30 oktober 2009

fånga...

Fånga rävarna åt oss,
de små rävarna,
som härjar i vingårdarna,
våra vingårdar som går i blom
(Höga visan 2:15)

Börjar alltid tänka på det här stället när jag jagar bort rävar i farmville... Tänk hur gud kan hitta in i vår hjärna på de mest konstiga vägar.

God allehelgonahelg, hedra de älskade som har dött och än viktigare de som ännu finns i livet.

27 oktober 2009

Betraktelse om en slavägare

Med anledning av mina två tidigare inlägg väckte mina tankar om slaveriet. Jag har ofta funderat hur mötet med kristendomen var för människorna i Romarriket med tanke på slaveriet. För en romare var slaveriet en normal del av livet, det var normalt att vissa människor var fria och vissa var slavar. Att vara en fattig fri man eller kvinna gav personen rättsäkerhet på ett helt annat sätt än en slav som kunde dödas eller säljas när som helst av sin ägare. Däremot levde inte alla slavar hemska liv utan vissa fick bra mat, en bekväm bostad och en god utbildning, något som definitivt inte hade varit självklart för en fattig fri romare. Slaveriet var naturligt, slavar var en sorts talande djur som utförde den stora mängd manuellt arbete som ett icke-mekaniserat samhälle kräver. Slaveriet var inte ifrågasatt på något sätt och även om bibeln inte propagerar för ett avskaffande av slaveriet så är ändå galaterbrevets "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus" ett mycket djärvt uttalande i ett slavsamhälle. Bibeln klargör att om än samhället inte måste ge upp slaveriet så är ändå alla människor människor. Idag är detta ett banalt påstående för de flesta av oss, vi tycker slaveriet är barbariskt, kvinnor och män har i princip samma rättigheter när det kommer till lagar så "Alla är vi ett i Kristus" är kanske inte så intressant.

I den tid det uttalades så var det revolutionerande och för mig så är alla omnämnanden om att en slav inte ska lämna sin ägare ett bevis på hur kraftfullt ett sådant uttalande var. Självklart så har slavar rymt och sökt sin frihet före kristendomen, men nu så säger gud att en slav delar samma gemenskap med gud som sin ägare. Detta ihopslaget med den upplevelse som det är att finna gud måste ha skapat sina situationer.

Jag och många andra kan säkert leva sig in i slavens känslor att bli återupprättad som en riktig person som kunde delta fullt ut i den kristna gemenskapen, men jag tänker nog oftare på slavägaren. Hur kändes det att inse att den slav som ägaren sett som ett djur kunde ha en högre ställning än ägaren i den kristna församlingen och blev där behandlad på samma sätt som han, som en kristen broder. Min favoritfras alla kategorier ur en kristen sång är ur O helga natt: "Uti din slav, du ser en älskad broder". Vilken käftsmäll det måste ha varit att komma till den insikten, för jag är övertygad att en del måste ha gjort det, att min slav är lika mycket min broder som alla andra fria. I Kristus delar jag och min slav samma människovärde, jag undrar om alla dessa som kom till insikt kunde fortsätta vara slavägare. Jag tror inte det, gud kan förändra våra hjärtan.

Mitt råd är, sträva efter att se en bror eller syster i alla människor du möter, gör dem inte till främlingar eller ännu värre, som något sorts farthinder på din väg till jobbet. Hur olika och hur hur mycket bättre eller sämre du än upplever dig själv än människorna omkring dig, så är vi alla barn av samma ursprung. Jag avslutar med följande citat: "Ingen har någonsin sett gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss" (Första Johannesbrevet 4:12-13)

26 oktober 2009

Söndagens predikan forts

I det första inlägget talade jag om vad som står i bibeln om homosexualitet, det mesta i det förra inlägget kom ifrån Lisa Tegbys predikan, och nu ska jag fortsätta att diskutera den mer personliga delen av denna predikan.

