mer gott vi gör desto mer sprider sig kärleken. Handlingar är inte som en del tror utan betydelse utan en konsekvens av tron och något som också när tron. Man kan säga att tro och handlingar är en del av en kedja som leder till ökad tro och till bättre handlingar med hjälp av varandra.

(inlägget inspirerades av detta från Tasnim.

Religion är inte något privat

Jag har alltid gillat Jinge. Vi tycker inte lika om allt, och han delar inte min tro om än vi delar samma engagemang för Palestina och palestinierna. I ett inlägg från idag så protesterar han mot att Helle Klein tycker att oppositionen bör läsa psaltaren. En av hans poänger är att Kleins uppmaning att de ska läsa bibeln kan stöta bort människor och det är naturligtvis en möjlighet. Samtidigt så är det naturligt för Klein som är präst att uppmana människor i bibeln. I kommentarerna till hans inlägg kommer samma gamla vanliga skåpmat från diverse kommentatorer om att religionen tillhör privatlivet och att det bedrivs kristen propaganda.

Religionen är dock inte något som enbart tillhör privatlivet för en troende människa. När jag verkar i mitt yrke så talar jag inte om gud och min tro om inte någon elev själv tar upp ämnet. I så fall säger jag vad jag tycker och jag kan även säga att jag är kristen. Det faktum att jag inte pratar om tro i min yrkesutövning betyder dock inte att jag inte anser att jag i min yrkesutövning verkar på ett sådant sätt som behagar gud.

Jag bär i dagsläget inga utmärkande kläder som säger något om att jag är kristen och jag bär heller inget kors. Detta är inte för att jag skäms för min tro utan om att jag inte anser att jag behöver bära ett kors. Min klädstil är inte distinkt annorlunda än andra människor i min ålder, men det betyder inte att jag inte väljer mina kläder med gud i åtanke. Jag vill helst bära täckande kläder eftersom jag anser att det är en värdigare klädsel och att denna säger mer om min tro än ett kors.

När jag protesterar mot världens orättvisor kommer mina argument från nyheter, FN rapporter, Amnesty i första hand, men jag har även en inre övertygelse om att gud vill att jag och alla andra ska göra gott här i världen och stå upp för varandra och rättvisan och godheten.

Religionen är aldrig något rent privat för en troende oavsett och h*n i första hand finner sina argument för sin sak i bibeln eller utanför.

6 januari 2010

Sjukdom och ledighet

Jag har varit lite förkyld och dessutom ledig från jobbet så jag har ägnat mig åt att umgås och snyta mig så det har varit lite klent med blogginlägg. I min process att bära huvudbonad i kyrkan har dock framsteg skett... I söndags hade jag en inomhusbasker på mig i kyrkan, det kändes speciellt och jag ska fortsätta processen nu. Idag skolkar jag från kyrkan och njuter av min sista lediga dag.