"Att vara fundamentalist är omöjligt. Att bara läsa och peka och säga att så här står det. Vi måste alltid tolka. Och vi tolkar alltid, utifrån vilka vi är och hur våra liv ser ut. Vi kan inte bara se vad det står, vi måste också förstå varför det står som det står och vad det som står vill säga. Jesus har lovat oss att han ska vara med oss genom sin Ande och hjälpa oss att förstå mer och mer. Det är viktigt och gott löfte" (Jag har tillgång till hennes anteckningar för predikan, det är därför jag kan citera)

Jag håller med henne, det är omöjligt att vara bokstavstroende. Vare sig vi vill tolka bibeln eller inte så måste vi göra det, vad skulle man annars göra med uttryck som Guds lamm? Betyder det att Jesus har fyra ben och säger bä? Nä, även de som förordar en bokstavstroende tolkning av vissa delar av bibeln håller med om att Guds lamm inte ska tolkas bokstavligt utan som en beskrivning av Jesus offer för oss människor. Alltså tror jag att jag, Lisa och diverse fundamentalister är överens om att det finns delar av bibeln som inte ska tolkas bokstavligt. Det är nog bara vilka delar vi inte är riktigt överens om. Jag fortsätter med ett ytterligare citat:

"Fundamentalism och rädsla- och vilja till makt har många gånger ställt sig i vägen för att våga tolka Bibeln på nytt. Tänk om Guds Ande inte hade drivit på på 1700-talet- då hade vi fortfarande tyckt att slaveri varit rätt och bra.[...]Tur att Gud har besegrat kyrkan lite då och då!"

Oh ja! Tur att Gud gud besegrat kyrkan i bland, jag håller med så mycket att jag skulle kunna slänga ur mig ett Amen! Men jag tycker det är fjantigt att göra det så där till vardags så jag avstår... En del av min väg tillbaka till kyrkan var att jag insåg att kristendom kan vara en aktiv väg till förändring, och kampen mot slaveriet var det exempel jag stötte på. Adam Hochschild har skrivit en fantastisk bok om kampen mot slavhandeln och slaveriet i Storbritannien, så bra att jag läst den flera gånger trots att den är en faktabok. De flesta som deltog i den kampen var övertygade kristna och många var kväkare. Berättelserna om dessa människor inspirerar mig ofta att kämpa för det goda och för en gud som finns för alla människor. Kväkarna var tidiga med kampen mot slaveriet och på kväkarmöten fick kvinnor tala på samma villkor som män innan man knappt tänkt tanken på kvinnliga präster i andra kyrkor. Kväkarna sågs som lite konstiga och löjliga vid tiden för denna kamp, de sa inte "you" utan "thee" eftersom de såg människor som jämlika och kallade inte folk för "min herre" för det var ju bara gud som kunde ha den titeln. De var också kända för att de bar enkla ålderdomliga kläder och att männen inte tog av sina hattar. Det var säkerligen lätt att tycka att kväkarna var löjliga, men med facit i hand så är det nog fler i dag som kan förstå det där med kvinnor som talar vid religiösa möten och idén att om Gud kan tala med alla människors inre så kan vi inte ha slavar. Jag väljer att inte jämföra de som idag vill ge homosexuella samma rättigheter till äktenskap med kväkarna, Clarkson och Wilberforce, men visst delar de en del kännetecken?

Jag avslutar med ett citat som jag också håller med om från predikan:

"Kyrkan är inte en åsiktsgemenskap, den är en gemenskap runt Jesus Kristus som älskar oss var och en"

25 oktober 2009

Söndagens predikan

Veckans texter var apg 9:36-43 och mark 3:31-35. Temat var att leva tillsammans och predikan av Lisa Tegby var denna söndag främst baserad på temat.

Jag kommer skriva om mina tankar om denna predikan som handlade om svenska kyrkans besluta att tillåta äktenskap för homosexuella. Detta är en het fråga, men den är som Tegby mycket noga diskuterad ur teologisk synvinkel inom svenska kyrkan. Detta beslut framställs av av en del kristna och ateister som ett beslut som har tagits för att vara politiskt korrekta i dagens Sverige och att det inte skulle utgå från bibeln.

Det finns ett antal ställen i bibeln som en del menar handlar om homosexualitet. Det är främst två ställen i gamla testamentet som brukar läggas fram som de starkaste mot homosexualitet. I mos 19 kan vi läsa om Sodom där männen vill att Lot ska lämna över männen som vistas i hans hus (som är änglar) för att männen i staden ska kunna ha sex med dem. Dock kan man i min mening tydligt se att detta inte handlar om vad vi vanligen skulle kalla homosexualitet utan om sexuella övergrepp. Männen som vill ligga med änglarna är troligen heller inte bara intresserade av män, Lot som själv är boende i staden erbjuder dem att ha sex med hans döttrar bara de lämnar de främmande männen i fred. Poängen med historien om Sodom är inte i första hand att det är fel av männen att vilja ha sex med änglarna utan att det som är fel är att de vill utsätta dem för övergrepp bara för att de är främlingar i staden och att Lot är en så exeptionell värd att han faktiskt erbjuder dem att ha sex med hans döttrar. Jag vill gärna skriva om Lot och detta med hans döttrar, men jag sparar detta till ett framtida inlägg.

Det andra exemplet från gamla testamentet är Mos 3 18:22 "Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna". Det kan verka som ett glasklart förbud mot åtminstone manlig homosexuell penetration och det är också så som en del kristna tolkar det. Även i denna snäva tolkning är det värt att tillägga att detta citat bara förbjuder pentrativt sex mellan män, inte kvinnlig homosexualitet eller andra former av sex mellan män. Vissa tolkar detta bud främst som ett renhetsbud, och som kristna är vi inte bundna till renhetsbud som judarna och kan därför bortse från det. Jag är nog bereddd att hålla med den tolkningen då det påpekas på ett antal ställen i samma kapitel att dessa sexuella beteenden som räknas upp har gjort andra folk orena. Just denna sista tolkning togs inte upp i predikan men jag har läst om denna i en bok som jag ska googla efter så jag kan ge den korrekta titeln. [Bibeltolkningens bakgator, Jesper Svartvik]

I nya testamentet finns ett antal ställen som tolkats att handla om homosexuella 1 Kor 6:9 och Tim 1:10, men problemet med dessa ställen är att ordet som används kan översättas på en rad olika sätt (grekiskan är rolig på det sättet), horkarl är ett förslag, en kvinnlig man, en man som tenderar att få döttrar är några andra. Det är dock klart att dessa meningar inte i första hand handlar om homosexuella. Det är i mitt tycke lite konstigt att Paulus inte talar klarspråk om vad han menar, som romare bör han ha känt till andra ord som mer uttryckligen betyder homosexuell så om han menade homosexuell så borde han ha kunnat sagt det. Min tolkning är att Paulus inte menade homosexuell utan någon form av sexuell lössläppthet och kanske att en man inte ska låtsas vara en kvinna. Paulus var kritisk mot män som bar långt hår, och kvinnor som bar kort hår, alltså vet vi att Paulus tycks ha varit kritisk mot könsöverskridande beteende. Personligen funderar jag på om det kommer från hans judiska bakgrund, en del av de judiska buden förbjuder ju "blandande" som att koka killingen i sin moders mjölk, att bära kläder av blandade material, kan hans kritik mot detta blandande av kvinnligt och manligt sökas där?

I Rom 1:26 kritiseras män som överger det naturliga umgänget med kvinnor och bedriver otukt med män. Detta är troligen främst en kritik av män som hellre besöker prostituerade än att vara med sina fruar, vilket jag kan tycka är en befogad kritik. Det är dock klart att detta inte handlar om män som enbart dras till män utan män som normalt lever med kvinnor men ägnar sig åt "andra aktiviteter" vid sidan av.

Detta var de bibliska hänvisningarna till homosexualitet och hur svårtolkade de är. Framförallt är det svårt att säga att dessa förbjuder homosexuella från att leva ihop i parrelationer. Möjligen kan man tolka det som att homosexuella kristna män måste avhålla sig från pentrativt sex, men inte ens detta är säkert. Jag vill fortsätta skriva om denna predikan, men jag väljer att avsluta mitt inlägg här för att skriva vidare senare.

24 oktober 2009

Jag och mitt tyckande

Jag tror att jag allmänt är svår att förstå i många människors ögon eftersom jag oftast gör det jag vill. Påståendet kan låta konstigt, alla gör väl vad de vill, men nej, de allra flesta gör vad de vill relativt sällan och föredrar att göra det som förväntas av dem. Det är inget fel att uppfylla människors förväntningar, det är en nödvändighet för att fungera i denna värld. Självklart tycker jag också att det finns situationer där önskvärda är att man gör det som är förväntat. Anställs man på ett jobb så måste man acceptera att arbetsgivaren ställer vissa krav på dig och förväntar sig att dessa uppfylls åtminstone till en större del. Jag är lärare, självklart ska en rektor kunna vara säker att jag faktiskt undervisar om mitt ämne och inte bara sitter och talar strunt på lektionerna. Men det var inte det jag menade när det gäller att göra det jag vill.

Jag har sedan någon gång när jag gick i nian alltid klätt mig okonventionellt och ovanligt om man talar om mina bästa stunder och rent utflippat och ganska fult i mina sämre stunder. Men någonstans inom mig så kan jag vara stolt över mig själv för jag valde det jag ville ha och inte det mina kompisar, modemagasin eller min hamster sa åt mig att bära. Idag tror jag dock att jag oftare lyckas med mina outfits än vad jag gjorde som tonåring så det är nog färre som stirrar på mig för att försöka avgöra om jag är försöksutsläppt från psyket.

Jag tillhör definitivt den vänstra sidan politiskt, men jag är inte partimedlem och kommer aldrig att bli. Mina största intressen i politiken är mänskliga rättigheter, fredsfrågor och fackliga frågor vilket säkerligen kommer att synas i bloggen. Jag uppfostades av två gammelsossar vilket säkerligen format mina åsikter ganska mycket, men dagens socialdemokratiska parti ger jag inte speciellt mycket för och mina röster har fallit på andra partier. Skulle dock en gammal socialdemokratisk politik med idéer, visioner och en tydlig koppling till ideologin återuppstå skulle jag nog kunna överväga en röst.

Jag är även kristen vilket jag dock inte har varit hela mitt liv. Jag minns tydligt min barndom då mamma läste ur barnens bibel och berättade om Jesus. Fram tills jag var omkring 9 år var jag övertygad om att gud fanns och trodde, men en dag, varför vet jag inte så trodde jag inte längre. Egentligen så sörjde jag inte det så mycket utan fortsatte mitt liv som vid denna tidpunkt och i många år framåt främst tillbringades med näsan i en bok. Jag kommer ihåg att det var böckerna som intresserade mig för mänskliga rättigheter för första gången. Under mellanstadiet så läste jag alla böcker jag kunde komma över som handlade om andra världskriget och jag kände med och fascinerades av det öde som drabbade judarna. Hur kunde man tro att en människa är sämre för att de har en annan religion eller tillhör en annan folkgrupp? Men nog om det, jag trodde inte på gud under tonåren, men jag var nog i likhet med andra tonåringar helt övertygad om att just jag hade svaren till vad som var rätt och fel i denna värld.

För att gå vidare, någon gång i 20års åldern så vaknade tankarna på livet och om det fanns en gud. Dessa frågor funderade jag av och till på tills jag kom till en punkt då jag insåg att jag inte trodde men att jag ville tro på en gud. Jag är en ganska rationell människa så min tanke var att man måste ju kunna få fram vilken tro som passade en genom att studera dem och se vilken som passade ens egna tankesätt. Så gjorde jag och efter en del grunnande kom jag fram till att det måste ju vara islam. Jag stod i begrepp att konvertera när jag beslöt mig för att be till gud, vilket jag inte gjort på allvar på många år. Jag bad om vägledning och kände mig efter min bön väldigt tillfreds. En dag gick jag utanför biblioteket inte länge efter jag bett min bön och då tyckte jag mig höra en röst "Släpp det". Jag stannade. "Vad då släpp det" sa jag högt fast jag var på stan. "Släpp dina grubblerier och lev" tyckte jag mig höra denna gång. Jag visste inte vad jag skulle tro om det jag hört, men någonstans visste jag att det inte kunde ignoreras. Den dagen började min resa tillbaka till den kristna tron, men mer om det någon annan gång.

Vad vill hon säga med detta långa inlägg om henne själv? kan jag tänka en läsare tänker. Jo, jag vill säga att låt inte dina eller andra människors förväntningar stoppa dig från att vara den du är. Jag sökte min tro, men jag trodde inte att den fanns i barndomens religion och höll på att välja bort det min mamma lärt mig och det som jag numera inser är min tro. Mina förväntningar och delvis också de svartvita åsikter jag byggt upp under min tonårstid hindrade mig från tron och gud. Jag kunde inte se att man kunde vara en människa som vill se förändring i världen och vara kristen, jag såg inte att man kunde ha en modern och accepterade hållning till människor och vara krisen och jag såg inte att kristen tro kan vara en drivkraft för förändring och inte något som får en att vilja behålla status quo eller värre.

Idag vet jag att jag hade fel.

Guds frid över alla människor!

Att starta upp

Jag har med detta inlägg officiellt börjat om att blogga. Jag hade blogg tidigare men jag kände att jag inte fick fram det jag ville få fram och att den var för yvig. Jag kommer i denna blogg skriva om saker jag funderat på under kortare och längre tid så även denna blogg kommer nog att bli ganska yvig till sist men du har jag i alla fall inga pretentioner om att skapa något annat. Jag utgår från att vissa ämnen kommer att tas upp, politik, religion, sex och diverse klagovisor om allt dumt jag gör.